Tidigare:
De andra lämnade rummet så att jag och Emelie fick vara ensamma ett tag.
"Why you?" frågade jag henne.
Hon låg i min famn och jag hörde hennes skrovliga andning.
"I like to think of life like a hourglass. We all get a certain amount of sand when we are born. And I guess that my sand is running out..."

---

"What did the doctors say?" frågade Eleanor när Emelie hade haft en undersökning.
"It looks suprisingly well today, so they're letting me go out for the day" sa hon glatt.
"When do you have to be back?" frågade Liam.
"Tomorrow afternoon, in exactly 24 hours!" sa Emelie och log.
Jag kunde inte hjälpa att le. Samtidigt beundrade jag Emelie för hennes styrka. Hur kunde hon vara så stark? Det måste vara krävande för henne att ens framkalla ett leende.
"Can't we go to the zoo?!" utbrast Emelie. "It's been ages since I was there!"
"That seems like a great idea!" sa Niall.
"Are you sure you can manage it?" frågade Louis.
"Of course! I'm not a baby" fnös Emelie och drog fram en resväska från ett hörn. "Let me just get changed."
Hon tog med sig väskan och låste in sig på toaletten. Hennes mamma kom in i rummet och hälsade på oss alla.
"So everyone knows now?" frågade hon Louis.
"Yes, Emelie wanted them to" svarade Louis.
"So how are you all spending the day?" sa hon.
"We're going to the zoo, it was Emelies idea" sa Joanna.
"That seems nice!" sa hennes mamma glatt. "I'm going to stay here and take care of some medical things, but you kids have fun!"

Emelie kom ut ur badrummet tjugo minuter senare. Hon bar en kort, blommig kjol och ett vitt nerstoppat linne. Hon hade en blond peruk på sig. Hon bar smink som fick henne att se hur frisk ut som helst. Inte ens jag hade kunnat märka ut skillnaden.
"Are we ready to go?" frågade hon.
"Yes!" sa Zayn och öppnade dörren åt oss andra.
Vi vinkade hejdå åt Emelies mamma och sedan bar det av mot zoo:t.


"Okay everyone! stand still so I can get a good shot!" sa Emelie och fixade något med kameran.
Jag såg hur blixten gick av och Emelie log när hon såg på fotot.
"Wow! Emelie, have you ever thought about becoming a proffesional photographer?" sa Zayn när han såg fotot.
"Well, yes, but it's not neccesary since..." hon tystnade.
Det blev tyst, det var en sån där pinsam tystnad.
"Let's get some cotton candy!" sa Eleanor för att lätta upp situationen.
Vi alla gick till en kiosk som fanns i närheten, Zayn viskade något i Emelies öra och hon nickade och log mot honom.

Vi gick runt i parken hela dagen, Emelie var sprudlande av glädje hela tiden, hon bettedde sig nästan som ett barn på julafton när hon sprang runt och tog foton på allt och alla.





1 vecka senare:

"Harry, it's for you" sa Louis och räckte mig telefonen.
"This is Harry" svarade jag i luren.
"Hey Harry" sa Emelie.
"Oh hi babe!" sa jag.
"What are you doing?" frågade hon mig.
"Me and Louis are learning Eleanor to play FIFA" sa jag. "You?"
"The usual, sitting in my hospital bed watching films or read books" sa hon dystert. "Could you come over?"
"Ehm.. Yeah I suppose I could" sa jag. "I'll be there in about 35 minutes!"
"That's great, bye!" sa hon.
"Bye!" jag lade på luren och tog min jacka som hängde på en stol.
"I'm going over to Emelie!" hojtade jag till Louis och Eleanor.
"Okay!" sa Louis. "See you later!"
"Say hi to Emelie from me!" sa Eleanor.
Jag stängde dörren och sprang ner för trapporna. En bil stod utanför och den körde mig till sjukhuset.

Jag gick längs korridorerna på sjukhuset och letade efter Emelies sal.
24...25...26...27...28...29!
Jag öppnade dörren och gick in. Där satt Emelie på sängen och läste en tidning. Hon tittade upp när hon hörde mina fotsteg och log.
"Hey babe!" sa jag.
"Hi" sa hon.
Jag satte mig bredvid henne på sängen och kysste hennes panna.
"Have you met with the doctors today?" frågade jag henne.
"Yeah" sa hon.
"Well? What did they say?"
"I... don't know actually, I didn't understand everything" sa hon och rynkade pannan.
"Oh, okay" sa jag. "But how are you feeling?"
"Well... It's been better, much better."
"Mhm..."
"Do you want to watch a movie or something?" frågade hon.
"Sure" sa jag.

Såhär såg dom flesta dagarna ut, den senaste veckan hade spenderats på sjukhuset med Emelie, vi brukade titta på film eller tv. Fast hon hade nog aldrig mått så dåligt som hon gjorde just nu. Hon kallsvettades och hade rysningar. Jag kunde känna hur hennes andning var ansträngd där hon låg i min famn.

"Harry..."
Hon vände sig mot mig när jag skulle åka hem. Hennes ögon fann mina och hon tittade djupt in i dom. Hennes ögon tårades.
"I'll miss you..."

---

Jag lovar att jag ska skriva nästa del direkt! Men det blir förmodligen det sista!
Tack återigen för alla fina kommentarer. :D