Dare To Dream - del 8
Tidigare:
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Allt som hände efter det var suddigt. Även om Harry satt bredvid mig och kramade min hand så satt jag kvar helt oberörd.
"I'm thirsty..." mumlade jag.
"I'll get you some water" sa Harry och släppte min hand.
Han gav mig muggen med vatten. Jag förde den långsamt mot mina läppar och svalde en klunk. Jag ställde koppen på bordet bredvid mig och lutade huvudet mot väggen bakom mig. Jag stängde ögonlocken och fällde en tår.
Solens strålar lös in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon innan jag långsamt öppnade dom.
Jag befann mig i ett främmande rum. Bredvid mig fanns ett vitt bord med en lampa och en liten spegel med gyllene ram. Jag såg mig omkring, rummet var väldigt vackert och modernt inrett. Mittemot sängen jag låg i fanns en större spegel upphängd på väggen.
Jag reste mig långsamt ur sängen och gick fram mot dörren. Jag kunde höra röster komma från rummet utanför, så jag öppnade dörren och gick ut.
Jag kom ut till något som såg ut som en väldigt exklusiv lägenhet. Jag vände huvudet och såg fem välbekanta killar sitta i en soffa.
JUST DET!
Allt kom tillbaka nu, jag och Saga skulle ju på fest med dom, men vi kom aldrig dit, jag fick göra ett stopp på polisstationen bara för att den där mannen trakasserat mig. Och Harry hade kysst mig, och jag hade kysst honom. Och värst av allt, pappa och mamma var döda.
Harrys perspektiv:
I saw Elvira walk towards us while we sat in the hotelroom. Suddenly she bursted into tears. I quickly jumped out of the sofa and hugged her. I felt her tears getting soaked into my t-shirt. I stroke my hands trough her long brown hair.
"Shh, it's okay" I whispered to her.
"Elvira, what's wrong?" Louis asked.
Elvira sobbed(snyftade) for an answer.
"Ehm, her parents died in a car accident last night" I said. "Well, her father did, but it looks like her mother won't survive the injuries."
"Oh my..." sa Niall. "I'm so sorry Elvira!"
"Oh.." Louis, Liam and Zayn said.
Louis stroke Elviras back in a attempt to comfort her, wich I don't think helped as much as he had hoped for, because he gave me a sad face and the put his hand in his pocket.
"Come here, let's sit in the sofa" I said to Elvira. "It's more comfortable."
Elviras perspektiv:
Harry lade sin arm om mig och lät mig luta mitt huvud mot sin axel. Jag hadde slutat gråta nu, istället stirrade jag in i väggen. På något sätt så tröstade Harrys närhet mig. Hans värme och hans doft.
"I want to go.." sa jag försiktigt.
"Where?" frågade Harry. "To the hospital?"
"Mhm" sa jag och pressade mig upp ur soffan.
"I'll go with you" sa Harry och följde efter mig.
"But Harry, we're going home, remember?" sa Niall.
"But Elvira can't go there alone" sa Harry. "I'll go with her, we get a free week off, so I won't miss anything."
Jag lät dom diskutera hur dom skulle göra, jag satt på en av stolarna vid matbordet och tittade ner i händerna.
"Everything is going to be fine.." tröstade Liam samtidigt som han kramade om mig.
"Mhmm.." mumlade jag.
"I hope this isn't the last time we'll see you, Elvira, you are a nice girl" sa Zayn.
Jag tvingade fram ett litet leende.
"Come on Elvira, let's go" sa Harry.
"Can I...Ehm.. just visit the restroom first?" frågade jag.
"Sure" sa Harry.
Jag gick in på toaletten och öppnade kranen. Jag skvätte upp kallt vatten i ansiktet. Jag greppade tag och handfatskanten och tittade mig i spegeln.
Mina ögon var rödsprängda och mitt smink var utsmetat i ansiktet. Hade jag verkligen sett ut såhär framför killarna? Mitt hår var ruffsigt och såg ut som ett kråkbo.
Jag hade andra kläder nu, kläderna som jag hade använt kvällen innan hade jag lämnat på polisstationen. Jag kom ihåg det nu. Jag hade fått låna en tröja som Harry hade köpt i en souvenirbutik, det var en vit t-shirt där det stod 'I *love* SWEDISH GIRLS'. Tröjan hade varit så stor för min nätta kropp att den var mer som en klänning, vilke gjorde att jag kunde ha den tills vi kom till deras hotel. Där hade Harry sträckt fram ett par gråa sweatpants som också var för stora.
De stora kläderna fick mig att se mindre ut än vad jag egentligen var.
Harrys perspektiv:
Elvira looked more fragile now than she did before. And all the paparazzis that followed us didn't help. She held my hand tightly as we rushed trough the airport.
Paul had managed to get us tickets with the next flight to Copenhagen in the last minute. And Liam had gotten us a cab to the airport.
I gave the air-hostess our tickets and she showed us to our seats. It was in first-class. I guess I still needed to get used to the fact that I would always be flying in first-class since I got famous.
I put my handluggage in the hatch above our seats. Elvira had taken the seat next to the window. She had closed her eyes and she looked so beautiful.
Elvira was a very pretty girl, the first time I saw her I felt how I got all warm inside. She had an amazing smile, and her eyes looked like they contained a paradise.
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Nå? vad tycker ni?
Jag ville försöka skriva Harrys perspektiv på engelska så att det skulle vara mer så som han tänker, så kommentera gärna vad ni tycker om det. Ska jag göra så eller ha det på svenska?
Jag ska sätta mig och skriva nästa del nu :)
Kom ihåg frågestunden! Jag skjuter upp den tills ikväll! http://ffupallnightt.blogg.se/2012/march/fragestund.html
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Allt som hände efter det var suddigt. Även om Harry satt bredvid mig och kramade min hand så satt jag kvar helt oberörd.
"I'm thirsty..." mumlade jag.
"I'll get you some water" sa Harry och släppte min hand.
Han gav mig muggen med vatten. Jag förde den långsamt mot mina läppar och svalde en klunk. Jag ställde koppen på bordet bredvid mig och lutade huvudet mot väggen bakom mig. Jag stängde ögonlocken och fällde en tår.
Solens strålar lös in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon innan jag långsamt öppnade dom.
Jag befann mig i ett främmande rum. Bredvid mig fanns ett vitt bord med en lampa och en liten spegel med gyllene ram. Jag såg mig omkring, rummet var väldigt vackert och modernt inrett. Mittemot sängen jag låg i fanns en större spegel upphängd på väggen.
Jag reste mig långsamt ur sängen och gick fram mot dörren. Jag kunde höra röster komma från rummet utanför, så jag öppnade dörren och gick ut.
Jag kom ut till något som såg ut som en väldigt exklusiv lägenhet. Jag vände huvudet och såg fem välbekanta killar sitta i en soffa.
JUST DET!
Allt kom tillbaka nu, jag och Saga skulle ju på fest med dom, men vi kom aldrig dit, jag fick göra ett stopp på polisstationen bara för att den där mannen trakasserat mig. Och Harry hade kysst mig, och jag hade kysst honom. Och värst av allt, pappa och mamma var döda.
Harrys perspektiv:
I saw Elvira walk towards us while we sat in the hotelroom. Suddenly she bursted into tears. I quickly jumped out of the sofa and hugged her. I felt her tears getting soaked into my t-shirt. I stroke my hands trough her long brown hair.
"Shh, it's okay" I whispered to her.
"Elvira, what's wrong?" Louis asked.
Elvira sobbed(snyftade) for an answer.
"Ehm, her parents died in a car accident last night" I said. "Well, her father did, but it looks like her mother won't survive the injuries."
"Oh my..." sa Niall. "I'm so sorry Elvira!"
"Oh.." Louis, Liam and Zayn said.
Louis stroke Elviras back in a attempt to comfort her, wich I don't think helped as much as he had hoped for, because he gave me a sad face and the put his hand in his pocket.
"Come here, let's sit in the sofa" I said to Elvira. "It's more comfortable."
Elviras perspektiv:
Harry lade sin arm om mig och lät mig luta mitt huvud mot sin axel. Jag hadde slutat gråta nu, istället stirrade jag in i väggen. På något sätt så tröstade Harrys närhet mig. Hans värme och hans doft.
"I want to go.." sa jag försiktigt.
"Where?" frågade Harry. "To the hospital?"
"Mhm" sa jag och pressade mig upp ur soffan.
"I'll go with you" sa Harry och följde efter mig.
"But Harry, we're going home, remember?" sa Niall.
"But Elvira can't go there alone" sa Harry. "I'll go with her, we get a free week off, so I won't miss anything."
Jag lät dom diskutera hur dom skulle göra, jag satt på en av stolarna vid matbordet och tittade ner i händerna.
"Everything is going to be fine.." tröstade Liam samtidigt som han kramade om mig.
"Mhmm.." mumlade jag.
"I hope this isn't the last time we'll see you, Elvira, you are a nice girl" sa Zayn.
Jag tvingade fram ett litet leende.
"Come on Elvira, let's go" sa Harry.
"Can I...Ehm.. just visit the restroom first?" frågade jag.
"Sure" sa Harry.
Jag gick in på toaletten och öppnade kranen. Jag skvätte upp kallt vatten i ansiktet. Jag greppade tag och handfatskanten och tittade mig i spegeln.
Mina ögon var rödsprängda och mitt smink var utsmetat i ansiktet. Hade jag verkligen sett ut såhär framför killarna? Mitt hår var ruffsigt och såg ut som ett kråkbo.
Jag hade andra kläder nu, kläderna som jag hade använt kvällen innan hade jag lämnat på polisstationen. Jag kom ihåg det nu. Jag hade fått låna en tröja som Harry hade köpt i en souvenirbutik, det var en vit t-shirt där det stod 'I *love* SWEDISH GIRLS'. Tröjan hade varit så stor för min nätta kropp att den var mer som en klänning, vilke gjorde att jag kunde ha den tills vi kom till deras hotel. Där hade Harry sträckt fram ett par gråa sweatpants som också var för stora.
De stora kläderna fick mig att se mindre ut än vad jag egentligen var.
Harrys perspektiv:
Elvira looked more fragile now than she did before. And all the paparazzis that followed us didn't help. She held my hand tightly as we rushed trough the airport.
Paul had managed to get us tickets with the next flight to Copenhagen in the last minute. And Liam had gotten us a cab to the airport.
I gave the air-hostess our tickets and she showed us to our seats. It was in first-class. I guess I still needed to get used to the fact that I would always be flying in first-class since I got famous.
I put my handluggage in the hatch above our seats. Elvira had taken the seat next to the window. She had closed her eyes and she looked so beautiful.
Elvira was a very pretty girl, the first time I saw her I felt how I got all warm inside. She had an amazing smile, and her eyes looked like they contained a paradise.
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Nå? vad tycker ni?
Jag ville försöka skriva Harrys perspektiv på engelska så att det skulle vara mer så som han tänker, så kommentera gärna vad ni tycker om det. Ska jag göra så eller ha det på svenska?
Jag ska sätta mig och skriva nästa del nu :)
Kom ihåg frågestunden! Jag skjuter upp den tills ikväll! http://ffupallnightt.blogg.se/2012/march/fragestund.html
Kommentarer
Johanna
Supermegajättedunderbra! Älskar att du skrev på engelska! Det är väl svårare att uttrycka sig då?
Åh, det är så vackert skrivet, blir helt rörd!
Kram xoxo
Alexandra
Riktigt bra!
Du bestämmer själv om du ska skriva på engelska eller svenska, gör det som känns bäst för dig!
:D
Paloma
Nope, gillar när det är på svenska!
Anonym
Svenska tack! :)
Trackback