Tidigare:
"Harry..."
Hon vände sig mot mig när jag skulle åka hem. Hennes ögon fann mina och hon tittade djupt in i dom. Hennes ögon tårades.
"I'll miss you..."

---

7 år senare:

Jag vaknade den morgonen av väckarklockan som pep. Jag tog en titt på klockan som visade 6.00 am. Jag vände mig om och försökte somna om. Men sen kom jag ihåg vad det var för dag. Jag bokstavligt talat flög ur sängen och drog på mig min one-piece. Jag bäddade snabbt till sängen och gick sedan ut i köket. Där satt Liam, Niall, Zayn och Louis.
"Morning lads!" sa jag glatt.
"Morning Harry!" sa Louis precis lika glatt.
"Special day today huh?" sa Liam.
"It sure is!" sa jag.
"At what time is the car supposed to pick us up?" frågade Zayn.
"About 1.30 pm, I think" sa Liam.
"That's right" sa jag.
"Then why are we up so early?!" utbrast Louis.
"I honestly don't know!" sa Niall. "Why are we, Harry?"
"I don't know either" sa jag. "So I suggest that we go back to sleep and wake up about 10.00 am?"
"That seems like a good plan!"




......s perspektiv:

Väckarklockan ringde och jag reste mig snabbt upp. Dagen var kommen! Jag hörde hur tjejerna fixade där ute i köket. Jag log för mig själv när jag öppnade sovrumsdörren och gick ut för att göra dom sällskap.
"Goodmorning!" sa dom när jag kom in i köket.
Vi satt alla och åt frukost och diskuterade den stora dagen. Jag blev lycklig vid bara tanken av vad som skulle hända.
"Shall we begin to get ready?" frågade dom när vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa jag och reste mig från köksstolen.
Jag gick in på toaletten och startade duschen.



4 timmar senare:
Tjejerna kom in i vardagsrummet där jag satt. Jag tog en snabb titt på klockan, det var snart dags.
Tjejerna ställde sig på en rad, de bar allihopa sina klänningar, de var verkligen vackra.
"You girls look so beautiful!" sa jag.
"Not as beautiful as you will do!" sa dom. "Come on, let's get you dressed!"



Harrys perspektiv:

Vi satt nu i bilen. Alla var klädda i kostymer och Niall satt och nynnade på ett musikstycke. Jag kände att jag långsamt börjde få lite fjärilar i magen.
"Are you nervous?" frågade Louis.
"A little bit" mumlade jag.
Vi hoppade ur bilen och på gårdsplanen så var det fullt av paparazzis och fans. Det här var nog det enda ställ jag inte ville att dom skulle vara på, varför kunde inte jag få njuta av denna dagen som en annan person?
Vi började gå mot byggnaden. Liam öppnade den stora grinden och vi gick vidare framåt. Det stora staketet var uppbyggt av betong så det gav oss lite svängrum. Där stod mina föräldrar och vänner, även hennes anhöriga gjorde det. Vi alla hälsade och minglade runt lite.
Plötligt ringde klockan och vi alla gick in.




......s perspektiv:

Vi satt i bilen nu. Min klänning tog upp den mesta av platsen. Tjejerna satt och var förmodligen lika nervösa som jag var.




Harrys perspektiv:

Vi hade alla intagit våra positioner. Hon skulle vara här vilken minut som helst nu. Fjärilarna i magen fladdrade hejvillt, men jag var lycklig.
Klockorna började spelas. Louis lutade sig över mig och sa:
"No turning back now mate!"
"Shut up Louis" viskade jag och slog till honom på armen.
Klockorna tystnade och dörrarna öppnades.
En vit gestalt uppenbarade sig, det var hon. Hon gick långsamt mot mig. Hennes ansikte var döljt under en stor vit slöja. Hennes följe som bestod av Eleanor, Joanna, Danielle och Matilda log mot mig och jag log tillbaka.
När hon var framme vid min sida tog hon min hand och vi gick uppför altaret mot prästen.
"Dearly beloved, we are gathered here to witness these two people get together as one" inledde prästen.

"Harry" började prästen" Do you take the Emelie Magdalena Jakobsson to be your wife?"
"I do"
"Emelie" prästen vände sig mot Emelie. "Do you take the Harry Edward Styles to be your husband?"
"I do"
"And who has the rings?" frågade prästen.
"That would be me, because I'm the best man!" sa Louis och flinade.

"I now pronounce you, husband and wife" sa prästen efter att ringarna blivit utbytta. "You may now kiss the bride!"

Jag log mot Emelie och hon log tillbaka. Jag lutade mig mot henne oc pressade mina läppar mot hennes.
Jag hörde killarna tjoa och hojta i bakgrunden. De andra applåderade.
Jag tog Emelies hand och vi gick nerför altargången. De andra paren gick efter oss.

När vi kom ut ur kyrkan kastades det rosenblad över oss.

"I'm so lucky" viskade Emelie i mitt öra.

---

Då var denna fanfic slut, jag måste säga att jag är nöjd med det^^
Det var många som ville att Emelie inte skulle dö, och för att vara ärlig så ville inte jag det heller ^^
Men jag kommer nog att skriva en ny snart ^^

Tidigare:
De andra lämnade rummet så att jag och Emelie fick vara ensamma ett tag.
"Why you?" frågade jag henne.
Hon låg i min famn och jag hörde hennes skrovliga andning.
"I like to think of life like a hourglass. We all get a certain amount of sand when we are born. And I guess that my sand is running out..."

---

"What did the doctors say?" frågade Eleanor när Emelie hade haft en undersökning.
"It looks suprisingly well today, so they're letting me go out for the day" sa hon glatt.
"When do you have to be back?" frågade Liam.
"Tomorrow afternoon, in exactly 24 hours!" sa Emelie och log.
Jag kunde inte hjälpa att le. Samtidigt beundrade jag Emelie för hennes styrka. Hur kunde hon vara så stark? Det måste vara krävande för henne att ens framkalla ett leende.
"Can't we go to the zoo?!" utbrast Emelie. "It's been ages since I was there!"
"That seems like a great idea!" sa Niall.
"Are you sure you can manage it?" frågade Louis.
"Of course! I'm not a baby" fnös Emelie och drog fram en resväska från ett hörn. "Let me just get changed."
Hon tog med sig väskan och låste in sig på toaletten. Hennes mamma kom in i rummet och hälsade på oss alla.
"So everyone knows now?" frågade hon Louis.
"Yes, Emelie wanted them to" svarade Louis.
"So how are you all spending the day?" sa hon.
"We're going to the zoo, it was Emelies idea" sa Joanna.
"That seems nice!" sa hennes mamma glatt. "I'm going to stay here and take care of some medical things, but you kids have fun!"

Emelie kom ut ur badrummet tjugo minuter senare. Hon bar en kort, blommig kjol och ett vitt nerstoppat linne. Hon hade en blond peruk på sig. Hon bar smink som fick henne att se hur frisk ut som helst. Inte ens jag hade kunnat märka ut skillnaden.
"Are we ready to go?" frågade hon.
"Yes!" sa Zayn och öppnade dörren åt oss andra.
Vi vinkade hejdå åt Emelies mamma och sedan bar det av mot zoo:t.


"Okay everyone! stand still so I can get a good shot!" sa Emelie och fixade något med kameran.
Jag såg hur blixten gick av och Emelie log när hon såg på fotot.
"Wow! Emelie, have you ever thought about becoming a proffesional photographer?" sa Zayn när han såg fotot.
"Well, yes, but it's not neccesary since..." hon tystnade.
Det blev tyst, det var en sån där pinsam tystnad.
"Let's get some cotton candy!" sa Eleanor för att lätta upp situationen.
Vi alla gick till en kiosk som fanns i närheten, Zayn viskade något i Emelies öra och hon nickade och log mot honom.

Vi gick runt i parken hela dagen, Emelie var sprudlande av glädje hela tiden, hon bettedde sig nästan som ett barn på julafton när hon sprang runt och tog foton på allt och alla.





1 vecka senare:

"Harry, it's for you" sa Louis och räckte mig telefonen.
"This is Harry" svarade jag i luren.
"Hey Harry" sa Emelie.
"Oh hi babe!" sa jag.
"What are you doing?" frågade hon mig.
"Me and Louis are learning Eleanor to play FIFA" sa jag. "You?"
"The usual, sitting in my hospital bed watching films or read books" sa hon dystert. "Could you come over?"
"Ehm.. Yeah I suppose I could" sa jag. "I'll be there in about 35 minutes!"
"That's great, bye!" sa hon.
"Bye!" jag lade på luren och tog min jacka som hängde på en stol.
"I'm going over to Emelie!" hojtade jag till Louis och Eleanor.
"Okay!" sa Louis. "See you later!"
"Say hi to Emelie from me!" sa Eleanor.
Jag stängde dörren och sprang ner för trapporna. En bil stod utanför och den körde mig till sjukhuset.

Jag gick längs korridorerna på sjukhuset och letade efter Emelies sal.
24...25...26...27...28...29!
Jag öppnade dörren och gick in. Där satt Emelie på sängen och läste en tidning. Hon tittade upp när hon hörde mina fotsteg och log.
"Hey babe!" sa jag.
"Hi" sa hon.
Jag satte mig bredvid henne på sängen och kysste hennes panna.
"Have you met with the doctors today?" frågade jag henne.
"Yeah" sa hon.
"Well? What did they say?"
"I... don't know actually, I didn't understand everything" sa hon och rynkade pannan.
"Oh, okay" sa jag. "But how are you feeling?"
"Well... It's been better, much better."
"Mhm..."
"Do you want to watch a movie or something?" frågade hon.
"Sure" sa jag.

Såhär såg dom flesta dagarna ut, den senaste veckan hade spenderats på sjukhuset med Emelie, vi brukade titta på film eller tv. Fast hon hade nog aldrig mått så dåligt som hon gjorde just nu. Hon kallsvettades och hade rysningar. Jag kunde känna hur hennes andning var ansträngd där hon låg i min famn.

"Harry..."
Hon vände sig mot mig när jag skulle åka hem. Hennes ögon fann mina och hon tittade djupt in i dom. Hennes ögon tårades.
"I'll miss you..."

---

Jag lovar att jag ska skriva nästa del direkt! Men det blir förmodligen det sista!
Tack återigen för alla fina kommentarer. :D

Tidigare:
När cd:n var slut satt alla och grät, jag grät ännu mer än vad jag gjorde innan.
Vi satt alla där i köket. Niall höll Joannas hand. Matilda lutade sitt huvud mot Zayns axel. Liam höll och Danielle. Louis masserade långsamt Eleanors axlar.
Allt som hördes var våra snyftningar. Det var som om tiden hade stannat upp, jag önskade att allt var en dålig dröm. Jag stängde ögonen och öppnade dom igen. Men jag drömde inte.

"Harry... She's sick, really sick" sa Louis försiktigt.

---

Va?! Nej nu skojade Louis. Inte kunde Emelie vara sjuk! Hon var ju alltid så glad och pigg!

Jag reste mig hastig upp från soffan. Jag råkade stöta i benet i soffbordet. Smällen fick dom andra att vända sina blickar mot mig. Jag kände paniken växa inom mig. Mina ben rörde sig sakta bort från dom andra, de gick allt snabbar och snabbare. Till sist småsprang jag. Jag smällde igen dörren till mitt rum. Jag stod som paralyserad mitt på golvet. Jag kände hur mina knän blev allt svagare. Jag böjde mig ner och satte ig på knä. Hon var kanske bara förkyld, hade lunginflammation eller något? Jag lade mig ner och slöt ögonen, önskade återigen att allt bara var en dröm.


"Harry?" sa en röst.
Jag öppnade ögonen halvt och såg en suddig siluett.
"Harry?" sa rösten igen, den här gången lite högre.
Jag öppnade ögonen helt och det var Louis som hade kommit in. Jag tog upp handen och gnuggade mina ögon.
"Are you awake?" frågade Louis.
"Sure" sa jag.
Min röst var skrovlig och betydligt mycket mörkare än vad den brukade vara.
"Come on, let's get some breakfast" sa han och hjälpte mig upp från golvet.
Vi gick långsamt ut i köket. Där satt dom andra under tystnad och åt.
"Morning Harry" sa Niall försiktigt.
Jag nickade till svar. Jag hade inte orken till att prata. Jag ville inte äta för den delen.
Louis tog fram en tallrik med en pannkaka till mig. Jag satt på en stol och stirrade på pannkakan. Dom andra började prata tyst med varandra. Som om dom inte ville störa mig.
Jag reste mig snabbt upp och de tystnade. Jag gick med raska steg ut ur köket och in på mitt rum igen. Jag klarade helt enkelt inte av att vara med folk just nu.



Louis perspektiv:

"I think he needs a bit of privacy" sa jag tyst efter att Harry hade stormat ut ur rummet.
"I can't believe Emelie is sick" sa Liam. "She's always so happy and stuff."
"Yeah, but cancer just sort of 'jumps' out, you never get a hint, if you know what I mean" sa Niall.
De andra nickade instämmande.
"But she didn't get sick recently" sa jag och tittade ner i bordet.
"What do you mean Louis?" frågade Joanna.
"She's been sick since she was 7" sa jag.
"Ten years?!" sa Zayn förvånat.
"Well, she's been sick on and off" sa jag.

Jag hade aldrig glömt den dagen jag satt och väntade på trappan utanför huset hemma i Doncaster. Jag väntade på att hon skulle komma hem så att vi kunde hitta på något. -

"Hey Em!" hade jag sagt när hon klivit ur bilen.
Jag hade mötts av en gråtande Emelie den dagen. Jag minns hur vi hade suttit vid deras matbord när hennes mamma berättade. Hon hade cancer. Jag minns också att jag grät när dom sa det till mig. För när man var liten och hörde cancer tänkte man omedelbart på döden. I alla fall jag.

Hon fick åka runt till en massa olika sjukhus under några år. Men hon lyckades faktiskt bli frisk. Men ett år senare när hon var 10 blev hon sjuk igen. Och det var samma sorts cancer. Fast den här sorten var svårare. Hon kämpade med den resten av de fyra åren som de bodde i Doncaster. Dom flyttade till London dels för att hennes mamma hade fått ett bättre jobb, men främst var det för att det fanns bättre vård i London.
Jag kommer ihåg hur jag fick ett brev från henne ett år senare där hon skrev att hon hade blivit frisk. Sen kom X-factor och annat ivägen och vi träffades inte på några år.
Men när vi träffades i parken och dagarna efter så frågade jag henne. Hon grät även den gången när hon skulle berätta för mig. Hon behövde ha en transplantation denna gången. Jag var frivillig, men hon ville inte att jag skulle hjälpa henne på något sätt. Det var nästan som att hon ville dö.

Hon ville inte berätta för dom andra heller, inte ens för Harry.

"Well, is she going to get better?" frågade Zayn.
"Honestly, I don't know, you'll have to ask her" sa jag bekymrat.


De närmaste dagarna var väldigt dystra. Även om vi alla försökte vara som vanligt. Jag hade ju vetat ett bra tag längre än alla andra, men på något sätt var jag ledsnare nu när jag kunde visa det. Eleanor hade också fått veta innan, Emelie hade pratat med henne om det när de hade varit och shoppat.
Joanna hade vetat att hon brukade åka till sjukhuset ibland, men inte vad det var som var fel.

Harry satt inne på sitt rum de dagarna. Han kom sällan ut. Vi brukade ibland gå och lämna mat till honom men några timmar senare när vi skulle hämta tallrikarna var maten orörd. Det var som att se sin vän tyna bort för varje dag som gick. Till slut fick jag och dom andra nog.

"Harry!" sa Niall. "You have got to get out of here!"
Vi drog upp rullgardinerna från fönstrena och Harry kisade med ögonen.
"Let's get you in the shower!" sa Zayn ochdrogupp honom från sängen. "Wow! You stink!"
Harry stannade mitt i dörren och vände sig om.
"Don't make me follow you in there and help you taking off those clothes!" sa jag.
Niall vek sig av skratt. Harry himlade med ögonen och stängde badrumsdörren.

Två timmar senare satt vi alla i bilen påväg till en 'hemlig' plats. Harry satt gömd under sina raybans och mössa.



Harrys perspektiv:

Killarna drog mig ur bilen. Jag tittade upp och såg sjukhus-skylten. Jag suckade tyst för mig själv samtidigt som jag blev lättad.
Vi gick alla snabbt igenom byggnaden och samtidigt som tjejerna tog hissen tog vi killar trapporna. Jag kände på något sätt som att jag hade bråttom. Louis visade vägen till Emelies avdelnig när det slog mig. Vad var det för sjukdom hon hade? Jag hade ju inte fått reda på det. Men jag fick svar på min fråga när Louis öppnade dörren till Cancer-avdelningen. Hon hade cancer!
Vi gick alla med raska steg till rum 29.
Där låg hon. Hon låg där med ett plågat ansiktsuttryck. Jag såg i ögonvrån hur dom andra stannade bakom mig. Jag tog långsamma steg mot henne. Hon sov. Jag satte mig på sängkanten och förde min hand mot hennes. Hen låg där, hon var så skör. Hennes hud var blek och hon såg så ömtålig ut. Hon andades djupa oc lugna andetag. Men på något sätt verkade dom vara ansträngda. Jag lutade mig över henne och kysste henne på pannan. Hon rörde sig och öppnade sakta ögon. Hon log mot mig. Hon reste sig långsamt upp och kramade om mig. Jag famnade om henne och kunde känna hennes revben. Hon måste ha gått ner flera kilo ju! Jag flyttade upp min hand mot hennes huvud. Det brukade vara fullt med tjock blont hår, men nu fanns där bara några små fjun. Jag kände hur mina ögon började tåras.
"Hi babe" sa hon glatt.
"Hi" sa jag.

Dom andra kom fram och kramade om henne dom också. Alla hade dom tårar i ögonen.
"Did you tell them everything?" frågade Emelie Louis.
"I told everyone except Harry" svarade Louis.
Vad var det mer som var fel?!
"Look, Harry, this isn't th first time Emelie has been sick" sa Louis till mig.
Jag tittade först på honom och sen på Emelie. Hon nickade.
"I've had caner two times before" sa hon. "But this time it's worse, much worse..."
Tårar rann ner för hennes kinder. Eleanor som satt bredvid henne tog hennes hand tittade ner i knät.
"The doctors say that I maybe won't even survive" sa hon. "There's about 2% chance."
Jag böjde ner huvudet och lät tårarna rinna. Jag hörde dom andra snyfta häftigt. Jag satt nog och grätt i tjugo minuter.
De andra lämnade rummet så att jag och Emelie fick vara ensamma ett tag.
"Why you?" frågade jag henne.
Hon låg i min famn och jag hörde hennes skrovliga andning.
"I like to think of life like a hourglass. We all get a certain amount of sand when we are born. And I guess that my sand is running out..."

---

Update:
Glömde skriva mina efterord ^^
Jag tackar för alla fina kommentarer, det gör mig så glad att läsa att ni tycker om den! älskar er! :D
Nästa del kommer upp senare ikväll, så kolla här senare! :D

Tidigare:
Hon öppnade sin lilla väska och tog fram ett fyrkantigt paket. Hon gav det till mig och log.
"Jag tog av rosetten som satt fastklistrad på den. Jag drog försiktigt av pappret och det var en cd.
"Now, you can't play it before I say so" sa hon och tittade på mig. "Promise me that you'll wait?"
"I promise" sa jag.

---

Fortfarande mitt i veckan:

"Did you two enjoy yourselves last nigt?" sa Louis när jag och Emelie gick in i köket morgonen därpå.
"Huh?" sa jag och tittade på honom med en frågande blick.
"Did you 'watch' a movie?" frågade han och gjorde situationstecken i luften så som han hade gjort dagen innan.
"Shut up Louis!" sa jag till honom.
"I just love how squeaky your voice get when you do that!" skrattade Louis.
Jag gav honom en lätt smäll på huvudet och öppnade sen kylskåpet.
"Emelie, do you want to go shopping with me today?" frågade Eleanor.
"That would be great!" sa Emelie och log.
"So shall we have breakfast and then take a car in to town?" frågade Eleanor.
"Sounds good" sa Emelie och tog fram fyra glas.
Vi satt och åt frukost när Niall och Joanna kom och hälsade på.
"Hey everyone!" sa Niall när de kom in i köket.
"Hey!" sa Eleanor. "Joanna, do you want to come shopping with me and Emelie?"
"I would love to!" sa Joanna glatt. "But me and Niall are going to my parents, they haven't met him yet, so.."
"Wow, meeting the parents eh?..." sa Louis och gav Niall en klapp på axeln.
"Yeah, I'm a bit nervous actually" sa han och tog ett äpple från bordet.
"Don't you worry, they will love you!" sa Joanna glatt.
"I'm with Joanna on this!" sa Emelie.

När vi hade ätit frukost åkte Emelie och Eleanor in till stan. Samtidigt hade Niall och Joanna åkt iväg till Joannas föräldrar. Så jag och Louis bestämde oss för att göra en twitcam med fans på twitter.
Det kom in många frågor som en massa fans ville ha svar på, vissa frågor var mer 'städade' än andra.
Vi satt och svarade på allihopa i närmare tre timmar. Men sedan bestämde vi oss för att sluta och göra något 'vettigare'. Vi startade FIFA och spelade tills Emelie och Eleanor kom hem.
De två stod i köket och viskade åt varandra när vi stängde av spelet och vände oss mot dom.
De kramade om varandra och Emelie gick och kramade om mig.
"Mum, texted me earlier, she said I had to go home" sa hon till mig. "I'll see you tomorrow?"
"Yeah" sa jag och kysste henne.
"Bye Louis!" sa hon och gick ut i hallen.
Jag reste mig från soffan och gick in på mitt rum för att hämta min mobil. Jag stannade i dörröpnningen när jag hörde Louis och Eleanor prata tyt med varandra.
"Does he know?" viskade Eleanor.
"No, and he's not supposed to" sa Louis. "So we have too keep this a secret."
Vad var det dom pratade om?
"Do you guys want to go for ice cream or something?" frågade jag och gick ut till dom.
"That would be awesome!" sa Louis och tog sin jeansjacka från stolen.



Nutid:

"What's wrong with him?" frågade Zayn efter att Louis hade lämnat lägenheten.
"He's exactly like he was before we left for Paris" sa Liam.
"I'm kind of worried for him" sa Niall.
"I say, we ask him what's wrong when he comes back, and we won't give up until we know" sa jag.
"Sounds like a good idea" sa Zayn.
Vi startade FIFA och det lilla samtalet vi nyss hade haft glömdes bort.


"Where's Louis?" frågade Eleanor när dom kommit tillbaka från intervjun.
"He left" sa Niall utan att flytta blicken från tv:n.
"Is Emelie in the hall?" frågade jag tjejerna.
"Eh..No..She had to go home" sa Matilda.
"Okay" sa jag fundersamt.
"Have you boys eaten?" frågade Joanna.
"No" sa vi alla i kör.
"Then, I'll think we'll make som carbonara or something" sa Danielle.
Tjejerna gick ut i köket och började laga mat och vi killar fortsatte att spela.


När maten var färdig satte vi oss alla vid bordet, Louis saknades fortfarande.
Middagen var - som alla andra middagar vi hade- fylld med skratt och livliga diskussioner. Men dock verkade det som att det var färre skratt när Louis inte var i närheten.
Mitt i middagen hör vi ytterdörren smällas igen. Alla tystnar och lyssnar på vad som händer ute i hallen. Vi hörde fotsteg komma närmare oss och fram kom Louis. Han såg bekymrad ut. Eleanor reste sig från bordet och gick fram till honom. Hon viskade något i hennes öra och han nickade som svar. Hon kramade om honom och gick senare tillbaka till sin plats vid matbordet. Hon såg orolig ut.
"Hary, could I talk to you for a while?" frågade Louis.
"Yeah" sa jag och reste mig från bordet. "What's up mate?"
"Let's go in here" sa Louis och vi gick in på mitt rum.
"Is something wrong?" frågade jag bekymrat.

Blickarna han gav mig gjorde mig orolig.

"Do you remember the cd you got from Emelie on your anniversary?" frågade han.
"Yeah" svarade jag.
"Can you get it?" sa Louis.
Jag gick till mitt skrivbord och öppnade en av lådorna. Jag tog fram cd:n och räckte fram den till Louis.
"Can you play it?" sa Louis.
Jag gav han en frågande blick. Han tittade mig i ögonen på ett övertygande sätt, så jag gjorde som han hade sagt åt mig.
Jag tog fram kontrollen till spelaren och tittade på Louis igen. Han nickade åt mig och jag tryckte på play.

"'Harry...You have no idea how hard this is going to be...Telling you what I'm about to tell you'" Det var Emelies röst.

Jag kände hur mitt hjärta bankade hårdare. Vad var det hon skulle berätta?.

"'You just got to remember that I love you, more than words can describe'" sa hon.

Jag tittade på Louis, det såg ut som att han grät. När han märkte att jag såg på honom drog han snabbt upp handen för ögonen och torkade dom.

"' I want to play you a song before, listen to the lyrics, they're speciall'" sa hon och en låt började spelas.

Tidigare:
Intervjun var slut ungefär en halvtimme efteråt. Tjejerna var ungefär som när vi brukade vara där, de skrattade och de verkade ha jätte kul. Alan hade såklart skämtat runt med dom genom hela intervjun.
När programmet var slut satt vi i soffan och väntade. Zayn hade slagit över till en kanal där dom hade ett 'SIMPSONS'-maraton. Vi andra satt och spelade kort.
Louis mobil ringde och han försvann ut ur rummet. Ungefär en minut senare kom han tillbaka och såg aldelles likblek ut.
"Is something wrong?" undrade Liam.
"No" svarade Louis kort. "I think I'll go for a walk."

---

5 dagar tidigare:

"Isn't today your 5 months anniversary with Emelie?" frågade Danielle när jag kom ut i köket.
"Yes, she's actually on her way here right now" sa jag.
"Have you planned something extra for her?" frågade Liam.
"Yeah, we're having dinner and then we'll maybe watch a movie or something" sa jag.
"'Watch' a movie" sa Louis och gjorde situationstecken i luften.
"Oh stop it Louis" sa jag.
Det ringde på dörrklockan och jag gick dit för att öppna.
Där stod Emelie, hon såg ut som en ängel. Hon var iklädd ett par shorts som gick upp till midjan och en vit blus. Hennes var smått lockat och de hängde ner över hennes axlar. Hon log åt mig och skrattade lite smått.
"You're so beautiful" sa jag och pressade mina läppar mot hennes.
"You're not to bad either" skämtade Emelie.
"Haha, come in, we can hang out with the others for a bit before we go out" sa jag och stängde dörren efter henne.
Hon tog av sig sina skor och vi gick tillsammans in i köket.
"Hey Emelie!" sa Zayn glatt.
"Hi Zayn, and everybody else of course!" skrattade Emelie.
"Hey! And happy anniversary to you too!" sa Eleanor glatt.
"Thanks" sa jag och Emelie samtidigt.

Resten av eftermiddagen spenderade vi med alla de andra. Vi tio hade blivit väldigt bra vänner den senaste veckan. Fast vi var nästan tvugna eftersom vi var nästan instängda inne i lägenheterna.
"Shall we go?" frågade jag Emelie.
"Sure" sa Emelie och reste sig från soffan.
"Bye" sa jag till dom andra när jag gick efter Emelie ut i hallen.
"Have fun!" sa Joanna.
Vi gick ut i solskenet och som på en reflex drog vi båda på oss våra solglasögon. Jag tog hennes hand och vi vandrade mot grinden. Säkerhetsvakten släppte ut oss och han ledde oss till en stor svart bil. Jag öppnade dörren åt Emelie och hon klev in. Jag klev också in och bilen körde iväg.
"Harry, where are we going?" frågade hon.
"Just wait and see" sa jag och log mot henne.
Vi satt under tystnad medans bilen tog oss vidare. När vi stannade bilen tog jag fram en svart ögonbindel.
"You'll have to put this on" sa jag och log.
"Why?" frågade Emelie chockerat.
"Because, otherwise it won't be a suprise" sa jag.
"Fine" sa Emelie och vände huvudet om.
Jag knöt bindeln runt hennes huvud och vände henne mot mig igen. Jag gav henne en puss på pannan och ledde henne sen nerför en smal väg.
"Can't you give me a clue of where we're going?" frågade Emelie.
"Okay... We're soon there" sa jag.
"Haha, that didn't help me at all" sa Emelie och log.
När vi var framme på den platsen vi skulle till stannade jag henne och vände henne mot mig. Jag lutade mig sakta mot henne och gav henne en puss på munnen. Sedan lossade jag ögonbindeln och hennes ögon fann mina. Hon log mot mig.
Vi befann oss på en strand, runt om oss fanns hundratals ljus. Till höger om oss var det dukat på ett litet runt bord med stolar. Jag ledde henne till bordet och drog ut stolen till henne. Hon satte sig ner och jag gjorde detsamma.
"You look suprised" sa jag till henne.
"Yeah.. This is so romantic, no one have ever done something like this for me" sa Emelie.
"I love you" sa jag och log mot henne.
"And I love you too, more than words can explain" sa hon.
"Shall we eat?" frågade jag när en servitris kom fram med mat.
"Sure" sa hon.
Servitrisen lyfte på ett lock och tog fram två tallrikar med lasange. Vi tackade honom och han gick iväg. Vi satt under tystnad och åt.

När vi hade ätit efterrätt kom servitrisen och dukade undan. Det hade redan börjat mörkna.
"Would you like to join me and watch the stars?" frågade jag.
"That would be lovely" sa Emelie.
Vi reste oss från bordet och jag ledde henne till en filt som låg i sanden. Vi satte oss ner och hon lutade sitt huvud mot mitt bröst. Vi satt sådär ett tag.
"Emelie?" frågade jag försiktigt.
"Uhuh?" sa Emelie och vände sig mot mig.
"Can I give you something?" frågade jag.
"What?" frågade hon och log.
Jag stoppade handen o bakfickan och tog upp en liten ask. Jag sträckte fram den till henne och hon tog emot den. Hon tittade först på asken och sen på mig.
"Open it" sa jag.
Hon gjorde som jag sa. I asken fanns ett halsband. Det var ett hjärta i silver. Hon tog upp halsbandet och tittade på det.
"Open it" sa jag igen.
Hon tittade undrande på mig och tittade ner på halsbandet. Hon öppnade hjärtat och log. I hjärtat fanns där en liten bild på oss två tillsammans.
"I saw the necklace one day and thougt of you" sa jag.
"It's perfect, absolutely perfect" sa hon och kysste mig.
"I'm glad you liked it" sa jag och log.
"Do you want your gift now?" frågade hon.
"Sure" sa jag.
Hon öppnade sin lilla väska och tog fram ett fyrkantigt paket. Hon gav det till mig och log.
"Jag tog av rosetten som satt fastklistrad på den. Jag drog försiktigt av pappret och det var en cd.
"Now, you can't play it before I say so" sa hon och tittade på mig. "Promise me that you'll wait?"
"I promise" sa jag.

---

Det här blev ett litet inlägg, men nästa kommer senare ikväll :D
Tack så mycket för att ni läser! :D

Tidigare:
När vi landade i London rusade Niall till 'Tax-Free'n och köpte en massa godis. När han sen kom tillbaka till oss gick han med armen om Joanna. Hon hade tydligen letat efter honom där. När vi sedan gick vidare mot bagage-hämtningen såg vi Emelie och Eleanor komma gåendes mot oss.
När Emelie fick syn på oss sprang hon fram mot mig med öppna armar. Hon hoppade upp och lindade sina ben om min kropp och kramade mig.

---

1 vecka senare:

Den här veckan hade varit händelserik, även om det var en ledig vecka för oss alla så lämnade alla paparazzis eller fans oss ifred. En kväll hade vi alla (Liam&Danielle, Zayn&Matilda, Niall&Joanna, Louis&Eleanor, jag&Emelie) varit ute och ätit middag tillsammans på en fin resturang, utanför hade det varit stora klungor av paparazzis och fans.

"Hey Harry! can you pass me that remote?" frågade Joanna och pekade på kontrollen till tv:n.
"Yeah sure" sa jag och sträckte den till henne.
"Paul just called" sa Liam och satte sig i soffan med oss andra.
"What did he want?" frågade Zayn.
"He said that the girls have a interview at Alan Carr on wednesday" sa Liam och vände sig mot tjejerna.
"Really?" sa Matilda förvånat.
"Yeah, since we all got girlfriends now they decided to do a interview" sa Liam. "This will be the only interview you girls will be doing."
"At what time?" frågade Eleanor.
"I think Paul said that a car will pick you up at 11.00 am" sa Liam. "And then you will do all the hair and make up there, and clothing too."
"I think it will be fun" sa Emelie och log.


Onsdag:
Jag vaknade av att Emelie höll på inne i sovrummet. Hon satt framför spegeln och kammade håret.
"Did I wake you up?" frågade hon.
"No it's fine" sa jag och steg ur sängen.
Jag gick mot henne och satte mig på huk bredvid henne. Jag tittade på henne i spegeln. Hon tittade på mig och log. Jag reste mig upp igen och kysste hennes panna. Hon tittade mig i ögonen och pressade sina läppar mot mina. Hennes händer flyttades upp mot mina kinder.
Plötsligt knackade det på dörren. Det var Eleanor.
"Emelie could i borrow your.... Oh morning Harry!" utbrast hon.
Plötsligt märkte jag att jag var ovanligt lättklädd. Jag drog av en filt från sängen och virade den om midjan.
"Goodmorning Eleanor" sa jag.
Emelie fnissade till där hon satt.
"What do you want to borrow?" frågade hon Eleanor.
"Your hairdryer" sa Eleanor. "Mine doesn't work anymore."
"Yeah sure" sa Emelie och gick in på toaletten. "Here you go!"
Emelie och Eleanor hade funnit varandra under veckan som hade gått, de hade nog tillbringat nästan all vaken tid tillsammans. Fast ingen av dom hade gått ur lägenheterna under veckan, för utanför vårt område fanns hundratals fans hela tiden, och några av dom verkade inte vara så jätte trevliga och glada.
Joanna och Matilda hade försökt gå utanför området för att hyra film men hade kommit tillbaka inom tio minuter dränkta i ägg.
"Have you had breakfast?" frågade jag Emelie.
"No, I was actually going to have some now" sa Emelie. "Do you want to join me?"
"Yeah, I think I smell pancakes coming from the kitchen" sa jag och drog på mig ett par byxor och en tröja.
"Me too" sa Emelie och skrattade.
Jag öppnade dörren åt henne. Hon tog min hand och vi gick tillsammans ut i köket.
Ute i köket stod Danielle vid spisen och stekte pannkakor. Niall stod och rotade i kylskåpet. Vid köksbordet satt Liam, Louis och Joanna. De satt och diskuterade gårdagens spel av monopol.
"But I did win!" utbrast Louis.
"That's because you cheated" sa Joanna.
"I did not!" sa Louis.
"Yeah you did" sa Liam och vi andra nickade instämmande.
"Goodmorning" sa Danielle och log.
"Morning, do you want some help?" frågade Emelie och gick fram till spisen.
"Where's Zayn and Matilda?" frågade jag.
"The're in the sofa" sa Liam.
Jag såg att Zayn satt med armen om Matilda.
"Have they been sittingthere all night?" frågade jag sarkastiskt.
"Hey you two in the sofa!" utbrast Louis. "Can you quit snogging eachother and help out with the breakfast?!"
De vände sina huvud mot oss, det dröjde ett tag innan de fattade vinken. Men tillslut reste dom sig och gick mot oss. Vi började alla plocka fram grejerna till frukosten och dukade upp på bordet.
"Is it already breafast?" undrade Eleanor när hon kom till köket.
"Yeah, we were hungry" sa Liam. "Or at least Niall was!"
"Haha!" skrattade Eleanor och gav Louis en puss på kinden.
Vi alla satte oss kring bordet och började äta. Det blev rätt så trångt vid bordet när man satt tio personer vid det, det brukade annars bara finnas plats för 6 stycken.
Plötsligt knackade det på dörren.
"I'll get it!" sa Zayn och reste sig från bordet.
Det var Paul som hade kommit för att snacka med tjejerna innan intervjun.


4 timmar senare:
"Come on now Zayn! It's about to start!" sa Niall högt.
"I'm coming!" svarade Zayn och hoppade ner i soffan.
Introt till programmet spelades och man såg Alan sitta i sin fåtölj.
"'Today we will be joined by no other than the girlfriends of ONE DIRECTION!'" sa han glatt.
Kameran filmade mot den trappan vi brukade göra vår entré när vi är med i programmet.
Där tredde tjejerna fram och de vinkade lite smått mot publiken och kameran. De hälsade på Alan och satte sig sedan ner i soffan.
"So, here we have, the five girls that have what almost every teenage girls in the world wants" sa Alan."Shall you present youselves to everyone?"
"I'm Danielle, Liams girlfriend."
"I'm Joanna, Nialls girlfriend."
"I'm Emelie, Harrys girlfriend."
"I'm Eleanor, Louis' girlfriend."
"And I'm Matilda, Zayns girlfriend."
"So now girls, you all are dating the most wanted boys in the world - well at least by teenage girls - , isn't it hard having fans beeing angry at you?"
"Well, yeah, I mean we haven't done anything really" sa Joanna. "We are just five girls that happened to meet five boys."
"That's a good point" sa Alan. "Now, let's see if I got this right, 'cause I'm not the cleverest person..arugh"
Alan gjorde någon kostig min som fick Emelie och skratta.
"You all are quite good friends?" frågade han.
"Yeah, me and Joanna have been friends since eight grade actually" sa Emelie.
"And we have spent a lot of time together these past few weeks" sa Matilda.
"Now, do you all live with the boys or do you live in your own apartments?"
"Ehm, I actually live in france, since I go to school there" sa Matilda.
"And the rest of us both live with the boys and at our own houses or apartments" sa Danielle.


Intervjun var slut ungefär en halvtimme efteråt. Tjejerna var ungefär som när vi brukade vara där, de skrattade och de verkade ha jätte kul. Alan hade såklart skämtat runt med dom genom hela intervjun.
När programmet var slut satt vi i soffan och väntade. Zayn hade slagit över till en kanal där dom hade ett 'SIMPSONS'-maraton. Vi andra satt och spelade kort.
Louis mobil ringde och han försvann ut ur rummet. Ungefär en minut senare kom han tillbaka och såg aldelles likblek ut.
"Is something wrong?" undrade Liam.
"No" svarade Louis kort. "I think I'll go for a walk."

---

Förlåt för att jag inte har hunnit skriva så mycket. Men nu när skolan är igång så är det en massa prov och läxor som måste pluggas till/göras. Men jag hoppas att det inte gör något :)
Jag vet inte riktigt när näste del kommer ut, ni får hålla utkik helt enkelt ;)
Tack så mycket för alla fina kommentarer jag får, de värmer! :D

Tidigare:
"So Harry, this past week, the gossip has been all about you and this girl" sa programledaren med en fransk brytning.
På en skärm bakom oss visades en bild på mig och Emelie gåendes nerför en gata hemma i London.
"What is the deal about you two?" frågade programledaren.
"Well, we're actually a couple" sa jag försiktigt.
"Congratulations" sa programledaren, det märktes tydligt att hennes engelska inte var den bästa.
"Thank you" sa jag och log mot kameran.
"What do you boys think about her?"
"I think she's asolutely amazing, her and Harry make a perfect couple" sa Zayn.

---

"'Incoming call from Emelie'" stod det på datorskärmen. Jag klickade på notisen och ett videosamtal med Emelie visades.
Hon satt och vinkade mot mig. Jag blev så lycklig av att se henne.
"Hi babe!" sa hon och log.
"Hi Emelie" sa jag och log tillbaka mot henne.
Hon verkade sitta på hennes säng, men på något sätt verkade det inte som hennes.
På hennes huvud bar hon en av mina gamla mössor som gav illusionen av att hon inte hade något hår. Jag drog slutsatsen att hon förmodligen hade håret uppsatt under mössan.
"I see you're wearing my hat" sa jag.
"Yeah, it smells like you" sa Emelie och man såg att hennes kinder blev lite smått röda.
"I miss you honey" sa jag.
"I miss you too Harry" sa hon. "When are you coming home?"
"In two days I think" sa jag.
"Thats awesome!" sa Emelie glatt.
"Who are you talking to Harry? Have you gone mad or something?" sa Louis och öpnnade min dörr. "Oh, hi Emelie!"
"Hi Louis!" sa Emelie. "So what's going on in France?"
"We've just been doing intervjues and signings and stuff" sa Louis.
"Okay" sa Emelie. "I have to go now, Mum and I are having dinner at a resturant with some friends of hers."
"Okay, have fun!" Louis och gick ut ur rummet igen.
"Bye honey! I'll text you later or something" sa jag.
"Yeah, bye, love you!" sa Emelie.

Jag stängde internet och fällde ihop datorn. Jag reste mig från stolen och gick ut ur rummet. Ute i köket satt Louis, Niall och Liam och käkade McDonalds.
"You know while we're in France maybe we should eat some french food?" sa jag och tog en burgare.
"We are!" sa Louis och sträckte handen till en stor påse. "FRENCH FRIES!"
Niall tappade kontrollen helt och bröt ut i skratt.
"Maybe we could do that tomorrow?" skrattade Liam.
"Where's Joanna by the way?" frågade jag Niall.
"Oh, she had to get back home" sa Niall. "Something about her grandmother.
Niall hade nog ätit tre hamburgare innan det där samtalet, och när han tog den fjärde tittade vi alla på honom.
"Now I know that the hotelmanager said that we could eat as much as we'd like" sa Louis. "But you don't have to overdo it."
"What?!" utbrast Niall. "I'm hungry!"
"You're always hungry Niall" sa Liam.
"Yeah!" sa jag. "Where's Zayn by the way?"
"He's out, I think" sa Niall. "But it has been a while, do you lads think he's okay?"
"Of course!" sa Louis och tog en tugga av sin hamburgare. "Do you guys remember if we are getting the week of when we get back to London?"
"Yeah, I think so" sa Liam. "How come?"
"I was thinking about suprising Eleanore then" sa Louis.
"That's very sweet of you" sa Niall.
"About seeing you girlfriend, Danielle's coming tonight" sa Liam. "She's visiting her friend here."
"Does her friend live here in Paris?" undrade jag.
"Yeah, she studies here" sa Liam.
"Oh, okay" sa jag.
Jag reste mig från bordet och gick in på mitt rum. På sängkanten hade jag placerat min dator innan. Jag tog den och startade upp den. Jag kollade min mejl som var full av en massa mejl från fans. Nu har folk lyckats hitta den igen, tänkte jag.
Jag rensade inkorgen på onödiga mejl och öppnade de mejlen som var värda att läsa.
När alla mejlen var lästa stänge jag datorn igen och gick in på toaletten. Jag kollade mig i spegeln. Det lockiga håret hade lagt sig på ett sätt som fick det att nästan se ut som ett afro. Jag skakade huvudet och rättade till det.

När jag hade uträttat mina behov gick jag ut i korridoren igen. Jag hörde killarna hojta ute vid tv:n. Jag antar satt och spelade något. Jag gick ut för att se om jag hade rätt.
"Hey Harry! do you want to play 'Real life fruit ninja?'" frågade Louis glatt.
"What's that?!" frågade jag.
"It's like fruit ninja, but it's in real life!" utbrast Louis och log glatt.
"I kind of got that" sa jag sarkastiskt.
"So, do you wanna join?" sa Louis.
"Uhm... YEAH!!" utbrast jag glatt.

Plötsligt knackade det på dörren.
"And that, would be Danielle!" sa Liam och sprang mot dörren.
Spelet upphörde och vi lyssnade på vad som pågick i hallen. Vi hörde röster, men det var några fler än vad vi hade väntat.
Jag kunde urskilja Liams, Danielles och Zayns röst, men där var en fjärde röst som jag inte hade hört innan. Men jag visste att det var en tjejs.
De kom tillbaka från hallen och Liam gick med sin hand om Danielles midja.
"Hey Danielle!" utbrast Louis.
"Hey boys!" sa Danielle glatt.
"Did I hear Zayn in the hall?" frågade jag.
"You did!" sa Zayn när han kom och anslöt sig till gruppen.
Bakom sig drog Zayn på en tjej med kort rött hår. Hon var relativt lång, hon var otroligt vacker. Zayn lade armen om henne och hon log.
"Everyone, this is Matilda"sa Zayn.
"She is a friend of Danielles, the one I told you about earlier" sa Liam glatt.
"Hi" sa Matilda blygt.
"So how did you two meet?" frågade Niall till Zayn och Matilda.
"Well, I was going to buy some ice cream when I accidentally ran in to Matilda. And we started talking, that's why it took so long" sa Zayn. "Well, it just clicked between us!"
Matilda tittade på Zayn och log. De två hade verkligen hittat varandra på en väldigt kort tid. Men Zayn var väl rätt så duktig på att få tjejer att falla för honom.


Resten av den kvällen tillbringade vi alla i soffan och spelade lite sällskapspel. Men efter ett tag var jag alldeles utmattad så jag gick till mitt rum. Jag tog av mig kläderna och hoppade i sängen.


"HARRY!" skrek någon.
Jag reste mig snabbt upp och kände hur allt blev svart. Jag satt stilla ett tag och yrseln försvann.
"HARRY!" nu bankade dom på dörren också.
Jag steg upp ur sängen och drog på mig byxorna jag hade haft på mig dagen innan. Jag struntade i att ta på mig en tröja.
Jag gick mot dörren och drog upp den.
"Finally!" sa Niall.
"Do you want to join us? We're going to walk around the streets of Paris and look at all the different attractions!" sa Liam glatt.
"Sort of to celebrate the last day in town!" sa Louis.
"That would be great" sa jag.
Vi gick ut i köket. Där stod Matilda och Danielle och fixade frukost. Jag tog en titt mot soffan och där fanns täcken och kuddar. Danielle och Matilda hade alltså spenderat natten här.
"Goodmorning Harry!" sa Danielle.
"Goodmorning girls" sa jag och satte mig ner vid bordet.
Danielle och Matilda hade dukat fram stekta ägg, bacon, baguetter, croissanter, mackor, nutella, bär, flingor och mjölk.
Vi alla satt ner och åt frukost som en stor familj, så på något sätt kändes det som hemma. Alla satt och skrattade åt Louis skämt.
Efter frukosten gick jag in på toaletten och tog en snabb dusch. Därefter klädde jag på mig och sedan begav vi oss alla ut på stan. Matilda som kunde Paris utantill fick vara vår guide för dagen.
Vi gick uppför Eiffeltornet och jag var väldigt förvånad över att det bara var väldigt få fans som kom fram och ville ha autografer och ta foto, men det var rätt skönt att få kunna uppleva Paris utan avbrott och lite annat sånt.
Sedan gick vi till Champs-Elysées, Louis var som vanligt en linslus och skulle vara med på varenda bild som togs av någon av oss.


Senare på kvällen satt vi på planet hem. Zayn satt och chattade med Matilda. Bredvid honom satt Niall och tittade i en katalog från 'Tax-Free' shoppen. Liam satt framför mig och tittade på någon film på hans dator. Jag och Louis satt och spelade 'tre i rad'.

När vi landade i London rusade Niall till 'Tax-Free'n och köpte en massa godis. När han sen kom tillbaka till oss gick han med armen om Joanna. Hon hade tydligen letat efter honom där. När vi sedan gick vidare mot bagage-hämtningen såg vi Emelie och Eleanor komma gåendes mot oss.
När Emelie fick syn på oss sprang hon fram mot mig med öppna armar. Hon hoppade upp och lindade sina ben om min kropp och kramade mig.

---

Del 19 var detta! :D
Som jag skrev efter det förra inlägget så kommer jag inte ha så himla mycket tid nu när jag går i skolan! ^^
Men nästa del kommer nog upp på torsdag, annars blir det söndag :)

Tidigare:
Jag tog tag i Emelies hand när vi hoppade ur bilen och gick ut på gatan. Omedelbart kom stora klungor paparazzis och fans efter oss.
"Are you two a couple?!" frågade en paparazzi.
"Can I get your autograph?" skrek fansen.
"How long have you been dating?" paparazzin väntade förgäves på svar.
"Louis! Liam! Harry! Zayn! Niall!" skrek fansen.

---

"We have now arrived in Paris, We hoped you all hade a nice flight!" sa flygvärdinnan i en mikrofon.
När vi kom ut ur planet mötte en grupp vakter oss och de tog oss til en bil som skulle köra oss till vårt hotell.

"For a normal person, that trip would have taken like, 20 minutes!" sa Louis när vi kom fram till hotellet. "For us it took almost an hour, AN HOUR!"
"We know Louis, we were there!" konstaterade Zayn.
"Well I'm going to go straight to bed now!" utbrast Niall.
Vi gick upp till vårat hotell-rum och Niall försvann in i ett av sovrummen. Det dröjde inte länge innan man hörde snarkningar komma från hans håll.
"Someone was tired!" konstaterade Liam och ställde in sina resväskor i hans sovrum.
"Well, he's not the only one" gäspade Zayn.
Vi alla satte oss i soffan som fanns på rummet och kollade på simpsons.
"It's strange to see simpsons with french subtitles" sa Zayn sömnigt.
I ögonvrån såg jag en gestalt röra sig mot oss.
"Look who's up!" sa jag. "It's Niall!"
"Did you sleep well?" undrade Liam skämtsamt.
"As a matter of fact I did" sa Niall och satte sig i soffan. "What are you watching?"
"Simpsons!" sa Zayn glatt.
Plötsligt plingade det på dörren. Vi tittade på varnadra med undrande blickar.
"I'll get it" suckde jag och reste mig från soffan.
Vem kunde det vara? Ingen skulle ju veta att vi var här.
Jag öppnade dörren och där var Joanna.
"Shh, I came to surprise Niall" viskade Joanna.
"WHO IS IT HARRY?!" hojtade Louis.
"Ehm.. It was.." sa jag tveksamt när jag gick tillbaka till killarna.
"ME!" skrattade Joanna när hon kom fram från hallen.
Niall flög upp ur soffan och kramade om Joanna. De kysste varandra och Niall vände sig mot oss.
"Did you lads know about this?"
"No!" utbrast jag. "It was a total suprise!"
"Look, honey" sa Joanna. "Do you wanna go for a late dinner somewhere?"
"I would love that!" sa Niall och tog sin jacka. "Lads, I'll be back later!"
När Niall och Joanna hade lämnat rummet blev det tyst.
"Anyways... I'm off to bed!" sa jag och gick på i mitt rum.

"How could you?.. HOW COULD YOU?!" Louis skrek åt mig.
Hans ögon blev rödare och rödare. Det såg ut som det brann i dom.
"HOOOOOW COULD YOUUUUUUUU!"
Hans ögon skiftade från rött till svart. Han öppnade sakta munnen och ett par sylvassa tänder visade sig.

Jag vaknade upp kallsvettandes och andfådd. Det var en dröm. Jag reste mig ur sängen och gick ut i korridoren. Jag kunde höra ljudet från tv:n. Louis satt fortfarande och tittade på tv.
"You look like you've just seen a ghost!" konstaterade han.
"I... I just had a bad dream" sa ja. "How come you're still up?"
"Oh, I couldn't fall asleep" sa Louis.
"Well, I might as well join you" sa jag och sjönk ner i soffan.
Det var oftast sent på nättera som man fick se den lugna sidan av Louis. Det var nog ingen annan som hade sett Louis så här lugn. Förutom hans familj kanske. Ibland kunde man tro att något var fel, men det verkade som att all hans energi försvann på kvällarna, gömde sig någonstans djupt inom honom.
Louis mobil lös upp. Han tog upp den från bordet och kollade på den i några sekunder.
"I'm just going to make a quick phonecall" sa han och gick mot balkongdörren.
När han öppnade den hörde man ljudet från gatorna. Bilar som körde på vägarna, några enstaka sirener hördes också.
När dörren stänges bakom honom stängdes allt ljud ute. Det enda ljud som hördes var från tv:n.
Jag tittade ut och såg Louis prata med någon. Han såg nervös ut. Han gick runt i cirklar där ute. Jag vände huvudet och tittade på tv:n igen.

"I think I'm gonna go to bed, I'm actually quite tired" sa Louis när han kom in igen.
Hans ögon glittrade. Det såg ut som han hade gråten i ögonen.
"Yeah, I think I'm gonna do the same" sa jag och stängde av tv:n.
"Goodnight Harry" sa Louis och stängde sovrumsdörren efter sig.
"Goodnight" sa jag.



"So Harry, this past week, the gossip has been all about you and this girl" sa programledaren med en fransk brytning.
På en skärm bakom oss visades en bild på mig och Emelie gåendes nerför en gata hemma i London.
"What is the deal about you two?" frågade programledaren.
"Well, we're actually a couple" sa jag försiktigt.
"Congratulations" sa programledaren, det märktes tydligt att hennes engelska inte var den bästa.
"Thank you" sa jag och log mot kameran.
"What do you boys think about her?"
"I think she's asolutely amazing, her and Harry make a perfect couple" sa Zayn.

---

Del 18 var detta! :D
nu de kommande veckorna/dagarna kommer det inte bli så mycket skrivande för mig, men jag ska försöka göra det så fort jag kan :D
Tack så mycket för alla fina kommentarer, de värmer! ^^

Tidigare:
"Well, me and Harry have something to tell you guys" sa Emelie, hon viftade på våra sammanknutna händer och tittade på killarna med en menande blick.
"Really?!" utbrast Liam.
Jag nickade.
"That's great!" utbrast Zayn.
"Yeah!" sa Louis, han kollade in i Emelies ögon, det såg ut som att dom konverserade på något sätt.

---

"Happy three months anniversary!" sa Emelie glatt när jag kom in i hallen.
"Thanks babe! And happy anniversary to you too!" sa jag och kysste henne.
"Louis is out for the night, so we got the whole apartment for ourselves" sa Emelie flörtigt.
"Oh, babe, I can't describe how much I love you" sa jag.
"I love you too" sa hon.
Hon tog min hand och drog in mig i köket.
Där hade hon dukat upp bordet för middag. På bordet fanns tända ljus och röda rosor.
"What's all this?!" undrade jag.
"This is our unofficial anniversary dinner" sa Emelie och log.
"Unofficial?" sa jag förvånat.
"Yeah, the boys have planned a big dinner for us all tomorrow night, but I wanted to have a dinner with you alone" sa Emelie.
"Haha okay" sa jag och satte mig vid bordet.
"The first course of the evening is a carrot-salad with oranges" sa Emelie och placerade en tallrik framför mig.
"It looks delicious!" sa jag.
Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar Emelie, inte ens för mig själv. Jag skulle göra vad som helst för henne. Jag hade aldrig kännt så här för en annan person.

Efter middagen satte vi oss i soffan. Emelie hade hyrt filmen 'The Notebook'.
Hon var så otroligt vacker, där hon satt i min famn. Hon var så inne i filmen att en bomb hade inte kunnat störa henne.
Hennes ögon glittrade i skenet från tv:n.
"Are you crying babe?" frågade jag henne och strök hennes kind.
"Maybe" sa hon.
En tår från hennes öga rann ner och nuddade mitt finger. Jag torkade bort tåren från hennes kind och hon vände sig mot mig. Hon tittade mig djupt i ögonen. Hon lutade sin pappa mot min. Jag kysste hennes panna. Hon flyttade sitt huvud och gjorde så att våra läppar möttes. Hennes händer gled upp över mitt ansikte och stannade i håret. Hon lekte med mina lockar.
"Shall we go to bed Harry?" frågade hon mjukt.
"Sure" sa jag.
Vi reste oss upp och jag stängde av tv:n.
"I'm just gonna visit the bathroom" sa Emelie.
Jag nickade åt henne och gick in i mitt sovrum. Jag satte mig på sängen och väntade. Jag hade aldrig varit så här lycklig med en tjej förut. Emelie, hon gjorde mig hel, hon var den pusselbit som jag hade saknat.
Hon kom in i rummet nu. Det svaga ljuset från korridoren utanför gjorde så att jag kunde urskilja hennes siluett. Hon gick långsamt närmre mig.
Hon stod framför mig nu, jag vinklade mitt huvud uppåt och gav henne en kyss. Med ett lätt tryck på min överkropp la jag mig ner i sängen. Hon började knäppa upp min skjorta.





"You two seemed to have fun last night?" sa Louis när jag gick ut i köket.
"What?" sa jag nyvaket.
"Come on! It's not like you two where quiet!" skrattade Louis.
"Oh shut up Louis!" sa jag.
"A little closeness is always nice.." fortsatte Louis.
"Godmorning!" sa Emelie muntert.
"Morning babe" sa jag och kysste henne på pannan.
"Morning Emelie" sa Louis. "Did you have fun yesterday?"
Jag gav Louis en sur min och Emelie började skratta.
"Best night of my life!" sa Emelie och tittade på mig.
"Hah! I bet!" skrattade Louis.
"Okay, were you here or something?!" utbrast jag.
"I came home to go to bed, and I sort of heard you two in Harry's bedroom" nickade Louis.
"Oh my God!" utbrast Emelie.
Hon satte sig ner på stolen med handen för munnen.
"But I promise I won't tell anybody about it" sa Louis. "I wish I didn't come back here at that moment!"
"Well, promise that you won't tell anyone" sa jag. "And we will never ever talk about this again."



"You guys wanna go for ice cream or something?" frågade Emelie senare den dagen.
"Yeah sure!" sa Louis.
"I'm going to ask the others if they want to join, I'll be back in a minute" sa Emelie.
"Okay" sa jag och stängde av tv:n
"Look, I need to talk with you" sa Louis.
"Okay" sa jag tveksamt.
"You should know, that if you ever hurt Emelie, I'm not going to forgive you" sa Louis allvarligt. "I know you're my best friend and everything, but Emelie, she's fragile, and she's like my sister."
"Lou, I would never want to hurt Emelie!" sa jag övertygande. "She's my missing puzzle piece. She mean the world - and more - to me!"
"Then I trust you" sa Louis och klappade mig på axeln. "You're my best friend, and I don't want to be mad at you."
"You guys ready to go?" sa Emelie. "The other boys are waiting for us outside."


Jag tog tag i Emelies hand när vi hoppade ur bilen och gick ut på gatan. Omedelbart kom stora klungor paparazzis och fans efter oss.
"Are you two a couple?!" frågade en paparazzi.
"Can I get your autograph?" skrek fansen.
"How long have you been dating?" paparazzin väntade förgäves på svar.
"Louis! Liam! Harry! Zayn! Niall!" skrek fansen.

---

Romantiskt värre! ;) haha! :D
Det var det sista inlägget för idag! det kanske kommer något imorgon, men annars så dröjer det nog ett tag innan nästa del kommer, för på måndag börjar skolan och då har jag inte så mycket tid för att skriva!
Kommentera vad ni tycker om den här delen! :D

Tidigare:
Plötsligt hörs ett skrik genom porlet av regnet. Det var mitt namn som skreks. Jag vände mig om och såg Emelie komma springandes mot mig. Hon ökade farten ju närmre hon kom mig och hoppade upp och lindade sina ben om min kropp. Hon tittade in i mina ögon och gav mig en puss. Pussen övergick i en passionerad kyss. Regnet öste ner över oss.

---

"Please don't tell Louis about this, let me talk to him first? Okay" sa Emelie när vi var tillbaka i hennes lägenhet.
"Yeah, sure" sa jag. "What's going on between you two?"
"What?!" sa Emelie.
"You two seem to have something going on" sa jag.
"Nothing, is going on between me and Louis" sa Emelie bestämt. "That would be.. Wierd."
Hon tittade ner i golvet när hon gick in på toaletten för att hämta handduk.
Men vad var det som var fel då? För någonting var det, det visse jag. Tillochmed Emelie gav mig sånna vibbar. Skulle jag fråga henne, eller skulle hon vara som Louis, hålla det inom sig.

"I think I sould go now" sa jag. "We're going to work tomorrow."
"Oh, okay, where?" undrade Emelie.
"I've actually forgotten, I think we were going to America, but I'm not sure" sa jag.
"Okay, well, can you text me when you know for sure?" sa Emelie.
"Sure babe" sa jag, jag höll om henne.
Våra läppar möttes och jag fick fjärilar i magen. Hon var min nu, jag ville inte åka iväg.
"I love you" sa hon och log.
"I love you too" sa jag. "I'll call you!"


Jag hade haft rätt, vi skulle till USA. Dagarna där var stressiga, men jag saknade Emelie. Jag saknade hennes skratt, hennes ögon, hennes röst, hennes allt.

En dag satt Niall och skypade med Joanna.
"Can't you two lovebirds talk about anything else than how much you miss eachother?" sa Zayn.
"Maybe we can't" sa Niall.
"Oh, hi you guys, didn't see you there!" sa Joanna och vinkade åt oss.
Vi bestämde oss för att retas lite med dom så vi satte oss med Niall i soffan.
"So how are you Joanna?" sa Liam.
"Yeah, what have you been up to?" sa jag.
"Anything new in school?" sa Zayn.
"Have you showered latley?" skämtade Louis.
"Haha! that's not funny Louis!" sa Niall. "Can you guys go back to what you were doing?"
"No! We want to talk to Joanna, she happens to be a really nice girl! Did you know?!" retades Louis.
"Yeah!" sa Niall.
Joanna satt och skrattade på andra sidan skärmen
"How's everyone back home?" undrade Zayn.
"They're great! In fact I have Emelies account here, if you guys want to talk to her?"
"That would be great!" sa Louis.
Louis fick Emelies 'adress' och han ringde upp henne på sin dator.

"Louis, is that really you?" sa Emelie.
"Yeah, well it's me and the boys, except for Niall because he's busy chatting with Joanna" sa Louis och nickade back mot Niall.
"Oh Hi!" sa Emelie och log. "How is it in America?"
"It's great, the weather is lovely and the people are so nice!" sa Zayn.
"That's great!" sa Emelie.
Vi snackade med henne i nästan en timme.
"Look you guys, I've had a great time chatting to you all, but could I get to talk to Harry alone for a bit?"
"Yeah sure!" killarna gick och satte sig i soffan för att titta på tv med Niall.
Jag tog med mig datorn och gick till mitt sovrum.
"What do you wanna talk about?" undrade jag.
"I just want to say that I really miss you!"
"Oh babe, I miss you too."
Det var skönt att få prata med henne, hennes röst gjorde mig lycklig.
"Honey, could I talk to Louis for a bit? I just need to ask him something very quickly" sa Emelie.
"Yeah sure, hang on a sec!" sa jag och ställde mig i dörrkarmen."LOUIS!!"
"What's up?" sa Louis när han kom springandes.
"Emelie wants to talk to you!" sa ja och gjorde dom andra killarna sällskap i soffan.

Louis kom tillbaka med en smått ledsen min. Den där minen som han brukade ha vissa dagar när vi var hemma i London. Och det var nog inte lönt att försöka fråga honom vad dsom var fel. Så jag lät det vara.

Två dagar därefter begav vi oss hem till Storbrittanien och London igen.
På flygplatsen i London var det kaos. Det var fans överrallt. Dom skrek och drog i våra kläder, detta var nog den enda nackdelen med vårt jobb, man blev jagad vart man än var. Fast ibland var det ganska roligt.
Vakter ledde oss till en polisbil som körde oss hem.


En halv vecka senare åkte jag hem till Emelie.
"Are you sure you want to do this?" frågade jag henne.
Vi var i hennes sovrum, hon vände sig mot mig och lät sina armar omfamna min hals. Jag förde en bit av hennes hår bakom hennes öra och hon log. Hon var så vacker. Solen som lös in genom fönstret fick hennes ögon att glittra. Hon var som en ängel.
"Absolutely" sa hon och gav mig en puss på munnen.

Jag besvarade pussen med en kyss. Vi flyttade oss långsamt mot sängen. Hon puttade ner mig och jag landade på rygg. Hon började klättra över mig och fortsatte att kyssas. Jag rör mina händer mot hennes hår... Jag kittlar henne på armarna och ett fnitter bryter ut. Hon sätter sig upp och börjar kittla mig.
"Oh, your dead!" skämtade jag och kittlade tillbaka.


Emelie tog min hand och vi gick in i min och Louis' lägenhet. Resten av killarna satt och spelade FIFA.
"Guess who's back!" sa jag.
Det dröjde ett tag innan jag fick någon reaktion. Men efter ungefär två minuter vände de sig om och Louis sa.
"Is it Kevin?!" han lät hoppfull.
"You wish" sa jag.
"I actually do!" sa Louis.
"Okay, let's stop with the jokes Louis and show us who it is!" sa Liam.
"Okay" sa jag och drog fram Emelie från hallen.
Killarna sken upp och hoppade upp ur soffan.
"What are you doing here?" undrade Niall.
"Well, me and Harry have something to tell you guys" sa Emelie, hon viftade på våra sammanknutna händer och tittade på killarna med en menande blick.
"Really?!" utbrast Liam.
Jag nickade.
"That's great!" utbrast Zayn.
"Yeah!" sa Louis, han kollade in i Emelies ögon, det såg ut som att dom konverserade på något sätt.

---

Del 16 var det här! :D
Som ni kanske ser så har jag börjat med lite bilder i början på delarna ^^
Nästa del kommer nog upp senare ikväll :D
kommentera vad ni tycker om den! :D

Tidigare:
Jag ställde mig i köket och tittade ut genom fönstret. Där såg jag Louis springa efter Emelie, han kom ikapp henne. Han tog tag i hennes arm och hon vände sig om. Det såg ut som hon grät. Han torkade hennes tårar. De utbytte några ord och de båda brast ut i gråt. De kramade om varandra, det verkade som att dom ville dölja att de gjorde det.

---

Louis kom tillbaka in i lägenheten en kort stund efter incidenten. Hans ögon var rödsprängda, man märkte tydligt att han hade gråtit. Han undvek min blick när han öppnade kylskåpet.
"Have you been crying?" jag försökte låta så förvånad som möjligt.
"Maybe" svarade han kort.
"Why?" sa jag.
"Emelie is leaving" sa han.
"Why? Where to?" undrade jag.
"I don't know!" sa Louis frustrerat.

Jag tog tag i hans axel och tittade han i ögonen. På något sätt ville jag inte tro honom, jag letade efter sannignen i hans ögon. Den fanns där djupt inom honom. Den var gömd och skyddad.

"Calm down!" sa jag. "Look, I need to pick something up in town, but I'll come back soon."
Jag tog min jacka, plånbok och mobil och sprang ut till min bil. Jag hade bestämt mig, jag skulle åka till Emelie och berätta för henne hur jag kände. Jag hade absolut ingenting att förlora.
Jag körde på de vägar vår chaufför hade tagit oss de gånger vi hade åkt till henne.
Jag hade inga fjärilar i magen, vilket var konstigt, alla andra gånger jag hade sagt till en tjej vad jag tycker om henne hade jag alltid haft en aning fjärilar. Men inte nu.


Jag tryckte på port-telefonen och det dröjde inte länge innan Emelie svarade.
"Hi, it's Harry" svarade jag.
"Oh, hi Harry, what are you doing here?" sa hon förvånat.
"Well, I was hoping i could talk to you for a bit" sa jag.
"Oh, okay, I'll buzz you in" sa hon.

Jag sprang upp för trapporna till den tredje våningen där hon bodde. Jag plingade på dörren och det dröjde inte länge innan hon öppnade.

"Hi" sa jag och kramade om henne.
"Hi Harry" sa hon och kramade tillbaks, hon var varm, som om hon hade feber.
"Where's your mom?" frågade jag när vi gick in i köket.
"She's at the airport dropping off my grandparents" sa hon och tog fram två glas från ett skåp. "Do you want tap water och sparkled water?"
"Okay" sa jag. "I'll have whaterver you're having."
"Then tap water it is!" sa Emelie och log.
"Okay!" sa jag och log mot henne.

Vi satt under tystnad och drack vårt vatten. Hon var verkligen vacker, hennes blonda hår var nersläppt, det hängde ner över hennes axlar och fortsatte ner och slutade strax innan hennes revben. Hon bar ett vitt linne och ett par gråa mjukisbyxor, över axlarna hängde en grå kofta.

Efter vad som kändes som en evighet bryter Emelie tystnaden.


"So what was it you wanted to talk about?" frångade hon.
"Well.. Ehm, Louis told me that you were leaving... Is that right?"
"Well, sort of, Ijust don't know when, or where, I'm not even a 100 percent sure" sa hon. "But I'm pretty sure I'm gonna go."
"Well, if that's the case, there's something you need to know". sa jag och tog hennes hand. "These past few days have been some of the best days of my life, and that's all because of you. Now I know this may sound wierd, or even crazy, but I think I'm starting to develope feelings for you..."
"Uhuh..." hon tittade på mig med en chockad blick.
"Well, I think that's all i had to say" sa jag. "So I think I'm going to go now."

Jag reste mig från stolen och gick ut i hallen. Jag fortsatte ut i trappgången och gick sedan ut. Utomhus hade det börjat att regna, mörkret föll ner över staden.

Plötsligt hörs ett skrik genom porlet av regnet. Det var mitt namn som skreks. Jag vände mig om och såg Emelie komma springandes mot mig. Hon ökade farten ju närmre hon kom mig och hoppade upp och lindade sina ben om min kropp. Hon tittade in i mina ögon och gav mig en puss. Pussen övergick i en passionerad kyss. Regnet öste ner över oss.

---

Då var del 15 klar ^^
Jag hoppas verkligen att ni tycker om den ^^
Kommentera vad ni tycker om den :D

Tidigare:
När jag duschat klart hörde jag Emelie och Louis diskutera ute i köket.
"No Louis, I don't want you to do it!" sa Emelie argt.
"But you don't make my descisions, I want to do this!"
"I'm not going to let you do it! End of discussion!" sa Emelie och gick ut ur lägenheten.

---

"What was that all about?" sa jag.
"Oh, nothing" sa Louis. "I'm gonna go out for a while."
Han gick ut i hallen och smällde igen dörren efter sig. Louis hade betett sig väldigt konstigt den senaste tiden.

Jag hade aldrig sett Louis så här, visst var han sig själv när han var med dom andra killarna, men när han var ensam och trodde att ingen såg honom var han som förbytt. Ibland på kvällarna kunde jag höra han snyfta inne på sitt rum.Jag ville gärna fråga honom vad som var fel, men på något sätt fick jag känslan av att han inte ville berätta.

Det var också konstigt att han försvann vissa dagar utan att berätta, och sen när han kom tillbaka och man frågade var han hade varit gav han en oförstålig förklaring. Ibland fick man inget svar alls.

Dom andra killarna märkte också att något var fel. Liam hade försökt att prata med honom om det men Louis hade bytt ämne varje gång det kom på tal. Det var verkligen inte likt Louis att vara såhär hemlighetsfull. Han brukade alltid berätta hur han kände. Jag hade tillochmed fått ett mail från en av hans systrar där hon undrade om jag visste vad som var fel. Det var tydligen inte bara oss han döljde något för.
Jag och killarna pratade ofta om vi skulle prata med honom om det, visa att vi var oroliga och att vi brydde oss.




Jag ställde mig i köket och tittade ut genom fönstret. Där såg jag Louis springa efter Emelie, han kom ikapp henne. Han tog tag i hennes arm och hon vände sig om. Det såg ut som hon grät. Han torkade hennes tårar. De utbytte några ord och de båda brast ut i gråt. De kramade om varandra, det verkade som att dom ville dölja att de gjorde det.

---

Det här blev ett litet inlägg, det får vara en mellandel ^^
Jag tror jag börjar skriva nästa del redan nu :D
Och jag lovar att det kommer bli en längre del :D
Kommentera och tipsa era vänner ^^

Tidigare:
Vi satte oss alla i soffan. Det blev väldigt trångt, men vi löste det. Joanna och Niall verkade komma överrens väldigt bra, nästan för bra. Niall satt och tittade på henne under hela tiden. Och visst var hon vacker, hennes bruna hår som hängde över hennes axlar var som en ängels. Precis som Emelies. Emelie satt mellan mig och Louis. Jag tror faktiskt att jag började få känslor för henne. Men jag vågar inte säga något till Louis, det känns som om han skulle bli arg då. Han var ju som hennes storebror, och vilken storebror skyddar inte sin lillasyster? Oavsett om killen är bra eller dålig så skyddar man henne.
På något sätt avundades jag deras vänskap, de var ifrån varandra i tre år och under bara några få möten har dom hittat tillbaka till varandra, som om de båda var beronde av den andra.

---

De följande dagarna var skvallerpressen full av informaton om Emelie och hennes "romans" med mig och de andra killarna. Så fort hon och någon av oss visade oss utanför vårt omåde så blev vi jagade av paprazzis.
"I'm starting to get really tired of this now" sa Zayn.
"Yeah, me too" instämde jag. "I bet that in about ten minutes there will be a picture of Emelie, Liam and Louis with a plastid bag of movies."
"Yeah!" sa Zayn.
"What do you two lovebirds think?" sa jag och vände mig mot Niall och Joanna.
De två hade varit oskiljatkiga sedan den dagen vi hade suttit i soffan och tittat på filmer.
"Hello?! Earth calling!" ropade Zayn.
"What?!" utbrast Niall.
"Do you wanna bet on that the press will lay up a photo of Emelie and the other two?" sa Zayn.
"No, it's clearly a obvious bet!" sa Niall och pekade mot tv:n.
"'And now! the latest gossip! Emelie is working her way to the group of One Direction, last night she was seen with Zayn Malik shopping, and just a moment ago she was seen with Liam Payne and Louis Tomlinson renting some romantic movies in town. Emelie and the boys have been inseperable this last week.'"
"Can't you guys just be regular lads?" skämtade Emelie som nyss hade kommit tillbaka.
"Sometimes I ask my self that" sa Liam.
"So when are you to becoming official?" sa Louis och klappade Joanna på axeln.
Hon och Niall avslutade deras kyssande och tittade upp.
"Maybe... In a while?" sa Joanna.
"I think you guys should at least tell the world that you're dating, it would make it a lot easier for both Emelie and Niall with this whole press-thing" sa jag.
"Yeah, you can do it at the interview tomorrow!" sa Zayn.
"Maybe! I think we'll have to talk about it" sa Niall och tog Joannas hand och gick ut i hallen. "We'll see you later!"
"Where is the interview?" undrade Emelie.
"At the Alan Carr show I think" sa Liam och tittade på Louis.
"You're right my young man!" sa Louis.



"' Live from London, The Alan Carr Show!'" sa en röst.
"Tonight, we are joined by the five hottest, sexiest and funniest lads in the UK, it's ONE DIRECTION! AHH!" sa Alan och en kamreman nickade åt oss och vi sprang ut i studion.
Publiken var hysterisk och skrek åt oss. Vi hälsade och satte oss i en soffa.
"Hi boys" sa Alan. "Anything to drink?"
"Just some water will be fine" sa Louis.
Vi andra instämde.
"So this is the third time for you here, and every time after you get on the show i get bombarded from fans that want you to come back."
"Maybe we should start a One Direction talk show?" sa Liam.
"You know that's a great idea!" sa Alan. "So, Zayn, have you been doing some more drawing since you were here last?"
"I actually haven't had the time.." svarade Zayn.
"Maybe you want to have another go on drawing me?" sa Alan.
"Maybe" sa Zayn.
"We'll you have to" sa Alan och gav Zayn ett block och en penna. "So, you boys have been around the Uk and meeting fans for these past months, right?"
"Yeah, true story" sa Louis.
"Isn't it hard beeing away to work for so long?" undrade Alan. "I mean you never get to rest!"
"Well, we don't really see it as work, this is the thing that we love to do, and I think we say this in every interview we do, we absolutely love everything about it." sa Liam.
"We' ve all heard that answer a couple of times, yes" sa Alan. "Now you all have been having some time off right?"
"Yeah" sa Louis och tog en klunk vatten.
"Now, the press have been writing a lot about you these past few days, have you made a new friend in the city? Maybe a girl named Emelie?"
"We knew this question was coming up.." sa jag. "She's just a really good friend of ours, she's really nice."
"Yeah, she's amazing! We're all having a laugh together!" instämde Niall.
"Oh you seem to like her?" sa Alan och tittade på Niall som en liten flicka. ""Maybe she's your girlfriend?"
"No, she's just a good friend."
"Besides, he's dating someone else right now, so.." sa Louis och tittade på Niall.
"Oh really?!" sa Alan.
"Well, now that Louis said so, I can't deny it" sa Niall och ryckte på axlarna.
"So who is she?" undrade Alan.
"She's a wonderful girl, that's all I'm gonna say 'bout her right now" svarade Niall.
"So you're keeping the details secret, huh?"
"Yeah!" sa Niall.
"Now Louis, I heard that you an Emelie have been friends for quite some time, am I right?" undrade Alan och vände sig till Louis.
"Well yeah, we were very close friends back home in Doncaster!" sa Louis.
"That's nice!"
"Yeah!"



Den övriga delen av intervjun var nästan som alla de andra intervjuer vi var med i, fast när man är hos Alan vet man aldrig vad som händer.
När vi skulle tillbaka till bilen var fansen helt galna. Vissa av dom var tillochmed arga på Niall. Som tur var lyckades vakterna hjälpa oss in i bilen och den körde iväg.

"Great interview you guys!" sa Emelie när vi kom in genom dörren.
"Yeah, and thanks for not saying so much about me" sa Joanna och kramade om Niall.
"Did you girls watch it?" undrade Zayn.
"Yeah, of course we did! Nice drawing by the way!" sa jag skämtsamt.
"It was Louis's fault that it got messed up!" protesterade han.
"Stop blaming it on me, we all know it was you!" skämtade Louis.
"While you guys are discussing that I'm getting in the shower" sa jag och försvann in i badrummet.

När jag duschat klart hörde jag Emelie och Louis diskutera ute i köket.
"No Louis, I don't want you to do it!" sa Emelie argt.
"But you don't make my descisions, I want to do this!"
"I'm not going to let you do it! End of discussion!" sa Emelie och gick ut ur lägenheten.

---

Nå, vad tycker ni än så länge? Jag har försökt att göra avsnitten lite längre nu ^^
Kommentera och tipssa gärna andra :D
Nästa del kommer upp senare idag!

Tidigare:
Festen avslutade när klockan var ungefär 9.00 pm. Hennes vänner och familj hade åkt hem innan oss och när vi stod i hallen kom Zayn på en idé:
"Can't we go to a movie or something? They show some old classics in town tonight!"
"That would be great" sa Niall.
"Yeah, do you wanna come Emelie?" undrade jag.
"Sure, let me just tell my mother" sa hon och gick in i köket.
Hon kom tillbaka nästan direkt efter och tog sin jeansjacka och väska och vi gick iväg.

---

"Hey Harry, you have got to see this!" hojtade Louis från vardagsrummet.
"What?!" sa jag och gick dit.
Louis satt och tittade på nyheterna när skvallret kom upp.
"Can you turn that up?" sa jag och satte mig i soffan.
"'A unknown girl was seen with One Direction at a movie theatre last night, the boys seemed to like her and maybe she is a possible girlfriend to onte of them? She is the same girl that was with them about two months ago bowling. And the fans of One Direction are - what it seems to be- jealous. Twitter and Facebook are filled with angry comments about it. But there are also some nice comments. There are mixed feelings about the whole incident. And what we wonder is... Will this break the #1DFamily?'" sa ett nyhetsankare.
"Wow!" sa jag. "All that for going to the movies!"
Inrusandes till lägenheten var Niall följt av Liam och Zayn.
"Did you see it?" undrade dom.
"Yeah, I think we should call Emelie" sa Louis.
"Yeah!" sa Zayn.
Louis tog sin mobil och ringde Emelie. Han satte samtalet på högtalarfunktion.
"Hi Louis, how come you're calling?" svarade hon.
"Hi Emelie, it's me and the boys here. Listen, have you been watching teve och logged i to twitter and facebook?"
"No I haven't, how come?"
"Well, some paparazzis took a photo of us all last night, and some of our fans are not happy" sa Louis. "Okay, look this is how we are going to do it, we will send you a car and it will drive you here, Okay?"
"Yeah sure, but Joanna is here..."
"She can come too" sa Niall.
"Okay, thanks" sa hon.
"Yeah, We'll se you two later then!" sa Louis.
"Yeah, see you later, bye!" sa hon och la på luren.

"'And now with some more gossip!'" lät det från teven en halvtimme senare.
"Turn it up!" sa Zayn.
"'We have now identified the girl who was at the movies last night with the boys of One DIrection. Her name is Emelie and she is a close friend to the boys, however we don't have any information if she is the girlfriend of one of the boys'"
"Just turn it off" sa Emelie som nyss hade kommit.
"What do you think?" undrade Niall.
"Well, I'm just a girl who hang out with my friends, I think it's silly to make it into news!"
"So you don't care about the hate you're getting on the internet?" sa Zayn.
"Well, of course I do, but I can't put all my energy in that, I have other things to focus on" sa hon.
"You should become a life coach for celebrities or something!" utbrast Louis.
"Yeah" sa Joanna som brukar vara väldigt tyst, i alla fall i närheten av oss.
"So do you guys want to do something with me and Joanna, since we are here?" undrade Emelie.
"Maybe watch some movies and eat popcorn?" föreslog Liam.
"Yeah sure!" sa Zayn glatt.

Vi satte oss all i soffan. Det blev väldigt trångt, men vi löste det. Joanna och Niall verkade komma överrens väldigt bra, nästan för bra. Niall satt och tittade på henne under hela tiden. Och visst var hon vacker, hennes bruna hår som hängde över hennes axlar var som en ängels. Precis som Emelies. Emelie satt mellan mig och Louis. Jag tror faktiskt att jag började få känslor för henne. Men jag vågar inte säga något till Louis, det känns som om han skulle bli arg då. Han var ju som hennes storebror, och vilken storebror skyddar inte sin lillasyster? Oavsett om killen är bra eller dålig så skyddar man henne.
På något sätt avundades jag deras vänskap, deh var ifrån varandra i tre år och under bara några få möten har dom hittat tillbaka till varandra, som om de båda var beronde av den andra.

---

Oj, det här inlägget blev verkligen kortare än det förra, men jag kände att detta behövdes skriva innan jag glömde det ^^
Det här var iallafall det sista inlägget för idag.
Men jag vill återigen tacka er som läser! :D
Kommentera och tipsa gärna era vänner ^^

Tidigare:
"Oh, I went to see my mum" sa Louis.
"Oh, okay" sa jag.
Jag kollade in i hans ögon och jag märkte att något var fel, men något sade mig att han inte ville att någon skulle veta, så jag tittade bort och gav honom en klapp på ryggen.
"Anyone up for some FIFA?" undrade Zayn.
"Yeah!" hojtade vi andra.

---

De två närmsta månaderna var stressiga. Vi åkte runt i landet och framträdde och promotade vår nya bok och cd.
Vi fick nog två veckor ledigt av den tiden. Så under den lediga tiden satt vi mest hemma i våra lägenheter och spelade spel med varandra. Fast Louis smög iväg vissa dagar så som han hade gjort den där dagen.

En dag när allt resande var färdigt och vi satt hemma i Liams lägenhet kom Emelie upp på tal:
"Do you guys remember Emelie?" sa Louis.
"You are a master of changicng the subject!"utbrast Zayn.
"Well, yeah, of course we do" sa Liam.
"Well she's throwing a party next weekend because she's finished High School" sa Louis.
"Why throw a party?" sa Niall. "She hasn't quit scool for good or something?"
"Well, she's from Sweden and when you end High School there you have a big party, and she decided to throw one" sa Louis.
"I think that will be awesome!" sa jag glatt. Jag hade saknat Emelie, även om jag bara hade träffat henne två gånger så var hon en av dom personer som man vill ha i närheten, precis som Louis.


Jag vaknade av ett enormt buller. Jag öppnade snabbt upp ögonen och bullrandet fortsatte. Jag satte mig upp och drog av mig täcket. Jag tog mjukisbyxorna som hängde på en fåtölj och drog på mig dom.
Jag gick till sovrumsdörren och öppnade den. Där stod Liam, Zayn, Niall och Louis och bankade.
"Look who's up! It's Sleeping Beauty!" sa Louis.
"Oh stuff it!" sa jag argt och slog honom på armen.
"Aouch, that hurt!" sa Louis och gjorde en ledsen min.
"Look we have got to get ready, Emelies party is starting in 3 hours and we still need to find her a present" sa Liam.
"Okay, okay, can you guys let me get to the bathroom and get ready?" sa jag.
"Sure!"

Jag hoppade in i duschen och gjorde mig färdig. Idag fick det bli en vit skjorta, mörkblåa chinos och en matchande kavaj.
"Ooh, loking nice!" skämtade Louis.
"Oh please!"
"Dressing up for Emelie are you?" sa Louis.
"No, can't a guy just dress nice?" sa jag, jag märkte att mina kinder började bli röda och jag gick snabbt in på toaletten.

"Are you lads ready to go soon?" hojtade Liam från köket.
"Yeah!" sa jag och stoppade min mobil och plånbok i fickan.
"All set!" sa Louis.

Vi gick ut i bilen och vår chaufför tog oss till Harrod's.
"Okay lads! We have one hour until we have to be at Emelies party! Let's go found her a PRESENT!" skrek Louis i bilen.
"You don't have to shout!" sa Zayn och gnugga sig i örat.
"Yes I do! Okay let's go and find that present, do you lads copy?!"
"Yes sir!" hojtade vi innan vi gick ut ur bilen.
Precis innan vi gick in genom entrén kom en grupp fans springandes mot oss. Vår chaufför hade sett fansen innan och ringt efter vakter som hjälpte oss in i köpcentret.

Louis - som gick först av oss - stannade framför ett skyltönster som tillhörde en smyckesaffär. Vi andra gick dit och han pekade på ett halsband i vitt guld med ett stjärnhänge.
"Wow, that's beautiful!" sa Liam.
"Shall we get it for her?" undrade Louis.
"Yeah, I think so" sa jag.
"Okay, I'll go in and buy it" sa Louis.
"Maybe we should give her some chocolate too?" sa Niall.
"You want chocolate right?" undrade Zayn.
"Yeah, can't you smell it?" sa Niall.
Niall hade rätt. Bredvid smyckesaffären fanns en chokladaffär och dofterna var underbara. När Louis kom tillbaka såg han på våra miner att vi ville gå dit.
"Anyone want some chocolate?!" sa han och vi gick in.
En våg av chokladdoft svepte över mig när jag klev in. Där inne fanns verkligen all sorts choklad, från alla världens hörn. Liam gick fram till en hylla som var markerad med en svensk flagga.
"Hey lads, wouldn't it be nice to give her some swedish candy? Since she is from there?"
"Yeah, that would be awesome" sa Zayn.
"What's Malaco?" undrade Louis.
"It looks like som kind of sweet candy" sa Niall och kollade på en påse.
"Mar.. Marabuu, Marabou?" försökte Liam uttala. "Is this some kind of chocolate?"
"Probably, since it says 'milk chocolate' on the package" sa Louis.

Tjugo minuter senare satt vi i bilen påväg till Emelies fest. Niall satt bakom mig och käkade upp ett choklad han hade köpt.
"You do know that we will be getting food at the party, right?" sa Louis.
"Yeah, but I think I can eat that too."

Bilen stannade utanför Emelies port och vår chaufför öppnade bildörren åt oss. Jag tog på mig min solglasögon och hoppade ut.
"You don't have to wait for us Reg, we'll take a cab home" sa Louis och gav chauffören en klapp på ryggen.

Liam tryckte på porttelefonen och Emelie svarade:
"Hi!"
"Hi, it's us" sa han.
"Okay, I'll buzz you in" sa Emelie och ett burrande ljud tog över.

"Hey you guys!" sa Emelie glatt när hon öppnade dörren.
"Hey!" sa Zayn.
"Oh, it's so good to see you all!" sa hon och kramade om oss.
"How are you?" undrade Louis.
"Great, I've never been better!" sa Emelie och log mot honom.
"That's fantastic!" sa han glatt.

Emelie ledde oss in till hennes vardagsrum där hennes vänner och familj fanns. De alla reste sig upp och Emelie presenterade oss för dom.
"Lads, this is my mother, mum this is Harry, Liam, Zayn, Niall and Louis."
"Hi boys, and hi Louis, wow you've gotten bigger since i last saw you!" sa hon skämtsamt och kramade om oss.
"And these are my grandparents from Sweden" sa Emelie och presenterade oss.

Hennes vänner var mer glada för att se oss än vad hennes familj var. Några av dom frågade om autografer och ville ta foto. Jag kände igen en av dom, det var Joanna som vi hade träffat i parken när vi hade signering.
"Hey! It's you, from the park! Joanna right?!" sa Niall glatt.
"Yeah tat's me!" sa Joanna glatt. Hongav en blick till Emelie som nickade åt henne. Jag antar att Joanna var lite småförtjust i Niall.
"So you've graduated High School now?" sa jag till Emelie.
"Yeah, or as we say in Sweden: 'har tagit studenten'" Hon skrattade.
"Taigit stuodentein" försökte jag.
"Haha almost like that!"
"I guess I learn fast!" sa jag. "So what are your plans for college?"
"Well, I'm thinking about go to law school actually."
"That's great!"
"Yeah, or maybe study economy."
"So you want to study huh?" sa Louis.
"Yeah, I've wanted it since I was a little girl."
"Oh yeah, you always wanted to play 'law and order' when we were little, and you wanted to be the judge" sa Louis och skrattade.


Festen avslutade när klockan var ungefär 9.00 pm. Hennes vänner och familj hade åkt hem innan oss och när vi stod i hallen kom Zayn på en idé:
"Can't we go to a movie or something? They show some old classics in town tonight!"
"That would be great" sa Niall.
"Yeah, do you wanna come Emelie?" undrade jag.
"Sure, let me just tell my mother" sa hon och gick in i köket.
Hon kom tillbaka nästan direkt efter och tog sin jeansjacka och väska och vi gick iväg.

---

Det var några som ville att jag skulle skriva lite längre inlägg, så jag försökte göra det lång, och jag måste säga att jag lyckades! ;)
Aja, jag tror inte jag lägger upp något mer idag, men man vet aldrig!
Kommentera och tipsa gärna era vänner! :D

Tidigare:
Harry:
"I think I'm gonna watch some tv" sa jag och satte mig i teven
'Emelie var fantastisk, rolig, gullig, underbar, trevlig, och snygg. Undrar om Louis skulle låta mig dejta henne, hon är ju trots allt hans bästa kompis.' tänkte jag, fast längre kom jag inte, Liam tog tv-kontrollen ifrån mig och bytte kanal.
(Jag kommer att skriva som Harry från och med nu, så att ni alla vet och inte blir förvirrade^^)

---

Jag hörde nycklarna i dörren och Louis kom in i hallen. Jag hörde hans fotsteg när han gick mot köket. Han tog fram ett glas och öppnade kranen. Han hällde i vatten i ett glas. Jag hörde hur han tog fram en burk och hur han vände den upp och ner. Jag hörde hur piller hälldes ur burken och hur burken sattes på sin plats i ett av köks-skåpen. Jag gick ut i köket och såg Louis luta sig mot diskbänken.
"Something wrong?" undrade jag.
"Huh?!" sa Louis förvånat och tittade upp på mig. "Yeah, everything is fine, just some headache."
"Oh, okay" svarada jag.
"Where is the other boys?" undrade han.
"Oh, they're out getting pizza" svarade jag.
"Okay" svarade Louis kort.
Han tog tv-kontrollen och satte sig i soffan. Det dröjde inte länge innan de andra killarna kom tillbaka med pizzan. De hojtade glatt när de kom in i hallen. Jag gick dit och mötte upp dom.
"Has Louis come back?" undrade Liam.
"Yeah" svarade jag.
Vi gick in och började duka upp på bordet.
"Louis areyou going to eat?" undrade Niall.
"No thanks, I'm not hungry" svarade han utan att vända huvudet mot oss.
"Well that means more pizza for me!" skämtade Niall glatt.
Men Louis rörde inte en min.
"What's wrong with him?" viskade Liam till mig.
"Yeah, I've never seen him like this" sa Zayn tyst.
"I don't know, ever since he came back from dropping off Emelie he's been like this" sa jag.
"Did you ask him if something was wrong?" undrade Niall med munnen full av pizza.
"Yeah, and he said he just had a headache."
"Well maybe he's telling the truth?" sa Zayn och ryckte på axlarna.
"I don't know" sa jag. "Anyways, let's dig in!"



Dagen därefter vaknade jag av att solskenet sken in genom fönstret. Jag gick upp ur sängen och gick ut i köket. Louis - som oftast var vaken före mig - var inte där. Jag gick för att kolla om han låg i sängen och sov, men han var inte där heller. Han var inte någonstans i lägenheten. Jag gick ut i hallen och jag kunde inte hitta hans jacka eller skor.
'Han har säkert gått ut en runda' tänkte jag och gick tillbaka till köket.
Jag tog fram fil och flingor och åt frukost i lugn och ro.
Dörren öppnades och Niall kom in.
"Why are you still in your pyjamas?" sa han förvånat. "The clock is past 11.00 am!"
"I guess I was tired?" sa jag. "Have you seen Louis?"
"No, isn't he here?"
"No, his jacket and shoes are gone."
"Maybe he's out?"
"But then he would have wrote me a note" sa jag.
"Well, if he hasn't shown up by tonight we'll go look for him" sa Niall. "Now go on and get dressed! We're going to the zoo."

Hela dagen vände och vred jag på mina tankar om var Louis kunde vara.
När vi kom hem igen satt Louis vid köksbordet i vår lägenhet med ett stor leende.
"Hey Lads!" sa han glatt.
"Hey!" svarade jag. "Where have you been all day?"
"Oh, I went to see my mum" sa Louis.
"Oh, okay" sa jag.
Jag kollade in i hans ögon och jag märkte att något var fel, men något sade mig att han inte ville att någon skulle veta, så jag tittade bort och gav honom en klapp på ryggen.
"Anyone up for some FIFA?" undrade Zayn.
"Yeah!" hojtade vi andra.

---

Det här är alltså del 10, och nästa del kommer att läggas ut senare idag ^^
Tack för att ni läser och kommenterar! :D
Tipsa gärna andra om min historia, så är ni gulliga :')

Tidigare:
"Well done Emelie!" sa Harry.
Jag vände mig om och kollade på skärmen och där stod det att jag hade slagit en strike. Jag kollade en gång på banan och alla käglorna låg ner.
"Yes!" utbrast jag.

---

"Looks like neither of you won!" sa Liam och skrattade åt Harry och Zayn.
"Yeah, well, Emelie is clearly a pro!" utbrast Zayn.
"Trust men, I've never even shot a strike before!" sa jag.
"Really, because it doesn't seem that way, I mean neither one of us has shot 7 strikes in a game!" sa Niall.
"I guess I just had a good day" s jag och ryckte på axlarna.
"Anyways, what shall we do now?" undrade Niall.
"Well, maybe go back to the complex and play games?" undrade Harry.
"Yeah!" sa Louis glatt. "Do you want to join us Emelie?"
Jag kollade klockan och den visade 4.00 pm. Jag tittade på killarna och de alla väntade på svar.
"That would be awesome!" sa jag och log.
Killarna blev glada och vi gick ut ur rummet. Vi tackade föreståndare och gick sedan ut.
Klungorna av paprazzis och fans hade minskat men några fanns fortfarande kvar.
Bilen tog oss till ett område i London, Liam öppnade bildörren och när jag klev ut blev jag förvånad, där fanns inga paparazzis eller fans.
"This is probably the only area that we don't get followed by people" sa Zayn.
"But sometimes some fans sneak in here, but that almost never happen" sa Niall oh stängde bildörren efter oss.
Bilen körde iväg och killarna tog mig till en lägenhet.
"So this is me and Harry's apartment" sa Louis och låste upp dörren.
Jag blev förvånad över hur välstädat det var, det såg inte alls ut som den typiska 'ungkarls' lägenheten. Det var väldigt ljust och fräscht i lägenheten och högt i tak.
"Wow, this is so nice" sa jag.
"Well, us superstars, we can only have the best!" skämtade Louis.

Vi satte oss vid ett stort matbord och Louis plockade fram Monopol.
"Does anyone want something to drink?" undrade Harry.
"Yeah, I'll have some Coke" sa Niall.
"Me too" sa jag.

Vi satt runt bordet och spelade i nästan 3 timmar. Plötsligt fick jag ett sms från mamma.
'Where are you? You have to come home now. xoxo'.
"Eh, I have to go home now" sa jag och reste mig upp.
"Okay, I'll drive you" sa Louis och gick mot hallen.
"It was fun meeting you all!" sa jag till dom andra.
"Yeah, we should do this some other time" sa Liam.
"Yeah, okay then, I'll se you lads later" sa jag och kramade om dom.

Jag och Louis gick ut till bilen och körde hem.



Harry:
"I think I'm gonna watch some tv" sa jag och satte mig i teven.

'Emelie var fantastisk, rolig, gullig, underbar, trevlig, och snygg. Undrar om Louis skulle låta mig dejta henne, hon är ju trots allt hans bästa kompis.' tänkte jag, fast längre kom jag inte, Liam tog tv-kontrollen ifrån mig och bytte kanal.

---

Det här var alltså del 9 ^^
Jag vill tacka alla för de fina kommentarerna :D
Nästa del kommer nog upp senare idag :D

Tidigare:
Föreståndaren för hallen hälsade på oss och ledde in oss i ett rum där det fanns en privat bana.
'Kändisar får verkligen allt!' tänkte jag.
"Are you ready to get crushed?" frågade Louis och skrattade.

---

"Come on, let's go find you some shoes!" sa Louis och puttade in mig i ett rum där väggarna var klädda med hyllor som var fyllda med skor.
Det var inte speciellt svårt att hitta några skor. Det fanns nog tio olika par av varje storlek.
Jag tog av mig mina röda ballerinaskor och tog på mig bowlingskorna, de här skorna var inte som dom andra man fick på andra bowlinghallar. De har var helt nya, och de var nog av ett dyrare märke.
Mina ballerinaskor la jag i en plastpåse som man fick i receptionen.
Jag gick in i vårt privata rum och där fanns 6 fåtöljer och ett bord med dricka och tilltugg. Jag satte min väska på en av fåtöljerna och sen kom killarna in.
"I am so gonna win this thing!" säger Harry glatt.
"Oh I don't think so! I strongly believe that I'm gonna win!" sa Zayn.
"Oh yeah, wanna bet?" sa Harry.
"Sure!"
"Lads? Can we please stop focusing on that and start bowling?" sa Liam.
"I think youre right Liam" sa Louis.

Det var Niall som började. Och därefter var det Zayn, och han som hade varit väldigt självsäker innan spelet blev besviken på sig själv för han bara knocka ner 7 käglor.
"Oh, I think we ALREADY have a winner!" sa Harry högt.
"Oh stuff it!" sa Zayn och satte sig i sin fåtölj.
Därefter var det Liams tur, han slog en spare. Plötsligt började jag ångra att jag hade åkt hit, jag ville ju inte att dom skulle se mig förlora. Men det var försent för att ångra sig, för det var min tur.
Jag tog det lättaste klotet som fanns och skickade iväg det, innan klotet kom fram till käglorna vände jag mig.
"Well done Emelie!" sa Harry.
Jag vände mig om och kollade på skärmen och där stod det att jag hade slagit en strike. Jag kollade en gång på banan och alla käglorna låg ner.
"Yes!" utbrast jag.

---

Det här blev ett litet inlägg, men jag lovar att jag fortsätter imorgon ^^
kommentera eller kom med några idéer, hittills har jag fått bra idéer som jag ska klämma in ;)

Tidigare:
Jag tittade ut genom fönstret. Utanför sprang folk förbi, precis som vanligt. Dörrklockan klingade och en grupp affärsmän klev in. De alla bar kostym och hade svarta portföljer. De såg sig förbryllat omkring, förmodligen letade dom efter en plats att sitta på. Men eftersom det lilla fiket var nästan helt fullt så vände dom igen och försvann ut ur dörren. Bakom dom stod en kille, som jag tyckte var en aningen bekant, jag tittade åt hans håll och han vänder sig mot mig. Jag tittar ut genom fönstret igen för att inte möta hans blick. Plötsligt knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där är...... Louis!

---

"Hi Emelie" sa han. "Oh I'm so sorry I haven't called or texted you, but I've been really busy..."
"Oh, that's okay" sa jag och log. "Please sit down". Jag pekade på den tredje stolen vid vårt bord som ingen använde.
"Okay, thanks" sa han och satte sig, en servitris kom fram med en kopp te. "So, what are you up to today?"
"Well, me and Joanna are going to see a movie."
"Oh, that explains the jacket on that chair" sa Louis och pekade på Joannas stol.
"Yeah" sa jag och skrattade. "So what about you?"
"Well, the boys and I have just finished the promoting the cd, so now we have three weeks off."
"That must be nice, getting som time off?"
"Yeah, we've been working really hard these past months" sa Louis. "So it's nice to finally relax."
"I can imagine that."
"So, what are you doing tomorrow?" undrade han. "Me and the boys were planning on going bowling or something."
"Yeah, that would be great!" sa jag glatt.
"Okay then, maybe your friend Joanna can join?"
"Yeah, I'll ask her when she comes back from the toilet."
"Okay, well, I better be going, on my way to see my family, they are in town you see."
"Okay, say hi to them from me" sa jag och log.
"Well, I'll call you tonight, say about 10.00 pm?"
"Yeah, that's good."
"Okay then, see you!" sa han och gick iväg.
"Bye!"

"Who was that?" undrade Joanna.
"Oh, it was Louis" svarade jag.
"Oh my God! Was it?" utbrast hon.
"Yeah" svarade jag. "What are you doing tomorrow?"
"My cousin is getting married, so I have to go" sa hon. "How come?"
"Ah, nothing, I was just wondering" sa jag, det var nog bäst att inte säga något om vad Louis hade sagt.
"Okay, so, shall we go?" undrade hon.
"Yeah!" sa jag och tog min väska.
Vi gick ut ur fiket och gick in i parken. Där ute var vädret strålande och solen sken, det var vekligen vår nu. Parken var nästan full med folk. Det fanns förskoleklasser som var ute och gick. Precis som man själv hade gjort när man var yngre.




"Hej, jag är hemma nu!" skrek jag när jag kom in i hallen.
"Hej gumman, var filmen bra?" undrade mamma.
"Den var väl bra, inte riktigt min smak, men den var faktiskt bättre än jag trodde"
"Vad bra" sa mamma.
Jag gick in på mitt rum och satte mig på sängen. Jag satt och tittade på garderoben, planscherna var fortfarande kvar. Killarna log på varenda en av dom. Louis' glädje hade nog smittat av sig på dom andra, man var aldrig ledsen i hans närvaro. Och om man vore det så satt han bredvid och försökte muntra upp en. Han hade alltid varit så.
Jag reste mig från sängen och gick in på toaletten, tvättade ansiktet och borstade tänderna. Jag flätade mitt långa, blonda hår och gick sedan och bytte om till pyjamas.
Jag tog min laptop, satte in en film i cd-facket och bäddade ner mig i sängen. Plötsligt lös mobilen upp, det var Louis som ringde. Jag pausade filmen och satte mig upp. Jag tog mobilen och svarade.
"Hello this is Emelie"
"Hi Emelie, it's Louis" sa en röst.
"Hi"
"So, do you wanna join us tomorrow?"
"Yeah, sure!"
"Will your friend come too?"
"No, Joanna had to go to her cousins wedding"
Oh, okay" sa Louis. "Well, me and the boys can come pick you up tomorrow about 11.00 am?"
"Yeah, I'll be ready then!"
"Okay, well, I'll se you later."
"Yeah, say hi to the others from me!"
"I will" sa han och la på luren.
Efter samtalet stängde jag av datorn och släckte sänglampan.

---

Sådär! Kommentera och kom gärna med idéer om ni har några ^^

Tidigare:
Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Joanna. 'Wow! One Direction are amazayn! ;) xoxo'.
Det dröjde inte länge innan jag fick svar från henne: ' It seems like, you've got the One Direction Infection ;) xoxo'

Två timmar senare låg jag i min säng. Mamma knackade på dörren och kom in.
"Godnatt gumman, sov gott"
"Godnatt mamma"
Mamma stängde igen dörren efter sig. Jag låg stilla i det kolsvarta rummet. Jag hörde teven ute i vardagsrummet. Jag stängde ögonen och somnade fort.

---

"Has he called?" undrade Joanna när jag öppnade dörren åt henne.
"Hi to you to"
"Hi" sa hon och gick in i lägenheten. "So?has he called you yet?"
"No, he have not, but he's probably busy"
"Celebrities are always ignorant of us 'little people'" sa Joanna argt.
"Oh come on, it's only been two week since I met him, he's probably around promoting, you know"
"Oh, okay"

Vi gick upp på mitt rum och Joanna öppnade sin väska.
"Now, since you've got One Direction Infection, you clearly need som posters" sa hon och tog fram en bunte tidningar. "So I brought some of my magazines!"
"Wow, that's great! Thank you, But were am I going to put them?" undrade jag.
"On your walls of course!"
"But, I don't want to ruin my wallpaper" sa jag. "Maybe I could put them on my closet door?"
"Yeah, that's a great idea!" sa Joanna och hoppade upp av glädje.

Efter några timmar satt vi på min säng och beskådade min garderob. Dörrarna som var av trä gav en intrycket av att vara en tidningsartikel.
"This was so much fun!" sa Joanna. "But I got to go home now"
"Okay" sa jag och vi gick ner till hallen. "Se ya tomorrow!"
"Yeah!"



Bussdörren öppnade och jag klev på. Jag gick och satte mig bredvid Joanna.
"Godmorning" sa hon och log mot mig.
"Morning to you to" sa jag.
"Has he called?" frågade hon.
"No, he hasn't" sa jag. "But like I told you yesterday, maybe he's busy with the promoting and everything."

Skoldagen flöt på bra och när den var slut drog jag och Joanna in till stan.
Vi satt på hennes mosters bageri på Oxford Street.
"I'm just going to the ladies room" sa Joanna och reste sig från bordet.
"Okay then"
Jag tittade ut genom fönstret. Utanför sprang folk förbi, precis som vanligt. Dörrklockan klingade och en grupp affärsmän klev in. De alla bar kostym och hade svarta portföljer. De såg sig förbryllat omkring, förmodligen letade dom efter en plats att sitta på. Men eftersom det lilla fiket var nästan helt fullt så vände dom igen och försvann ut ur dörren. Bakom dom stod en kille, som jag tyckte var en aningen bekant, jag tittade åt hans håll och han vänder sig mot mig. Jag tittar ut genom fönstret igen för att inte möta hans blick. Plötsligt knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där är...... Louis!

---

Fortsättning kommer imorgon :D
Kommentera och kom med idéer ^^

Vill också passa på att gratulera One Direction till vinsten av deras Brit! är så otroligt nöjd/glad!!! :D