Dare To Dream - del 13
Tidigare:
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
"Did you enjoy your flight?" frågade flygvärdinnan när vi anlände på Heathrow.
"Yes, thank you" sa jag.
I min vänstra hand höll jag mitt handbagage som bestod av en vit tygkasse med en kofta, plånbok, pass, biljett, mobilen, en bok, mina svarta raybans och lite choklad. I min högra hand höll jag den senaste skvallertidningen. Jag har alltid tyckt att det är kul att läsa skvaller, även om det är sant eller inte. Men när jag hade öppnat just den här tidningen hade jag fått en liten chock. På det andra uppslaget fanns det ett stort reportage om mig och Harry. Sidorna var klädda med små textbubblar och tillhörande bilder. Dom flesta bilderna hade tagits när jag och Harry hade varit på var dejt på 'Gröna Lund' men där fanns också några bilder från när jag och Saga hade visat killarna hur Stockholm var.
Högst upp på uppslaget stod där i svarta bokstäver: 'Harry Styles' romance with Swedish fan!'.
När jag gick ut ur gaten möttes jag av ett antal blickar från tjejer i min ålder. Jag tittade mig omkring och i ett av hörnen skymtade jag Eleanor och Danielle. Vi hade bestämt att dom skulle möta mig här på flygplatsen och sen ta med mig på middag. Men innan dess så skulle vi åka till min lägenhet och lämna av all min packning.
"Hey Elvira!" hojtade Danielle när hon fick syn på mig.
Eleanor höjde blicken från sin mobil och tittade glatt mot mig.
"How was your flight?" frågade hon.
"It was great, nothing to complain about" sa jag och ryckte på axlarna.
Tjejerna följde mig till bagageupphämtningen och det dröjde inte länge innan min svarta resväska rullade fram på bandet. I den väskan hade jag packat ner de kläder och andra grejer som jag inte hade packat ner i flyttlådorna.
Jag tog min väska och vi gick mot utgången.
"There they are! It's Danielle, Eleanor and Harry's new girlfriend!" hörde jag en tjej ropa.
Det dröjde inte länge innan vi hade ett tiotal tjejer runt om oss. Men vi lyckades ta oss därifrån och in i en taxi på något sätt, även om det tog en halvtimme.
"I'm starting to know how the boys feel now" sa Danielle.
"Yeah, but there's about a hundred more girls then" instämde jag.
Taxin stannade vid en stor byggnad med grå betongfasad. Eleanor sträckte fram en sedel till taxichauffören innan hon klev ut.
"So this is it, right?" frågade Eleanor.
"It looks like it did on the photo" sa jag och gick mot porten.
En man öppnade porten åt oss och frågade om han skulle ta min väska. Jag tackade vänligt nej och han verkade lite smått lättad.
"Wich apartment?" frågade han.
"Ehm, let's se.." sa jag och tog fram lappen från min ficka. "Apartment 20."
"Okay, take the elevator up to the third floor and then go to the right. And then I think you will find it quite easily" sa han.
Okay, thank you sir!" sa jag och styrde stegen mot hissen.
Eleanor och Danielle följde mina steg och eftersom jag stod inträngd längst bak i hissen fick dom trycka på knapparna.
Det plingade till precis innan hissdörrarna öppnades och Danielle gick ut först. Eleanor hjälpte mig med väskan medans jag rotade fram nycklarna från min andra väska.
Dörrvakten hade rätt, det var väldigt enkelt att hitta lägenheten. Det var bara att gå till höger från hissen och sen låg dörren på vänster sida. Jag tryckte in nycklarna i hålet och dörren låstes upp. Jag tryckte ner handtaget och steg in i lägenheten.
Väggarna i lägenheten var vita och taket likaså. Längsmed den vänstra väggen fanns en ståltrappa som ledde upp till ett loft där jag antar att mitt sovrum skulle vara. Under loftet fanns där en rosa kyl och andra köks-saker. På andra sidan av rummet fanns det en soffa och en tv. Resten av lägenheten var full med flyttlådor och även lådor med möbler från IKEA. 'Så att det skulle kännas som hemma i Sverige' hade mormor sagt skämtsamt när vi beställde dom.
"What an amazing place!" utbrast Eleanor.
"Yeah it is!" sa jag glatt.
"Oh I would so want t live here!" sa Danielle.
"Hahaha, anyway, it's gettnig late, shall we go and have dinner?" frågade Eleanor.
Vi gick ut ur byggnaden och bestämde oss för att gå till en resturang som tydligen låg runt hörnet enligt Danielle. Och hon var rätt. Där fanns en liten mysig resturang där dom servade allt från bara te och scones till fem-rätters middagar. Jag bestämde mig för att vara lite turist och beställa Fish n' Chips.
Efter middagen skildes vi alla tre åt i korsningen.
"So we'll se eachother on tuesday right?" frågade Eleanor, fast det var mer som ett påstående.
"Yes we will!" sa jag och Danielle samtidigt.
Det här fick bli ett ganska kort inlägg ^^
Kan jag få tre kommentarer till nästa? :)
Jag kommer nog inte kunna skriva så mycket på de närmsta veckorna, för jag har PRAO och så ska jag till Göteborg med SMART UNGDOM, men jag kommer nog skriva något i helgen iallafall :D
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
"Did you enjoy your flight?" frågade flygvärdinnan när vi anlände på Heathrow.
"Yes, thank you" sa jag.
I min vänstra hand höll jag mitt handbagage som bestod av en vit tygkasse med en kofta, plånbok, pass, biljett, mobilen, en bok, mina svarta raybans och lite choklad. I min högra hand höll jag den senaste skvallertidningen. Jag har alltid tyckt att det är kul att läsa skvaller, även om det är sant eller inte. Men när jag hade öppnat just den här tidningen hade jag fått en liten chock. På det andra uppslaget fanns det ett stort reportage om mig och Harry. Sidorna var klädda med små textbubblar och tillhörande bilder. Dom flesta bilderna hade tagits när jag och Harry hade varit på var dejt på 'Gröna Lund' men där fanns också några bilder från när jag och Saga hade visat killarna hur Stockholm var.
Högst upp på uppslaget stod där i svarta bokstäver: 'Harry Styles' romance with Swedish fan!'.
När jag gick ut ur gaten möttes jag av ett antal blickar från tjejer i min ålder. Jag tittade mig omkring och i ett av hörnen skymtade jag Eleanor och Danielle. Vi hade bestämt att dom skulle möta mig här på flygplatsen och sen ta med mig på middag. Men innan dess så skulle vi åka till min lägenhet och lämna av all min packning.
"Hey Elvira!" hojtade Danielle när hon fick syn på mig.
Eleanor höjde blicken från sin mobil och tittade glatt mot mig.
"How was your flight?" frågade hon.
"It was great, nothing to complain about" sa jag och ryckte på axlarna.
Tjejerna följde mig till bagageupphämtningen och det dröjde inte länge innan min svarta resväska rullade fram på bandet. I den väskan hade jag packat ner de kläder och andra grejer som jag inte hade packat ner i flyttlådorna.
Jag tog min väska och vi gick mot utgången.
"There they are! It's Danielle, Eleanor and Harry's new girlfriend!" hörde jag en tjej ropa.
Det dröjde inte länge innan vi hade ett tiotal tjejer runt om oss. Men vi lyckades ta oss därifrån och in i en taxi på något sätt, även om det tog en halvtimme.
"I'm starting to know how the boys feel now" sa Danielle.
"Yeah, but there's about a hundred more girls then" instämde jag.
Taxin stannade vid en stor byggnad med grå betongfasad. Eleanor sträckte fram en sedel till taxichauffören innan hon klev ut.
"So this is it, right?" frågade Eleanor.
"It looks like it did on the photo" sa jag och gick mot porten.
En man öppnade porten åt oss och frågade om han skulle ta min väska. Jag tackade vänligt nej och han verkade lite smått lättad.
"Wich apartment?" frågade han.
"Ehm, let's se.." sa jag och tog fram lappen från min ficka. "Apartment 20."
"Okay, take the elevator up to the third floor and then go to the right. And then I think you will find it quite easily" sa han.
Okay, thank you sir!" sa jag och styrde stegen mot hissen.
Eleanor och Danielle följde mina steg och eftersom jag stod inträngd längst bak i hissen fick dom trycka på knapparna.
Det plingade till precis innan hissdörrarna öppnades och Danielle gick ut först. Eleanor hjälpte mig med väskan medans jag rotade fram nycklarna från min andra väska.
Dörrvakten hade rätt, det var väldigt enkelt att hitta lägenheten. Det var bara att gå till höger från hissen och sen låg dörren på vänster sida. Jag tryckte in nycklarna i hålet och dörren låstes upp. Jag tryckte ner handtaget och steg in i lägenheten.
Väggarna i lägenheten var vita och taket likaså. Längsmed den vänstra väggen fanns en ståltrappa som ledde upp till ett loft där jag antar att mitt sovrum skulle vara. Under loftet fanns där en rosa kyl och andra köks-saker. På andra sidan av rummet fanns det en soffa och en tv. Resten av lägenheten var full med flyttlådor och även lådor med möbler från IKEA. 'Så att det skulle kännas som hemma i Sverige' hade mormor sagt skämtsamt när vi beställde dom.
"What an amazing place!" utbrast Eleanor.
"Yeah it is!" sa jag glatt.
"Oh I would so want t live here!" sa Danielle.
"Hahaha, anyway, it's gettnig late, shall we go and have dinner?" frågade Eleanor.
Vi gick ut ur byggnaden och bestämde oss för att gå till en resturang som tydligen låg runt hörnet enligt Danielle. Och hon var rätt. Där fanns en liten mysig resturang där dom servade allt från bara te och scones till fem-rätters middagar. Jag bestämde mig för att vara lite turist och beställa Fish n' Chips.
Efter middagen skildes vi alla tre åt i korsningen.
"So we'll se eachother on tuesday right?" frågade Eleanor, fast det var mer som ett påstående.
"Yes we will!" sa jag och Danielle samtidigt.
Det här fick bli ett ganska kort inlägg ^^
Kan jag få tre kommentarer till nästa? :)
Jag kommer nog inte kunna skriva så mycket på de närmsta veckorna, för jag har PRAO och så ska jag till Göteborg med SMART UNGDOM, men jag kommer nog skriva något i helgen iallafall :D
Dare To Dream - del 12
Tidigare:
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
1½ månad senare:
Harry och killarna hade åkt vidare till Tyskland dagen efter vår dejt. Jag hade inte träffat dom sedan dess. Jag hade faktiskt inte hunnit berätta för dom att jag skulle flytta till London. Men nu satt jag här i lägenheten som var full av flyttlådor. Imorgon var det skolavslutning och dagen efter skulle jag flyga ifrån Sverige till England och London.
Jag hade försökt att få tag på alla killarna de senste dagarna, men de var alltid upptagna, och när dom inte var upptagna så var jag det, det var alltså en ond cirkel.
'pling'
Jag vände blicken mot min laptop som jag hade placerat bredvid mig i soffan. Ett meddelande från 'skype' hade poppat up på skärmen. 'Harry Styles ivnited you to a live chat' stod det i meddelandet. Jag klickade på 'accept' knappen och satte datorn i knät.
"Hey babe!" sa Harry och log mot mig (eller ja, snarare webbkameran).
"Hey Harry!" sa jag.
"So what are you doing today?" frågade han.
"Well, I'm actually packing.." började jag.
"Where are you goig?!" hörde jag Louis fråga innan hans huvud dök upp på skärmen.
"Ehm, I'm going to London..."
"Really?!" frågade Harry.
"What are you gonna do there El? We won't be there in a week!" sa Louis.
"Who are you two talking with?" hörde jag Liam fråga i bakgrunden.
Liam, Zayn och Niall hade kommit in i rummet och satte sig runt datorn, så nu kunde jag se allihopa i bilden.
"Well, my parents had arranged for me to go to this dance-school there after the summer, so I will move from here to a apartment in London." sa jag.
"When are you going?" frågade Zayn.
"In two days" sa jag.
"Wow!" sa Liam.
"That's great! That means that we can hang out more!" sa Louis glatt.
"Yeah I guess, what to do you think Harry?" frågade jag.
"I can't believe it, I'm so happy for you, you've dreamed about this for a long time haven't you?"
"Yeah I have" sa jag.
"Well, it was nice chatting to you Elvira! But Paul said that we had to get down, there's a cab waiting for us" sa Niall.
"Bye you guys!" sa jag.
"Hey, wait for me outside okay?" frågade Harry dom andra, jag såg att dom nickade åt honom innan dom gick ut. "You have no idea how happy I am, now I get to spend more time with you!"
"I know, I'm happy too" sa jag och log mot honom.
Harry satte handen för sina läppar och blåste sedan längs med den. Jag gjorde detsamma mot honom och han log.
"Hey Elvira, I just thougt, since Danielle and Eleanor will be in London then, maybethey could help you find th apartment and stuff.." sa Liam som hade kommit tillbaka till rummet.
"Yeah, that would be great!" sa jag.
"I can give them your numb and they could call or text you to know more" sa Liam.
"That sounds great, thanks Liam!" sa jag.
"Your welcome, have fun tomorrow at your graduation-thing.." sa Liam tvekande.
"Haha thanks!"
"Bye babe!" sa Harry och stängde av chatten.
En dag senare:
'pling'
Jag sprang ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Saga i en klänning vars underdel var svart och överdelen var en vit spetstopp. Eftersom det var skolavslutning idag hade vi båda valt lite elegantare klädval än vad vi vanligtvis skulle valt. Själv hade jag klätt mig i en vit spetsklänning med ett brunt bälte i midjan.
"Glad sommaravslutning på dig!" skrattade Saga.
"Desamma!" sa jag.
"Ska du hänga med på Pelles fest ikväll?" frågade hon.
"Nej jag kan inte, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till London.." sa jag.
"Åh juste'!" sa Saga. "Åh jag kommer sakna dig så otroligt mycket."
"Jag kommer sakna dig också!" sa jag. "Kan du inte komma och hälsa på mig någon gång?"
"Kankse det, först måste jag ju ha pengar..." sa hon. "Men vilken tur då att Axel har fixat sommarjobb till mig!"
Axel var Sagas 'kompis'. Om man någon gång skulle fråga Saga om honom skulle hon säga att han är en snäll kille men dom är bara kompisar. Men i själva verket var dom nog mer än kompisar. Inte för att jag såg något fel i det. Axel var hur trevlig som helst och faktiskt riktigt snygg. Dock har han kanske inte det bästa ryktet i stan, om man skulle kunna säga så. Trots sina 17 år hade han redan blivit omhändertagen av polisen ett tiotal gånger. Enligt honom och Saga var han bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag hade valt att inte lägga ner för mycket energi på det där.
"Vad kul, vart då?" frågade jag.
"Du vet det där fiket bredvid vår skola? Där alla pensionärer sitter på somrarna?" sa hon.
Såklart jag visste vilket café hon menade. Hon och jag brukade alltid ta en fika där efter varje skolavslutning.
"Visst.."
"Det är där, jag ska jobba som servitris" sa hon glatt.
"Vad kul!" sa jag.
"Precis som Rachel i vänner!" utbrast hon.
Hon och jag var båda lika galna i V.Ä.N.N.E.R. När vi var yngre brukade vi alltid bråka om vem som skulle vara Rachel. Vi båda kunde varenda avsnitt utantill, det hade tillochmed kommit till det stadiet att vi kunde precis varje replik och rörelse. Det kanske verkar lite töntigt, men serien berörde oss båda. Även om vi inte alls levde samma liv som karaktärerna så kunde vi ändå relatera till dom. Och det fanns alltid något avsnitt som passade för den dagen.
V.Ä.N.N.E.R hade inte bara lärt oss mer om livet, vi hade också lärt oss engelska samtidigt som vi tittade på det. Vi båda hade inte varit så jätte bra på det engelska språket. Men serien lärde oss det på ett roligt och enkelt sätt. Så därför har vi faktiskt de bästa betygen i engelska av alla i klassen. Vilket vi båda är ganska stolta över. Tänk att en tv-serie kan göra något sånt för en!Men vi lärde oss även engelska genom Harry Potter. Så därför har vi en dialekt mixad mellan brittiskt engelska och amerikansk. Ibland kan det låta lite roligt, men dom flesta märker nog inte det.
"Tack för denna terminen, och detta läsåret! Jag vill även passa på att tacka våra kära nior, som nu ska lämna denna skolan och bege sig ut till olika gymnasier här i landet. Lycka till i livet!" avslutade rektorn sitt tal.
"Jag vill at vi alla samlas i klassrummet om tio minuter, så ska vi dela ut betyg och lite kramar, vi ska även säga hejdå till alla!" hojtade vår klassföreståndare Peter.
"Jag svär på att Elvira hade 'A' i alla ämnen!" hojtade Krille mot mig efter att betygen hade delats ut.
Han hade inte fel, eller jo, typ. Jag hade antingen 'A' eller 'B' i de ämnena vi hade läst. Jag hade alltid varit noga med mitt skolarbete, och alltid siktat högt. Men jag var faktiskt inte beredd på att få 'A' i så många ämen som jag faktiskt hade fått.
"Haha Krille, du känner mig nog för bra!" skrattade jag.
"Fick du 'A' då?" frågade han förvånat innan han gav ifrån det där flinet som bara han kunde.
"Typ" sa jag innan Peter började prata igen.
Det var ett tårfyllt farväl, trots att dom flesta av dom skulle gå på samma gymnasium var det ändå sorgligt. Jag tror jag grät mest, jag skulle ju inte bara lämna klassen, utan jag skulle även lämna landet.
"Elvira! Är det okej om jag kommer till din nya lägenhet i London nästa vecka? Jag kan hjälpa dig att bygga upp möbler" frågade Erik.
"Har du råd till det då?" frågade jag.
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
Förlåt för att det har dröjt lite med denna delen, men jag har haft liteannat att göra nu dessa dagarna.
Nå? Vad tycker ni om den?
Jag skulle vilja ha 5 kommentarer till nästa del ^^
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
1½ månad senare:
Harry och killarna hade åkt vidare till Tyskland dagen efter vår dejt. Jag hade inte träffat dom sedan dess. Jag hade faktiskt inte hunnit berätta för dom att jag skulle flytta till London. Men nu satt jag här i lägenheten som var full av flyttlådor. Imorgon var det skolavslutning och dagen efter skulle jag flyga ifrån Sverige till England och London.
Jag hade försökt att få tag på alla killarna de senste dagarna, men de var alltid upptagna, och när dom inte var upptagna så var jag det, det var alltså en ond cirkel.
'pling'
Jag vände blicken mot min laptop som jag hade placerat bredvid mig i soffan. Ett meddelande från 'skype' hade poppat up på skärmen. 'Harry Styles ivnited you to a live chat' stod det i meddelandet. Jag klickade på 'accept' knappen och satte datorn i knät.
"Hey babe!" sa Harry och log mot mig (eller ja, snarare webbkameran).
"Hey Harry!" sa jag.
"So what are you doing today?" frågade han.
"Well, I'm actually packing.." började jag.
"Where are you goig?!" hörde jag Louis fråga innan hans huvud dök upp på skärmen.
"Ehm, I'm going to London..."
"Really?!" frågade Harry.
"What are you gonna do there El? We won't be there in a week!" sa Louis.
"Who are you two talking with?" hörde jag Liam fråga i bakgrunden.
Liam, Zayn och Niall hade kommit in i rummet och satte sig runt datorn, så nu kunde jag se allihopa i bilden.
"Well, my parents had arranged for me to go to this dance-school there after the summer, so I will move from here to a apartment in London." sa jag.
"When are you going?" frågade Zayn.
"In two days" sa jag.
"Wow!" sa Liam.
"That's great! That means that we can hang out more!" sa Louis glatt.
"Yeah I guess, what to do you think Harry?" frågade jag.
"I can't believe it, I'm so happy for you, you've dreamed about this for a long time haven't you?"
"Yeah I have" sa jag.
"Well, it was nice chatting to you Elvira! But Paul said that we had to get down, there's a cab waiting for us" sa Niall.
"Bye you guys!" sa jag.
"Hey, wait for me outside okay?" frågade Harry dom andra, jag såg att dom nickade åt honom innan dom gick ut. "You have no idea how happy I am, now I get to spend more time with you!"
"I know, I'm happy too" sa jag och log mot honom.
Harry satte handen för sina läppar och blåste sedan längs med den. Jag gjorde detsamma mot honom och han log.
"Hey Elvira, I just thougt, since Danielle and Eleanor will be in London then, maybethey could help you find th apartment and stuff.." sa Liam som hade kommit tillbaka till rummet.
"Yeah, that would be great!" sa jag.
"I can give them your numb and they could call or text you to know more" sa Liam.
"That sounds great, thanks Liam!" sa jag.
"Your welcome, have fun tomorrow at your graduation-thing.." sa Liam tvekande.
"Haha thanks!"
"Bye babe!" sa Harry och stängde av chatten.
En dag senare:
'pling'
Jag sprang ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Saga i en klänning vars underdel var svart och överdelen var en vit spetstopp. Eftersom det var skolavslutning idag hade vi båda valt lite elegantare klädval än vad vi vanligtvis skulle valt. Själv hade jag klätt mig i en vit spetsklänning med ett brunt bälte i midjan.
"Glad sommaravslutning på dig!" skrattade Saga.
"Desamma!" sa jag.
"Ska du hänga med på Pelles fest ikväll?" frågade hon.
"Nej jag kan inte, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till London.." sa jag.
"Åh juste'!" sa Saga. "Åh jag kommer sakna dig så otroligt mycket."
"Jag kommer sakna dig också!" sa jag. "Kan du inte komma och hälsa på mig någon gång?"
"Kankse det, först måste jag ju ha pengar..." sa hon. "Men vilken tur då att Axel har fixat sommarjobb till mig!"
Axel var Sagas 'kompis'. Om man någon gång skulle fråga Saga om honom skulle hon säga att han är en snäll kille men dom är bara kompisar. Men i själva verket var dom nog mer än kompisar. Inte för att jag såg något fel i det. Axel var hur trevlig som helst och faktiskt riktigt snygg. Dock har han kanske inte det bästa ryktet i stan, om man skulle kunna säga så. Trots sina 17 år hade han redan blivit omhändertagen av polisen ett tiotal gånger. Enligt honom och Saga var han bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag hade valt att inte lägga ner för mycket energi på det där.
"Vad kul, vart då?" frågade jag.
"Du vet det där fiket bredvid vår skola? Där alla pensionärer sitter på somrarna?" sa hon.
Såklart jag visste vilket café hon menade. Hon och jag brukade alltid ta en fika där efter varje skolavslutning.
"Visst.."
"Det är där, jag ska jobba som servitris" sa hon glatt.
"Vad kul!" sa jag.
"Precis som Rachel i vänner!" utbrast hon.
Hon och jag var båda lika galna i V.Ä.N.N.E.R. När vi var yngre brukade vi alltid bråka om vem som skulle vara Rachel. Vi båda kunde varenda avsnitt utantill, det hade tillochmed kommit till det stadiet att vi kunde precis varje replik och rörelse. Det kanske verkar lite töntigt, men serien berörde oss båda. Även om vi inte alls levde samma liv som karaktärerna så kunde vi ändå relatera till dom. Och det fanns alltid något avsnitt som passade för den dagen.
V.Ä.N.N.E.R hade inte bara lärt oss mer om livet, vi hade också lärt oss engelska samtidigt som vi tittade på det. Vi båda hade inte varit så jätte bra på det engelska språket. Men serien lärde oss det på ett roligt och enkelt sätt. Så därför har vi faktiskt de bästa betygen i engelska av alla i klassen. Vilket vi båda är ganska stolta över. Tänk att en tv-serie kan göra något sånt för en!Men vi lärde oss även engelska genom Harry Potter. Så därför har vi en dialekt mixad mellan brittiskt engelska och amerikansk. Ibland kan det låta lite roligt, men dom flesta märker nog inte det.
"Tack för denna terminen, och detta läsåret! Jag vill även passa på att tacka våra kära nior, som nu ska lämna denna skolan och bege sig ut till olika gymnasier här i landet. Lycka till i livet!" avslutade rektorn sitt tal.
"Jag vill at vi alla samlas i klassrummet om tio minuter, så ska vi dela ut betyg och lite kramar, vi ska även säga hejdå till alla!" hojtade vår klassföreståndare Peter.
"Jag svär på att Elvira hade 'A' i alla ämnen!" hojtade Krille mot mig efter att betygen hade delats ut.
Han hade inte fel, eller jo, typ. Jag hade antingen 'A' eller 'B' i de ämnena vi hade läst. Jag hade alltid varit noga med mitt skolarbete, och alltid siktat högt. Men jag var faktiskt inte beredd på att få 'A' i så många ämen som jag faktiskt hade fått.
"Haha Krille, du känner mig nog för bra!" skrattade jag.
"Fick du 'A' då?" frågade han förvånat innan han gav ifrån det där flinet som bara han kunde.
"Typ" sa jag innan Peter började prata igen.
Det var ett tårfyllt farväl, trots att dom flesta av dom skulle gå på samma gymnasium var det ändå sorgligt. Jag tror jag grät mest, jag skulle ju inte bara lämna klassen, utan jag skulle även lämna landet.
"Elvira! Är det okej om jag kommer till din nya lägenhet i London nästa vecka? Jag kan hjälpa dig att bygga upp möbler" frågade Erik.
"Har du råd till det då?" frågade jag.
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
Förlåt för att det har dröjt lite med denna delen, men jag har haft liteannat att göra nu dessa dagarna.
Nå? Vad tycker ni om den?
Jag skulle vilja ha 5 kommentarer till nästa del ^^
Dare To Dream - del 11
Tidigare:
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
"Ehm, what?" frågade jag.
Hade Harry frågat ut mig? Hade han verkligen gjort det?
"Would you like to go out on a date with me?" frågade han igen.
Han hade gjort det! Harry Styles ville gå på dejt... med MIG!
"Yeah, sure, that would be great" sa jag och försökte låta så sofistikerad som möjligt.
"Okay, well, shall we say that I'll pick you up tomorrow..about 6.30?" frågade han.
"Yeah, that sounds great" sa jag.
Jag log och tittade Harry i ögonen. Han log tillbaka och la armen om min axel.
"So..do want some help with those kottbullar?"
"Haha, yeah I think I could use some help" skrattade jag och gick ut i köket.
Dagen därpå vaknade jag av att dörrklockan ringde. Dess gälla ljud irriterade mig.
Jag gick med långsamma och tunga steg ut i hallen.
"Är det du som är Elvira Lindh?" frågade en främmande kille när jag öppnade dörren.
"Ja det är jag" sa jag förbryllat.
"Det här är ett blommogram till dig, jag vill bara att du skriver under här" sa killen och sträckte fram ett block.
Jag skrev under och tog emot ett paket som såg ut att innehålla blommor. Jag stängde dörren och gick in i köket.
Jag drog av pappret och under sig döljdes tio vackra rosor. De var röda. Inne i en av rosorna var ett kort nerstucket.
På kortet hade någon skrivit med skrivstil - 'Don't forget about tonight Elvira, I'll pick you up 6.30 as we agreed on... xx'
Jag kunde inte hjälpa att le, Harry var alltför söt.
Jag tog fram en vas och fyllde den med vatten. Därefter placerade jag rosorna i vasen och gick in på mitt rum igen.
Jag plockade upp min mobil från nattduksbordet och öppnade ett sms.
'I hope the flowers didn't wake you up!xx-Harry' stod det i smset.
'Well they did, but that's okay! Thanks BTW, they're lovely!xx-Elvira' svarade jag innan jag gick in på toaletten.
Jag startade vattnet i duschen och tog av mig pyjamasen.
Efter att jag duschat tog jag fram min mjukisdress och gick sedan ut i köket för att äta frukost.
Klockan var nu fem på kvällen, Harry skulle komma om ungefär en och en halv timme. Jag hade spenderat hela dagen i soffan och tittat på 'V.Ä.N.N.E.R'. Jag stängde av tv:n och reste mig ur soffan. Jag gick in på mitt rum och hämtade min dator där jag hade hittat en video med en smink- och hår-tutorial som jag ville pröva, och detta tillfället var utmärkt att göra det på.
Efter ungefär trettio minuter hade jag lyckats åstadkomma något som såg nästan likadant ut som på tutorialen. Mina ögon var sminkade med en svag svart sotning runt om, till det hade jag målat läpparna svagt röda.
Jag hade flätat håret i en sned fläta som hängde över axeln, och i flätan så hade jag flätat en fläta. Det såg väldigt komplicerat ut, men det var inte det.
Efter att jag hade fixat med hår och smink gick jag in på mitt rum. Vad ska jag ha på mig då? Jag öppnade garderoben och stirrade. Jag visste ju inte vad vi skulle göra, vi kanske skulle på någon fin middag, eller så skulle vi kanske bara gå på bio. Eller skulle vi till parken? Att inte veta vad vi skulle göra gjorde det hela mycket svårare.
Till sist plockade jag fram en vit blus, ett par blåa jeans-shorts och en röd kofta. Jag var faktiskt rätt så nöjd när jag tittade mig i spegeln. Men för att göra det hela lite mer finare så tog jag på mig ett halsband med ett hjärta, en ring och och silvrigt armband.
Plötsligt ringde det på dörren. Jag fattade tag om min mobil och min svarta handväska och sprang ut i hallen. Dörrklockan plingade en gång till medans jag drog på mig mina röda ballerinaskor. Jag öppnade dörren och där stod Harry. Han var klädd i ett par blåa jeans och en svart t-shirt. Vi ska nog inte göra något jätte speciellt. På fötterna hade han ett par låga, vita converse.
"You look...Wow!" sa han.
"Thanks, you look god too!" sa jag.
"Well, are you ready to go?" frågade han och sträckte fram handen.
"All set!" sa jag och slöt min hand i hans.
Harry ledde mig ut ur byggnaden och in i en svart bil med tonade fönster.
"Where are we going?" frågade jag.
"It's a suprise" sa Harry.
Vi gick längs en av gatorna i innerstan. Harry hade inte släppt min hand sedan han hade tagit fatt i dennär vi var hemma hos mig.
"Okay, I think we're lost, do you know the way to 'Grona Lund'?" frågade han.
"Haha yeah, we have to go this way" sa jag och pekade mot vänster med min lediga hand.
Samtidigt som vi svängde så fick några paparazzis syn på oss. De gick med snabba steg fram mot oss för att få så bra bilder som möjligt.
Vi gick runt i flera timmar på Gröna Lund och åt sockervadd. Vi pratade om livet och framtiden.
Efter åkte vi hem till mig.
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
Förlåt för att jag inte skrev igår, men i onsdags tog jag livmoderhalscancer-spruta, så igår mådde jag inte alls bra :/
Men här är den! Vad tycker ni?
Kan jag få 5 kommentarer till nästa del? :)
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
"Ehm, what?" frågade jag.
Hade Harry frågat ut mig? Hade han verkligen gjort det?
"Would you like to go out on a date with me?" frågade han igen.
Han hade gjort det! Harry Styles ville gå på dejt... med MIG!
"Yeah, sure, that would be great" sa jag och försökte låta så sofistikerad som möjligt.
"Okay, well, shall we say that I'll pick you up tomorrow..about 6.30?" frågade han.
"Yeah, that sounds great" sa jag.
Jag log och tittade Harry i ögonen. Han log tillbaka och la armen om min axel.
"So..do want some help with those kottbullar?"
"Haha, yeah I think I could use some help" skrattade jag och gick ut i köket.
Dagen därpå vaknade jag av att dörrklockan ringde. Dess gälla ljud irriterade mig.
Jag gick med långsamma och tunga steg ut i hallen.
"Är det du som är Elvira Lindh?" frågade en främmande kille när jag öppnade dörren.
"Ja det är jag" sa jag förbryllat.
"Det här är ett blommogram till dig, jag vill bara att du skriver under här" sa killen och sträckte fram ett block.
Jag skrev under och tog emot ett paket som såg ut att innehålla blommor. Jag stängde dörren och gick in i köket.
Jag drog av pappret och under sig döljdes tio vackra rosor. De var röda. Inne i en av rosorna var ett kort nerstucket.
På kortet hade någon skrivit med skrivstil - 'Don't forget about tonight Elvira, I'll pick you up 6.30 as we agreed on... xx'
Jag kunde inte hjälpa att le, Harry var alltför söt.
Jag tog fram en vas och fyllde den med vatten. Därefter placerade jag rosorna i vasen och gick in på mitt rum igen.
Jag plockade upp min mobil från nattduksbordet och öppnade ett sms.
'I hope the flowers didn't wake you up!xx-Harry' stod det i smset.
'Well they did, but that's okay! Thanks BTW, they're lovely!xx-Elvira' svarade jag innan jag gick in på toaletten.
Jag startade vattnet i duschen och tog av mig pyjamasen.
Efter att jag duschat tog jag fram min mjukisdress och gick sedan ut i köket för att äta frukost.
Klockan var nu fem på kvällen, Harry skulle komma om ungefär en och en halv timme. Jag hade spenderat hela dagen i soffan och tittat på 'V.Ä.N.N.E.R'. Jag stängde av tv:n och reste mig ur soffan. Jag gick in på mitt rum och hämtade min dator där jag hade hittat en video med en smink- och hår-tutorial som jag ville pröva, och detta tillfället var utmärkt att göra det på.
Efter ungefär trettio minuter hade jag lyckats åstadkomma något som såg nästan likadant ut som på tutorialen. Mina ögon var sminkade med en svag svart sotning runt om, till det hade jag målat läpparna svagt röda.
Jag hade flätat håret i en sned fläta som hängde över axeln, och i flätan så hade jag flätat en fläta. Det såg väldigt komplicerat ut, men det var inte det.
Efter att jag hade fixat med hår och smink gick jag in på mitt rum. Vad ska jag ha på mig då? Jag öppnade garderoben och stirrade. Jag visste ju inte vad vi skulle göra, vi kanske skulle på någon fin middag, eller så skulle vi kanske bara gå på bio. Eller skulle vi till parken? Att inte veta vad vi skulle göra gjorde det hela mycket svårare.
Till sist plockade jag fram en vit blus, ett par blåa jeans-shorts och en röd kofta. Jag var faktiskt rätt så nöjd när jag tittade mig i spegeln. Men för att göra det hela lite mer finare så tog jag på mig ett halsband med ett hjärta, en ring och och silvrigt armband.
Plötsligt ringde det på dörren. Jag fattade tag om min mobil och min svarta handväska och sprang ut i hallen. Dörrklockan plingade en gång till medans jag drog på mig mina röda ballerinaskor. Jag öppnade dörren och där stod Harry. Han var klädd i ett par blåa jeans och en svart t-shirt. Vi ska nog inte göra något jätte speciellt. På fötterna hade han ett par låga, vita converse.
"You look...Wow!" sa han.
"Thanks, you look god too!" sa jag.
"Well, are you ready to go?" frågade han och sträckte fram handen.
"All set!" sa jag och slöt min hand i hans.
Harry ledde mig ut ur byggnaden och in i en svart bil med tonade fönster.
"Where are we going?" frågade jag.
"It's a suprise" sa Harry.
Vi gick längs en av gatorna i innerstan. Harry hade inte släppt min hand sedan han hade tagit fatt i dennär vi var hemma hos mig.
"Okay, I think we're lost, do you know the way to 'Grona Lund'?" frågade han.
"Haha yeah, we have to go this way" sa jag och pekade mot vänster med min lediga hand.
Samtidigt som vi svängde så fick några paparazzis syn på oss. De gick med snabba steg fram mot oss för att få så bra bilder som möjligt.
Vi gick runt i flera timmar på Gröna Lund och åt sockervadd. Vi pratade om livet och framtiden.
Efter åkte vi hem till mig.
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
Förlåt för att jag inte skrev igår, men i onsdags tog jag livmoderhalscancer-spruta, så igår mådde jag inte alls bra :/
Men här är den! Vad tycker ni?
Kan jag få 5 kommentarer till nästa del? :)
Dare To Dream - del 10
Tidigare:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
3 veckor senare:
Jag satt på soffan hemma i lägenheten, Saga satt bredvid mig. Vi hade båda fått ledigt för att gå på mamma och pappas begravning.
"Har du pratat mer med Harry och dom andra killarna?" frågade Saga.
"Nej, men dom har varit upptagna med spelningar och signeringar" sa jag.
Det ringde på dörrklockan.
"Kom in!" ropade jag.
Vi hörde dörren öppnas och skor tas av.
"Hej?" sa Saga.
"Elvira?" sa en röst.
"Morfar?" sa jag och reste mig ur soffan.
"Hej min lilla flicka!" sa morfar och kramade om mig.
"Åh, det var längesen!" sa jag.
"Ska vi åka?" föreslog Saga efter att vi hade fikat lite.
Två timmar senare:
"Elvira Lindh?" frågade en okänd kvinna på mottagningen efter begravningen.
"Det är jag"
"Hej mitt namn är Sofia Westergren, dina föräldrars advokat" presenterade hon.
"Hej"
"Finns det någonstans vi kan prata ostört?" frågade hon.
"Vi kan gå här" sa jag och gick in i ett tomt rum i församlingshemmet.
"Har du och dina föräldrar diskuterat vad dom lämnar efter sig? alltså testamenterar" frågade hon.
"Nej, inte vad jag kan komma på" sa jag fundersamt.
"Dom nämnde aldrig ett stipendium?"
"Nej, det gjorde dom inte."
"Okej, men för ungefär tre månader sedan skickade dina föräldrar in en video där du dansar till några av de bästa dansskolorna i världen, och du blev antagen på en i London."
"Va?!" sa jag chockerat. Hade dom verkligen gjort det?!
"Ja, dom har fixat allt, dom har fixat boende och ekonomi" sa hon.
"Va?!" jag kunde inte fatta att dom hade gjort det åt mig, det fick mina ögon att tåras återigen, jag var förvånad att det ens fanns några tårar kvar.
"Sen har vi det här med deras testamente" sa hon och plockade fram ett papper från hennes portfölj.
"Okej" tvekade jag och tittade på lappen.
"Det här är summan som du kommer att få efter att dom har sålt tidningen och lägenheten" sa hon och pekade på ett sjusiffrigt belopp.
Jag blev chockad när jag såg beloppet, visst viste jag att vi hade ganska mycket pengar, men inte så mycket.
"Ska dom sälja tidningen?" frågade jag.
"Dom har faktiskt redan gjort det" sa advokaten.
Två dagar senare:
"Hey Elvira!" sa Louis.
"Hey!" sa jag glatt.
"You must be Elvira?" sa en brunhårig tjej. Hennes hår var flätat och luggen bakåtputtad av ett par pilotsolglasögon.
"Yes I am and you are Eleanor" sa jag och skakade hennes hand.
"Haha yeah" skrattade hon.
"It's so nice to finally meet you" sa jag.
"It's so nice to meet you two" sa hon.
Hon och Danielle hade kommit till Sverige för att spendera tid med killarna innan dom skulle vidare till Tyskland. Men idag så hade killarna blivit tvugna att jobba så vi tjejer skulle ha en liten shoppingrunda. Tyvärr så kunde inte Saga komma för hon och hennes föräldrar skulle till Paris för att hälsa på hennes bror som jobbar där.
"You girls excited for going shopping?" frågade Louis.
"Yeah, I've actually never been here in Sweden so it will be nice to see what the shops have to offer" sa Eleanor glatt.
Hon var verkligen en kvinnlig version av Louis. Och dom älskade verkligen varandra, man såg det på sättet dom rörde sig runt varandra och tittade på varandra.
"Eleanor!" hörde jag Danielle säga. "And you are Elvira, hi!"
"Hi Danielle" sa jag.
"Well, now that we're all here, shall we go?!" sa Eleanor.
"Yeah let's go! Oh, by the way, I need to change my money to swedish kronors" sa Danielle.
"Oh yeah me too!" sa Eleanor.
"Okay then, let's go to the bank!" sa jag glatt och tog min väska som hängde på stolen.
Vädret ute var fantastiskt. Det var vindstilla och solen sken. Det verkade som att sommaren skulle komma tidigt iår.
Efter att vi hade varit på banken gick vi mot sergelstorg. Jag kände hur det började kurra lite i magen, vilket var ganska självklart eftersom jag inte hade hunnit äta något under dagen.
"Are you girls hungry?" frågade jag.
"Yes, I'm starving! The food they serve on the airplanes are not good" sa Eleanor.
"I'm also hungry, but where should we go?" frågade Danielle.
"We can go to 'Kungshallen', they have all kinds of food there" sa jag.
"That seems good" sa Danielle.
"It looks yummy" sa Eleanor. "Not that it is some typcial swedish meal, but still."
"Haha, if you want we can make some swedish food tonight, since we're having that movie night" sa jag.
"That would be so fun!" sa Danielle.
"Yeah, but then we'll have to buy some ingridents before we go home" sa jag.
"Okay, well anyways.." sa Eleanor. "So what do you do Elvira? Except from going to school."
"Well I'm actually a dancer like Danielle" sa jag. "I actuallt got a scholarship so that I can go to a dance-school in London after the summer!"
"Wow! That's amazing!" sa Danielle. "Congratulations!"
"Thanks" sa jag. "It was my parents who fixed it to me."
Mina ögon blev lite smått tårögda.
"I'm sorry, Louis and Liam told us, we're so sorry for your loss" sa Eleanor tröstande.
"Shall we go shop now?" frågade jag efter att vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa Eleanor och Danielle samtidigt.
Vi gick ut ur kungshallen och ut på gatan. Eftersom jag bodde i stan fick jag agera guide, så jag bestämde att vi skulle börja gå till gallerian och sedan gå runt lite på olika gator.
"These are nice, huh?" sa Danielle och visade oss ett par svarta pumps.
"Yeah they are" sa jag.
"Wow, and they're very cheap" sa Eleanor. "Maybe I should get a pair too!"
Efter en lång dag av shopping gick vi in i min lägenhet.
"Oh, my feet are so sore" sa Eleanor.
"Mine too" sa Danielle.
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
Nå vad tycker ni? kom med feedback.
Jag skulle gärna vilja ha 3 kommentarer till nästa del ^^
Nästa del kommer förmodligen på torsdag ^^
Tack för alla fina kommentarer BTW! :*
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
3 veckor senare:
Jag satt på soffan hemma i lägenheten, Saga satt bredvid mig. Vi hade båda fått ledigt för att gå på mamma och pappas begravning.
"Har du pratat mer med Harry och dom andra killarna?" frågade Saga.
"Nej, men dom har varit upptagna med spelningar och signeringar" sa jag.
Det ringde på dörrklockan.
"Kom in!" ropade jag.
Vi hörde dörren öppnas och skor tas av.
"Hej?" sa Saga.
"Elvira?" sa en röst.
"Morfar?" sa jag och reste mig ur soffan.
"Hej min lilla flicka!" sa morfar och kramade om mig.
"Åh, det var längesen!" sa jag.
"Ska vi åka?" föreslog Saga efter att vi hade fikat lite.
Två timmar senare:
"Elvira Lindh?" frågade en okänd kvinna på mottagningen efter begravningen.
"Det är jag"
"Hej mitt namn är Sofia Westergren, dina föräldrars advokat" presenterade hon.
"Hej"
"Finns det någonstans vi kan prata ostört?" frågade hon.
"Vi kan gå här" sa jag och gick in i ett tomt rum i församlingshemmet.
"Har du och dina föräldrar diskuterat vad dom lämnar efter sig? alltså testamenterar" frågade hon.
"Nej, inte vad jag kan komma på" sa jag fundersamt.
"Dom nämnde aldrig ett stipendium?"
"Nej, det gjorde dom inte."
"Okej, men för ungefär tre månader sedan skickade dina föräldrar in en video där du dansar till några av de bästa dansskolorna i världen, och du blev antagen på en i London."
"Va?!" sa jag chockerat. Hade dom verkligen gjort det?!
"Ja, dom har fixat allt, dom har fixat boende och ekonomi" sa hon.
"Va?!" jag kunde inte fatta att dom hade gjort det åt mig, det fick mina ögon att tåras återigen, jag var förvånad att det ens fanns några tårar kvar.
"Sen har vi det här med deras testamente" sa hon och plockade fram ett papper från hennes portfölj.
"Okej" tvekade jag och tittade på lappen.
"Det här är summan som du kommer att få efter att dom har sålt tidningen och lägenheten" sa hon och pekade på ett sjusiffrigt belopp.
Jag blev chockad när jag såg beloppet, visst viste jag att vi hade ganska mycket pengar, men inte så mycket.
"Ska dom sälja tidningen?" frågade jag.
"Dom har faktiskt redan gjort det" sa advokaten.
Två dagar senare:
"Hey Elvira!" sa Louis.
"Hey!" sa jag glatt.
"You must be Elvira?" sa en brunhårig tjej. Hennes hår var flätat och luggen bakåtputtad av ett par pilotsolglasögon.
"Yes I am and you are Eleanor" sa jag och skakade hennes hand.
"Haha yeah" skrattade hon.
"It's so nice to finally meet you" sa jag.
"It's so nice to meet you two" sa hon.
Hon och Danielle hade kommit till Sverige för att spendera tid med killarna innan dom skulle vidare till Tyskland. Men idag så hade killarna blivit tvugna att jobba så vi tjejer skulle ha en liten shoppingrunda. Tyvärr så kunde inte Saga komma för hon och hennes föräldrar skulle till Paris för att hälsa på hennes bror som jobbar där.
"You girls excited for going shopping?" frågade Louis.
"Yeah, I've actually never been here in Sweden so it will be nice to see what the shops have to offer" sa Eleanor glatt.
Hon var verkligen en kvinnlig version av Louis. Och dom älskade verkligen varandra, man såg det på sättet dom rörde sig runt varandra och tittade på varandra.
"Eleanor!" hörde jag Danielle säga. "And you are Elvira, hi!"
"Hi Danielle" sa jag.
"Well, now that we're all here, shall we go?!" sa Eleanor.
"Yeah let's go! Oh, by the way, I need to change my money to swedish kronors" sa Danielle.
"Oh yeah me too!" sa Eleanor.
"Okay then, let's go to the bank!" sa jag glatt och tog min väska som hängde på stolen.
Vädret ute var fantastiskt. Det var vindstilla och solen sken. Det verkade som att sommaren skulle komma tidigt iår.
Efter att vi hade varit på banken gick vi mot sergelstorg. Jag kände hur det började kurra lite i magen, vilket var ganska självklart eftersom jag inte hade hunnit äta något under dagen.
"Are you girls hungry?" frågade jag.
"Yes, I'm starving! The food they serve on the airplanes are not good" sa Eleanor.
"I'm also hungry, but where should we go?" frågade Danielle.
"We can go to 'Kungshallen', they have all kinds of food there" sa jag.
"That seems good" sa Danielle.
"It looks yummy" sa Eleanor. "Not that it is some typcial swedish meal, but still."
"Haha, if you want we can make some swedish food tonight, since we're having that movie night" sa jag.
"That would be so fun!" sa Danielle.
"Yeah, but then we'll have to buy some ingridents before we go home" sa jag.
"Okay, well anyways.." sa Eleanor. "So what do you do Elvira? Except from going to school."
"Well I'm actually a dancer like Danielle" sa jag. "I actuallt got a scholarship so that I can go to a dance-school in London after the summer!"
"Wow! That's amazing!" sa Danielle. "Congratulations!"
"Thanks" sa jag. "It was my parents who fixed it to me."
Mina ögon blev lite smått tårögda.
"I'm sorry, Louis and Liam told us, we're so sorry for your loss" sa Eleanor tröstande.
"Shall we go shop now?" frågade jag efter att vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa Eleanor och Danielle samtidigt.
Vi gick ut ur kungshallen och ut på gatan. Eftersom jag bodde i stan fick jag agera guide, så jag bestämde att vi skulle börja gå till gallerian och sedan gå runt lite på olika gator.
"These are nice, huh?" sa Danielle och visade oss ett par svarta pumps.
"Yeah they are" sa jag.
"Wow, and they're very cheap" sa Eleanor. "Maybe I should get a pair too!"
Efter en lång dag av shopping gick vi in i min lägenhet.
"Oh, my feet are so sore" sa Eleanor.
"Mine too" sa Danielle.
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
Nå vad tycker ni? kom med feedback.
Jag skulle gärna vilja ha 3 kommentarer till nästa del ^^
Nästa del kommer förmodligen på torsdag ^^
Tack för alla fina kommentarer BTW! :*
Dare To Dream - del 9
Tidigare:
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Elviras perspektiv:
Harry tjatade på mig under nästan hela flygturen att jag skulle äta. Jag ville äta, men jag kunde inte. Jag mådde illa av bara tanken på mat.
Jag fällde ner luckan för fönstret så att solljuset stängdes ute. Sen slöt jag ögonen och lät tankarna flyga iväg.
"Elvira, you need to wake up" sa Harry.
Jag öppnade ögonen och såg Harrys ansikte ungefär tre centimeter från mitt eget. Jag gnuggade mina ögon samtidigt som jag sträckte på ryggen. Jag ställde mig upp och väntade på att Harry skulle ta sitt handbagage. Sedan gick vi tillsammans ut ur planet.
När vi kom fram till gaten sprang ett tiotal paparazzis fram mot oss. Jag greppa tag i Harrys hand och han ledde mig fram mot utgången.
Blixtarna som kom från kamerorna hade etsat sig fast i skallen. Jag stängde ögonen och försökte bli av med dom.
"We need to go to this adress" sa Harry och visade taxichauffören en lapp.
På den lappen hade polisen skrivit ner adressen till sjukhuset.
"Okay" nickade chauffören och startade bilen.
Harrys perspektiv:
We walked into the hospital hand in hand. I guess we looked like a couple. Were we a couple? Or what was that kiss about? Elvira pointed towards the reception. We walked there and took a queue ticket. We sat down in an empty sofa.
I looked at the queue ticket, it hade the number 12 written on it in big black figures.
It beeped and I looked up at a screen slightly above us. It showed the number 11. Just as I was going to turn my head back the screen beeped again and the number changed to 12.
I automatically rose up. Elvira did the same and we walked to te counter.
There sat a man, probably in his thirties. He had black hair right on the top of his head. He wore a pair of glasses that framed his icy, blue eyes.
"Hvad kan jeg gøre for dig?" He said, I guess he assumed that we also speaked danish.
"Hej, jag vill besöka Malin Lindh, jag är hennes dotter" Elvira said in swedish.
The two languages were so similar, and with Elvira's accent the became more similar.
"Nå, der er plads nummer 7, 5. sal" the man answered and pointed in the direction we were supposed to go.
"Tack så mycket" Elvira said and turned away from the counter. "We're going here."
She pinted in the same direction as the receptionist just had done. I nodded and started walking beside her.
We took the elevator up to the fifth floor.
On the fifth floor, we followed some arrows that led us to a door with a big '7' drawn on it. Elvira grabbed the handle and pushed the door to open.
Elviras perspektiv:
Jag gick med långsamma steg in i rummet. Rummet såg ut som ett typiskt rum på ett sjukhus. Vita väggar och golv.
Mitt i rummet stod en säng. Och i sängen låg mamma. Hon var uppkopplad i en massa slangar och maskiner. Jag kände hur knäna blev svaga.
Jag satte mig på knä bredvid mamma, tårarna föll nerför mina kinder. Jag kunde höra maskinerna pipa, men det var en av maskinerna som märkte ut sig, det lät som om den andades.
Jag kände Harrs hand läggas på min axel, jag reste mig upp och kramade om honom.
Mellanrummen mellan pipen från maskinerna blev allt mindre. Jag reste mitt huvud från Harrys bröst och tittade på maskinen.
"I'll go see if I can find a doctor" sa Harry och släppte mig.
Jag nickade till svar och såg honom försvinna ut ur rummet. Jag vände mig om och greppade tag i mammas hand.
Harrys perspektiv:
It wasn't hard finding a doctor, the corridor was full of them.
"Excuse me, but I think somethings wrong in here" I said to one of them.
"Okay, let's go and see" the doctor said and followed me back to the room.
As soon as he heard the beeps he rushed his steps towards the bed.
"Go and get two more doctors here" He said to me.
I did as he asked me and opened the door. I told the first two I saw that we needed help. They rushed into the room and started to disconnect all the hoses.
"Forbered dig til CPR" One of the doctors said.
Elvira let go of her mothers hand for a little while.
"Rydde" One of the doctors said and placed two black things on the chest of Elvira's mother. The chest rose a bit and then went back down.
After three attempts the doctors gave up. Elvira cried more than ever as she held her mothers hand again.
Elviras perspektiv:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
Tack för alla fina kommentarer ^^
I nästa del ska jag skriva Harrys del på svenska, det är lite lättare att skriva då, och går lite snabbare ^^
Nästa del kommer nog imorgon ^^
Tack igen! xx
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Elviras perspektiv:
Harry tjatade på mig under nästan hela flygturen att jag skulle äta. Jag ville äta, men jag kunde inte. Jag mådde illa av bara tanken på mat.
Jag fällde ner luckan för fönstret så att solljuset stängdes ute. Sen slöt jag ögonen och lät tankarna flyga iväg.
"Elvira, you need to wake up" sa Harry.
Jag öppnade ögonen och såg Harrys ansikte ungefär tre centimeter från mitt eget. Jag gnuggade mina ögon samtidigt som jag sträckte på ryggen. Jag ställde mig upp och väntade på att Harry skulle ta sitt handbagage. Sedan gick vi tillsammans ut ur planet.
När vi kom fram till gaten sprang ett tiotal paparazzis fram mot oss. Jag greppa tag i Harrys hand och han ledde mig fram mot utgången.
Blixtarna som kom från kamerorna hade etsat sig fast i skallen. Jag stängde ögonen och försökte bli av med dom.
"We need to go to this adress" sa Harry och visade taxichauffören en lapp.
På den lappen hade polisen skrivit ner adressen till sjukhuset.
"Okay" nickade chauffören och startade bilen.
Harrys perspektiv:
We walked into the hospital hand in hand. I guess we looked like a couple. Were we a couple? Or what was that kiss about? Elvira pointed towards the reception. We walked there and took a queue ticket. We sat down in an empty sofa.
I looked at the queue ticket, it hade the number 12 written on it in big black figures.
It beeped and I looked up at a screen slightly above us. It showed the number 11. Just as I was going to turn my head back the screen beeped again and the number changed to 12.
I automatically rose up. Elvira did the same and we walked to te counter.
There sat a man, probably in his thirties. He had black hair right on the top of his head. He wore a pair of glasses that framed his icy, blue eyes.
"Hvad kan jeg gøre for dig?" He said, I guess he assumed that we also speaked danish.
"Hej, jag vill besöka Malin Lindh, jag är hennes dotter" Elvira said in swedish.
The two languages were so similar, and with Elvira's accent the became more similar.
"Nå, der er plads nummer 7, 5. sal" the man answered and pointed in the direction we were supposed to go.
"Tack så mycket" Elvira said and turned away from the counter. "We're going here."
She pinted in the same direction as the receptionist just had done. I nodded and started walking beside her.
We took the elevator up to the fifth floor.
On the fifth floor, we followed some arrows that led us to a door with a big '7' drawn on it. Elvira grabbed the handle and pushed the door to open.
Elviras perspektiv:
Jag gick med långsamma steg in i rummet. Rummet såg ut som ett typiskt rum på ett sjukhus. Vita väggar och golv.
Mitt i rummet stod en säng. Och i sängen låg mamma. Hon var uppkopplad i en massa slangar och maskiner. Jag kände hur knäna blev svaga.
Jag satte mig på knä bredvid mamma, tårarna föll nerför mina kinder. Jag kunde höra maskinerna pipa, men det var en av maskinerna som märkte ut sig, det lät som om den andades.
Jag kände Harrs hand läggas på min axel, jag reste mig upp och kramade om honom.
Mellanrummen mellan pipen från maskinerna blev allt mindre. Jag reste mitt huvud från Harrys bröst och tittade på maskinen.
"I'll go see if I can find a doctor" sa Harry och släppte mig.
Jag nickade till svar och såg honom försvinna ut ur rummet. Jag vände mig om och greppade tag i mammas hand.
Harrys perspektiv:
It wasn't hard finding a doctor, the corridor was full of them.
"Excuse me, but I think somethings wrong in here" I said to one of them.
"Okay, let's go and see" the doctor said and followed me back to the room.
As soon as he heard the beeps he rushed his steps towards the bed.
"Go and get two more doctors here" He said to me.
I did as he asked me and opened the door. I told the first two I saw that we needed help. They rushed into the room and started to disconnect all the hoses.
"Forbered dig til CPR" One of the doctors said.
Elvira let go of her mothers hand for a little while.
"Rydde" One of the doctors said and placed two black things on the chest of Elvira's mother. The chest rose a bit and then went back down.
After three attempts the doctors gave up. Elvira cried more than ever as she held her mothers hand again.
Elviras perspektiv:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
Tack för alla fina kommentarer ^^
I nästa del ska jag skriva Harrys del på svenska, det är lite lättare att skriva då, och går lite snabbare ^^
Nästa del kommer nog imorgon ^^
Tack igen! xx
Dare To Dream - del 8
Tidigare:
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Allt som hände efter det var suddigt. Även om Harry satt bredvid mig och kramade min hand så satt jag kvar helt oberörd.
"I'm thirsty..." mumlade jag.
"I'll get you some water" sa Harry och släppte min hand.
Han gav mig muggen med vatten. Jag förde den långsamt mot mina läppar och svalde en klunk. Jag ställde koppen på bordet bredvid mig och lutade huvudet mot väggen bakom mig. Jag stängde ögonlocken och fällde en tår.
Solens strålar lös in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon innan jag långsamt öppnade dom.
Jag befann mig i ett främmande rum. Bredvid mig fanns ett vitt bord med en lampa och en liten spegel med gyllene ram. Jag såg mig omkring, rummet var väldigt vackert och modernt inrett. Mittemot sängen jag låg i fanns en större spegel upphängd på väggen.
Jag reste mig långsamt ur sängen och gick fram mot dörren. Jag kunde höra röster komma från rummet utanför, så jag öppnade dörren och gick ut.
Jag kom ut till något som såg ut som en väldigt exklusiv lägenhet. Jag vände huvudet och såg fem välbekanta killar sitta i en soffa.
JUST DET!
Allt kom tillbaka nu, jag och Saga skulle ju på fest med dom, men vi kom aldrig dit, jag fick göra ett stopp på polisstationen bara för att den där mannen trakasserat mig. Och Harry hade kysst mig, och jag hade kysst honom. Och värst av allt, pappa och mamma var döda.
Harrys perspektiv:
I saw Elvira walk towards us while we sat in the hotelroom. Suddenly she bursted into tears. I quickly jumped out of the sofa and hugged her. I felt her tears getting soaked into my t-shirt. I stroke my hands trough her long brown hair.
"Shh, it's okay" I whispered to her.
"Elvira, what's wrong?" Louis asked.
Elvira sobbed(snyftade) for an answer.
"Ehm, her parents died in a car accident last night" I said. "Well, her father did, but it looks like her mother won't survive the injuries."
"Oh my..." sa Niall. "I'm so sorry Elvira!"
"Oh.." Louis, Liam and Zayn said.
Louis stroke Elviras back in a attempt to comfort her, wich I don't think helped as much as he had hoped for, because he gave me a sad face and the put his hand in his pocket.
"Come here, let's sit in the sofa" I said to Elvira. "It's more comfortable."
Elviras perspektiv:
Harry lade sin arm om mig och lät mig luta mitt huvud mot sin axel. Jag hadde slutat gråta nu, istället stirrade jag in i väggen. På något sätt så tröstade Harrys närhet mig. Hans värme och hans doft.
"I want to go.." sa jag försiktigt.
"Where?" frågade Harry. "To the hospital?"
"Mhm" sa jag och pressade mig upp ur soffan.
"I'll go with you" sa Harry och följde efter mig.
"But Harry, we're going home, remember?" sa Niall.
"But Elvira can't go there alone" sa Harry. "I'll go with her, we get a free week off, so I won't miss anything."
Jag lät dom diskutera hur dom skulle göra, jag satt på en av stolarna vid matbordet och tittade ner i händerna.
"Everything is going to be fine.." tröstade Liam samtidigt som han kramade om mig.
"Mhmm.." mumlade jag.
"I hope this isn't the last time we'll see you, Elvira, you are a nice girl" sa Zayn.
Jag tvingade fram ett litet leende.
"Come on Elvira, let's go" sa Harry.
"Can I...Ehm.. just visit the restroom first?" frågade jag.
"Sure" sa Harry.
Jag gick in på toaletten och öppnade kranen. Jag skvätte upp kallt vatten i ansiktet. Jag greppade tag och handfatskanten och tittade mig i spegeln.
Mina ögon var rödsprängda och mitt smink var utsmetat i ansiktet. Hade jag verkligen sett ut såhär framför killarna? Mitt hår var ruffsigt och såg ut som ett kråkbo.
Jag hade andra kläder nu, kläderna som jag hade använt kvällen innan hade jag lämnat på polisstationen. Jag kom ihåg det nu. Jag hade fått låna en tröja som Harry hade köpt i en souvenirbutik, det var en vit t-shirt där det stod 'I *love* SWEDISH GIRLS'. Tröjan hade varit så stor för min nätta kropp att den var mer som en klänning, vilke gjorde att jag kunde ha den tills vi kom till deras hotel. Där hade Harry sträckt fram ett par gråa sweatpants som också var för stora.
De stora kläderna fick mig att se mindre ut än vad jag egentligen var.
Harrys perspektiv:
Elvira looked more fragile now than she did before. And all the paparazzis that followed us didn't help. She held my hand tightly as we rushed trough the airport.
Paul had managed to get us tickets with the next flight to Copenhagen in the last minute. And Liam had gotten us a cab to the airport.
I gave the air-hostess our tickets and she showed us to our seats. It was in first-class. I guess I still needed to get used to the fact that I would always be flying in first-class since I got famous.
I put my handluggage in the hatch above our seats. Elvira had taken the seat next to the window. She had closed her eyes and she looked so beautiful.
Elvira was a very pretty girl, the first time I saw her I felt how I got all warm inside. She had an amazing smile, and her eyes looked like they contained a paradise.
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Nå? vad tycker ni?
Jag ville försöka skriva Harrys perspektiv på engelska så att det skulle vara mer så som han tänker, så kommentera gärna vad ni tycker om det. Ska jag göra så eller ha det på svenska?
Jag ska sätta mig och skriva nästa del nu :)
Kom ihåg frågestunden! Jag skjuter upp den tills ikväll! http://ffupallnightt.blogg.se/2012/march/fragestund.html
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Allt som hände efter det var suddigt. Även om Harry satt bredvid mig och kramade min hand så satt jag kvar helt oberörd.
"I'm thirsty..." mumlade jag.
"I'll get you some water" sa Harry och släppte min hand.
Han gav mig muggen med vatten. Jag förde den långsamt mot mina läppar och svalde en klunk. Jag ställde koppen på bordet bredvid mig och lutade huvudet mot väggen bakom mig. Jag stängde ögonlocken och fällde en tår.
Solens strålar lös in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon innan jag långsamt öppnade dom.
Jag befann mig i ett främmande rum. Bredvid mig fanns ett vitt bord med en lampa och en liten spegel med gyllene ram. Jag såg mig omkring, rummet var väldigt vackert och modernt inrett. Mittemot sängen jag låg i fanns en större spegel upphängd på väggen.
Jag reste mig långsamt ur sängen och gick fram mot dörren. Jag kunde höra röster komma från rummet utanför, så jag öppnade dörren och gick ut.
Jag kom ut till något som såg ut som en väldigt exklusiv lägenhet. Jag vände huvudet och såg fem välbekanta killar sitta i en soffa.
JUST DET!
Allt kom tillbaka nu, jag och Saga skulle ju på fest med dom, men vi kom aldrig dit, jag fick göra ett stopp på polisstationen bara för att den där mannen trakasserat mig. Och Harry hade kysst mig, och jag hade kysst honom. Och värst av allt, pappa och mamma var döda.
Harrys perspektiv:
I saw Elvira walk towards us while we sat in the hotelroom. Suddenly she bursted into tears. I quickly jumped out of the sofa and hugged her. I felt her tears getting soaked into my t-shirt. I stroke my hands trough her long brown hair.
"Shh, it's okay" I whispered to her.
"Elvira, what's wrong?" Louis asked.
Elvira sobbed(snyftade) for an answer.
"Ehm, her parents died in a car accident last night" I said. "Well, her father did, but it looks like her mother won't survive the injuries."
"Oh my..." sa Niall. "I'm so sorry Elvira!"
"Oh.." Louis, Liam and Zayn said.
Louis stroke Elviras back in a attempt to comfort her, wich I don't think helped as much as he had hoped for, because he gave me a sad face and the put his hand in his pocket.
"Come here, let's sit in the sofa" I said to Elvira. "It's more comfortable."
Elviras perspektiv:
Harry lade sin arm om mig och lät mig luta mitt huvud mot sin axel. Jag hadde slutat gråta nu, istället stirrade jag in i väggen. På något sätt så tröstade Harrys närhet mig. Hans värme och hans doft.
"I want to go.." sa jag försiktigt.
"Where?" frågade Harry. "To the hospital?"
"Mhm" sa jag och pressade mig upp ur soffan.
"I'll go with you" sa Harry och följde efter mig.
"But Harry, we're going home, remember?" sa Niall.
"But Elvira can't go there alone" sa Harry. "I'll go with her, we get a free week off, so I won't miss anything."
Jag lät dom diskutera hur dom skulle göra, jag satt på en av stolarna vid matbordet och tittade ner i händerna.
"Everything is going to be fine.." tröstade Liam samtidigt som han kramade om mig.
"Mhmm.." mumlade jag.
"I hope this isn't the last time we'll see you, Elvira, you are a nice girl" sa Zayn.
Jag tvingade fram ett litet leende.
"Come on Elvira, let's go" sa Harry.
"Can I...Ehm.. just visit the restroom first?" frågade jag.
"Sure" sa Harry.
Jag gick in på toaletten och öppnade kranen. Jag skvätte upp kallt vatten i ansiktet. Jag greppade tag och handfatskanten och tittade mig i spegeln.
Mina ögon var rödsprängda och mitt smink var utsmetat i ansiktet. Hade jag verkligen sett ut såhär framför killarna? Mitt hår var ruffsigt och såg ut som ett kråkbo.
Jag hade andra kläder nu, kläderna som jag hade använt kvällen innan hade jag lämnat på polisstationen. Jag kom ihåg det nu. Jag hade fått låna en tröja som Harry hade köpt i en souvenirbutik, det var en vit t-shirt där det stod 'I *love* SWEDISH GIRLS'. Tröjan hade varit så stor för min nätta kropp att den var mer som en klänning, vilke gjorde att jag kunde ha den tills vi kom till deras hotel. Där hade Harry sträckt fram ett par gråa sweatpants som också var för stora.
De stora kläderna fick mig att se mindre ut än vad jag egentligen var.
Harrys perspektiv:
Elvira looked more fragile now than she did before. And all the paparazzis that followed us didn't help. She held my hand tightly as we rushed trough the airport.
Paul had managed to get us tickets with the next flight to Copenhagen in the last minute. And Liam had gotten us a cab to the airport.
I gave the air-hostess our tickets and she showed us to our seats. It was in first-class. I guess I still needed to get used to the fact that I would always be flying in first-class since I got famous.
I put my handluggage in the hatch above our seats. Elvira had taken the seat next to the window. She had closed her eyes and she looked so beautiful.
Elvira was a very pretty girl, the first time I saw her I felt how I got all warm inside. She had an amazing smile, and her eyes looked like they contained a paradise.
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Nå? vad tycker ni?
Jag ville försöka skriva Harrys perspektiv på engelska så att det skulle vara mer så som han tänker, så kommentera gärna vad ni tycker om det. Ska jag göra så eller ha det på svenska?
Jag ska sätta mig och skriva nästa del nu :)
Kom ihåg frågestunden! Jag skjuter upp den tills ikväll! http://ffupallnightt.blogg.se/2012/march/fragestund.html
Dare To Dream - del 7
Tidigare:
"Jag behöver få prata med er, så ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.
"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.
"I'm just going to call the others" sa Harry och strök mitt huvud innan han gick ut genom dörren.
Väntrummet hade vita väggar med några tavlor placerade här och var. Inne i rummet fanns det några blåa fåtöljer tillsammans med några sidbord. Det såg ut som ett typiskt väntrum.
Polisen hade bett mig att vänta här medan hon fixade några papper.
Jag kunde se Harry stå utanför och prata i telefon. Han drog sin hand genom sina lockar och nickade. Han tog sedan ifrån telefonen från örat och öppnade dörren.
"They're coming here in about 20 minutes" sa han samtidigt som han satte sig ner i fåtöljen bredvid mig. "How are you feeling?"
Jag vände huvudet långsamt mot honom. Jag kunde inte öppna munnen. Det var som att någon hade låst ihop min läppar.
"I'm sorry I didn't hear you, I should've helped you earlier" fortsatte han.
Jag såg hur en tår långsamt lämnade hans öga och ringlade nerför hans kind. Jag reste mig långsamt från min fåtölj och vände mig mot honom. Jag öppnade mina armar och kramade om honom. Jag kände hur jag också började gråta.
"Harry? Elvira? Are you here?" frågade Niall när dom kom in i väntrummet.
"Hmm, yeah" harklade Harry och torkade bort tårarna.
"'Åh Elvira!" utbrast Saga och sprang fram mot mig.
Hon kramade om mig hårt. Mina tårar rann återigen nerför mina kinder. Louis och de andra killarna kramade om mig.
"Elvira, är du redo?" frågade Kristin, polisen som hade kört oss till stationen.
"Mhmm" mumlade jag.
Jag gick långsamt efter henne ut ur rummet. Hon ledde mig in i ett rum där en annan polis och en advokat satt.
"Har du något nummer så att vi kan kontakta dina föräldrar?" frågade polisen.
"Ehm, ja, men dom är i Köpenhamn nu" sa jag och skrev ner deras mobilnummer på ett papper.
"Okej" sa hon. "Du kan få sätta dig i väntrummet och vänta, vi måste ta några tester innan du får åka hem."
"Okej" sa jag och gick in på väntrummet igen.
"So what did they say?" frågade Liam.
"They, uhm...they asked me some questions, but I need to take some tests before I can go home" sa jag.
Jag satte mig ner på en av fåtöljerna där dom andra satt.
"Are you okay?" frågade Harry när han kom tillbaka från toaletten..
"No" sa jag. "No I'm not okay.."
Harry masserade långsamt mina axlar.
"I think we need to get to the hotel" sa Zayn.
"Yeah, I'm sorry we can't be here with you" sa Niall.
"Oh, no it's okay, I'll manage" sa jag.
"I'll stay" sa Harry. "The police will probably want to talk to me."
"Thanks" sa jag och klappade honom på handen.
"Du får ringa mig närsomhelst om du vill prata" sa Saga och kramade mig. "Jag måste hem, mamma och pappa kommer bli oroliga."
"Tack så mycket Saga, du är bäst" sa jag. "Jag älskar dig:"
"Älskar dig också"
"Elvira, Jag elska dey" sa Louis. "It means 'I love you' right?"
"Yeah it does" sa jag. "I love you too."
Jag kramade dom andra hejdå och såg dom försvinna ut ur väntrummet.
"Thanks again for staying" sa jag till Harry.
"No problem" sa han. "You shouldn't be alone right now."
Jag tvingade fram ett litet leende och kramade om honom. Jag flyttade mitt huvud från hans axel och tittade honom i ögonen.
När jag tittade honom i ögonen var det som att få se ett paradis. Den gröna färgen var harmonisk och lugnade mig på något sätt.
Han lutade sig långsamt mot mig. Vad gör han nu?! Jag tryckte långsamt upp mina hälar så att jag kom närmre honom.
Innan jag visste det så trycktes våra läppar mot varandra. Jag andades in hans doft. Han doftade underbart.
Hans händer förflyttades långsamt från min rygg ner mot min höft.
Jag tryckte mig snabbt från honom.
"I..I..I..I'm sorry" stammade jag.
"No..No I'm sorry, I shouldn't have done that" sa Harry och strök fingrarna igenom hans lockar.
"Ehm..." började jag.
Det hade blivit en ganska pinsam tystnad. Harry satt ner på en av fåtöljerna och bet på sina naglar. Själv stod jag upptryckt i ett av de fyra hörnen i rummen och tittade på en tavla.
"Elvira?" sa en polis som kom in i rummet.
"Ja?" sa jag.
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Mycket drama ^^
Kommentera vad ni tycker? skulle bli glad för lite feedback :)
Nästa del kommer nog senare ikväll eller imorgon ^^
Jag hittade inga passande bilder till denna delen, men hoppas att det inte gör något ^^
"Jag behöver få prata med er, så ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.
"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.
"I'm just going to call the others" sa Harry och strök mitt huvud innan han gick ut genom dörren.
Väntrummet hade vita väggar med några tavlor placerade här och var. Inne i rummet fanns det några blåa fåtöljer tillsammans med några sidbord. Det såg ut som ett typiskt väntrum.
Polisen hade bett mig att vänta här medan hon fixade några papper.
Jag kunde se Harry stå utanför och prata i telefon. Han drog sin hand genom sina lockar och nickade. Han tog sedan ifrån telefonen från örat och öppnade dörren.
"They're coming here in about 20 minutes" sa han samtidigt som han satte sig ner i fåtöljen bredvid mig. "How are you feeling?"
Jag vände huvudet långsamt mot honom. Jag kunde inte öppna munnen. Det var som att någon hade låst ihop min läppar.
"I'm sorry I didn't hear you, I should've helped you earlier" fortsatte han.
Jag såg hur en tår långsamt lämnade hans öga och ringlade nerför hans kind. Jag reste mig långsamt från min fåtölj och vände mig mot honom. Jag öppnade mina armar och kramade om honom. Jag kände hur jag också började gråta.
"Harry? Elvira? Are you here?" frågade Niall när dom kom in i väntrummet.
"Hmm, yeah" harklade Harry och torkade bort tårarna.
"'Åh Elvira!" utbrast Saga och sprang fram mot mig.
Hon kramade om mig hårt. Mina tårar rann återigen nerför mina kinder. Louis och de andra killarna kramade om mig.
"Elvira, är du redo?" frågade Kristin, polisen som hade kört oss till stationen.
"Mhmm" mumlade jag.
Jag gick långsamt efter henne ut ur rummet. Hon ledde mig in i ett rum där en annan polis och en advokat satt.
"Har du något nummer så att vi kan kontakta dina föräldrar?" frågade polisen.
"Ehm, ja, men dom är i Köpenhamn nu" sa jag och skrev ner deras mobilnummer på ett papper.
"Okej" sa hon. "Du kan få sätta dig i väntrummet och vänta, vi måste ta några tester innan du får åka hem."
"Okej" sa jag och gick in på väntrummet igen.
"So what did they say?" frågade Liam.
"They, uhm...they asked me some questions, but I need to take some tests before I can go home" sa jag.
Jag satte mig ner på en av fåtöljerna där dom andra satt.
"Are you okay?" frågade Harry när han kom tillbaka från toaletten..
"No" sa jag. "No I'm not okay.."
Harry masserade långsamt mina axlar.
"I think we need to get to the hotel" sa Zayn.
"Yeah, I'm sorry we can't be here with you" sa Niall.
"Oh, no it's okay, I'll manage" sa jag.
"I'll stay" sa Harry. "The police will probably want to talk to me."
"Thanks" sa jag och klappade honom på handen.
"Du får ringa mig närsomhelst om du vill prata" sa Saga och kramade mig. "Jag måste hem, mamma och pappa kommer bli oroliga."
"Tack så mycket Saga, du är bäst" sa jag. "Jag älskar dig:"
"Älskar dig också"
"Elvira, Jag elska dey" sa Louis. "It means 'I love you' right?"
"Yeah it does" sa jag. "I love you too."
Jag kramade dom andra hejdå och såg dom försvinna ut ur väntrummet.
"Thanks again for staying" sa jag till Harry.
"No problem" sa han. "You shouldn't be alone right now."
Jag tvingade fram ett litet leende och kramade om honom. Jag flyttade mitt huvud från hans axel och tittade honom i ögonen.
När jag tittade honom i ögonen var det som att få se ett paradis. Den gröna färgen var harmonisk och lugnade mig på något sätt.
Han lutade sig långsamt mot mig. Vad gör han nu?! Jag tryckte långsamt upp mina hälar så att jag kom närmre honom.
Innan jag visste det så trycktes våra läppar mot varandra. Jag andades in hans doft. Han doftade underbart.
Hans händer förflyttades långsamt från min rygg ner mot min höft.
Jag tryckte mig snabbt från honom.
"I..I..I..I'm sorry" stammade jag.
"No..No I'm sorry, I shouldn't have done that" sa Harry och strök fingrarna igenom hans lockar.
"Ehm..." började jag.
Det hade blivit en ganska pinsam tystnad. Harry satt ner på en av fåtöljerna och bet på sina naglar. Själv stod jag upptryckt i ett av de fyra hörnen i rummen och tittade på en tavla.
"Elvira?" sa en polis som kom in i rummet.
"Ja?" sa jag.
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Mycket drama ^^
Kommentera vad ni tycker? skulle bli glad för lite feedback :)
Nästa del kommer nog senare ikväll eller imorgon ^^
Jag hittade inga passande bilder till denna delen, men hoppas att det inte gör något ^^
Dare To Dream - del 6
Tidigare:
Jag hoppade av bussen och gick mot resturangen. Jag kunde se Saga stå på trottoaren och vänta. Jag gick snabbt mot henne och hon log brett. Hon hade gjort samma sak som jag - lämnat vinterjackan hemma och tagit fram vårjackan. Samtidigt som jag kramade om henne hörde jag en välbekant röst. Det var Zayn, och bakom honom stod dom andra killarna och log.
"Hey!" sa Niall och kramade om mig.
Jag och Saga kramade om dom andra killarna och sedan började vi gå mot Vasa-muséet.
"Wow! Can we climb it?" frågade Louis när han fick se skeppet.
Muséet var nästintill folktomt, det skulle egentligen vara stängt här, men nästa vecka skulle det hållas en tävling i Stockholm så då öppnade de muséet för de turister som kom hit.
"It says here that it's forbidden Louis... So YEAH go for it!" skämtade Liam.
"Wow! It's so cool!" sa Zayn när han fick se en dykardräkt. "What do you think? Maybe for the next photoshoot?"
"That would be so awesome!" sa Louis och sprang fram till den.
"Haha, maybe we'll do like a underwater theme?" sa Harry.
"Haha yeah, that would be cool" sa jag.
"Blubb,blubb" lät Zayn.
Niall stod bakom Saga och skrattade så som bara han kunde.
"So what is the best thing about Sweden?" frågade jag Louis när vi gick mot deras hotell senare den kvällen.
"Well, after a lot of thinking, I will have to say the hospitality! Everone is so nice here! Especially you two!" svarade han glatt och pekade på mig och Saga.
"Yeah! Our own Swedish bestfriends!" sa Harry och la armen om mina axlar.
"Haha" sa jag samtidigt som vi gick över gatan.
Det var nästintill folktomt på gatan. På så sätt var det ganska skönt, vi hade blivit följda av fans hela dagen så att gå från att ha stora flockar av männsikor som följer en till att gå ensamma var en omväxling.
"Yeah, and speaking of friends, we're having sort of a gathering of some friends tonight" började Zayn.
"Do you wanna come?" avslutade Niall.
Gathering?! Herregud! Bad dom mig och Saga att komma till deras fest?!
Jag förflyttade min blick mot Saga som tittade på mig med en förvånand min.
"Well..." började jag.
"That would be great!" sa Saga senare.
Hon försökte nog att inte låta för glad, men hon misslyckades en aning. Hennes röst blev en aning pipig. Niall brast ut i skratt.
"Well, Elvira and Saga.." Sa Liam när vi hade kommit fram till deras hotell.
Byggnaden var stor och fasaden såg ut att vara gjort av marmor eller betong. Lamporna på gatan lös upp mot byggnaden så det fick ett ganska sagolikt utseende
"We have to fix some things before, so you two can maybe go home and, I don't know, maybe freshen up or something" sa han och ryckte lite smått på axlarna. "And we'll see you here in maybe.. two hours?"
"Yeah, sure that will be great!" sa jag.
Vi kramade varandra hejdå och sedan gick jag hem.
Trots att klockan närmade sig fem på kvällen så var det fortfarande varmt, eller ja, det var varmt för att vara februari.
När jag kom hem tjugo minuter senare satt mamma och pappa vid köksbordet och åt kvällsmat.
"Hej gumman" sa mamma. "Ska du äta nu eller? Det är kanske lite tidigt men vi ska åka till Köpenhamn om en halvtimme."
"Jag tror jag väntar lite" sa jag och gick in på mitt rum.
Mamma och pappa skulle vara borta i några dagar för att gå på en massa presskonferenser. Det måste vara jobbigt att vara journalist, åka runt hela tiden och nästan aldrig vara hemma.
Jag bytte mina kläder till något mer uppklätt, men jag ville inte hade det för uppklätt. Så jag tog på mig en vit klänning och en stickad kofta som var i ungefär samma längd som kläderna. Jag ställde mig framför spegeln som stod strax bredvid min garderob. Tightsen som jag hade haft innan idag hade jag behållit på så att jag inte skulle frysa.
Plötsligt hörde jag min mobil vibrera. Jag vände mig mot mitt skrivbord där jag såg att mobilen lös. Jag tog några steg mot skrivbordet och plockade upp mobilen.
'Hey Elvira! Change of plans, I'm picking you up in about 30 minutes, and then you and I will pick up food and stuff, I hope that's okay? :) - Harry x'
Jag svarade honom att det var okej och vart jag bodde. Jag gick sedan in på toaletten. Där tog jag fram locktången och gjorde några lätta lockar. Sedan sprejade jag lite hårsprej och drog händerna genom håret.
Pliiiing...
Jag sprang med lätta steg ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Harry med ett stort leende.
"You look.. Well amazing!" erkännde han.
Jag kände hur mina kinder blev röda.
"You don't look bad either" sa jag.
Han hade bytt sin vanliga vita t-shirt mot en skjorta och en blazer.
"Thanks, are you ready to go?" sa han.
"Yeah, let me just get my bag and coat" sa jag och gick in i köket.
"Where are we picking up the food?" frågade jag.
"Ehm, Pizza Hut" sa Harry. "But I don't know where it is."
"Haha" skrattade jag. "But I think it is the one in town, so the easiest way is to take te bus."
"Then the bus it is!" sa Harry och ökade takten mot busshållplatsen som låg ungefär tjugo meter från där vi var.
"So, tell me something about yourself!" sa Harry när vi satt på bussen.
Vi var dom enda som åkte bussen just nu, men vi hade ändå tagit platsen längst bak så att vi skulle få lite enrum.
"It feels like you just know stuff about me, and I don't know anything about you" fortsatte han.
"Well, I'm not originally from Stockholm. Me and my parents moved here from Skåne four years ago. So I have a different accent than my friends." sa jag.
"Yeah I sort of noticed, even when you speak english you and Saga have different accents" sa han. "Where is Skåne here in Sweden?"
Jag kunde hjälpa att skratta när han försökte uttala ordet 'Skåne' så som jag gjorde.
"Well, Skåne is the southest part of Sweden" sa jag.
"Is it like LA in America? Like all warm and sunny?" frågade Harry.
"Well, not really, it is warmer sometimes, but generally it's the same weather as here" sa jag.
Vi hoppade av bussen och gick mot Pizza Hut. Det var nu nästintill bäcksvart på himmlen och det enda ljuset kom från gatulamporna som var placerade på gatan.
Men trots att alla butiker var stängda så var det ändå ganska mycket folk ute på gatan. Det var nog för att det var fredagkväll och alla skulle ut och festa.
Plötsligt kom en svart gestalt fram mot mig. En stinkande våg av alkoholsdoft kom mot mig och jag höll nästan på att spy.
"Kom här lillflickan, kom till mig.." sa mannen till mig.
Harry gick några meter framför mig. Jag kände mannens hand gnidas mot min höft. Hans torra läppar pressades mot min kind och han flåsade kraftigt.
"Harry!" skrek jag.
Men han hörde inte. Musiken från alla klubbar överröstade mina skrik på hjälp. Det verkade inte vara någon annan som hörde heller.
"Det här ska väl bli mysigt va?" slöddrade mannen. "Bara du och jag."
Mannes hand förflyttades nu över mitt lår och sökte sig in mellan mina ben. Mannens frissiga hår rörde vid min kind och jag kände hur det rös till i benmärgen.
"Visst är det skönt?" frustade mannen. "Så skönt."
"HARRY!!!" skrek jag igen. "HJÄÄÄLP!!!"
Mannen öppnade sin mun och doften fick mig nästan att svimma.
"HARRY!"
Denna gången hörde Harry nog mig för han vände sig hastigt om och sprang fram till mig. Han knöt sin hand och gav mannen ett kraftigt slag mot bröstet så att han föll ner på marken.
Mina tårar rann snabbt nerför mina kinder. Runt om oss hade det nu bildats en stor folkmassa. Många av dom stod och pratade i mobilerna.
Harry vände sig mot mig och öppnade sina armar. Jag begravde mitt ansikte i hans bröst och lät tårarna rinna.
"It's okay now, shh, it's okay" viskade han.
Jag hörde sirener komma mot oss. Några sekunder senare hörde jag bildörrar smällas igen och snabba fotsteg komma mot mig.
Harry kramade om mig ännu hårdare nu.
"Hej, mitt namn är Kristin Lindhe, jag jobbar på polisen" sa en kvinna till mig.
Mannen som för tre sekunder sedan hade legat ner på marken hade nu snabbt vaknat till liv och tittade mot polisen med stora ögon. Han tittade sedan mot mig och sprang sedan iväg mot en av gränderna.
Jag lyfte min hand och pekade mot honom och polisen vände huvudet om. Två av hennes kollegor rusade efter honom. Jag kunde se hur de brottade ner honom på marken.
Jag begravde återigen mitt ansikte i Harrys bröst.
"Jag behöver få prata med er, så ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.
"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.
Förlåt att jag inte skrev igår, men denna delen blev lite längre än väntat.
Hoppas ni alla tycker om den :)
glöm inte min frågestund, nu har ni chansen att fråga vad ni vill!^^
Jag tror faktiskt att nästa del kommer ut senare idag :)
Kommentera? ^^
Jag hoppade av bussen och gick mot resturangen. Jag kunde se Saga stå på trottoaren och vänta. Jag gick snabbt mot henne och hon log brett. Hon hade gjort samma sak som jag - lämnat vinterjackan hemma och tagit fram vårjackan. Samtidigt som jag kramade om henne hörde jag en välbekant röst. Det var Zayn, och bakom honom stod dom andra killarna och log.
"Hey!" sa Niall och kramade om mig.
Jag och Saga kramade om dom andra killarna och sedan började vi gå mot Vasa-muséet.
"Wow! Can we climb it?" frågade Louis när han fick se skeppet.
Muséet var nästintill folktomt, det skulle egentligen vara stängt här, men nästa vecka skulle det hållas en tävling i Stockholm så då öppnade de muséet för de turister som kom hit.
"It says here that it's forbidden Louis... So YEAH go for it!" skämtade Liam.
"Wow! It's so cool!" sa Zayn när han fick se en dykardräkt. "What do you think? Maybe for the next photoshoot?"
"That would be so awesome!" sa Louis och sprang fram till den.
"Haha, maybe we'll do like a underwater theme?" sa Harry.
"Haha yeah, that would be cool" sa jag.
"Blubb,blubb" lät Zayn.
Niall stod bakom Saga och skrattade så som bara han kunde.
"So what is the best thing about Sweden?" frågade jag Louis när vi gick mot deras hotell senare den kvällen.
"Well, after a lot of thinking, I will have to say the hospitality! Everone is so nice here! Especially you two!" svarade han glatt och pekade på mig och Saga.
"Yeah! Our own Swedish bestfriends!" sa Harry och la armen om mina axlar.
"Haha" sa jag samtidigt som vi gick över gatan.
Det var nästintill folktomt på gatan. På så sätt var det ganska skönt, vi hade blivit följda av fans hela dagen så att gå från att ha stora flockar av männsikor som följer en till att gå ensamma var en omväxling.
"Yeah, and speaking of friends, we're having sort of a gathering of some friends tonight" började Zayn.
"Do you wanna come?" avslutade Niall.
Gathering?! Herregud! Bad dom mig och Saga att komma till deras fest?!
Jag förflyttade min blick mot Saga som tittade på mig med en förvånand min.
"Well..." började jag.
"That would be great!" sa Saga senare.
Hon försökte nog att inte låta för glad, men hon misslyckades en aning. Hennes röst blev en aning pipig. Niall brast ut i skratt.
"Well, Elvira and Saga.." Sa Liam när vi hade kommit fram till deras hotell.
Byggnaden var stor och fasaden såg ut att vara gjort av marmor eller betong. Lamporna på gatan lös upp mot byggnaden så det fick ett ganska sagolikt utseende
"We have to fix some things before, so you two can maybe go home and, I don't know, maybe freshen up or something" sa han och ryckte lite smått på axlarna. "And we'll see you here in maybe.. two hours?"
"Yeah, sure that will be great!" sa jag.
Vi kramade varandra hejdå och sedan gick jag hem.
Trots att klockan närmade sig fem på kvällen så var det fortfarande varmt, eller ja, det var varmt för att vara februari.
När jag kom hem tjugo minuter senare satt mamma och pappa vid köksbordet och åt kvällsmat.
"Hej gumman" sa mamma. "Ska du äta nu eller? Det är kanske lite tidigt men vi ska åka till Köpenhamn om en halvtimme."
"Jag tror jag väntar lite" sa jag och gick in på mitt rum.
Mamma och pappa skulle vara borta i några dagar för att gå på en massa presskonferenser. Det måste vara jobbigt att vara journalist, åka runt hela tiden och nästan aldrig vara hemma.
Jag bytte mina kläder till något mer uppklätt, men jag ville inte hade det för uppklätt. Så jag tog på mig en vit klänning och en stickad kofta som var i ungefär samma längd som kläderna. Jag ställde mig framför spegeln som stod strax bredvid min garderob. Tightsen som jag hade haft innan idag hade jag behållit på så att jag inte skulle frysa.
Plötsligt hörde jag min mobil vibrera. Jag vände mig mot mitt skrivbord där jag såg att mobilen lös. Jag tog några steg mot skrivbordet och plockade upp mobilen.
'Hey Elvira! Change of plans, I'm picking you up in about 30 minutes, and then you and I will pick up food and stuff, I hope that's okay? :) - Harry x'
Jag svarade honom att det var okej och vart jag bodde. Jag gick sedan in på toaletten. Där tog jag fram locktången och gjorde några lätta lockar. Sedan sprejade jag lite hårsprej och drog händerna genom håret.
Pliiiing...
Jag sprang med lätta steg ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Harry med ett stort leende.
"You look.. Well amazing!" erkännde han.
Jag kände hur mina kinder blev röda.
"You don't look bad either" sa jag.
Han hade bytt sin vanliga vita t-shirt mot en skjorta och en blazer.
"Thanks, are you ready to go?" sa han.
"Yeah, let me just get my bag and coat" sa jag och gick in i köket.
"Where are we picking up the food?" frågade jag.
"Ehm, Pizza Hut" sa Harry. "But I don't know where it is."
"Haha" skrattade jag. "But I think it is the one in town, so the easiest way is to take te bus."
"Then the bus it is!" sa Harry och ökade takten mot busshållplatsen som låg ungefär tjugo meter från där vi var.
"So, tell me something about yourself!" sa Harry när vi satt på bussen.
Vi var dom enda som åkte bussen just nu, men vi hade ändå tagit platsen längst bak så att vi skulle få lite enrum.
"It feels like you just know stuff about me, and I don't know anything about you" fortsatte han.
"Well, I'm not originally from Stockholm. Me and my parents moved here from Skåne four years ago. So I have a different accent than my friends." sa jag.
"Yeah I sort of noticed, even when you speak english you and Saga have different accents" sa han. "Where is Skåne here in Sweden?"
Jag kunde hjälpa att skratta när han försökte uttala ordet 'Skåne' så som jag gjorde.
"Well, Skåne is the southest part of Sweden" sa jag.
"Is it like LA in America? Like all warm and sunny?" frågade Harry.
"Well, not really, it is warmer sometimes, but generally it's the same weather as here" sa jag.
Vi hoppade av bussen och gick mot Pizza Hut. Det var nu nästintill bäcksvart på himmlen och det enda ljuset kom från gatulamporna som var placerade på gatan.
Men trots att alla butiker var stängda så var det ändå ganska mycket folk ute på gatan. Det var nog för att det var fredagkväll och alla skulle ut och festa.
Plötsligt kom en svart gestalt fram mot mig. En stinkande våg av alkoholsdoft kom mot mig och jag höll nästan på att spy.
"Kom här lillflickan, kom till mig.." sa mannen till mig.
Harry gick några meter framför mig. Jag kände mannens hand gnidas mot min höft. Hans torra läppar pressades mot min kind och han flåsade kraftigt.
"Harry!" skrek jag.
Men han hörde inte. Musiken från alla klubbar överröstade mina skrik på hjälp. Det verkade inte vara någon annan som hörde heller.
"Det här ska väl bli mysigt va?" slöddrade mannen. "Bara du och jag."
Mannes hand förflyttades nu över mitt lår och sökte sig in mellan mina ben. Mannens frissiga hår rörde vid min kind och jag kände hur det rös till i benmärgen.
"Visst är det skönt?" frustade mannen. "Så skönt."
"HARRY!!!" skrek jag igen. "HJÄÄÄLP!!!"
Mannen öppnade sin mun och doften fick mig nästan att svimma.
"HARRY!"
Denna gången hörde Harry nog mig för han vände sig hastigt om och sprang fram till mig. Han knöt sin hand och gav mannen ett kraftigt slag mot bröstet så att han föll ner på marken.
Mina tårar rann snabbt nerför mina kinder. Runt om oss hade det nu bildats en stor folkmassa. Många av dom stod och pratade i mobilerna.
Harry vände sig mot mig och öppnade sina armar. Jag begravde mitt ansikte i hans bröst och lät tårarna rinna.
"It's okay now, shh, it's okay" viskade han.
Jag hörde sirener komma mot oss. Några sekunder senare hörde jag bildörrar smällas igen och snabba fotsteg komma mot mig.
Harry kramade om mig ännu hårdare nu.
"Hej, mitt namn är Kristin Lindhe, jag jobbar på polisen" sa en kvinna till mig.
Mannen som för tre sekunder sedan hade legat ner på marken hade nu snabbt vaknat till liv och tittade mot polisen med stora ögon. Han tittade sedan mot mig och sprang sedan iväg mot en av gränderna.
Jag lyfte min hand och pekade mot honom och polisen vände huvudet om. Två av hennes kollegor rusade efter honom. Jag kunde se hur de brottade ner honom på marken.
Jag begravde återigen mitt ansikte i Harrys bröst.
"Jag behöver få prata med er, så ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.
"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.
Förlåt att jag inte skrev igår, men denna delen blev lite längre än väntat.
Hoppas ni alla tycker om den :)
glöm inte min frågestund, nu har ni chansen att fråga vad ni vill!^^
Jag tror faktiskt att nästa del kommer ut senare idag :)
Kommentera? ^^
Dare To Dream - del 5
Tidigare:
"No" sa Saga tvekande.
"Well, we're about to go grab something to eat, but we don't know any good resturants here, so maybe you could show us?" frågade Zayn. "It will be on us."
"Sure" sa jag och Saga samtidigt.
Herregud! Jag skulle äta middag med One Direction!
Jag stängde försiktigt igen dörren och tog av mig mina ytterkläder. Jag tassade sedan tyst in på mitt rum och stängde dörren. Jag lutade mig mot dörren och stängde ögonen. Det här var nog världshistoriens bästa dag! Jag hörde mamma och pappa snarka från deras sovrum. Jag gick långsamt mot garderoben och tog fram min pyjamas.
Jag låg i sängen och lyssnade på tystnaden. Jag kunde inte smälta vad som hade hänt. Det hela var för osannolikt. Jag och Saga hade suttit vid samma bord som One Direction och haft hur kul som helst. Det var liksom en dröm som gått i uppfyllelse.
Jag vaknade dagen efter av solskenet som sken in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon och reste mig långsamt upp. Jag sträckte mina armar ut mot sidorna och gäspade långsamt. Jag tog av mig täcket och reste mig ur sängen. Jag gick ut ur mitt rum och in i köket.
"Vart var du igår kväll?" frågade pappa.
"Godmorgon till dig också" sa jag och satte mig vid bordet. "Jag och Saga var på signeringen ju."
"Vad kul, fick ni träffa dom då?" frågade mamma glatt.
"Ja det fick vi faktiskt" sa jag.
"Vad ska du hitta på idag då?" frågade pappa.
"Eh.. Jag och Saga skulle nog gå ut på stan och kolla runt lite."
"På tal om att gå på stan.." började mamma. "Jag kommer inte kunna shoppa med dig idag, vi ska ha konferens."
Just det, jag och mamma skulle ju egentligen gått på vår regelbundna shopping.
"Vad tråkigt" sa jag.
"Jaa, så jag tog ut lite pengar till dig som ligger i hallen, om du ville åka och shoppa själv eller något."
"Okej" sa jag och tog ett bett av min macka.
När mamma och pappa hade åkt till jobbet var klockan nio. Min inre väckarklocka hade tydligen inte stängts av idag. Men det var tur, för jag skulle ju faktiskt tillbringa dagen med One Direction.
Jag gick in på badrummet och tittade mig i spegeln. Mitt hår såg ut som ett kråkbo och mitt smink hade smetats ut under natten. Förskräckt startade jag duschen och tvättade mig. Jag kunde ju inte se ut så här om jag skulle träffa killarna.
När jag hade duschat färdigt gick jag in på mitt rum. Jag gick fram till fönstret och blev förvånad. Igår hade gatan varit täckt av snö, men idag, fanns där absolut inget spår av den. Och solen sken som aldrig förr. Våren hade kommit, och det var bara i slutet av februari. Alla som gick på gatan hade tydligen övergett sina tjocka vinterjackor och börjat använda lite lättare vårjackor.
Jag vände mig bort från fönstret och gick mot min garderob. Jag tog fram en vit t-shirt, en röd kjol och en scarf. Under kjolen tog jag på mig ett par svarta nylontights.
Sedan gick jag in på toaletten igen och drog fram min sminkväska. Jag drog på mig lite mascara, rouge och läppglans och tittade sedan mig i spegeln. Det här fick duga. Jag gick sedan ut i hallen och tog kuvertet med pengar som mamma hade lämnat. Där i låg det 4000 kronor. Jag blev chockad över att mamma hade lämnat så mycket pengar men ändå glad. Jag packade ner kuvertet i min väska där min systemkamera och block låg.
So, could you and Saga be our guides for the day? Call us when you see this :) - Harry. Jag log när jag såg smset. Jag sparade nummret och ringde det.
Signalerna gick fram och jag fick allt fler fjärilar i magen ju fler pip jag hörde.
"Hello this is Harry" svarade han glatt.
"Hi, this is Elvira, from yesterday" sa jag.
"Oh hey beautiful!"
Han sa att jag var vacker, iiih!
"Liam just talked to Saga, and we decided that we would meet up at the resturant from yesterday at 10.30 am, is that okay?" frågade han.
"Yeah, that seems good" sa jag.
"Okay, well I guess I'll se you later then!" sa han. "Bye!"
Jag hoppade av bussen och gick mot resturangen. Jag kunde se Saga stå på trottoaren och vänta. Jag gick snabbt mot henne och hon log brett. Hon hade gjort samma sak som jag - lämnat vinterjackan hemma och tagit fram vårjackan. Samtidigt som jag kramade om henne hörde jag en välbekant röst. Det var Zayn, och bakom honom stod dom andra killarna och log.
"Hey!" sa Niall och kramade om mig.
Jag och Saga kramade om dom andra killarna och sedan började vi gå mot Vasa-muséet.
Förlåt för ett ganska kort inlägg, men jag har mycket läxor och idétorka just nu, men jag ska göra allt jag kan för att uppdatera någon gång i veckan :)
Kom gärna med kritik och feedback!
Tack för alla fina kommentarer BTW, de värmer! xx
"No" sa Saga tvekande.
"Well, we're about to go grab something to eat, but we don't know any good resturants here, so maybe you could show us?" frågade Zayn. "It will be on us."
"Sure" sa jag och Saga samtidigt.
Herregud! Jag skulle äta middag med One Direction!
Jag stängde försiktigt igen dörren och tog av mig mina ytterkläder. Jag tassade sedan tyst in på mitt rum och stängde dörren. Jag lutade mig mot dörren och stängde ögonen. Det här var nog världshistoriens bästa dag! Jag hörde mamma och pappa snarka från deras sovrum. Jag gick långsamt mot garderoben och tog fram min pyjamas.
Jag låg i sängen och lyssnade på tystnaden. Jag kunde inte smälta vad som hade hänt. Det hela var för osannolikt. Jag och Saga hade suttit vid samma bord som One Direction och haft hur kul som helst. Det var liksom en dröm som gått i uppfyllelse.
Jag vaknade dagen efter av solskenet som sken in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon och reste mig långsamt upp. Jag sträckte mina armar ut mot sidorna och gäspade långsamt. Jag tog av mig täcket och reste mig ur sängen. Jag gick ut ur mitt rum och in i köket.
"Vart var du igår kväll?" frågade pappa.
"Godmorgon till dig också" sa jag och satte mig vid bordet. "Jag och Saga var på signeringen ju."
"Vad kul, fick ni träffa dom då?" frågade mamma glatt.
"Ja det fick vi faktiskt" sa jag.
"Vad ska du hitta på idag då?" frågade pappa.
"Eh.. Jag och Saga skulle nog gå ut på stan och kolla runt lite."
"På tal om att gå på stan.." började mamma. "Jag kommer inte kunna shoppa med dig idag, vi ska ha konferens."
Just det, jag och mamma skulle ju egentligen gått på vår regelbundna shopping.
"Vad tråkigt" sa jag.
"Jaa, så jag tog ut lite pengar till dig som ligger i hallen, om du ville åka och shoppa själv eller något."
"Okej" sa jag och tog ett bett av min macka.
När mamma och pappa hade åkt till jobbet var klockan nio. Min inre väckarklocka hade tydligen inte stängts av idag. Men det var tur, för jag skulle ju faktiskt tillbringa dagen med One Direction.
Jag gick in på badrummet och tittade mig i spegeln. Mitt hår såg ut som ett kråkbo och mitt smink hade smetats ut under natten. Förskräckt startade jag duschen och tvättade mig. Jag kunde ju inte se ut så här om jag skulle träffa killarna.
När jag hade duschat färdigt gick jag in på mitt rum. Jag gick fram till fönstret och blev förvånad. Igår hade gatan varit täckt av snö, men idag, fanns där absolut inget spår av den. Och solen sken som aldrig förr. Våren hade kommit, och det var bara i slutet av februari. Alla som gick på gatan hade tydligen övergett sina tjocka vinterjackor och börjat använda lite lättare vårjackor.
Jag vände mig bort från fönstret och gick mot min garderob. Jag tog fram en vit t-shirt, en röd kjol och en scarf. Under kjolen tog jag på mig ett par svarta nylontights.
Sedan gick jag in på toaletten igen och drog fram min sminkväska. Jag drog på mig lite mascara, rouge och läppglans och tittade sedan mig i spegeln. Det här fick duga. Jag gick sedan ut i hallen och tog kuvertet med pengar som mamma hade lämnat. Där i låg det 4000 kronor. Jag blev chockad över att mamma hade lämnat så mycket pengar men ändå glad. Jag packade ner kuvertet i min väska där min systemkamera och block låg.
So, could you and Saga be our guides for the day? Call us when you see this :) - Harry. Jag log när jag såg smset. Jag sparade nummret och ringde det.
Signalerna gick fram och jag fick allt fler fjärilar i magen ju fler pip jag hörde.
"Hello this is Harry" svarade han glatt.
"Hi, this is Elvira, from yesterday" sa jag.
"Oh hey beautiful!"
Han sa att jag var vacker, iiih!
"Liam just talked to Saga, and we decided that we would meet up at the resturant from yesterday at 10.30 am, is that okay?" frågade han.
"Yeah, that seems good" sa jag.
"Okay, well I guess I'll se you later then!" sa han. "Bye!"
Jag hoppade av bussen och gick mot resturangen. Jag kunde se Saga stå på trottoaren och vänta. Jag gick snabbt mot henne och hon log brett. Hon hade gjort samma sak som jag - lämnat vinterjackan hemma och tagit fram vårjackan. Samtidigt som jag kramade om henne hörde jag en välbekant röst. Det var Zayn, och bakom honom stod dom andra killarna och log.
"Hey!" sa Niall och kramade om mig.
Jag och Saga kramade om dom andra killarna och sedan började vi gå mot Vasa-muséet.
Förlåt för ett ganska kort inlägg, men jag har mycket läxor och idétorka just nu, men jag ska göra allt jag kan för att uppdatera någon gång i veckan :)
Kom gärna med kritik och feedback!
Tack för alla fina kommentarer BTW, de värmer! xx
Dare To Dream - del 4
Tidigare:
"Yes we'll do!" sa jag och våra vägar skiljdes.
Wow! Han var mycket snyggare i verkligheten!
Jag var fortfarande lite knäsvag när jag mötte upp Saga. Alla andra fans hade redan gått in. Vi gick in och hängde våra jackor i en garderob som fanns vid entrén. IIIH, jag ska få träffa ONE DIRECTION!
Det var verkligen varmt inne i lokalen. Det var nästan som en bastu. Saga tog tag i min arm och gick fram till den långa kön. Jag skulle väl gissa på att den var ungefär 100 meter lång. Det här kommer ju säkert ta en evighet. Men kön rörde sig faktiskt ganska snabbt. Bakom allt sorl kunde man höra One Directions låtar spelas. Ibland kunde man höra tjejer skrika till, förmodligen för att någon av killarna tittat på dom. Fjärilarna i min mage flog runt som dom aldrig gjort förr. Jag ställde mig lite smått på tå och lyckades skymta Harrys lockar.
"Jag ser inget!" sa Saga som var kortare än mig.
"Jag såg Harrys hår, men inget mer" sa jag.
Både jag och Saga var rätt så korta, eller ja, vi var ju inte långa precis, vi var väl mittimellan. Men idag verkade nästan alla andra tjejer som var där så otroligt mycket längre.
De närmaste två timmarna rörde sig kön otroligt långsamt.
"Elvira?" frågade Saga.
"Jaa?"
"Jag måste verkligen gå på toaletten" sa hon ganska tyst.
Hennes röst kvävdes av allt sorl i lokalen.
"VA?"
"Jag måste verkligen gå på toaletten nu!" sa hon, denna gången lite högre.
"Men vi är ju snart framme" sa jag ch lutade mitt huvud ur kön för att se vart vi stod.
Jag tog tillbaka vad jag sa, vi var inte ens halvvägs framme.
"Okejdå, men vi får gå hit snabbt sen igen" sa jag och vi gick ut ur kön.
Sen var det ju problem med att hitta en ledig toalett också. Det verkade nästan som varenda toalett var upptagen vid det här tillfället. Vi gick nog runt i en halvtimme och letade efter toaletter. Det var väldigt frustrerande att gå runt i cirklar hela tiden. Tänk så avslutades signeringen utan att vi fick träffa dom?
Till sist hittade vi en toalett som var ledg. Saga gick in och uträttade sina behov.
När hon var färdig rusade vi ner för trapporna ner till första våningen där signeringen hölls.
"Vad snabbt det måste ha gått" sa Saga när vi kom ner.
Lokalen var näst intill folktom. Den långa kön var borta. Några städerskor gick med sopborstar och städade golvet från allt skräp.
Jag kände hur paniken inom mig började växa, hade vi missat det nu? Hade vi missat vår enda chans att få träffa killarna?
Jag och Saga gick långsamt fram mot bordet där killarna hade suttit och signerat. På bordet låg där ett antal pennor som förmodligen hade tagit slut på bläck under signeringen. Stolarna bakom bordet var tomma och killarna syntes inte till. Jag tittade på Saga med en ledsen och besviken min, Saga var tårögd. Jag kramade om henne och tillsammans gick vi ut ur lokalen.
Vi satte os båda ner på en bänk i foajén. Vi satt där under tystnad.
"Förlåt Elvira!" sa Saga försiktigt.
"Åh, du ska inte be om förlåtelse!" sa jag och lutade mig mot henne. "Det är ju inte ditt fel att du behövde gå på toaletten."
"Men ändå" sa hon.
Vi satt där ett tag efter det, vi diskuterade hur deprimerande det här var. Vi bestämde oss också för att gå och hyra filmer och köpa snacks och deppa tillsammans. Eftersom vi hade ledigt från skolan både idag och igår så kunde vi vara uppe hur länge som helst.
Vi reste oss upp från bänken och tog på oss våra jackor. Plötsligt stannade Saga upp mitt i en rörelse och pekade med fingret mot väggen. Jag tystnade och väntade på att hon skulle säga något.
Då hörde jag några röster i korridoren. Jag vände mig om och där kom fem välbekanta killar gåendes mot entrén. Saga gav ifrån sig ett litet men gällt ljud som fick killarna att hastigt vända sina huvud mot oss. Jag kollade först på dom och sen på Saga. Hon hade satt sina händer för munnen för att kväva ljudet. Jag tittade sen tillbaka mot killarna som tittade på oss med förundrade miner.
För att lätta upp stämningen en aning lyfte jag armen och gav en liten lätt vinkning. Jag tog sedan ner handen och väntade på ett svar.
Niall tittade på mig och log.
"Hey! It's you!" sa han och gick fram till mig. "I never got your name.."
"Well it's Elvira, and this is Saga" sa jag.
"Have you two met?" frågade Liam.
"Well, we sort of bumped into eachother before" sa Niall.
"Elvira?! varför sa du inte något om det?" sa Saga och knuffade till mig.
"För jag hann inte, jag var stressad" sa jag försiktigt till Saga.
"Were you talking to us? Because we couldn't understand you" sa Zayn.
"No, we were just, ehm.. nothing" sa jag.
"So how come we didn't see you two at the signing?" frågade Harry.
"Well, we were in the que actually, but..." började jag.
"I had to go to the toilet, and when we came back the signing had ended" avslutade Saga.
"That's too bad" sa Niall.
"So, could we maybe get your autographs?" frågade Saga.
Killarna tittade på varandra och Louis nickade med menande blickar mot dom.
"Lets make a deal" började han. "We'll give you girls autographs, some hugs and the chance to take photos with us... If you give us a tour in Stockholm tomorrow!"
"You'll have to show us all the important things here, like the Vasa-ship and stuff" sa Liam.
Va?! Frågade dom verkligen oss?!
Jag tittade på Saga vars ögon var vidöppna.
"So?" frågade Zayn.
"Yeah, sure, that seems like fun" sa jag.
"WOHOOOOO!" utbrast Louis.
"HAHAHA!" skrattade Niall.
"So can we maybe get your phone numbers, and we'll call you about 10.00 am tomorrow?" sa Liam.
"Yeah" sa jag.
Jag måste vakna ur denna drömmen snart, sånt här händer inte i verkligenheten.
"Have you girls eaten?" frågade Zayn när vi alla hade bytt nummer.
"No" sa Saga tvekande.
"Well, we're about to go grab something to eat, but we don't know any good resturants here, so maybe you could show us?" frågade Zayn. "It will be on us."
"Sure" sa jag och Saga samtidigt.
Herregud! Jag skulle äta middag med One Direction!
Förlåt för dålig uppdatering, men det är mycket nu med skolan, hoppas ni har förståelse med det ^^
Kom gärna med feedback om mitt skrivande, och jag ska försöka att göra avsnitten lite längre ^^
nästa del kommer förhoppningsvis upp imorgon, om jag har tid :)
"Yes we'll do!" sa jag och våra vägar skiljdes.
Wow! Han var mycket snyggare i verkligheten!
Jag var fortfarande lite knäsvag när jag mötte upp Saga. Alla andra fans hade redan gått in. Vi gick in och hängde våra jackor i en garderob som fanns vid entrén. IIIH, jag ska få träffa ONE DIRECTION!
Det var verkligen varmt inne i lokalen. Det var nästan som en bastu. Saga tog tag i min arm och gick fram till den långa kön. Jag skulle väl gissa på att den var ungefär 100 meter lång. Det här kommer ju säkert ta en evighet. Men kön rörde sig faktiskt ganska snabbt. Bakom allt sorl kunde man höra One Directions låtar spelas. Ibland kunde man höra tjejer skrika till, förmodligen för att någon av killarna tittat på dom. Fjärilarna i min mage flog runt som dom aldrig gjort förr. Jag ställde mig lite smått på tå och lyckades skymta Harrys lockar.
"Jag ser inget!" sa Saga som var kortare än mig.
"Jag såg Harrys hår, men inget mer" sa jag.
Både jag och Saga var rätt så korta, eller ja, vi var ju inte långa precis, vi var väl mittimellan. Men idag verkade nästan alla andra tjejer som var där så otroligt mycket längre.
De närmaste två timmarna rörde sig kön otroligt långsamt.
"Elvira?" frågade Saga.
"Jaa?"
"Jag måste verkligen gå på toaletten" sa hon ganska tyst.
Hennes röst kvävdes av allt sorl i lokalen.
"VA?"
"Jag måste verkligen gå på toaletten nu!" sa hon, denna gången lite högre.
"Men vi är ju snart framme" sa jag ch lutade mitt huvud ur kön för att se vart vi stod.
Jag tog tillbaka vad jag sa, vi var inte ens halvvägs framme.
"Okejdå, men vi får gå hit snabbt sen igen" sa jag och vi gick ut ur kön.
Sen var det ju problem med att hitta en ledig toalett också. Det verkade nästan som varenda toalett var upptagen vid det här tillfället. Vi gick nog runt i en halvtimme och letade efter toaletter. Det var väldigt frustrerande att gå runt i cirklar hela tiden. Tänk så avslutades signeringen utan att vi fick träffa dom?
Till sist hittade vi en toalett som var ledg. Saga gick in och uträttade sina behov.
När hon var färdig rusade vi ner för trapporna ner till första våningen där signeringen hölls.
"Vad snabbt det måste ha gått" sa Saga när vi kom ner.
Lokalen var näst intill folktom. Den långa kön var borta. Några städerskor gick med sopborstar och städade golvet från allt skräp.
Jag kände hur paniken inom mig började växa, hade vi missat det nu? Hade vi missat vår enda chans att få träffa killarna?
Jag och Saga gick långsamt fram mot bordet där killarna hade suttit och signerat. På bordet låg där ett antal pennor som förmodligen hade tagit slut på bläck under signeringen. Stolarna bakom bordet var tomma och killarna syntes inte till. Jag tittade på Saga med en ledsen och besviken min, Saga var tårögd. Jag kramade om henne och tillsammans gick vi ut ur lokalen.
Vi satte os båda ner på en bänk i foajén. Vi satt där under tystnad.
"Förlåt Elvira!" sa Saga försiktigt.
"Åh, du ska inte be om förlåtelse!" sa jag och lutade mig mot henne. "Det är ju inte ditt fel att du behövde gå på toaletten."
"Men ändå" sa hon.
Vi satt där ett tag efter det, vi diskuterade hur deprimerande det här var. Vi bestämde oss också för att gå och hyra filmer och köpa snacks och deppa tillsammans. Eftersom vi hade ledigt från skolan både idag och igår så kunde vi vara uppe hur länge som helst.
Vi reste oss upp från bänken och tog på oss våra jackor. Plötsligt stannade Saga upp mitt i en rörelse och pekade med fingret mot väggen. Jag tystnade och väntade på att hon skulle säga något.
Då hörde jag några röster i korridoren. Jag vände mig om och där kom fem välbekanta killar gåendes mot entrén. Saga gav ifrån sig ett litet men gällt ljud som fick killarna att hastigt vända sina huvud mot oss. Jag kollade först på dom och sen på Saga. Hon hade satt sina händer för munnen för att kväva ljudet. Jag tittade sen tillbaka mot killarna som tittade på oss med förundrade miner.
För att lätta upp stämningen en aning lyfte jag armen och gav en liten lätt vinkning. Jag tog sedan ner handen och väntade på ett svar.
Niall tittade på mig och log.
"Hey! It's you!" sa han och gick fram till mig. "I never got your name.."
"Well it's Elvira, and this is Saga" sa jag.
"Have you two met?" frågade Liam.
"Well, we sort of bumped into eachother before" sa Niall.
"Elvira?! varför sa du inte något om det?" sa Saga och knuffade till mig.
"För jag hann inte, jag var stressad" sa jag försiktigt till Saga.
"Were you talking to us? Because we couldn't understand you" sa Zayn.
"No, we were just, ehm.. nothing" sa jag.
"So how come we didn't see you two at the signing?" frågade Harry.
"Well, we were in the que actually, but..." började jag.
"I had to go to the toilet, and when we came back the signing had ended" avslutade Saga.
"That's too bad" sa Niall.
"So, could we maybe get your autographs?" frågade Saga.
Killarna tittade på varandra och Louis nickade med menande blickar mot dom.
"Lets make a deal" började han. "We'll give you girls autographs, some hugs and the chance to take photos with us... If you give us a tour in Stockholm tomorrow!"
"You'll have to show us all the important things here, like the Vasa-ship and stuff" sa Liam.
Va?! Frågade dom verkligen oss?!
Jag tittade på Saga vars ögon var vidöppna.
"So?" frågade Zayn.
"Yeah, sure, that seems like fun" sa jag.
"WOHOOOOO!" utbrast Louis.
"HAHAHA!" skrattade Niall.
"So can we maybe get your phone numbers, and we'll call you about 10.00 am tomorrow?" sa Liam.
"Yeah" sa jag.
Jag måste vakna ur denna drömmen snart, sånt här händer inte i verkligenheten.
"Have you girls eaten?" frågade Zayn när vi alla hade bytt nummer.
"No" sa Saga tvekande.
"Well, we're about to go grab something to eat, but we don't know any good resturants here, so maybe you could show us?" frågade Zayn. "It will be on us."
"Sure" sa jag och Saga samtidigt.
Herregud! Jag skulle äta middag med One Direction!
Förlåt för dålig uppdatering, men det är mycket nu med skolan, hoppas ni har förståelse med det ^^
Kom gärna med feedback om mitt skrivande, och jag ska försöka att göra avsnitten lite längre ^^
nästa del kommer förhoppningsvis upp imorgon, om jag har tid :)
Dare To Dream - del 3
Tidigare:
"Gör vad hjärtat säger till dig, gumman" sa mamma och förde min lugg bakom mitt öra.
"Men om den säger både och?" sa jag bekymrat.
"Men prata med Saga? Hon kanske har något tips?" sa mamma. "Eller sov på saken?"
"Jag gör det, godnatt!" sa jag och vinkade mot mamma samtidigt som jag gick mot mitt rum.
Mamma skrattade till och fortsatte sedan packa upp. Jag la mig sedan på sängen och slöt ögonen.
Snälla?! Du kan väl komma? Signeringen börjar ju inte förrän klockan 15! Du kanske hinner? :) xx
Saga försökte övertala mig. Jag tog mobilen och svarade:
Kanske, jag smsar dig när min audition är slut :) xx
Jag kom fram till teatern och öppnade den stora dörren med guldhandtag. Inne på teatern satt där många dansare och sångare, jag kände faktiskt igen några som jag träffat vid tidigare auditions.
"Elvira!" hojtade någon till mig.
Jag vände mig om och såg ett välbekant ansikte.
"Olle!" sa jag glatt. "Så kul att se dig!"
"Ska du söka in?" frågade han.
"Jag hade tänkt det ja" sa jag och log.
"Då hoppas jag att du kommer med! Fast det kommer du nog, så du behöver nog inte oroa dig!"
"Var inte så säker på det" sa jag. "Ska du också söka in eller?"
"Jag är faktiskt redan med" sa han. "Jag ska spela en av huvudrollerna!"
"Åh vad kul!" sa jag och kramade om honom.
"Jaa, så vi får väl hoppas på att du kommer med!" sa han.
"Ja det får vi göra" sa jag.
"Jag måste tyvärr gå nu, men vi kanske kan ta någon fika någon gång?" frågade han.
"Jaa, du kan ju smsa mig någon dag, du har väl mitt nummer?" frågade jag.
"Ja det har jag, men vi hörs!" han kramade om mig och sedan försvann han ut genom dörren.
Jag gick vidare in på teatern och satte mig på en av de platser som var lediga. Regissören, skaparen, koreografen och talangscouterna intog scenen och informerade oss alla om hur dagen skulle gå till. Dom berättade även att dagen beräknades vara slut vid 13.00. Så jag skulle ju kanske hinna gå på signeringen med One Direction ändå.
Efter att vi alla hade stretchat så samlades vi på scen och koreografen fick lära oss några danssteg. Det var en sorts ballet, vi alla fick kläder som vi skulle ha på oss på auditionen också, så att de skulle få se på ett ungefär hur det skulle se ut sedan. Ballet var verkligen inte min starkaste sida, men jag tyckte om att dansa det, man fick en obeskrivlig kontroll över sin kropp, på något sätt kände man sig som en härskare.
Det tog längre tid än väntat, klockan var nu 11.30 och jag började bli lite smått stressad.
Sedan fick vi alla gå in en och en och dansa, vi visade då två danser, den som koreografen hade lärt oss och en som vi själva hade gjort eller valt.
När det var min tur att gå in så var jag förvånad över hur lite nervös jag var, men visst hade jag lite fjärilar i magen.
Efter min audition fick vi sitta och vänta på deras beslut. Klockan tickade och när regissören äntligen kallade in oss igen var klockan 13.15. Jag visste redan då att jag knappt skulle hinna till signeringen eftersom jag gärna ville duscha innan.
När vi sedan satt inne på teatern och väntade på att de skulle ropa upp namnen kände jag hur jag fick allt fler fjärilar i magen.
"Vi har tyvärr inte hunnit välja fram tio namn nu, så vi kommer att göra såhär: Vi kommer att kontakta de tio dansarna någon gång under nästa vecka, vi kommer även lägga ut en lista på vår hemsida så att ni alla kan se där" sa regissören. "Ni har alla varit väldigt duktiga idag, ni ska vara stolta över eran insats!"
Jag tog på mig min jacka och tog min väska. Sedan småsprang jag till busshållplatsen. Väl där kollade jag på min mobil. Klockan visade 13.42. Jag kan ju kanske hinna? Bussen svänge in mot mig och jag hoppade på.
När jag kom in genom dörren slängde jag av min min väska och jacka och sparkade av mig kängorna. Sedan gick jag med raska steg in på toaletten och tog en snabb dusch.
Därefter gick jag in på mitt rum och öppnade min garderob. Jag tog fram ett par jeans, en rosa blus och en kofta. Jag tog på mig och gick sedan in på toaletten igen. Jag kammade igenom håret och startade snabbt min hårtork. Jag kollade på klockan och den visade 14.20. Jag stängde stressat av hårtorken och sminkade mig lite snabbt. Sedan gick jag ut i hallen igen och tog på mig mina ytterkläder.
När jag satt på bussen tog jag fram mobilen. Klockan var nu 14.48. Jag smsade Saga om var jag var och att jag snart var framme vid ställlet där signeringen skulle äga rum.
Jag klev av bussen och småsprang över vägen. Plötsligt ser jag en marinblå jacka framför mig. En sekund senare ligger jag ner på marken. Fast mellan mig occh marken ligger en främmande person. Jag använde mina händer för att kunna resa mig upp.
"I'm so sorry" sa främlingen.
"Åh, nej det var mi..." började jag tills jag såg vem det var.
"Personen bar ett par bruna chinos, och en marinblå jakca, jag kunde skymta en vit pikétröja under. Jag tittade mot personens ansikte och kände hur hela kroppen blev varm. Jag kände igen ansiktet.
"Niall!" utbrast jag.
"Sorry I didn't get that" sa han samtidigt som han hjälpte mig upp.
"What are you doing here?" frågade jag, jag insåg senare att min fråga var ganska dum, han skulle ju ha signering snart.
"Well, I was going to get some tea, but here in Sweden you only seem to have coffe" sa Niall.
"But aren't you having a signing right now?" frågade jag.
"Yes, I'm on my way there now" sa han.
"What a coincidence, I'm going there too" sa jag och började gå.
"Are you a fan? I thought everhere there now" skrockade han. "Well I have to go this way, so I'll maybe see you later?"
"Yes we'll do!" sa jag och våra vägar skiljdes.
Wow! Han var mycket snyggare i verkligheten!
Jag var fortfarande lite knäsvag när jag mötte upp Saga. Alla andra fans hade redan gått in. Vi gick in och hängde våra jackor i en garderob som fanns vid entrén. IIIH, jag ska få träffa ONE DIRECTION!
Det här var alltså del 3, det här känns nog lite snabbt ihopslängt för jag måste plugga till prov och sånt :/
Men kom gärna med kritik och feedback!
Nästa del kommer nog i helgen :D
"Gör vad hjärtat säger till dig, gumman" sa mamma och förde min lugg bakom mitt öra.
"Men om den säger både och?" sa jag bekymrat.
"Men prata med Saga? Hon kanske har något tips?" sa mamma. "Eller sov på saken?"
"Jag gör det, godnatt!" sa jag och vinkade mot mamma samtidigt som jag gick mot mitt rum.
Mamma skrattade till och fortsatte sedan packa upp. Jag la mig sedan på sängen och slöt ögonen.
Snälla?! Du kan väl komma? Signeringen börjar ju inte förrän klockan 15! Du kanske hinner? :) xx
Saga försökte övertala mig. Jag tog mobilen och svarade:
Kanske, jag smsar dig när min audition är slut :) xx
Jag kom fram till teatern och öppnade den stora dörren med guldhandtag. Inne på teatern satt där många dansare och sångare, jag kände faktiskt igen några som jag träffat vid tidigare auditions.
"Elvira!" hojtade någon till mig.
Jag vände mig om och såg ett välbekant ansikte.
"Olle!" sa jag glatt. "Så kul att se dig!"
"Ska du söka in?" frågade han.
"Jag hade tänkt det ja" sa jag och log.
"Då hoppas jag att du kommer med! Fast det kommer du nog, så du behöver nog inte oroa dig!"
"Var inte så säker på det" sa jag. "Ska du också söka in eller?"
"Jag är faktiskt redan med" sa han. "Jag ska spela en av huvudrollerna!"
"Åh vad kul!" sa jag och kramade om honom.
"Jaa, så vi får väl hoppas på att du kommer med!" sa han.
"Ja det får vi göra" sa jag.
"Jag måste tyvärr gå nu, men vi kanske kan ta någon fika någon gång?" frågade han.
"Jaa, du kan ju smsa mig någon dag, du har väl mitt nummer?" frågade jag.
"Ja det har jag, men vi hörs!" han kramade om mig och sedan försvann han ut genom dörren.
Jag gick vidare in på teatern och satte mig på en av de platser som var lediga. Regissören, skaparen, koreografen och talangscouterna intog scenen och informerade oss alla om hur dagen skulle gå till. Dom berättade även att dagen beräknades vara slut vid 13.00. Så jag skulle ju kanske hinna gå på signeringen med One Direction ändå.
Efter att vi alla hade stretchat så samlades vi på scen och koreografen fick lära oss några danssteg. Det var en sorts ballet, vi alla fick kläder som vi skulle ha på oss på auditionen också, så att de skulle få se på ett ungefär hur det skulle se ut sedan. Ballet var verkligen inte min starkaste sida, men jag tyckte om att dansa det, man fick en obeskrivlig kontroll över sin kropp, på något sätt kände man sig som en härskare.
Det tog längre tid än väntat, klockan var nu 11.30 och jag började bli lite smått stressad.
Sedan fick vi alla gå in en och en och dansa, vi visade då två danser, den som koreografen hade lärt oss och en som vi själva hade gjort eller valt.
När det var min tur att gå in så var jag förvånad över hur lite nervös jag var, men visst hade jag lite fjärilar i magen.
Efter min audition fick vi sitta och vänta på deras beslut. Klockan tickade och när regissören äntligen kallade in oss igen var klockan 13.15. Jag visste redan då att jag knappt skulle hinna till signeringen eftersom jag gärna ville duscha innan.
När vi sedan satt inne på teatern och väntade på att de skulle ropa upp namnen kände jag hur jag fick allt fler fjärilar i magen.
"Vi har tyvärr inte hunnit välja fram tio namn nu, så vi kommer att göra såhär: Vi kommer att kontakta de tio dansarna någon gång under nästa vecka, vi kommer även lägga ut en lista på vår hemsida så att ni alla kan se där" sa regissören. "Ni har alla varit väldigt duktiga idag, ni ska vara stolta över eran insats!"
Jag tog på mig min jacka och tog min väska. Sedan småsprang jag till busshållplatsen. Väl där kollade jag på min mobil. Klockan visade 13.42. Jag kan ju kanske hinna? Bussen svänge in mot mig och jag hoppade på.
När jag kom in genom dörren slängde jag av min min väska och jacka och sparkade av mig kängorna. Sedan gick jag med raska steg in på toaletten och tog en snabb dusch.
Därefter gick jag in på mitt rum och öppnade min garderob. Jag tog fram ett par jeans, en rosa blus och en kofta. Jag tog på mig och gick sedan in på toaletten igen. Jag kammade igenom håret och startade snabbt min hårtork. Jag kollade på klockan och den visade 14.20. Jag stängde stressat av hårtorken och sminkade mig lite snabbt. Sedan gick jag ut i hallen igen och tog på mig mina ytterkläder.
När jag satt på bussen tog jag fram mobilen. Klockan var nu 14.48. Jag smsade Saga om var jag var och att jag snart var framme vid ställlet där signeringen skulle äga rum.
Jag klev av bussen och småsprang över vägen. Plötsligt ser jag en marinblå jacka framför mig. En sekund senare ligger jag ner på marken. Fast mellan mig occh marken ligger en främmande person. Jag använde mina händer för att kunna resa mig upp.
"I'm so sorry" sa främlingen.
"Åh, nej det var mi..." började jag tills jag såg vem det var.
"Personen bar ett par bruna chinos, och en marinblå jakca, jag kunde skymta en vit pikétröja under. Jag tittade mot personens ansikte och kände hur hela kroppen blev varm. Jag kände igen ansiktet.
"Niall!" utbrast jag.
"Sorry I didn't get that" sa han samtidigt som han hjälpte mig upp.
"What are you doing here?" frågade jag, jag insåg senare att min fråga var ganska dum, han skulle ju ha signering snart.
"Well, I was going to get some tea, but here in Sweden you only seem to have coffe" sa Niall.
"But aren't you having a signing right now?" frågade jag.
"Yes, I'm on my way there now" sa han.
"What a coincidence, I'm going there too" sa jag och började gå.
"Are you a fan? I thought everhere there now" skrockade han. "Well I have to go this way, so I'll maybe see you later?"
"Yes we'll do!" sa jag och våra vägar skiljdes.
Wow! Han var mycket snyggare i verkligheten!
Jag var fortfarande lite knäsvag när jag mötte upp Saga. Alla andra fans hade redan gått in. Vi gick in och hängde våra jackor i en garderob som fanns vid entrén. IIIH, jag ska få träffa ONE DIRECTION!
Det här var alltså del 3, det här känns nog lite snabbt ihopslängt för jag måste plugga till prov och sånt :/
Men kom gärna med kritik och feedback!
Nästa del kommer nog i helgen :D
Dare To Dream - del 2
Tidigare:
Gissa vilka som kommer till stan nästa vecka!? xx
Jag rynkade smått på pannan och svarade: Vilka? xx
Det dröjde ett litet tag innan mobilen vibrerade igen. Men när den gjorde det vände jag blicken från tv:n och kollade på mobilen.
ONE DIRECTION!!! :D xx
Vi hade flyttat till Stockholm från Skåne för ungefär fyra år sedan. Därför påpekade mina vänner ofta min dialekt, på något sätt tyckte dom att det var hysteriskt när jag pratade. Men nu under det senaste året hade dom börjat vänja sig.
Mina föräldrar var trötta på att bo ute på landet, eller ja, vi bodde ju inte på landet utan vi bodde strax utanför Malmö, men jämfört med Stockholm så är det landet.
Så en dag packade vi ihop våra saker och flyttade upp till en lägenhet i Stockholm. Mamma och pappa hade sparat ihop pengar länge så vi bodde faktiskt i en av de dyraste lägenheterna i stan. Mamma beskrev vårt nya liv här i Stockholm som - exklusivt och lyxigt -.
Det var verkligen lyxigare än vårt liv i Skåne, mamma och jag dekorerade hela lägenheten, det såg faktiskt ut som att det var taget ur en inredningskatalog.
Jag fick även en helt ny garderob, full med kläder som jag verkligen älskade. Mamma och jag brukade fortfarande shoppa nästan varje månad, vi var som syskon, eller bästa vänner då. Vi gick runt på stan och snackade och hade jätte kul.
Pappa brukade alltid titta på oss med sur min när vi kom hem sen med händerna fulla av kassar. Men han brukade glömma varför han var sur sen efter ett tag.
Så jag skulle vilja säga att vårt liv här var underbart. Allt var fantastiskt. Men jag ville härifrån, jag hade många gånger försökt att övertala mina föräldrar att flytta till ett annat land, men de sköt alltid bort frågan.
Men en dag ska jag flytta, det har jag lovat mig själv. Jag vill göra något som jag verkligen älskar, som när jag är på scen och dansar, då är jag lycklig. Man lämnar all stress och alla bekymmer bakom sig, och rör sig istället i takt till musiken.
Det var så jag ville ha det, men drömmar blir ju sällan sanna? Jag kommer säkert sitta kvar här hemma i Stockholm och drömma hela livet ut...
Wow! One Direction skulle komma! Till samma stad som jag bor i! Jag kände hur jag log brett, det såg säkert jätte roligt ut men jag var verkligen glad. Världens snyggaste killar skulle hit, till Sverige, till Stockholm! Och det var nästa vecka. Men då slog det mig! Det var audition då för en musikal! Mitt leende förändrades snabbt till en besviken min.
Vad skulle jag välja? Musikalen innebar att jag fick dansa på scen och det skulle tydligen vara talangscouter från andra länder som skulle kolla på auditionen.
Men att få träffa One Direction skulle göra mig till den lyckligaste tjejen på planeten!
Det här var nog ett av de svåraste valen jag skulle bli tvungen att göra.
När jag kom till skolan dagen efter möttes jag av Saga som log brett.
"Åh, jag längtar verkligen till nästa vecka! Det är helt obeskrivbart!" utbrast hon.
"Mm... Jag kan inte komma då" sa jag bekymrat.
"Va?!" utbrast hon. "Varför inte?!"
"Det är dansaudition då" sa jag och bet mig i läppen.
"Men! Måste du gå?" frågade Saga och tittade på mig med valpögon.
"Vart då?" frågade Erik som nyss hade kommit.
"Jag ska på en väldigt viktig dansaudition när One Direction kommer till Sverige" sa jag.
"Dom där killarna ni alltid snackar om?" frågar Erik.
"Jaa!" sa Saga. "Och det här den enda chansen för oss att få träffa dom!"
"Jag vet!" sa jag. "Men det kommer vara talangscouter på auditionen som kommer ifrån dans-college i andra länder! Dom kan ge en stipendium!"
Vi hann inte diskutera mer för lektionen började.
Resten av dagen försökte Saga försöka övertala mig att strunta i min audition. Jag ville verkligen på One Directions signering, men auditionen kunde ju påverka min framtid, den kunde hjälpa mig att uppfylla mina drömmar att få uppträda på scen.
Jag hade verkligen problem nu.
"Okej, 5,6,7,8" sa min danslärare och vi alla började dansa.
Jag sparkade bak med högra benet och lyfte upp armarna som ett L. Jag tog ett steg fram och böjde vänster ben.
"Sträck på fötterna Elvira!" sa läraren. "Bra!"
"Okej, så kom nu ihåg de här stegen! Öva gärna hemma, och lycka till allihopa som ska på audition på torsdag!" sa läraren när lektionen var slut. "Elvira, kan jag få prata med dig?"
"Visst" sa jag och hängde väskan över axeln.
"Ska du på auditionen?" frågade hon och arrangerade cd-skivorna vid spelaren.
"Jag tror det" sa jag.
"Jag hoppas verkligen att du gör det" sa hon. "Du har verkligen potential, jag hoppas att du verkligen tar den här chansen."
"Tack, jag tror nog faktiskt att jag ska gå" sa jag.
Jag tänkte på hur besviken Saga skulle bli, men jag var tvungen att gå på den här auditionen. Jag kunde säkert träffa killarna någon annan gång.
"Vad bra!" sa hon. "Ses på måndag!"
"Ja det gör vi!" sa jag och gick ut ur studion.
Det hade slutat snöa nu, det låg bara på marken. Solen sken och det var faktiskt ganska behagligt väder. Med tanke på att det var i slutet av januari så var det otroligt fint väder. Jag satte i mina hörlurar i ögonen och startade musiken:
Jag låste upp dörren och klev in i lägenheten. Jag tog av mig mina kängor och hängde upp min kappa. Jag gick sen in på mitt rum och satte igång min musik. Jag ställde mig mitt på golvet och började dansa. Jag visste att om jag skulle komma med i musikalen så var jag verkligen tvungen att öva. 1,2,3,4,5,6,7,8.
Jag hörde att mamma kom hem en timme senare. Jag gick ut i hallen för att hälsa på henne. I hennes famn hade hon tre stora kassar fulla med mat. Så jag gick snabbt fram till henne för att hjälpa till.
"Hej gumman, hur har dagen varit?" frågade hon.
"Den har väl varit bra, men jag har ett litet problem" sa jag.
"Vadå för problem?" frågade hon samtidigt som hon började packa upp.
"På torsdag är det en viktig dansaudition för en musikal, där kommer finnas talangscouter där som kommer dela ut stipendium" sa jag.
"Vad kul!" sa mamma.
"Jaa, men One Direction kommer till Stockholm samtidigt, och Saga vill verkligen gå, det vill jag också för den delen" sa jag. "Men auditionen är viktig."
"Gör vad hjärtat säger till dig, gumman" sa mamma och förde min lugg bakom mitt öra.
"Men om den säger både och?" sa jag bekymrat.
"Men prata med Saga? Hon kanske har något tips?" sa mamma. "Eller sov på saken?"
"Jag gör det, godnatt!" sa jag och vinkade mot mamma samtidigt som jag gick mot mitt rum.
Mamma skrattade till och fortsatte sedan packa upp. Jag la mig sedan på sängen och slöt ögonen.
Del 2 var detta!
Kom gärna med kritik så att jag kan utvecklas :D
Nästa del kommer ut antingen senare idag eller i helgen :)
Gissa vilka som kommer till stan nästa vecka!? xx
Jag rynkade smått på pannan och svarade: Vilka? xx
Det dröjde ett litet tag innan mobilen vibrerade igen. Men när den gjorde det vände jag blicken från tv:n och kollade på mobilen.
ONE DIRECTION!!! :D xx
Vi hade flyttat till Stockholm från Skåne för ungefär fyra år sedan. Därför påpekade mina vänner ofta min dialekt, på något sätt tyckte dom att det var hysteriskt när jag pratade. Men nu under det senaste året hade dom börjat vänja sig.
Mina föräldrar var trötta på att bo ute på landet, eller ja, vi bodde ju inte på landet utan vi bodde strax utanför Malmö, men jämfört med Stockholm så är det landet.
Så en dag packade vi ihop våra saker och flyttade upp till en lägenhet i Stockholm. Mamma och pappa hade sparat ihop pengar länge så vi bodde faktiskt i en av de dyraste lägenheterna i stan. Mamma beskrev vårt nya liv här i Stockholm som - exklusivt och lyxigt -.
Det var verkligen lyxigare än vårt liv i Skåne, mamma och jag dekorerade hela lägenheten, det såg faktiskt ut som att det var taget ur en inredningskatalog.
Jag fick även en helt ny garderob, full med kläder som jag verkligen älskade. Mamma och jag brukade fortfarande shoppa nästan varje månad, vi var som syskon, eller bästa vänner då. Vi gick runt på stan och snackade och hade jätte kul.
Pappa brukade alltid titta på oss med sur min när vi kom hem sen med händerna fulla av kassar. Men han brukade glömma varför han var sur sen efter ett tag.
Så jag skulle vilja säga att vårt liv här var underbart. Allt var fantastiskt. Men jag ville härifrån, jag hade många gånger försökt att övertala mina föräldrar att flytta till ett annat land, men de sköt alltid bort frågan.
Men en dag ska jag flytta, det har jag lovat mig själv. Jag vill göra något som jag verkligen älskar, som när jag är på scen och dansar, då är jag lycklig. Man lämnar all stress och alla bekymmer bakom sig, och rör sig istället i takt till musiken.
Det var så jag ville ha det, men drömmar blir ju sällan sanna? Jag kommer säkert sitta kvar här hemma i Stockholm och drömma hela livet ut...
Wow! One Direction skulle komma! Till samma stad som jag bor i! Jag kände hur jag log brett, det såg säkert jätte roligt ut men jag var verkligen glad. Världens snyggaste killar skulle hit, till Sverige, till Stockholm! Och det var nästa vecka. Men då slog det mig! Det var audition då för en musikal! Mitt leende förändrades snabbt till en besviken min.
Vad skulle jag välja? Musikalen innebar att jag fick dansa på scen och det skulle tydligen vara talangscouter från andra länder som skulle kolla på auditionen.
Men att få träffa One Direction skulle göra mig till den lyckligaste tjejen på planeten!
Det här var nog ett av de svåraste valen jag skulle bli tvungen att göra.
När jag kom till skolan dagen efter möttes jag av Saga som log brett.
"Åh, jag längtar verkligen till nästa vecka! Det är helt obeskrivbart!" utbrast hon.
"Mm... Jag kan inte komma då" sa jag bekymrat.
"Va?!" utbrast hon. "Varför inte?!"
"Det är dansaudition då" sa jag och bet mig i läppen.
"Men! Måste du gå?" frågade Saga och tittade på mig med valpögon.
"Vart då?" frågade Erik som nyss hade kommit.
"Jag ska på en väldigt viktig dansaudition när One Direction kommer till Sverige" sa jag.
"Dom där killarna ni alltid snackar om?" frågar Erik.
"Jaa!" sa Saga. "Och det här den enda chansen för oss att få träffa dom!"
"Jag vet!" sa jag. "Men det kommer vara talangscouter på auditionen som kommer ifrån dans-college i andra länder! Dom kan ge en stipendium!"
Vi hann inte diskutera mer för lektionen började.
Resten av dagen försökte Saga försöka övertala mig att strunta i min audition. Jag ville verkligen på One Directions signering, men auditionen kunde ju påverka min framtid, den kunde hjälpa mig att uppfylla mina drömmar att få uppträda på scen.
Jag hade verkligen problem nu.
"Okej, 5,6,7,8" sa min danslärare och vi alla började dansa.
Jag sparkade bak med högra benet och lyfte upp armarna som ett L. Jag tog ett steg fram och böjde vänster ben.
"Sträck på fötterna Elvira!" sa läraren. "Bra!"
"Okej, så kom nu ihåg de här stegen! Öva gärna hemma, och lycka till allihopa som ska på audition på torsdag!" sa läraren när lektionen var slut. "Elvira, kan jag få prata med dig?"
"Visst" sa jag och hängde väskan över axeln.
"Ska du på auditionen?" frågade hon och arrangerade cd-skivorna vid spelaren.
"Jag tror det" sa jag.
"Jag hoppas verkligen att du gör det" sa hon. "Du har verkligen potential, jag hoppas att du verkligen tar den här chansen."
"Tack, jag tror nog faktiskt att jag ska gå" sa jag.
Jag tänkte på hur besviken Saga skulle bli, men jag var tvungen att gå på den här auditionen. Jag kunde säkert träffa killarna någon annan gång.
"Vad bra!" sa hon. "Ses på måndag!"
"Ja det gör vi!" sa jag och gick ut ur studion.
Det hade slutat snöa nu, det låg bara på marken. Solen sken och det var faktiskt ganska behagligt väder. Med tanke på att det var i slutet av januari så var det otroligt fint väder. Jag satte i mina hörlurar i ögonen och startade musiken:
I'm broken
Do you hear me
I'm blinded
Cause you are everything I see
I'm dancing, alone
I'm praying
That your heart will just turn around
Do you hear me
I'm blinded
Cause you are everything I see
I'm dancing, alone
I'm praying
That your heart will just turn around
Jag låste upp dörren och klev in i lägenheten. Jag tog av mig mina kängor och hängde upp min kappa. Jag gick sen in på mitt rum och satte igång min musik. Jag ställde mig mitt på golvet och började dansa. Jag visste att om jag skulle komma med i musikalen så var jag verkligen tvungen att öva. 1,2,3,4,5,6,7,8.
Jag hörde att mamma kom hem en timme senare. Jag gick ut i hallen för att hälsa på henne. I hennes famn hade hon tre stora kassar fulla med mat. Så jag gick snabbt fram till henne för att hjälpa till.
"Hej gumman, hur har dagen varit?" frågade hon.
"Den har väl varit bra, men jag har ett litet problem" sa jag.
"Vadå för problem?" frågade hon samtidigt som hon började packa upp.
"På torsdag är det en viktig dansaudition för en musikal, där kommer finnas talangscouter där som kommer dela ut stipendium" sa jag.
"Vad kul!" sa mamma.
"Jaa, men One Direction kommer till Stockholm samtidigt, och Saga vill verkligen gå, det vill jag också för den delen" sa jag. "Men auditionen är viktig."
"Gör vad hjärtat säger till dig, gumman" sa mamma och förde min lugg bakom mitt öra.
"Men om den säger både och?" sa jag bekymrat.
"Men prata med Saga? Hon kanske har något tips?" sa mamma. "Eller sov på saken?"
"Jag gör det, godnatt!" sa jag och vinkade mot mamma samtidigt som jag gick mot mitt rum.
Mamma skrattade till och fortsatte sedan packa upp. Jag la mig sedan på sängen och slöt ögonen.
Del 2 var detta!
Kom gärna med kritik så att jag kan utvecklas :D
Nästa del kommer ut antingen senare idag eller i helgen :)
Dare To Dream - del 1
Halloj allihopa! Har inte kunnat skriva nu på ett tag, det är för att jag har suttit och tänkt på vad den här berättelsen ska handla om. Men NU är den här! Hoppas ni alla tycker om den! :D
Ni får gärna komma med feedback om hur jag skriver, så att jag kan utvecklas och bli bättre :D
"Elvira!" skrek pappa. "Kom och ät frukost!"
Jag suckade samtidigt som jag drog på mig min tröja. Jag tog min jeans-skjorta som hängde på skrivbordstolen och gick med raska steg ut till köket.
Pappa satt vid bordet och läste tidningen som vanligt. I hans högra hand höll han sin kaffekopp i ett stadigt grepp. Mamma stod vid vasken och sköljde rent sin kopp.
"Godmorgon" sa jag och började bre mina mackor.
"Godmorgon" sa mamma. "Har du dans idag?"
"Ja, fast det blev flyttat till efter lunch för vi har håltimme då, så jag är hemma vid den vanliga tiden" svarade jag.
"Okej, men jag och pappa ska på presskonferens i eftermiddag, så vi är inte hemma förrän sent ikväll." sa mamma.
Mina föräldrar jobbade som journalister på en tidning, eller ja, de ägde faktiskt tidningen.
"Det finns pastasallad i kylskåpet till kvällsmat" sa mamma innan hon och pappa åkte till jobbet.
"Okej, hejdå!" sa jag.
"Hejdå, ha det så bra idag!" sa pappa innan han stängde dörren.
Jag var ensam i lägenheten nu. Jag kollade upp mot klockan som hängde över kylskåpet. Den visade tio i åtta. Det var 40 minuter innan skolan började, alltså hade jag gott om tid. Jag reste mig från bordet och diskade rent min disk. Jag gick sedan in på toaletten och tog fram min hårborste. Jag drog den långsamt genom mitt långa, bruna hår. Jag delade upp håret i tre delar och flätade ihop dom. Jag tog min hand och förde luggen bakom örat. Jag tittade på min spegelbild med en granskande blick. Därefter öppande jag min svarta necessär och tog fram min mascara. Jag öppnade den och målade mina fransar. Därefter tog jag lite puder och ett glansigt läppglans. Jag brukade aldrig ha på mig så mycket smink på vardagarna, det kändes inte som att det var så nödvändigt.
Tio minuter senare sprang jag in på mitt rum och hämtade min väska. När jag kom ut i hallen slängde jag den på golvet och ett högt duns lät. Jag tog min tjocka vinterjacka från hängaren och tog på mig mina kängor. Jag tog fram min halsduk och mina vantar. Sedan tog jag upp väskan från golvet och sprang ut i trappuppgången. Jag låste dörren efter mig och småsprang sedan nerför trapporna.
När jag öppnade porten möttes jag av snö som föll ner från himlen. Jag var trött på vintern nu, det hade ju börjat snöa redan i november. Om jag skulle vara helt ärlig så var jag trött på allt som hade med Sverige att göra, vädret, städerna och allt runtomkring. Jag ville flytta härifrån, men jag var tvungen att ta studenten först, fast först måste jag såklart sluta nian.
Jag hade nästan precis fyllt 15, för ungefär två veckor sedan. Jag var faktiskt yngst i klassen även om jag fyllde år först på året, men det var för att jag hade hoppat över fjärde klass. Det är nog inte så vanligt att man gör det, men lärarna och rektorn bestämde sig för att flytta upp mig, så då gjorde jag det.
Jag hoppade av bussen och gick med raska steg mot skolbyggnaden som låg på andra sidan av busshållplatsen. Jag såg att Saga och Erik gick in genom dörren. Jag ökade stegen för att kunna glida in genom dörren innan den stängdes. Erik vände sig om och log.
"Hej Elvira!" han höjde sin högra hand.
"Hej Erik" sa jag. "Hej Saga."
"Hej!" sa Saga. "Vad hittade du på igårkväll efter bion då?"
"Inget speciellt, pluggade lite och tittade på tv" sa jag. "Ni då?"
"Brorsan håller ju på att flytta så jag hjälpte honom att packa lite" sa Erik.
"Själv satt jag och lyssnade på när min lilla syster berättade för mig om ekorrar, väldigt intressant" sa Saga sarkastiskt.
"Haha du får vara snäll mot lilla Isabella" sa Erik och klappade Saga på axeln samtidigt som vi satte oss på våra platser i klassrummet.
Den här dagen var - precis som alla andra dagar - långtråkig. Jag satt på bussen hem och tittade på hur snöflingorna svävade ner mot marken. Jag satt och dagdrömde, om att jag en dag skulle lämna den här stan, det här landet. Att jag skulle flytta långt härifrån, och börja om på nytt.
Jag fortsatte drömma samtidigt som jag gick hemåt. Snön fortsatte att falla ner runt om mig.
Jag satt hemma i soffan den kvällen, satt och bläddrade runt bland kanalerna. Det fanns absolut ingenting intressant att titta på. Plötsligt känner jag hur soffan på något sätt vibrerar till. Det är min mobil som jag hade lagt bredvid mig. Jag tog upp den och tittade på skärmen. Det var ett sms från Saga.
Gissa vilka som kommer till stan nästa vecka!? xx
Jag rynkade smått på pannan och svarade: Vilka? xx
Det dröjde ett litet tag innan mobilen vibrerade igen. Men när den gjorde det vände jag blicken från tv:n och kollade på mobilen.
ONE DIRECTION!!! :D xx
Så! Vad tycker ni? Jag är faktiskt ganska nöjd, men det kan nog bli bättre ^^
Så kommentera nu vad ni tycker, så kommer nästa del nog upp imorgon :D
Ni får gärna komma med feedback om hur jag skriver, så att jag kan utvecklas och bli bättre :D
"Elvira!" skrek pappa. "Kom och ät frukost!"
Jag suckade samtidigt som jag drog på mig min tröja. Jag tog min jeans-skjorta som hängde på skrivbordstolen och gick med raska steg ut till köket.
Pappa satt vid bordet och läste tidningen som vanligt. I hans högra hand höll han sin kaffekopp i ett stadigt grepp. Mamma stod vid vasken och sköljde rent sin kopp.
"Godmorgon" sa jag och började bre mina mackor.
"Godmorgon" sa mamma. "Har du dans idag?"
"Ja, fast det blev flyttat till efter lunch för vi har håltimme då, så jag är hemma vid den vanliga tiden" svarade jag.
"Okej, men jag och pappa ska på presskonferens i eftermiddag, så vi är inte hemma förrän sent ikväll." sa mamma.
Mina föräldrar jobbade som journalister på en tidning, eller ja, de ägde faktiskt tidningen.
"Det finns pastasallad i kylskåpet till kvällsmat" sa mamma innan hon och pappa åkte till jobbet.
"Okej, hejdå!" sa jag.
"Hejdå, ha det så bra idag!" sa pappa innan han stängde dörren.
Jag var ensam i lägenheten nu. Jag kollade upp mot klockan som hängde över kylskåpet. Den visade tio i åtta. Det var 40 minuter innan skolan började, alltså hade jag gott om tid. Jag reste mig från bordet och diskade rent min disk. Jag gick sedan in på toaletten och tog fram min hårborste. Jag drog den långsamt genom mitt långa, bruna hår. Jag delade upp håret i tre delar och flätade ihop dom. Jag tog min hand och förde luggen bakom örat. Jag tittade på min spegelbild med en granskande blick. Därefter öppande jag min svarta necessär och tog fram min mascara. Jag öppnade den och målade mina fransar. Därefter tog jag lite puder och ett glansigt läppglans. Jag brukade aldrig ha på mig så mycket smink på vardagarna, det kändes inte som att det var så nödvändigt.
Tio minuter senare sprang jag in på mitt rum och hämtade min väska. När jag kom ut i hallen slängde jag den på golvet och ett högt duns lät. Jag tog min tjocka vinterjacka från hängaren och tog på mig mina kängor. Jag tog fram min halsduk och mina vantar. Sedan tog jag upp väskan från golvet och sprang ut i trappuppgången. Jag låste dörren efter mig och småsprang sedan nerför trapporna.
När jag öppnade porten möttes jag av snö som föll ner från himlen. Jag var trött på vintern nu, det hade ju börjat snöa redan i november. Om jag skulle vara helt ärlig så var jag trött på allt som hade med Sverige att göra, vädret, städerna och allt runtomkring. Jag ville flytta härifrån, men jag var tvungen att ta studenten först, fast först måste jag såklart sluta nian.
Jag hade nästan precis fyllt 15, för ungefär två veckor sedan. Jag var faktiskt yngst i klassen även om jag fyllde år först på året, men det var för att jag hade hoppat över fjärde klass. Det är nog inte så vanligt att man gör det, men lärarna och rektorn bestämde sig för att flytta upp mig, så då gjorde jag det.
Jag hoppade av bussen och gick med raska steg mot skolbyggnaden som låg på andra sidan av busshållplatsen. Jag såg att Saga och Erik gick in genom dörren. Jag ökade stegen för att kunna glida in genom dörren innan den stängdes. Erik vände sig om och log.
"Hej Elvira!" han höjde sin högra hand.
"Hej Erik" sa jag. "Hej Saga."
"Hej!" sa Saga. "Vad hittade du på igårkväll efter bion då?"
"Inget speciellt, pluggade lite och tittade på tv" sa jag. "Ni då?"
"Brorsan håller ju på att flytta så jag hjälpte honom att packa lite" sa Erik.
"Själv satt jag och lyssnade på när min lilla syster berättade för mig om ekorrar, väldigt intressant" sa Saga sarkastiskt.
"Haha du får vara snäll mot lilla Isabella" sa Erik och klappade Saga på axeln samtidigt som vi satte oss på våra platser i klassrummet.
Den här dagen var - precis som alla andra dagar - långtråkig. Jag satt på bussen hem och tittade på hur snöflingorna svävade ner mot marken. Jag satt och dagdrömde, om att jag en dag skulle lämna den här stan, det här landet. Att jag skulle flytta långt härifrån, och börja om på nytt.
Jag fortsatte drömma samtidigt som jag gick hemåt. Snön fortsatte att falla ner runt om mig.
Jag satt hemma i soffan den kvällen, satt och bläddrade runt bland kanalerna. Det fanns absolut ingenting intressant att titta på. Plötsligt känner jag hur soffan på något sätt vibrerar till. Det är min mobil som jag hade lagt bredvid mig. Jag tog upp den och tittade på skärmen. Det var ett sms från Saga.
Gissa vilka som kommer till stan nästa vecka!? xx
Jag rynkade smått på pannan och svarade: Vilka? xx
Det dröjde ett litet tag innan mobilen vibrerade igen. Men när den gjorde det vände jag blicken från tv:n och kollade på mobilen.
ONE DIRECTION!!! :D xx
Så! Vad tycker ni? Jag är faktiskt ganska nöjd, men det kan nog bli bättre ^^
Så kommentera nu vad ni tycker, så kommer nästa del nog upp imorgon :D
