Tidigare:
Jag tittade ut genom fönstret. Utanför sprang folk förbi, precis som vanligt. Dörrklockan klingade och en grupp affärsmän klev in. De alla bar kostym och hade svarta portföljer. De såg sig förbryllat omkring, förmodligen letade dom efter en plats att sitta på. Men eftersom det lilla fiket var nästan helt fullt så vände dom igen och försvann ut ur dörren. Bakom dom stod en kille, som jag tyckte var en aningen bekant, jag tittade åt hans håll och han vänder sig mot mig. Jag tittar ut genom fönstret igen för att inte möta hans blick. Plötsligt knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där är...... Louis!

---

"Hi Emelie" sa han. "Oh I'm so sorry I haven't called or texted you, but I've been really busy..."
"Oh, that's okay" sa jag och log. "Please sit down". Jag pekade på den tredje stolen vid vårt bord som ingen använde.
"Okay, thanks" sa han och satte sig, en servitris kom fram med en kopp te. "So, what are you up to today?"
"Well, me and Joanna are going to see a movie."
"Oh, that explains the jacket on that chair" sa Louis och pekade på Joannas stol.
"Yeah" sa jag och skrattade. "So what about you?"
"Well, the boys and I have just finished the promoting the cd, so now we have three weeks off."
"That must be nice, getting som time off?"
"Yeah, we've been working really hard these past months" sa Louis. "So it's nice to finally relax."
"I can imagine that."
"So, what are you doing tomorrow?" undrade han. "Me and the boys were planning on going bowling or something."
"Yeah, that would be great!" sa jag glatt.
"Okay then, maybe your friend Joanna can join?"
"Yeah, I'll ask her when she comes back from the toilet."
"Okay, well, I better be going, on my way to see my family, they are in town you see."
"Okay, say hi to them from me" sa jag och log.
"Well, I'll call you tonight, say about 10.00 pm?"
"Yeah, that's good."
"Okay then, see you!" sa han och gick iväg.
"Bye!"

"Who was that?" undrade Joanna.
"Oh, it was Louis" svarade jag.
"Oh my God! Was it?" utbrast hon.
"Yeah" svarade jag. "What are you doing tomorrow?"
"My cousin is getting married, so I have to go" sa hon. "How come?"
"Ah, nothing, I was just wondering" sa jag, det var nog bäst att inte säga något om vad Louis hade sagt.
"Okay, so, shall we go?" undrade hon.
"Yeah!" sa jag och tog min väska.
Vi gick ut ur fiket och gick in i parken. Där ute var vädret strålande och solen sken, det var vekligen vår nu. Parken var nästan full med folk. Det fanns förskoleklasser som var ute och gick. Precis som man själv hade gjort när man var yngre.




"Hej, jag är hemma nu!" skrek jag när jag kom in i hallen.
"Hej gumman, var filmen bra?" undrade mamma.
"Den var väl bra, inte riktigt min smak, men den var faktiskt bättre än jag trodde"
"Vad bra" sa mamma.
Jag gick in på mitt rum och satte mig på sängen. Jag satt och tittade på garderoben, planscherna var fortfarande kvar. Killarna log på varenda en av dom. Louis' glädje hade nog smittat av sig på dom andra, man var aldrig ledsen i hans närvaro. Och om man vore det så satt han bredvid och försökte muntra upp en. Han hade alltid varit så.
Jag reste mig från sängen och gick in på toaletten, tvättade ansiktet och borstade tänderna. Jag flätade mitt långa, blonda hår och gick sedan och bytte om till pyjamas.
Jag tog min laptop, satte in en film i cd-facket och bäddade ner mig i sängen. Plötsligt lös mobilen upp, det var Louis som ringde. Jag pausade filmen och satte mig upp. Jag tog mobilen och svarade.
"Hello this is Emelie"
"Hi Emelie, it's Louis" sa en röst.
"Hi"
"So, do you wanna join us tomorrow?"
"Yeah, sure!"
"Will your friend come too?"
"No, Joanna had to go to her cousins wedding"
Oh, okay" sa Louis. "Well, me and the boys can come pick you up tomorrow about 11.00 am?"
"Yeah, I'll be ready then!"
"Okay, well, I'll se you later."
"Yeah, say hi to the others from me!"
"I will" sa han och la på luren.
Efter samtalet stängde jag av datorn och släckte sänglampan.

---

Sådär! Kommentera och kom gärna med idéer om ni har några ^^