Tidigare:
Jag ställde mig i köket och tittade ut genom fönstret. Där såg jag Louis springa efter Emelie, han kom ikapp henne. Han tog tag i hennes arm och hon vände sig om. Det såg ut som hon grät. Han torkade hennes tårar. De utbytte några ord och de båda brast ut i gråt. De kramade om varandra, det verkade som att dom ville dölja att de gjorde det.

---

Louis kom tillbaka in i lägenheten en kort stund efter incidenten. Hans ögon var rödsprängda, man märkte tydligt att han hade gråtit. Han undvek min blick när han öppnade kylskåpet.
"Have you been crying?" jag försökte låta så förvånad som möjligt.
"Maybe" svarade han kort.
"Why?" sa jag.
"Emelie is leaving" sa han.
"Why? Where to?" undrade jag.
"I don't know!" sa Louis frustrerat.

Jag tog tag i hans axel och tittade han i ögonen. På något sätt ville jag inte tro honom, jag letade efter sannignen i hans ögon. Den fanns där djupt inom honom. Den var gömd och skyddad.

"Calm down!" sa jag. "Look, I need to pick something up in town, but I'll come back soon."
Jag tog min jacka, plånbok och mobil och sprang ut till min bil. Jag hade bestämt mig, jag skulle åka till Emelie och berätta för henne hur jag kände. Jag hade absolut ingenting att förlora.
Jag körde på de vägar vår chaufför hade tagit oss de gånger vi hade åkt till henne.
Jag hade inga fjärilar i magen, vilket var konstigt, alla andra gånger jag hade sagt till en tjej vad jag tycker om henne hade jag alltid haft en aning fjärilar. Men inte nu.


Jag tryckte på port-telefonen och det dröjde inte länge innan Emelie svarade.
"Hi, it's Harry" svarade jag.
"Oh, hi Harry, what are you doing here?" sa hon förvånat.
"Well, I was hoping i could talk to you for a bit" sa jag.
"Oh, okay, I'll buzz you in" sa hon.

Jag sprang upp för trapporna till den tredje våningen där hon bodde. Jag plingade på dörren och det dröjde inte länge innan hon öppnade.

"Hi" sa jag och kramade om henne.
"Hi Harry" sa hon och kramade tillbaks, hon var varm, som om hon hade feber.
"Where's your mom?" frågade jag när vi gick in i köket.
"She's at the airport dropping off my grandparents" sa hon och tog fram två glas från ett skåp. "Do you want tap water och sparkled water?"
"Okay" sa jag. "I'll have whaterver you're having."
"Then tap water it is!" sa Emelie och log.
"Okay!" sa jag och log mot henne.

Vi satt under tystnad och drack vårt vatten. Hon var verkligen vacker, hennes blonda hår var nersläppt, det hängde ner över hennes axlar och fortsatte ner och slutade strax innan hennes revben. Hon bar ett vitt linne och ett par gråa mjukisbyxor, över axlarna hängde en grå kofta.

Efter vad som kändes som en evighet bryter Emelie tystnaden.


"So what was it you wanted to talk about?" frångade hon.
"Well.. Ehm, Louis told me that you were leaving... Is that right?"
"Well, sort of, Ijust don't know when, or where, I'm not even a 100 percent sure" sa hon. "But I'm pretty sure I'm gonna go."
"Well, if that's the case, there's something you need to know". sa jag och tog hennes hand. "These past few days have been some of the best days of my life, and that's all because of you. Now I know this may sound wierd, or even crazy, but I think I'm starting to develope feelings for you..."
"Uhuh..." hon tittade på mig med en chockad blick.
"Well, I think that's all i had to say" sa jag. "So I think I'm going to go now."

Jag reste mig från stolen och gick ut i hallen. Jag fortsatte ut i trappgången och gick sedan ut. Utomhus hade det börjat att regna, mörkret föll ner över staden.

Plötsligt hörs ett skrik genom porlet av regnet. Det var mitt namn som skreks. Jag vände mig om och såg Emelie komma springandes mot mig. Hon ökade farten ju närmre hon kom mig och hoppade upp och lindade sina ben om min kropp. Hon tittade in i mina ögon och gav mig en puss. Pussen övergick i en passionerad kyss. Regnet öste ner över oss.

---

Då var del 15 klar ^^
Jag hoppas verkligen att ni tycker om den ^^
Kommentera vad ni tycker om den :D