Alice's perspektiv
Jag tog en sista blick i spegeln innan jag skulle springa iväg till skolan. Mitt blonda hår hängde ner över ena axeln, jag drog luggen bakom örat och tog sedan nere handen igen. Jag bar ett par ljusblåa jeansshorts tillsammans med en rosa blus och en blå jeansjacka. Sommaren hade kommit tidigt iår, det var bara i början av maj och det hade redan kunnat bli uppemot tjugo grader varmt. Men det vackra vädret gjorde inte vardagen bättre, att vara instängd i skolan när solen sken som aldrig förr var inte så kul. Och eftersom jag går i en skola mitt inne i stan kan man inte sitta ute och plugga.

Min pappa hade flyttat från Sverige till London två år innan jag föddes. Pappa och mamma träffades i Afrika när pappa jobbade där i ett halvår. Och det visade sig att mamma bodde ungefär två kvarter från pappa här i London så de började träffas och ungefär sju månader efter det så blev mamma gravid med mig och min tvillingbror.
Så nu är vi här 16 år senare, bor i en typsik lägenhet här i London. Min mamma äger ett bageri precis runt hörnet och pappa jobbar som ekonom på en bank.
När jag och min bror var yngre sa folk alltid att vi var hur lika som helst, det kanske var för att mitt hår inte växte så mycket då, så vi hade nästan likadana frisyrer. Men nu när vi har blivit äldre så har vi blivit mer som natt och dag. Fast även om vi är så olika så är han min bästa vän. Men visst bråkar vi, och då brukar Cory köra 'han-föddes-sju-minuter-före'-kortet.
Men utseendemässigt är vi ganska lika, ansiktets former och sånt var relativt lika, detsamma med ögonfärgen, det var en blandning mellan grönt och blått. Våra hårfärger var lika när vi var yngre. Den hade börjat vid ljusbrunt, men hos Cory hade den blivit mörkare, nästan mörkbrunt och hos mig hade den blivit ljusare, och under somrarna blev det blont eftersom håret bleks.

"Alice!" hojtade Cory. "Are you ready to go to school?!"
"I'm in the hall!" hojtade jag tillbaka.
"Oh, well let's go then!" sa han när han kommit ut i hallen.

Samtidigt som Cory öppnade portdörren bländades jag av den starka solen. Aoutomatiskt öppnade jag väskan och tog fram min svarta raybans och placerade dom för ögonen. Jag såg i ögonvrån att Cory gjorde precis likadant. Jag antar att det kanske såg lite roligt ut att vi gjorde det precis samtidigt.


"Have you fixed any summerjob for this year Alice?" frågade Louise.

Louise var min närmaste vän i klassen förutom Cory. De flesta tjejerna i klassen hade svårt för mig, jag antog eftersom det var för att jag och Cory var som ler och långhalm. Och jag kan slå vad om att precis alla tjejer i klassen tyckte om honom, och jag kunde inte klandra dom, han såg faktiskt ganska bra ut. Även om jag väldigt sällan tänkte på det, men när folk kom fram till mig och gav komplimanger om honom så kunde jag inte hjälpa det.

"No I haven't, but me and Cory are going to do that today after school" sa jag.
"Oh yeah, about that, ehm, I already have one" sa Cory.
"You do?!" sa jag och tittade på honom. "Where?!"
"At that cd place on bond street" sa han.
"I know that store! my brother used to work there!" sa Louise, även om hon försökte dölja sin 'hemliga' kärlek för Cory så kunde jag se att hon gjorde allt för att få prata med honom.
"That's just great! What am I going to do now?" suckade jag.
"Don't worry, I'll help you find something!" sa Cory.
"No, I can do it by myself" sa jag bestämt, jag behövde inte hans hjälp.


"So I'll se you after soccer-practice?" sa Cory innan vi skiljdes åt.
"Yeah!" sa jag. "Hey, what do you want for dinner? Mom and Dad are going on that musical, so we're home alone."
"I don't know" sa han och ryckte på axlarna. "Suprise me!"
"Haha okay, I will do that!" sa jag och styrde mina steg mot tunnelbanan.
Vi bodde inte så jättelångt ifrån skolan, men det är nästan hopplöst att kunna gå hem från skolan vid den här tiden.

"Hello Alice!" sa en dam när jag gick in på snabbköpet bredvid mammas bageri.
"Hello Mrs Cole!" sa jag.

Mrs Cole ägde snabbköpet, men hon var även en ganska nära vän till familjen. Efter att jag och Cory hade fått sommarjobba där förra sommaren hade vi kommit ännu närmre med henne, och även hennes familj. Cory hade kommit riktigt nära hennes dotter som är ett år yngre än oss. De hade varit tillsammans i ungefär ett halvår innan Karen - som hon heter - hade hittat en annan som var lika gammal som henne. Cory hade tagit det ganska hårt, men nu var dom vänner, vilket underlättade när mamma bjöd över hela familjen Cole på middag.

"What are you doing today?" frågade hon.
"Well, I'm going to search for a summerjob and fix dinner for me and Cory, since mum and dad are going on a musical tonight" sa jag.
"Oh, we did have a open spot here this summer, but Karens boyfriend just took that place I'm afraid" sa hon.
"That's okay, I would really like a different kind of job this summer, to get more experience in different areas" sa jag.
"I see"  nickade hon.
"MUM!" ropade en röst från kassan.
"I'M COMING!" hojtade Mrs Cole. "I got to go, I'll see you some other time."
"Bye" sa jag och fortsatte med min shopping.

När jag kom hem sparkade jag av mig mina svarta ballerinaskor och hängde min jeansjacka på en krok. Sedan gick jag in i köket och packade upp min kasse från snabbköpet.
I kassen hade jag ingredienser till att göra 'fish n chips'. Eller ja, fisken var redan panerad så det var bara att värma den, och detsamma med pommesfritsen. Men Cory var inte så värst kräsen när det kom till mat, så det skulle säkert funka.
När jag hade tömt kassen satte jag mig vid bordet och tog fram de senaste dagarnas tidningar för att leta sommarjobb. Vid den här tiden på året brukade tidningarna alltid ha en spalt där det fanns lediga sommarjobb. De flesta lediga sommarjobben var mest om att sälja glass i en glasskiosk, vilket jag absoult inte ville göra.

'Looking for an assistant, will be following me around Europe, I will pay. Call me at: (ett nummer). Mike Paulson'
Det där jobbet verkade faktiskt ganska spännande. Jag hade alltid viljat åka runt och se världen. Utan att tveka plckade jag fram mobilen ur fickan och slog in numret.
Signalerna gick fram, jag kände hur klumpen i magen blev större, jag hade alltid avskytt att ringa folk jag inte kände, men nu var jag verkligen tvungen.
"Hello?" sa en mans röst på andra änden.
"Hello, my name is Alice Greene, I was calling about an ad in todays newspaper.."
"Oh yes!" sa han. "That's great! Do you want it?"
"I think so, but what are the conditions with this job?"
"Well, you will be joining me on tour and be an assistant, I will pay for hotels and stuff" sa han. "And you will be working the whole summer, from the day after school ends, untill three days before school starts. And you will get about 10£ a week."
"Okay, that actually sounds quite good, but I think I have to talk to my parents first" sa jag. "Can I call you back in about an halfhour?"
"Yes you can" sa han.
"Okay, bye" sa jag och lade på luren.

"It was okay for my parents" sa jag till Mike efter att jag hade diskuterat med mamma nere på bageriet.
"That's great, I will send you more information on your e-mail right now" sa han.
"Okay, but when am I going to meet you before I start?" frågade jag.
"I will have a car picking you up on the day, around 8am" sa han. "But I'll inform you more on e-mail."
"Okay, bye!" sa jag.


"I got a summerjob now!" sa jag när jag och Cory satt vid matbordet och åt mat.
"That's great news Alice!" sa han. "Where?"
"I'm going to be an assistant to a guy called Mike, I'm getting to travel all around Europe!" sa jag glatt.
"Really!" sa Cory förvånat. "Travel around Europe?!"
"Yeah!" sa jag.

---

Nå? Vad tycker ni? Ska jag fortsätta? Har jag missat något i beskrivningen av Alice?
Kommentera gärna! :D