Tidigare:
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.

---

1½ månad senare:

Harry och killarna hade åkt vidare till Tyskland dagen efter vår dejt. Jag hade inte träffat dom sedan dess. Jag hade faktiskt inte hunnit berätta för dom att jag skulle flytta till London. Men nu satt jag här i lägenheten som var full av flyttlådor. Imorgon var det skolavslutning och dagen efter skulle jag flyga ifrån Sverige till England och London.
Jag hade försökt att få tag på alla killarna de senste dagarna, men de var alltid upptagna, och när dom inte var upptagna så var jag det, det var alltså en ond cirkel.
'pling'
Jag vände blicken mot min laptop som jag hade placerat bredvid mig i soffan. Ett meddelande från 'skype' hade poppat up på skärmen. 'Harry Styles ivnited you to a live chat' stod det i meddelandet. Jag klickade på 'accept' knappen och satte datorn i knät.
"Hey babe!" sa Harry och log mot mig (eller ja, snarare webbkameran).
"Hey Harry!" sa jag.
"So what are you doing today?" frågade han.
"Well, I'm actually packing.." började jag.
"Where are you goig?!" hörde jag Louis fråga innan hans huvud dök upp på skärmen.
"Ehm, I'm going to London..."
"Really?!" frågade Harry.
"What are you gonna do there El? We won't be there in a week!" sa Louis.
"Who are you two talking with?" hörde jag Liam fråga i bakgrunden.
Liam, Zayn och Niall hade kommit in i rummet och satte sig runt datorn, så nu kunde jag se allihopa i bilden.
"Well, my parents had arranged for me to go to this dance-school there after the summer, so I will move from here to a apartment in London." sa jag.
"When are you going?" frågade Zayn.
"In two days" sa jag.
"Wow!" sa Liam.
"That's great! That means that we can hang out more!" sa Louis glatt.
"Yeah I guess, what to do you think Harry?" frågade jag.
"I can't believe it, I'm so happy for you, you've dreamed about this for a long time haven't you?"
"Yeah I have" sa jag.
"Well, it was nice chatting to you Elvira! But Paul said that we had to get down, there's a cab waiting for us" sa Niall.
"Bye you guys!" sa jag.
"Hey, wait for me outside okay?" frågade Harry dom andra, jag såg att dom nickade åt honom innan dom gick ut. "You have no idea how happy I am, now I get to spend more time with you!"
"I know, I'm happy too" sa jag och log mot honom.
Harry satte handen för sina läppar och blåste sedan längs med den. Jag gjorde detsamma mot honom och han log.
"Hey Elvira, I just thougt, since Danielle and Eleanor will be in London then, maybethey could help you find th apartment and stuff.." sa Liam som hade kommit tillbaka till rummet.
"Yeah, that would be great!" sa jag.
"I can give them your numb and they could call or text you to know more" sa Liam.
"That sounds great, thanks Liam!" sa jag.
"Your welcome, have fun tomorrow at your graduation-thing.." sa Liam tvekande.
"Haha thanks!"
"Bye babe!" sa Harry och stängde av chatten.



En dag senare:

'pling'
Jag sprang ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Saga i en klänning vars underdel var svart och överdelen var en vit spetstopp. Eftersom det var skolavslutning idag hade vi båda valt lite elegantare klädval än vad vi vanligtvis skulle valt. Själv hade jag klätt mig i en vit spetsklänning med ett brunt bälte i midjan.
"Glad sommaravslutning på dig!" skrattade Saga.
"Desamma!" sa jag.
"Ska du hänga med på Pelles fest ikväll?" frågade hon.
"Nej jag kan inte, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till London.." sa jag.
"Åh juste'!" sa Saga. "Åh jag kommer sakna dig så otroligt mycket."
"Jag kommer sakna dig också!" sa jag. "Kan du inte komma och hälsa på mig någon gång?"
"Kankse det, först måste jag ju ha pengar..." sa hon. "Men vilken tur då att Axel har fixat sommarjobb till mig!"
Axel var Sagas 'kompis'. Om man någon gång skulle fråga Saga om honom skulle hon säga att han är en snäll kille men dom är bara kompisar. Men i själva verket var dom nog mer än kompisar. Inte för att jag såg något fel i det. Axel var hur trevlig som helst och faktiskt riktigt snygg. Dock har han kanske inte det bästa ryktet i stan, om man skulle kunna säga så. Trots sina 17 år hade han redan blivit omhändertagen av polisen ett tiotal gånger. Enligt honom och Saga var han bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag hade valt att inte lägga ner för mycket energi på det där.
"Vad kul, vart då?" frågade jag.
"Du vet det där fiket bredvid vår skola? Där alla pensionärer sitter på somrarna?" sa hon.
Såklart jag visste vilket café hon menade. Hon och jag brukade alltid ta en fika där efter varje skolavslutning.
"Visst.."
"Det är där, jag ska jobba som servitris" sa hon glatt.
"Vad kul!" sa jag.
"Precis som Rachel i vänner!" utbrast hon.
Hon och jag var båda lika galna i V.Ä.N.N.E.R. När vi var yngre brukade vi alltid bråka om vem som skulle vara Rachel. Vi båda kunde varenda avsnitt utantill, det hade tillochmed kommit till det stadiet att vi kunde precis varje replik och rörelse. Det kanske verkar lite töntigt, men serien berörde oss båda. Även om vi inte alls levde samma liv som karaktärerna så kunde vi ändå relatera till dom. Och det fanns alltid något avsnitt som passade för den dagen.
V.Ä.N.N.E.R hade inte bara lärt oss mer om livet, vi hade också lärt oss engelska samtidigt som vi tittade på det. Vi båda hade inte varit så jätte bra på det engelska språket. Men serien lärde oss det på ett roligt och enkelt sätt. Så därför har vi faktiskt de bästa betygen i engelska av alla i klassen. Vilket vi båda är ganska stolta över. Tänk att en tv-serie kan göra något sånt för en!Men vi lärde oss även engelska genom Harry Potter. Så därför har vi en dialekt mixad mellan brittiskt engelska och amerikansk. Ibland kan det låta lite roligt, men dom flesta märker nog inte det.



"Tack för denna terminen, och detta läsåret! Jag vill även passa på att tacka våra kära nior, som nu ska lämna denna skolan och bege sig ut till olika gymnasier här i landet. Lycka till i livet!" avslutade rektorn sitt tal.

"Jag vill at vi alla samlas i klassrummet om tio minuter, så ska vi dela ut betyg och lite kramar, vi ska även säga hejdå till alla!" hojtade vår klassföreståndare Peter.

"Jag svär på att Elvira hade 'A' i alla ämnen!" hojtade Krille mot mig efter att betygen hade delats ut.
Han hade inte fel, eller jo, typ. Jag hade antingen 'A' eller 'B' i de ämnena vi hade läst. Jag hade alltid varit noga med mitt skolarbete, och alltid siktat högt. Men jag var faktiskt inte beredd på att få 'A' i så många ämen som jag faktiskt hade fått.
"Haha Krille, du känner mig nog för bra!" skrattade jag.
"Fick du 'A' då?" frågade han förvånat innan han gav ifrån det där flinet som bara han kunde.
"Typ" sa jag innan Peter började prata igen.


Det var ett tårfyllt farväl, trots att dom flesta av dom skulle gå på samma gymnasium var det ändå sorgligt. Jag tror jag grät mest, jag skulle ju inte bara lämna klassen, utan jag skulle även lämna landet.
"Elvira! Är det okej om jag kommer till din nya lägenhet i London nästa vecka? Jag kan hjälpa dig att bygga upp möbler" frågade Erik.
"Har du råd till det då?" frågade jag.
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.



"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.

---

Förlåt för att det har dröjt lite med denna delen, men jag har haft liteannat att göra nu dessa dagarna.
Nå? Vad tycker ni om den?
Jag skulle vilja ha 5 kommentarer till nästa del ^^