Tidigare:
"So Harry, this past week, the gossip has been all about you and this girl" sa programledaren med en fransk brytning.
På en skärm bakom oss visades en bild på mig och Emelie gåendes nerför en gata hemma i London.
"What is the deal about you two?" frågade programledaren.
"Well, we're actually a couple" sa jag försiktigt.
"Congratulations" sa programledaren, det märktes tydligt att hennes engelska inte var den bästa.
"Thank you" sa jag och log mot kameran.
"What do you boys think about her?"
"I think she's asolutely amazing, her and Harry make a perfect couple" sa Zayn.

---

"'Incoming call from Emelie'" stod det på datorskärmen. Jag klickade på notisen och ett videosamtal med Emelie visades.
Hon satt och vinkade mot mig. Jag blev så lycklig av att se henne.
"Hi babe!" sa hon och log.
"Hi Emelie" sa jag och log tillbaka mot henne.
Hon verkade sitta på hennes säng, men på något sätt verkade det inte som hennes.
På hennes huvud bar hon en av mina gamla mössor som gav illusionen av att hon inte hade något hår. Jag drog slutsatsen att hon förmodligen hade håret uppsatt under mössan.
"I see you're wearing my hat" sa jag.
"Yeah, it smells like you" sa Emelie och man såg att hennes kinder blev lite smått röda.
"I miss you honey" sa jag.
"I miss you too Harry" sa hon. "When are you coming home?"
"In two days I think" sa jag.
"Thats awesome!" sa Emelie glatt.
"Who are you talking to Harry? Have you gone mad or something?" sa Louis och öpnnade min dörr. "Oh, hi Emelie!"
"Hi Louis!" sa Emelie. "So what's going on in France?"
"We've just been doing intervjues and signings and stuff" sa Louis.
"Okay" sa Emelie. "I have to go now, Mum and I are having dinner at a resturant with some friends of hers."
"Okay, have fun!" Louis och gick ut ur rummet igen.
"Bye honey! I'll text you later or something" sa jag.
"Yeah, bye, love you!" sa Emelie.

Jag stängde internet och fällde ihop datorn. Jag reste mig från stolen och gick ut ur rummet. Ute i köket satt Louis, Niall och Liam och käkade McDonalds.
"You know while we're in France maybe we should eat some french food?" sa jag och tog en burgare.
"We are!" sa Louis och sträckte handen till en stor påse. "FRENCH FRIES!"
Niall tappade kontrollen helt och bröt ut i skratt.
"Maybe we could do that tomorrow?" skrattade Liam.
"Where's Joanna by the way?" frågade jag Niall.
"Oh, she had to get back home" sa Niall. "Something about her grandmother.
Niall hade nog ätit tre hamburgare innan det där samtalet, och när han tog den fjärde tittade vi alla på honom.
"Now I know that the hotelmanager said that we could eat as much as we'd like" sa Louis. "But you don't have to overdo it."
"What?!" utbrast Niall. "I'm hungry!"
"You're always hungry Niall" sa Liam.
"Yeah!" sa jag. "Where's Zayn by the way?"
"He's out, I think" sa Niall. "But it has been a while, do you lads think he's okay?"
"Of course!" sa Louis och tog en tugga av sin hamburgare. "Do you guys remember if we are getting the week of when we get back to London?"
"Yeah, I think so" sa Liam. "How come?"
"I was thinking about suprising Eleanore then" sa Louis.
"That's very sweet of you" sa Niall.
"About seeing you girlfriend, Danielle's coming tonight" sa Liam. "She's visiting her friend here."
"Does her friend live here in Paris?" undrade jag.
"Yeah, she studies here" sa Liam.
"Oh, okay" sa jag.
Jag reste mig från bordet och gick in på mitt rum. På sängkanten hade jag placerat min dator innan. Jag tog den och startade upp den. Jag kollade min mejl som var full av en massa mejl från fans. Nu har folk lyckats hitta den igen, tänkte jag.
Jag rensade inkorgen på onödiga mejl och öppnade de mejlen som var värda att läsa.
När alla mejlen var lästa stänge jag datorn igen och gick in på toaletten. Jag kollade mig i spegeln. Det lockiga håret hade lagt sig på ett sätt som fick det att nästan se ut som ett afro. Jag skakade huvudet och rättade till det.

När jag hade uträttat mina behov gick jag ut i korridoren igen. Jag hörde killarna hojta ute vid tv:n. Jag antar satt och spelade något. Jag gick ut för att se om jag hade rätt.
"Hey Harry! do you want to play 'Real life fruit ninja?'" frågade Louis glatt.
"What's that?!" frågade jag.
"It's like fruit ninja, but it's in real life!" utbrast Louis och log glatt.
"I kind of got that" sa jag sarkastiskt.
"So, do you wanna join?" sa Louis.
"Uhm... YEAH!!" utbrast jag glatt.

Plötsligt knackade det på dörren.
"And that, would be Danielle!" sa Liam och sprang mot dörren.
Spelet upphörde och vi lyssnade på vad som pågick i hallen. Vi hörde röster, men det var några fler än vad vi hade väntat.
Jag kunde urskilja Liams, Danielles och Zayns röst, men där var en fjärde röst som jag inte hade hört innan. Men jag visste att det var en tjejs.
De kom tillbaka från hallen och Liam gick med sin hand om Danielles midja.
"Hey Danielle!" utbrast Louis.
"Hey boys!" sa Danielle glatt.
"Did I hear Zayn in the hall?" frågade jag.
"You did!" sa Zayn när han kom och anslöt sig till gruppen.
Bakom sig drog Zayn på en tjej med kort rött hår. Hon var relativt lång, hon var otroligt vacker. Zayn lade armen om henne och hon log.
"Everyone, this is Matilda"sa Zayn.
"She is a friend of Danielles, the one I told you about earlier" sa Liam glatt.
"Hi" sa Matilda blygt.
"So how did you two meet?" frågade Niall till Zayn och Matilda.
"Well, I was going to buy some ice cream when I accidentally ran in to Matilda. And we started talking, that's why it took so long" sa Zayn. "Well, it just clicked between us!"
Matilda tittade på Zayn och log. De två hade verkligen hittat varandra på en väldigt kort tid. Men Zayn var väl rätt så duktig på att få tjejer att falla för honom.


Resten av den kvällen tillbringade vi alla i soffan och spelade lite sällskapspel. Men efter ett tag var jag alldeles utmattad så jag gick till mitt rum. Jag tog av mig kläderna och hoppade i sängen.


"HARRY!" skrek någon.
Jag reste mig snabbt upp och kände hur allt blev svart. Jag satt stilla ett tag och yrseln försvann.
"HARRY!" nu bankade dom på dörren också.
Jag steg upp ur sängen och drog på mig byxorna jag hade haft på mig dagen innan. Jag struntade i att ta på mig en tröja.
Jag gick mot dörren och drog upp den.
"Finally!" sa Niall.
"Do you want to join us? We're going to walk around the streets of Paris and look at all the different attractions!" sa Liam glatt.
"Sort of to celebrate the last day in town!" sa Louis.
"That would be great" sa jag.
Vi gick ut i köket. Där stod Matilda och Danielle och fixade frukost. Jag tog en titt mot soffan och där fanns täcken och kuddar. Danielle och Matilda hade alltså spenderat natten här.
"Goodmorning Harry!" sa Danielle.
"Goodmorning girls" sa jag och satte mig ner vid bordet.
Danielle och Matilda hade dukat fram stekta ägg, bacon, baguetter, croissanter, mackor, nutella, bär, flingor och mjölk.
Vi alla satt ner och åt frukost som en stor familj, så på något sätt kändes det som hemma. Alla satt och skrattade åt Louis skämt.
Efter frukosten gick jag in på toaletten och tog en snabb dusch. Därefter klädde jag på mig och sedan begav vi oss alla ut på stan. Matilda som kunde Paris utantill fick vara vår guide för dagen.
Vi gick uppför Eiffeltornet och jag var väldigt förvånad över att det bara var väldigt få fans som kom fram och ville ha autografer och ta foto, men det var rätt skönt att få kunna uppleva Paris utan avbrott och lite annat sånt.
Sedan gick vi till Champs-Elysées, Louis var som vanligt en linslus och skulle vara med på varenda bild som togs av någon av oss.


Senare på kvällen satt vi på planet hem. Zayn satt och chattade med Matilda. Bredvid honom satt Niall och tittade i en katalog från 'Tax-Free' shoppen. Liam satt framför mig och tittade på någon film på hans dator. Jag och Louis satt och spelade 'tre i rad'.

När vi landade i London rusade Niall till 'Tax-Free'n och köpte en massa godis. När han sen kom tillbaka till oss gick han med armen om Joanna. Hon hade tydligen letat efter honom där. När vi sedan gick vidare mot bagage-hämtningen såg vi Emelie och Eleanor komma gåendes mot oss.
När Emelie fick syn på oss sprang hon fram mot mig med öppna armar. Hon hoppade upp och lindade sina ben om min kropp och kramade mig.

---

Del 19 var detta! :D
Som jag skrev efter det förra inlägget så kommer jag inte ha så himla mycket tid nu när jag går i skolan! ^^
Men nästa del kommer nog upp på torsdag, annars blir det söndag :)

Tidigare:
Jag tog tag i Emelies hand när vi hoppade ur bilen och gick ut på gatan. Omedelbart kom stora klungor paparazzis och fans efter oss.
"Are you two a couple?!" frågade en paparazzi.
"Can I get your autograph?" skrek fansen.
"How long have you been dating?" paparazzin väntade förgäves på svar.
"Louis! Liam! Harry! Zayn! Niall!" skrek fansen.

---

"We have now arrived in Paris, We hoped you all hade a nice flight!" sa flygvärdinnan i en mikrofon.
När vi kom ut ur planet mötte en grupp vakter oss och de tog oss til en bil som skulle köra oss till vårt hotell.

"For a normal person, that trip would have taken like, 20 minutes!" sa Louis när vi kom fram till hotellet. "For us it took almost an hour, AN HOUR!"
"We know Louis, we were there!" konstaterade Zayn.
"Well I'm going to go straight to bed now!" utbrast Niall.
Vi gick upp till vårat hotell-rum och Niall försvann in i ett av sovrummen. Det dröjde inte länge innan man hörde snarkningar komma från hans håll.
"Someone was tired!" konstaterade Liam och ställde in sina resväskor i hans sovrum.
"Well, he's not the only one" gäspade Zayn.
Vi alla satte oss i soffan som fanns på rummet och kollade på simpsons.
"It's strange to see simpsons with french subtitles" sa Zayn sömnigt.
I ögonvrån såg jag en gestalt röra sig mot oss.
"Look who's up!" sa jag. "It's Niall!"
"Did you sleep well?" undrade Liam skämtsamt.
"As a matter of fact I did" sa Niall och satte sig i soffan. "What are you watching?"
"Simpsons!" sa Zayn glatt.
Plötsligt plingade det på dörren. Vi tittade på varnadra med undrande blickar.
"I'll get it" suckde jag och reste mig från soffan.
Vem kunde det vara? Ingen skulle ju veta att vi var här.
Jag öppnade dörren och där var Joanna.
"Shh, I came to surprise Niall" viskade Joanna.
"WHO IS IT HARRY?!" hojtade Louis.
"Ehm.. It was.." sa jag tveksamt när jag gick tillbaka till killarna.
"ME!" skrattade Joanna när hon kom fram från hallen.
Niall flög upp ur soffan och kramade om Joanna. De kysste varandra och Niall vände sig mot oss.
"Did you lads know about this?"
"No!" utbrast jag. "It was a total suprise!"
"Look, honey" sa Joanna. "Do you wanna go for a late dinner somewhere?"
"I would love that!" sa Niall och tog sin jacka. "Lads, I'll be back later!"
När Niall och Joanna hade lämnat rummet blev det tyst.
"Anyways... I'm off to bed!" sa jag och gick på i mitt rum.

"How could you?.. HOW COULD YOU?!" Louis skrek åt mig.
Hans ögon blev rödare och rödare. Det såg ut som det brann i dom.
"HOOOOOW COULD YOUUUUUUUU!"
Hans ögon skiftade från rött till svart. Han öppnade sakta munnen och ett par sylvassa tänder visade sig.

Jag vaknade upp kallsvettandes och andfådd. Det var en dröm. Jag reste mig ur sängen och gick ut i korridoren. Jag kunde höra ljudet från tv:n. Louis satt fortfarande och tittade på tv.
"You look like you've just seen a ghost!" konstaterade han.
"I... I just had a bad dream" sa ja. "How come you're still up?"
"Oh, I couldn't fall asleep" sa Louis.
"Well, I might as well join you" sa jag och sjönk ner i soffan.
Det var oftast sent på nättera som man fick se den lugna sidan av Louis. Det var nog ingen annan som hade sett Louis så här lugn. Förutom hans familj kanske. Ibland kunde man tro att något var fel, men det verkade som att all hans energi försvann på kvällarna, gömde sig någonstans djupt inom honom.
Louis mobil lös upp. Han tog upp den från bordet och kollade på den i några sekunder.
"I'm just going to make a quick phonecall" sa han och gick mot balkongdörren.
När han öppnade den hörde man ljudet från gatorna. Bilar som körde på vägarna, några enstaka sirener hördes också.
När dörren stänges bakom honom stängdes allt ljud ute. Det enda ljud som hördes var från tv:n.
Jag tittade ut och såg Louis prata med någon. Han såg nervös ut. Han gick runt i cirklar där ute. Jag vände huvudet och tittade på tv:n igen.

"I think I'm gonna go to bed, I'm actually quite tired" sa Louis när han kom in igen.
Hans ögon glittrade. Det såg ut som han hade gråten i ögonen.
"Yeah, I think I'm gonna do the same" sa jag och stängde av tv:n.
"Goodnight Harry" sa Louis och stängde sovrumsdörren efter sig.
"Goodnight" sa jag.



"So Harry, this past week, the gossip has been all about you and this girl" sa programledaren med en fransk brytning.
På en skärm bakom oss visades en bild på mig och Emelie gåendes nerför en gata hemma i London.
"What is the deal about you two?" frågade programledaren.
"Well, we're actually a couple" sa jag försiktigt.
"Congratulations" sa programledaren, det märktes tydligt att hennes engelska inte var den bästa.
"Thank you" sa jag och log mot kameran.
"What do you boys think about her?"
"I think she's asolutely amazing, her and Harry make a perfect couple" sa Zayn.

---

Del 18 var detta! :D
nu de kommande veckorna/dagarna kommer det inte bli så mycket skrivande för mig, men jag ska försöka göra det så fort jag kan :D
Tack så mycket för alla fina kommentarer, de värmer! ^^

Tidigare:
"Well, me and Harry have something to tell you guys" sa Emelie, hon viftade på våra sammanknutna händer och tittade på killarna med en menande blick.
"Really?!" utbrast Liam.
Jag nickade.
"That's great!" utbrast Zayn.
"Yeah!" sa Louis, han kollade in i Emelies ögon, det såg ut som att dom konverserade på något sätt.

---

"Happy three months anniversary!" sa Emelie glatt när jag kom in i hallen.
"Thanks babe! And happy anniversary to you too!" sa jag och kysste henne.
"Louis is out for the night, so we got the whole apartment for ourselves" sa Emelie flörtigt.
"Oh, babe, I can't describe how much I love you" sa jag.
"I love you too" sa hon.
Hon tog min hand och drog in mig i köket.
Där hade hon dukat upp bordet för middag. På bordet fanns tända ljus och röda rosor.
"What's all this?!" undrade jag.
"This is our unofficial anniversary dinner" sa Emelie och log.
"Unofficial?" sa jag förvånat.
"Yeah, the boys have planned a big dinner for us all tomorrow night, but I wanted to have a dinner with you alone" sa Emelie.
"Haha okay" sa jag och satte mig vid bordet.
"The first course of the evening is a carrot-salad with oranges" sa Emelie och placerade en tallrik framför mig.
"It looks delicious!" sa jag.
Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar Emelie, inte ens för mig själv. Jag skulle göra vad som helst för henne. Jag hade aldrig kännt så här för en annan person.

Efter middagen satte vi oss i soffan. Emelie hade hyrt filmen 'The Notebook'.
Hon var så otroligt vacker, där hon satt i min famn. Hon var så inne i filmen att en bomb hade inte kunnat störa henne.
Hennes ögon glittrade i skenet från tv:n.
"Are you crying babe?" frågade jag henne och strök hennes kind.
"Maybe" sa hon.
En tår från hennes öga rann ner och nuddade mitt finger. Jag torkade bort tåren från hennes kind och hon vände sig mot mig. Hon tittade mig djupt i ögonen. Hon lutade sin pappa mot min. Jag kysste hennes panna. Hon flyttade sitt huvud och gjorde så att våra läppar möttes. Hennes händer gled upp över mitt ansikte och stannade i håret. Hon lekte med mina lockar.
"Shall we go to bed Harry?" frågade hon mjukt.
"Sure" sa jag.
Vi reste oss upp och jag stängde av tv:n.
"I'm just gonna visit the bathroom" sa Emelie.
Jag nickade åt henne och gick in i mitt sovrum. Jag satte mig på sängen och väntade. Jag hade aldrig varit så här lycklig med en tjej förut. Emelie, hon gjorde mig hel, hon var den pusselbit som jag hade saknat.
Hon kom in i rummet nu. Det svaga ljuset från korridoren utanför gjorde så att jag kunde urskilja hennes siluett. Hon gick långsamt närmre mig.
Hon stod framför mig nu, jag vinklade mitt huvud uppåt och gav henne en kyss. Med ett lätt tryck på min överkropp la jag mig ner i sängen. Hon började knäppa upp min skjorta.





"You two seemed to have fun last night?" sa Louis när jag gick ut i köket.
"What?" sa jag nyvaket.
"Come on! It's not like you two where quiet!" skrattade Louis.
"Oh shut up Louis!" sa jag.
"A little closeness is always nice.." fortsatte Louis.
"Godmorning!" sa Emelie muntert.
"Morning babe" sa jag och kysste henne på pannan.
"Morning Emelie" sa Louis. "Did you have fun yesterday?"
Jag gav Louis en sur min och Emelie började skratta.
"Best night of my life!" sa Emelie och tittade på mig.
"Hah! I bet!" skrattade Louis.
"Okay, were you here or something?!" utbrast jag.
"I came home to go to bed, and I sort of heard you two in Harry's bedroom" nickade Louis.
"Oh my God!" utbrast Emelie.
Hon satte sig ner på stolen med handen för munnen.
"But I promise I won't tell anybody about it" sa Louis. "I wish I didn't come back here at that moment!"
"Well, promise that you won't tell anyone" sa jag. "And we will never ever talk about this again."



"You guys wanna go for ice cream or something?" frågade Emelie senare den dagen.
"Yeah sure!" sa Louis.
"I'm going to ask the others if they want to join, I'll be back in a minute" sa Emelie.
"Okay" sa jag och stängde av tv:n
"Look, I need to talk with you" sa Louis.
"Okay" sa jag tveksamt.
"You should know, that if you ever hurt Emelie, I'm not going to forgive you" sa Louis allvarligt. "I know you're my best friend and everything, but Emelie, she's fragile, and she's like my sister."
"Lou, I would never want to hurt Emelie!" sa jag övertygande. "She's my missing puzzle piece. She mean the world - and more - to me!"
"Then I trust you" sa Louis och klappade mig på axeln. "You're my best friend, and I don't want to be mad at you."
"You guys ready to go?" sa Emelie. "The other boys are waiting for us outside."


Jag tog tag i Emelies hand när vi hoppade ur bilen och gick ut på gatan. Omedelbart kom stora klungor paparazzis och fans efter oss.
"Are you two a couple?!" frågade en paparazzi.
"Can I get your autograph?" skrek fansen.
"How long have you been dating?" paparazzin väntade förgäves på svar.
"Louis! Liam! Harry! Zayn! Niall!" skrek fansen.

---

Romantiskt värre! ;) haha! :D
Det var det sista inlägget för idag! det kanske kommer något imorgon, men annars så dröjer det nog ett tag innan nästa del kommer, för på måndag börjar skolan och då har jag inte så mycket tid för att skriva!
Kommentera vad ni tycker om den här delen! :D

Tidigare:
Plötsligt hörs ett skrik genom porlet av regnet. Det var mitt namn som skreks. Jag vände mig om och såg Emelie komma springandes mot mig. Hon ökade farten ju närmre hon kom mig och hoppade upp och lindade sina ben om min kropp. Hon tittade in i mina ögon och gav mig en puss. Pussen övergick i en passionerad kyss. Regnet öste ner över oss.

---

"Please don't tell Louis about this, let me talk to him first? Okay" sa Emelie när vi var tillbaka i hennes lägenhet.
"Yeah, sure" sa jag. "What's going on between you two?"
"What?!" sa Emelie.
"You two seem to have something going on" sa jag.
"Nothing, is going on between me and Louis" sa Emelie bestämt. "That would be.. Wierd."
Hon tittade ner i golvet när hon gick in på toaletten för att hämta handduk.
Men vad var det som var fel då? För någonting var det, det visse jag. Tillochmed Emelie gav mig sånna vibbar. Skulle jag fråga henne, eller skulle hon vara som Louis, hålla det inom sig.

"I think I sould go now" sa jag. "We're going to work tomorrow."
"Oh, okay, where?" undrade Emelie.
"I've actually forgotten, I think we were going to America, but I'm not sure" sa jag.
"Okay, well, can you text me when you know for sure?" sa Emelie.
"Sure babe" sa jag, jag höll om henne.
Våra läppar möttes och jag fick fjärilar i magen. Hon var min nu, jag ville inte åka iväg.
"I love you" sa hon och log.
"I love you too" sa jag. "I'll call you!"


Jag hade haft rätt, vi skulle till USA. Dagarna där var stressiga, men jag saknade Emelie. Jag saknade hennes skratt, hennes ögon, hennes röst, hennes allt.

En dag satt Niall och skypade med Joanna.
"Can't you two lovebirds talk about anything else than how much you miss eachother?" sa Zayn.
"Maybe we can't" sa Niall.
"Oh, hi you guys, didn't see you there!" sa Joanna och vinkade åt oss.
Vi bestämde oss för att retas lite med dom så vi satte oss med Niall i soffan.
"So how are you Joanna?" sa Liam.
"Yeah, what have you been up to?" sa jag.
"Anything new in school?" sa Zayn.
"Have you showered latley?" skämtade Louis.
"Haha! that's not funny Louis!" sa Niall. "Can you guys go back to what you were doing?"
"No! We want to talk to Joanna, she happens to be a really nice girl! Did you know?!" retades Louis.
"Yeah!" sa Niall.
Joanna satt och skrattade på andra sidan skärmen
"How's everyone back home?" undrade Zayn.
"They're great! In fact I have Emelies account here, if you guys want to talk to her?"
"That would be great!" sa Louis.
Louis fick Emelies 'adress' och han ringde upp henne på sin dator.

"Louis, is that really you?" sa Emelie.
"Yeah, well it's me and the boys, except for Niall because he's busy chatting with Joanna" sa Louis och nickade back mot Niall.
"Oh Hi!" sa Emelie och log. "How is it in America?"
"It's great, the weather is lovely and the people are so nice!" sa Zayn.
"That's great!" sa Emelie.
Vi snackade med henne i nästan en timme.
"Look you guys, I've had a great time chatting to you all, but could I get to talk to Harry alone for a bit?"
"Yeah sure!" killarna gick och satte sig i soffan för att titta på tv med Niall.
Jag tog med mig datorn och gick till mitt sovrum.
"What do you wanna talk about?" undrade jag.
"I just want to say that I really miss you!"
"Oh babe, I miss you too."
Det var skönt att få prata med henne, hennes röst gjorde mig lycklig.
"Honey, could I talk to Louis for a bit? I just need to ask him something very quickly" sa Emelie.
"Yeah sure, hang on a sec!" sa jag och ställde mig i dörrkarmen."LOUIS!!"
"What's up?" sa Louis när han kom springandes.
"Emelie wants to talk to you!" sa ja och gjorde dom andra killarna sällskap i soffan.

Louis kom tillbaka med en smått ledsen min. Den där minen som han brukade ha vissa dagar när vi var hemma i London. Och det var nog inte lönt att försöka fråga honom vad dsom var fel. Så jag lät det vara.

Två dagar därefter begav vi oss hem till Storbrittanien och London igen.
På flygplatsen i London var det kaos. Det var fans överrallt. Dom skrek och drog i våra kläder, detta var nog den enda nackdelen med vårt jobb, man blev jagad vart man än var. Fast ibland var det ganska roligt.
Vakter ledde oss till en polisbil som körde oss hem.


En halv vecka senare åkte jag hem till Emelie.
"Are you sure you want to do this?" frågade jag henne.
Vi var i hennes sovrum, hon vände sig mot mig och lät sina armar omfamna min hals. Jag förde en bit av hennes hår bakom hennes öra och hon log. Hon var så vacker. Solen som lös in genom fönstret fick hennes ögon att glittra. Hon var som en ängel.
"Absolutely" sa hon och gav mig en puss på munnen.

Jag besvarade pussen med en kyss. Vi flyttade oss långsamt mot sängen. Hon puttade ner mig och jag landade på rygg. Hon började klättra över mig och fortsatte att kyssas. Jag rör mina händer mot hennes hår... Jag kittlar henne på armarna och ett fnitter bryter ut. Hon sätter sig upp och börjar kittla mig.
"Oh, your dead!" skämtade jag och kittlade tillbaka.


Emelie tog min hand och vi gick in i min och Louis' lägenhet. Resten av killarna satt och spelade FIFA.
"Guess who's back!" sa jag.
Det dröjde ett tag innan jag fick någon reaktion. Men efter ungefär två minuter vände de sig om och Louis sa.
"Is it Kevin?!" han lät hoppfull.
"You wish" sa jag.
"I actually do!" sa Louis.
"Okay, let's stop with the jokes Louis and show us who it is!" sa Liam.
"Okay" sa jag och drog fram Emelie från hallen.
Killarna sken upp och hoppade upp ur soffan.
"What are you doing here?" undrade Niall.
"Well, me and Harry have something to tell you guys" sa Emelie, hon viftade på våra sammanknutna händer och tittade på killarna med en menande blick.
"Really?!" utbrast Liam.
Jag nickade.
"That's great!" utbrast Zayn.
"Yeah!" sa Louis, han kollade in i Emelies ögon, det såg ut som att dom konverserade på något sätt.

---

Del 16 var det här! :D
Som ni kanske ser så har jag börjat med lite bilder i början på delarna ^^
Nästa del kommer nog upp senare ikväll :D
kommentera vad ni tycker om den! :D

Tidigare:
Jag ställde mig i köket och tittade ut genom fönstret. Där såg jag Louis springa efter Emelie, han kom ikapp henne. Han tog tag i hennes arm och hon vände sig om. Det såg ut som hon grät. Han torkade hennes tårar. De utbytte några ord och de båda brast ut i gråt. De kramade om varandra, det verkade som att dom ville dölja att de gjorde det.

---

Louis kom tillbaka in i lägenheten en kort stund efter incidenten. Hans ögon var rödsprängda, man märkte tydligt att han hade gråtit. Han undvek min blick när han öppnade kylskåpet.
"Have you been crying?" jag försökte låta så förvånad som möjligt.
"Maybe" svarade han kort.
"Why?" sa jag.
"Emelie is leaving" sa han.
"Why? Where to?" undrade jag.
"I don't know!" sa Louis frustrerat.

Jag tog tag i hans axel och tittade han i ögonen. På något sätt ville jag inte tro honom, jag letade efter sannignen i hans ögon. Den fanns där djupt inom honom. Den var gömd och skyddad.

"Calm down!" sa jag. "Look, I need to pick something up in town, but I'll come back soon."
Jag tog min jacka, plånbok och mobil och sprang ut till min bil. Jag hade bestämt mig, jag skulle åka till Emelie och berätta för henne hur jag kände. Jag hade absolut ingenting att förlora.
Jag körde på de vägar vår chaufför hade tagit oss de gånger vi hade åkt till henne.
Jag hade inga fjärilar i magen, vilket var konstigt, alla andra gånger jag hade sagt till en tjej vad jag tycker om henne hade jag alltid haft en aning fjärilar. Men inte nu.


Jag tryckte på port-telefonen och det dröjde inte länge innan Emelie svarade.
"Hi, it's Harry" svarade jag.
"Oh, hi Harry, what are you doing here?" sa hon förvånat.
"Well, I was hoping i could talk to you for a bit" sa jag.
"Oh, okay, I'll buzz you in" sa hon.

Jag sprang upp för trapporna till den tredje våningen där hon bodde. Jag plingade på dörren och det dröjde inte länge innan hon öppnade.

"Hi" sa jag och kramade om henne.
"Hi Harry" sa hon och kramade tillbaks, hon var varm, som om hon hade feber.
"Where's your mom?" frågade jag när vi gick in i köket.
"She's at the airport dropping off my grandparents" sa hon och tog fram två glas från ett skåp. "Do you want tap water och sparkled water?"
"Okay" sa jag. "I'll have whaterver you're having."
"Then tap water it is!" sa Emelie och log.
"Okay!" sa jag och log mot henne.

Vi satt under tystnad och drack vårt vatten. Hon var verkligen vacker, hennes blonda hår var nersläppt, det hängde ner över hennes axlar och fortsatte ner och slutade strax innan hennes revben. Hon bar ett vitt linne och ett par gråa mjukisbyxor, över axlarna hängde en grå kofta.

Efter vad som kändes som en evighet bryter Emelie tystnaden.


"So what was it you wanted to talk about?" frångade hon.
"Well.. Ehm, Louis told me that you were leaving... Is that right?"
"Well, sort of, Ijust don't know when, or where, I'm not even a 100 percent sure" sa hon. "But I'm pretty sure I'm gonna go."
"Well, if that's the case, there's something you need to know". sa jag och tog hennes hand. "These past few days have been some of the best days of my life, and that's all because of you. Now I know this may sound wierd, or even crazy, but I think I'm starting to develope feelings for you..."
"Uhuh..." hon tittade på mig med en chockad blick.
"Well, I think that's all i had to say" sa jag. "So I think I'm going to go now."

Jag reste mig från stolen och gick ut i hallen. Jag fortsatte ut i trappgången och gick sedan ut. Utomhus hade det börjat att regna, mörkret föll ner över staden.

Plötsligt hörs ett skrik genom porlet av regnet. Det var mitt namn som skreks. Jag vände mig om och såg Emelie komma springandes mot mig. Hon ökade farten ju närmre hon kom mig och hoppade upp och lindade sina ben om min kropp. Hon tittade in i mina ögon och gav mig en puss. Pussen övergick i en passionerad kyss. Regnet öste ner över oss.

---

Då var del 15 klar ^^
Jag hoppas verkligen att ni tycker om den ^^
Kommentera vad ni tycker om den :D

Tidigare:
När jag duschat klart hörde jag Emelie och Louis diskutera ute i köket.
"No Louis, I don't want you to do it!" sa Emelie argt.
"But you don't make my descisions, I want to do this!"
"I'm not going to let you do it! End of discussion!" sa Emelie och gick ut ur lägenheten.

---

"What was that all about?" sa jag.
"Oh, nothing" sa Louis. "I'm gonna go out for a while."
Han gick ut i hallen och smällde igen dörren efter sig. Louis hade betett sig väldigt konstigt den senaste tiden.

Jag hade aldrig sett Louis så här, visst var han sig själv när han var med dom andra killarna, men när han var ensam och trodde att ingen såg honom var han som förbytt. Ibland på kvällarna kunde jag höra han snyfta inne på sitt rum.Jag ville gärna fråga honom vad som var fel, men på något sätt fick jag känslan av att han inte ville berätta.

Det var också konstigt att han försvann vissa dagar utan att berätta, och sen när han kom tillbaka och man frågade var han hade varit gav han en oförstålig förklaring. Ibland fick man inget svar alls.

Dom andra killarna märkte också att något var fel. Liam hade försökt att prata med honom om det men Louis hade bytt ämne varje gång det kom på tal. Det var verkligen inte likt Louis att vara såhär hemlighetsfull. Han brukade alltid berätta hur han kände. Jag hade tillochmed fått ett mail från en av hans systrar där hon undrade om jag visste vad som var fel. Det var tydligen inte bara oss han döljde något för.
Jag och killarna pratade ofta om vi skulle prata med honom om det, visa att vi var oroliga och att vi brydde oss.




Jag ställde mig i köket och tittade ut genom fönstret. Där såg jag Louis springa efter Emelie, han kom ikapp henne. Han tog tag i hennes arm och hon vände sig om. Det såg ut som hon grät. Han torkade hennes tårar. De utbytte några ord och de båda brast ut i gråt. De kramade om varandra, det verkade som att dom ville dölja att de gjorde det.

---

Det här blev ett litet inlägg, det får vara en mellandel ^^
Jag tror jag börjar skriva nästa del redan nu :D
Och jag lovar att det kommer bli en längre del :D
Kommentera och tipsa era vänner ^^

Tidigare:
Vi satte oss alla i soffan. Det blev väldigt trångt, men vi löste det. Joanna och Niall verkade komma överrens väldigt bra, nästan för bra. Niall satt och tittade på henne under hela tiden. Och visst var hon vacker, hennes bruna hår som hängde över hennes axlar var som en ängels. Precis som Emelies. Emelie satt mellan mig och Louis. Jag tror faktiskt att jag började få känslor för henne. Men jag vågar inte säga något till Louis, det känns som om han skulle bli arg då. Han var ju som hennes storebror, och vilken storebror skyddar inte sin lillasyster? Oavsett om killen är bra eller dålig så skyddar man henne.
På något sätt avundades jag deras vänskap, de var ifrån varandra i tre år och under bara några få möten har dom hittat tillbaka till varandra, som om de båda var beronde av den andra.

---

De följande dagarna var skvallerpressen full av informaton om Emelie och hennes "romans" med mig och de andra killarna. Så fort hon och någon av oss visade oss utanför vårt omåde så blev vi jagade av paprazzis.
"I'm starting to get really tired of this now" sa Zayn.
"Yeah, me too" instämde jag. "I bet that in about ten minutes there will be a picture of Emelie, Liam and Louis with a plastid bag of movies."
"Yeah!" sa Zayn.
"What do you two lovebirds think?" sa jag och vände mig mot Niall och Joanna.
De två hade varit oskiljatkiga sedan den dagen vi hade suttit i soffan och tittat på filmer.
"Hello?! Earth calling!" ropade Zayn.
"What?!" utbrast Niall.
"Do you wanna bet on that the press will lay up a photo of Emelie and the other two?" sa Zayn.
"No, it's clearly a obvious bet!" sa Niall och pekade mot tv:n.
"'And now! the latest gossip! Emelie is working her way to the group of One Direction, last night she was seen with Zayn Malik shopping, and just a moment ago she was seen with Liam Payne and Louis Tomlinson renting some romantic movies in town. Emelie and the boys have been inseperable this last week.'"
"Can't you guys just be regular lads?" skämtade Emelie som nyss hade kommit tillbaka.
"Sometimes I ask my self that" sa Liam.
"So when are you to becoming official?" sa Louis och klappade Joanna på axeln.
Hon och Niall avslutade deras kyssande och tittade upp.
"Maybe... In a while?" sa Joanna.
"I think you guys should at least tell the world that you're dating, it would make it a lot easier for both Emelie and Niall with this whole press-thing" sa jag.
"Yeah, you can do it at the interview tomorrow!" sa Zayn.
"Maybe! I think we'll have to talk about it" sa Niall och tog Joannas hand och gick ut i hallen. "We'll see you later!"
"Where is the interview?" undrade Emelie.
"At the Alan Carr show I think" sa Liam och tittade på Louis.
"You're right my young man!" sa Louis.



"' Live from London, The Alan Carr Show!'" sa en röst.
"Tonight, we are joined by the five hottest, sexiest and funniest lads in the UK, it's ONE DIRECTION! AHH!" sa Alan och en kamreman nickade åt oss och vi sprang ut i studion.
Publiken var hysterisk och skrek åt oss. Vi hälsade och satte oss i en soffa.
"Hi boys" sa Alan. "Anything to drink?"
"Just some water will be fine" sa Louis.
Vi andra instämde.
"So this is the third time for you here, and every time after you get on the show i get bombarded from fans that want you to come back."
"Maybe we should start a One Direction talk show?" sa Liam.
"You know that's a great idea!" sa Alan. "So, Zayn, have you been doing some more drawing since you were here last?"
"I actually haven't had the time.." svarade Zayn.
"Maybe you want to have another go on drawing me?" sa Alan.
"Maybe" sa Zayn.
"We'll you have to" sa Alan och gav Zayn ett block och en penna. "So, you boys have been around the Uk and meeting fans for these past months, right?"
"Yeah, true story" sa Louis.
"Isn't it hard beeing away to work for so long?" undrade Alan. "I mean you never get to rest!"
"Well, we don't really see it as work, this is the thing that we love to do, and I think we say this in every interview we do, we absolutely love everything about it." sa Liam.
"We' ve all heard that answer a couple of times, yes" sa Alan. "Now you all have been having some time off right?"
"Yeah" sa Louis och tog en klunk vatten.
"Now, the press have been writing a lot about you these past few days, have you made a new friend in the city? Maybe a girl named Emelie?"
"We knew this question was coming up.." sa jag. "She's just a really good friend of ours, she's really nice."
"Yeah, she's amazing! We're all having a laugh together!" instämde Niall.
"Oh you seem to like her?" sa Alan och tittade på Niall som en liten flicka. ""Maybe she's your girlfriend?"
"No, she's just a good friend."
"Besides, he's dating someone else right now, so.." sa Louis och tittade på Niall.
"Oh really?!" sa Alan.
"Well, now that Louis said so, I can't deny it" sa Niall och ryckte på axlarna.
"So who is she?" undrade Alan.
"She's a wonderful girl, that's all I'm gonna say 'bout her right now" svarade Niall.
"So you're keeping the details secret, huh?"
"Yeah!" sa Niall.
"Now Louis, I heard that you an Emelie have been friends for quite some time, am I right?" undrade Alan och vände sig till Louis.
"Well yeah, we were very close friends back home in Doncaster!" sa Louis.
"That's nice!"
"Yeah!"



Den övriga delen av intervjun var nästan som alla de andra intervjuer vi var med i, fast när man är hos Alan vet man aldrig vad som händer.
När vi skulle tillbaka till bilen var fansen helt galna. Vissa av dom var tillochmed arga på Niall. Som tur var lyckades vakterna hjälpa oss in i bilen och den körde iväg.

"Great interview you guys!" sa Emelie när vi kom in genom dörren.
"Yeah, and thanks for not saying so much about me" sa Joanna och kramade om Niall.
"Did you girls watch it?" undrade Zayn.
"Yeah, of course we did! Nice drawing by the way!" sa jag skämtsamt.
"It was Louis's fault that it got messed up!" protesterade han.
"Stop blaming it on me, we all know it was you!" skämtade Louis.
"While you guys are discussing that I'm getting in the shower" sa jag och försvann in i badrummet.

När jag duschat klart hörde jag Emelie och Louis diskutera ute i köket.
"No Louis, I don't want you to do it!" sa Emelie argt.
"But you don't make my descisions, I want to do this!"
"I'm not going to let you do it! End of discussion!" sa Emelie och gick ut ur lägenheten.

---

Nå, vad tycker ni än så länge? Jag har försökt att göra avsnitten lite längre nu ^^
Kommentera och tipssa gärna andra :D
Nästa del kommer upp senare idag!

Tidigare:
Festen avslutade när klockan var ungefär 9.00 pm. Hennes vänner och familj hade åkt hem innan oss och när vi stod i hallen kom Zayn på en idé:
"Can't we go to a movie or something? They show some old classics in town tonight!"
"That would be great" sa Niall.
"Yeah, do you wanna come Emelie?" undrade jag.
"Sure, let me just tell my mother" sa hon och gick in i köket.
Hon kom tillbaka nästan direkt efter och tog sin jeansjacka och väska och vi gick iväg.

---

"Hey Harry, you have got to see this!" hojtade Louis från vardagsrummet.
"What?!" sa jag och gick dit.
Louis satt och tittade på nyheterna när skvallret kom upp.
"Can you turn that up?" sa jag och satte mig i soffan.
"'A unknown girl was seen with One Direction at a movie theatre last night, the boys seemed to like her and maybe she is a possible girlfriend to onte of them? She is the same girl that was with them about two months ago bowling. And the fans of One Direction are - what it seems to be- jealous. Twitter and Facebook are filled with angry comments about it. But there are also some nice comments. There are mixed feelings about the whole incident. And what we wonder is... Will this break the #1DFamily?'" sa ett nyhetsankare.
"Wow!" sa jag. "All that for going to the movies!"
Inrusandes till lägenheten var Niall följt av Liam och Zayn.
"Did you see it?" undrade dom.
"Yeah, I think we should call Emelie" sa Louis.
"Yeah!" sa Zayn.
Louis tog sin mobil och ringde Emelie. Han satte samtalet på högtalarfunktion.
"Hi Louis, how come you're calling?" svarade hon.
"Hi Emelie, it's me and the boys here. Listen, have you been watching teve och logged i to twitter and facebook?"
"No I haven't, how come?"
"Well, some paparazzis took a photo of us all last night, and some of our fans are not happy" sa Louis. "Okay, look this is how we are going to do it, we will send you a car and it will drive you here, Okay?"
"Yeah sure, but Joanna is here..."
"She can come too" sa Niall.
"Okay, thanks" sa hon.
"Yeah, We'll se you two later then!" sa Louis.
"Yeah, see you later, bye!" sa hon och la på luren.

"'And now with some more gossip!'" lät det från teven en halvtimme senare.
"Turn it up!" sa Zayn.
"'We have now identified the girl who was at the movies last night with the boys of One DIrection. Her name is Emelie and she is a close friend to the boys, however we don't have any information if she is the girlfriend of one of the boys'"
"Just turn it off" sa Emelie som nyss hade kommit.
"What do you think?" undrade Niall.
"Well, I'm just a girl who hang out with my friends, I think it's silly to make it into news!"
"So you don't care about the hate you're getting on the internet?" sa Zayn.
"Well, of course I do, but I can't put all my energy in that, I have other things to focus on" sa hon.
"You should become a life coach for celebrities or something!" utbrast Louis.
"Yeah" sa Joanna som brukar vara väldigt tyst, i alla fall i närheten av oss.
"So do you guys want to do something with me and Joanna, since we are here?" undrade Emelie.
"Maybe watch some movies and eat popcorn?" föreslog Liam.
"Yeah sure!" sa Zayn glatt.

Vi satte oss all i soffan. Det blev väldigt trångt, men vi löste det. Joanna och Niall verkade komma överrens väldigt bra, nästan för bra. Niall satt och tittade på henne under hela tiden. Och visst var hon vacker, hennes bruna hår som hängde över hennes axlar var som en ängels. Precis som Emelies. Emelie satt mellan mig och Louis. Jag tror faktiskt att jag började få känslor för henne. Men jag vågar inte säga något till Louis, det känns som om han skulle bli arg då. Han var ju som hennes storebror, och vilken storebror skyddar inte sin lillasyster? Oavsett om killen är bra eller dålig så skyddar man henne.
På något sätt avundades jag deras vänskap, deh var ifrån varandra i tre år och under bara några få möten har dom hittat tillbaka till varandra, som om de båda var beronde av den andra.

---

Oj, det här inlägget blev verkligen kortare än det förra, men jag kände att detta behövdes skriva innan jag glömde det ^^
Det här var iallafall det sista inlägget för idag.
Men jag vill återigen tacka er som läser! :D
Kommentera och tipsa gärna era vänner ^^

Tidigare:
"Oh, I went to see my mum" sa Louis.
"Oh, okay" sa jag.
Jag kollade in i hans ögon och jag märkte att något var fel, men något sade mig att han inte ville att någon skulle veta, så jag tittade bort och gav honom en klapp på ryggen.
"Anyone up for some FIFA?" undrade Zayn.
"Yeah!" hojtade vi andra.

---

De två närmsta månaderna var stressiga. Vi åkte runt i landet och framträdde och promotade vår nya bok och cd.
Vi fick nog två veckor ledigt av den tiden. Så under den lediga tiden satt vi mest hemma i våra lägenheter och spelade spel med varandra. Fast Louis smög iväg vissa dagar så som han hade gjort den där dagen.

En dag när allt resande var färdigt och vi satt hemma i Liams lägenhet kom Emelie upp på tal:
"Do you guys remember Emelie?" sa Louis.
"You are a master of changicng the subject!"utbrast Zayn.
"Well, yeah, of course we do" sa Liam.
"Well she's throwing a party next weekend because she's finished High School" sa Louis.
"Why throw a party?" sa Niall. "She hasn't quit scool for good or something?"
"Well, she's from Sweden and when you end High School there you have a big party, and she decided to throw one" sa Louis.
"I think that will be awesome!" sa jag glatt. Jag hade saknat Emelie, även om jag bara hade träffat henne två gånger så var hon en av dom personer som man vill ha i närheten, precis som Louis.


Jag vaknade av ett enormt buller. Jag öppnade snabbt upp ögonen och bullrandet fortsatte. Jag satte mig upp och drog av mig täcket. Jag tog mjukisbyxorna som hängde på en fåtölj och drog på mig dom.
Jag gick till sovrumsdörren och öppnade den. Där stod Liam, Zayn, Niall och Louis och bankade.
"Look who's up! It's Sleeping Beauty!" sa Louis.
"Oh stuff it!" sa jag argt och slog honom på armen.
"Aouch, that hurt!" sa Louis och gjorde en ledsen min.
"Look we have got to get ready, Emelies party is starting in 3 hours and we still need to find her a present" sa Liam.
"Okay, okay, can you guys let me get to the bathroom and get ready?" sa jag.
"Sure!"

Jag hoppade in i duschen och gjorde mig färdig. Idag fick det bli en vit skjorta, mörkblåa chinos och en matchande kavaj.
"Ooh, loking nice!" skämtade Louis.
"Oh please!"
"Dressing up for Emelie are you?" sa Louis.
"No, can't a guy just dress nice?" sa jag, jag märkte att mina kinder började bli röda och jag gick snabbt in på toaletten.

"Are you lads ready to go soon?" hojtade Liam från köket.
"Yeah!" sa jag och stoppade min mobil och plånbok i fickan.
"All set!" sa Louis.

Vi gick ut i bilen och vår chaufför tog oss till Harrod's.
"Okay lads! We have one hour until we have to be at Emelies party! Let's go found her a PRESENT!" skrek Louis i bilen.
"You don't have to shout!" sa Zayn och gnugga sig i örat.
"Yes I do! Okay let's go and find that present, do you lads copy?!"
"Yes sir!" hojtade vi innan vi gick ut ur bilen.
Precis innan vi gick in genom entrén kom en grupp fans springandes mot oss. Vår chaufför hade sett fansen innan och ringt efter vakter som hjälpte oss in i köpcentret.

Louis - som gick först av oss - stannade framför ett skyltönster som tillhörde en smyckesaffär. Vi andra gick dit och han pekade på ett halsband i vitt guld med ett stjärnhänge.
"Wow, that's beautiful!" sa Liam.
"Shall we get it for her?" undrade Louis.
"Yeah, I think so" sa jag.
"Okay, I'll go in and buy it" sa Louis.
"Maybe we should give her some chocolate too?" sa Niall.
"You want chocolate right?" undrade Zayn.
"Yeah, can't you smell it?" sa Niall.
Niall hade rätt. Bredvid smyckesaffären fanns en chokladaffär och dofterna var underbara. När Louis kom tillbaka såg han på våra miner att vi ville gå dit.
"Anyone want some chocolate?!" sa han och vi gick in.
En våg av chokladdoft svepte över mig när jag klev in. Där inne fanns verkligen all sorts choklad, från alla världens hörn. Liam gick fram till en hylla som var markerad med en svensk flagga.
"Hey lads, wouldn't it be nice to give her some swedish candy? Since she is from there?"
"Yeah, that would be awesome" sa Zayn.
"What's Malaco?" undrade Louis.
"It looks like som kind of sweet candy" sa Niall och kollade på en påse.
"Mar.. Marabuu, Marabou?" försökte Liam uttala. "Is this some kind of chocolate?"
"Probably, since it says 'milk chocolate' on the package" sa Louis.

Tjugo minuter senare satt vi i bilen påväg till Emelies fest. Niall satt bakom mig och käkade upp ett choklad han hade köpt.
"You do know that we will be getting food at the party, right?" sa Louis.
"Yeah, but I think I can eat that too."

Bilen stannade utanför Emelies port och vår chaufför öppnade bildörren åt oss. Jag tog på mig min solglasögon och hoppade ut.
"You don't have to wait for us Reg, we'll take a cab home" sa Louis och gav chauffören en klapp på ryggen.

Liam tryckte på porttelefonen och Emelie svarade:
"Hi!"
"Hi, it's us" sa han.
"Okay, I'll buzz you in" sa Emelie och ett burrande ljud tog över.

"Hey you guys!" sa Emelie glatt när hon öppnade dörren.
"Hey!" sa Zayn.
"Oh, it's so good to see you all!" sa hon och kramade om oss.
"How are you?" undrade Louis.
"Great, I've never been better!" sa Emelie och log mot honom.
"That's fantastic!" sa han glatt.

Emelie ledde oss in till hennes vardagsrum där hennes vänner och familj fanns. De alla reste sig upp och Emelie presenterade oss för dom.
"Lads, this is my mother, mum this is Harry, Liam, Zayn, Niall and Louis."
"Hi boys, and hi Louis, wow you've gotten bigger since i last saw you!" sa hon skämtsamt och kramade om oss.
"And these are my grandparents from Sweden" sa Emelie och presenterade oss.

Hennes vänner var mer glada för att se oss än vad hennes familj var. Några av dom frågade om autografer och ville ta foto. Jag kände igen en av dom, det var Joanna som vi hade träffat i parken när vi hade signering.
"Hey! It's you, from the park! Joanna right?!" sa Niall glatt.
"Yeah tat's me!" sa Joanna glatt. Hongav en blick till Emelie som nickade åt henne. Jag antar att Joanna var lite småförtjust i Niall.
"So you've graduated High School now?" sa jag till Emelie.
"Yeah, or as we say in Sweden: 'har tagit studenten'" Hon skrattade.
"Taigit stuodentein" försökte jag.
"Haha almost like that!"
"I guess I learn fast!" sa jag. "So what are your plans for college?"
"Well, I'm thinking about go to law school actually."
"That's great!"
"Yeah, or maybe study economy."
"So you want to study huh?" sa Louis.
"Yeah, I've wanted it since I was a little girl."
"Oh yeah, you always wanted to play 'law and order' when we were little, and you wanted to be the judge" sa Louis och skrattade.


Festen avslutade när klockan var ungefär 9.00 pm. Hennes vänner och familj hade åkt hem innan oss och när vi stod i hallen kom Zayn på en idé:
"Can't we go to a movie or something? They show some old classics in town tonight!"
"That would be great" sa Niall.
"Yeah, do you wanna come Emelie?" undrade jag.
"Sure, let me just tell my mother" sa hon och gick in i köket.
Hon kom tillbaka nästan direkt efter och tog sin jeansjacka och väska och vi gick iväg.

---

Det var några som ville att jag skulle skriva lite längre inlägg, så jag försökte göra det lång, och jag måste säga att jag lyckades! ;)
Aja, jag tror inte jag lägger upp något mer idag, men man vet aldrig!
Kommentera och tipsa gärna era vänner! :D

Tidigare:
Harry:
"I think I'm gonna watch some tv" sa jag och satte mig i teven
'Emelie var fantastisk, rolig, gullig, underbar, trevlig, och snygg. Undrar om Louis skulle låta mig dejta henne, hon är ju trots allt hans bästa kompis.' tänkte jag, fast längre kom jag inte, Liam tog tv-kontrollen ifrån mig och bytte kanal.
(Jag kommer att skriva som Harry från och med nu, så att ni alla vet och inte blir förvirrade^^)

---

Jag hörde nycklarna i dörren och Louis kom in i hallen. Jag hörde hans fotsteg när han gick mot köket. Han tog fram ett glas och öppnade kranen. Han hällde i vatten i ett glas. Jag hörde hur han tog fram en burk och hur han vände den upp och ner. Jag hörde hur piller hälldes ur burken och hur burken sattes på sin plats i ett av köks-skåpen. Jag gick ut i köket och såg Louis luta sig mot diskbänken.
"Something wrong?" undrade jag.
"Huh?!" sa Louis förvånat och tittade upp på mig. "Yeah, everything is fine, just some headache."
"Oh, okay" svarada jag.
"Where is the other boys?" undrade han.
"Oh, they're out getting pizza" svarade jag.
"Okay" svarade Louis kort.
Han tog tv-kontrollen och satte sig i soffan. Det dröjde inte länge innan de andra killarna kom tillbaka med pizzan. De hojtade glatt när de kom in i hallen. Jag gick dit och mötte upp dom.
"Has Louis come back?" undrade Liam.
"Yeah" svarade jag.
Vi gick in och började duka upp på bordet.
"Louis areyou going to eat?" undrade Niall.
"No thanks, I'm not hungry" svarade han utan att vända huvudet mot oss.
"Well that means more pizza for me!" skämtade Niall glatt.
Men Louis rörde inte en min.
"What's wrong with him?" viskade Liam till mig.
"Yeah, I've never seen him like this" sa Zayn tyst.
"I don't know, ever since he came back from dropping off Emelie he's been like this" sa jag.
"Did you ask him if something was wrong?" undrade Niall med munnen full av pizza.
"Yeah, and he said he just had a headache."
"Well maybe he's telling the truth?" sa Zayn och ryckte på axlarna.
"I don't know" sa jag. "Anyways, let's dig in!"



Dagen därefter vaknade jag av att solskenet sken in genom fönstret. Jag gick upp ur sängen och gick ut i köket. Louis - som oftast var vaken före mig - var inte där. Jag gick för att kolla om han låg i sängen och sov, men han var inte där heller. Han var inte någonstans i lägenheten. Jag gick ut i hallen och jag kunde inte hitta hans jacka eller skor.
'Han har säkert gått ut en runda' tänkte jag och gick tillbaka till köket.
Jag tog fram fil och flingor och åt frukost i lugn och ro.
Dörren öppnades och Niall kom in.
"Why are you still in your pyjamas?" sa han förvånat. "The clock is past 11.00 am!"
"I guess I was tired?" sa jag. "Have you seen Louis?"
"No, isn't he here?"
"No, his jacket and shoes are gone."
"Maybe he's out?"
"But then he would have wrote me a note" sa jag.
"Well, if he hasn't shown up by tonight we'll go look for him" sa Niall. "Now go on and get dressed! We're going to the zoo."

Hela dagen vände och vred jag på mina tankar om var Louis kunde vara.
När vi kom hem igen satt Louis vid köksbordet i vår lägenhet med ett stor leende.
"Hey Lads!" sa han glatt.
"Hey!" svarade jag. "Where have you been all day?"
"Oh, I went to see my mum" sa Louis.
"Oh, okay" sa jag.
Jag kollade in i hans ögon och jag märkte att något var fel, men något sade mig att han inte ville att någon skulle veta, så jag tittade bort och gav honom en klapp på ryggen.
"Anyone up for some FIFA?" undrade Zayn.
"Yeah!" hojtade vi andra.

---

Det här är alltså del 10, och nästa del kommer att läggas ut senare idag ^^
Tack för att ni läser och kommenterar! :D
Tipsa gärna andra om min historia, så är ni gulliga :')

Tidigare:
"Well done Emelie!" sa Harry.
Jag vände mig om och kollade på skärmen och där stod det att jag hade slagit en strike. Jag kollade en gång på banan och alla käglorna låg ner.
"Yes!" utbrast jag.

---

"Looks like neither of you won!" sa Liam och skrattade åt Harry och Zayn.
"Yeah, well, Emelie is clearly a pro!" utbrast Zayn.
"Trust men, I've never even shot a strike before!" sa jag.
"Really, because it doesn't seem that way, I mean neither one of us has shot 7 strikes in a game!" sa Niall.
"I guess I just had a good day" s jag och ryckte på axlarna.
"Anyways, what shall we do now?" undrade Niall.
"Well, maybe go back to the complex and play games?" undrade Harry.
"Yeah!" sa Louis glatt. "Do you want to join us Emelie?"
Jag kollade klockan och den visade 4.00 pm. Jag tittade på killarna och de alla väntade på svar.
"That would be awesome!" sa jag och log.
Killarna blev glada och vi gick ut ur rummet. Vi tackade föreståndare och gick sedan ut.
Klungorna av paprazzis och fans hade minskat men några fanns fortfarande kvar.
Bilen tog oss till ett område i London, Liam öppnade bildörren och när jag klev ut blev jag förvånad, där fanns inga paparazzis eller fans.
"This is probably the only area that we don't get followed by people" sa Zayn.
"But sometimes some fans sneak in here, but that almost never happen" sa Niall oh stängde bildörren efter oss.
Bilen körde iväg och killarna tog mig till en lägenhet.
"So this is me and Harry's apartment" sa Louis och låste upp dörren.
Jag blev förvånad över hur välstädat det var, det såg inte alls ut som den typiska 'ungkarls' lägenheten. Det var väldigt ljust och fräscht i lägenheten och högt i tak.
"Wow, this is so nice" sa jag.
"Well, us superstars, we can only have the best!" skämtade Louis.

Vi satte oss vid ett stort matbord och Louis plockade fram Monopol.
"Does anyone want something to drink?" undrade Harry.
"Yeah, I'll have some Coke" sa Niall.
"Me too" sa jag.

Vi satt runt bordet och spelade i nästan 3 timmar. Plötsligt fick jag ett sms från mamma.
'Where are you? You have to come home now. xoxo'.
"Eh, I have to go home now" sa jag och reste mig upp.
"Okay, I'll drive you" sa Louis och gick mot hallen.
"It was fun meeting you all!" sa jag till dom andra.
"Yeah, we should do this some other time" sa Liam.
"Yeah, okay then, I'll se you lads later" sa jag och kramade om dom.

Jag och Louis gick ut till bilen och körde hem.



Harry:
"I think I'm gonna watch some tv" sa jag och satte mig i teven.

'Emelie var fantastisk, rolig, gullig, underbar, trevlig, och snygg. Undrar om Louis skulle låta mig dejta henne, hon är ju trots allt hans bästa kompis.' tänkte jag, fast längre kom jag inte, Liam tog tv-kontrollen ifrån mig och bytte kanal.

---

Det här var alltså del 9 ^^
Jag vill tacka alla för de fina kommentarerna :D
Nästa del kommer nog upp senare idag :D

Tidigare:
Föreståndaren för hallen hälsade på oss och ledde in oss i ett rum där det fanns en privat bana.
'Kändisar får verkligen allt!' tänkte jag.
"Are you ready to get crushed?" frågade Louis och skrattade.

---

"Come on, let's go find you some shoes!" sa Louis och puttade in mig i ett rum där väggarna var klädda med hyllor som var fyllda med skor.
Det var inte speciellt svårt att hitta några skor. Det fanns nog tio olika par av varje storlek.
Jag tog av mig mina röda ballerinaskor och tog på mig bowlingskorna, de här skorna var inte som dom andra man fick på andra bowlinghallar. De har var helt nya, och de var nog av ett dyrare märke.
Mina ballerinaskor la jag i en plastpåse som man fick i receptionen.
Jag gick in i vårt privata rum och där fanns 6 fåtöljer och ett bord med dricka och tilltugg. Jag satte min väska på en av fåtöljerna och sen kom killarna in.
"I am so gonna win this thing!" säger Harry glatt.
"Oh I don't think so! I strongly believe that I'm gonna win!" sa Zayn.
"Oh yeah, wanna bet?" sa Harry.
"Sure!"
"Lads? Can we please stop focusing on that and start bowling?" sa Liam.
"I think youre right Liam" sa Louis.

Det var Niall som började. Och därefter var det Zayn, och han som hade varit väldigt självsäker innan spelet blev besviken på sig själv för han bara knocka ner 7 käglor.
"Oh, I think we ALREADY have a winner!" sa Harry högt.
"Oh stuff it!" sa Zayn och satte sig i sin fåtölj.
Därefter var det Liams tur, han slog en spare. Plötsligt började jag ångra att jag hade åkt hit, jag ville ju inte att dom skulle se mig förlora. Men det var försent för att ångra sig, för det var min tur.
Jag tog det lättaste klotet som fanns och skickade iväg det, innan klotet kom fram till käglorna vände jag mig.
"Well done Emelie!" sa Harry.
Jag vände mig om och kollade på skärmen och där stod det att jag hade slagit en strike. Jag kollade en gång på banan och alla käglorna låg ner.
"Yes!" utbrast jag.

---

Det här blev ett litet inlägg, men jag lovar att jag fortsätter imorgon ^^
kommentera eller kom med några idéer, hittills har jag fått bra idéer som jag ska klämma in ;)

Tidigare:
"Oh, okay" sa Louis. "Well, me and the boys can come pick you up tomorrow about 11.00 am?"
"Yeah, I'll be ready then!"
"Okay, well, I'll se you later."
"Yeah, say hi to the others from me!"
"I will" sa han och la på luren.
Efter samtalet stängde jag av datorn och släckte sänglampan.

---

Mamma kom in i rummet.
"Emelie, jag åker till Susan nu" sa hon och rullade upp gardinerna. "Bara för att det är lördag behöver du ju inte sova hur länge som helst."
"Hur mycket är klockna?" sa jag, fortfarande med ögonen stängda.
"Den är kvart i tio."
Jag hoppa upp ur sängen och sprang in i badrummet.
"Värst vad du blev pigg snabbt!"
"Jag ska träffa Louis om nästan en timme."
"Jaha, vad ska ni hitta på?"
"Vi ska åka och bowla med de andra killarna i One Direction" sa jag ifrån duschen.
"Jaha, så du är liksom en i gänget nu?" skämtade mamma.
"VA?" sa jag högt, jag hörde henne inte för vattnet.
"ÄH, DET GÅR INTE ATT SNACKA GENOM EN STÄNGD DÖRR MEDANS DU DUSCHAR, SÅ VI SNACKAR SEN."
"OKEJ, HEJDÅ, HÄLSA SUSAN"

Jag hoppade ur duschen och sprang in i köket. Jag tog fram fil och flingor och gjorde frukost. Mamma hade lagt ett fat med hallon på diskbänken, jag hällde i dom i skålen och satte mig i soffan och åt snabbt upp flingorna. Därefter diskade jag och sprang sen in på mitt rum. Jag kollade klockan och den visade kvart över tio. Jag sprang in på toaletten och kollade mig i spegeln. Mitt hår var fortfarande lite blött så jag startade hårfönen och fönade så att det blev torrt. Jag gick in i mitt rum igen och öppnade garderobsdörrarna, jag letade fram en snygg klädsel och gick sen in i badrummet. Jag borstade mitt hår och flätade det i en lös sidofläta. Jag tog lite mascara och gick sedan ut i mitt rum. Jag kollade mig i helkropps-spegeln. Jag bar ett par röda byxor, ett vitt linne och en blå kavaj. Om jag fick säga det själv så såg jag rätt så bra ut idag, iallafall för att ha vaknat upp så tvärt.

Plötsligt ringde dörrklockan. Jag tog min mobil och min väska och gick ut i hallen. Jag öppnade dörren och där stod Louis och log.
"Hey Emelie!" sa han glatt.
"Hi Louis" sa jag och tog på mig mina skor.
"Are you ready to go bowling?" frågade han.
"Yeah!" sa jag.
"But before we are going to go eating at Nando's, Nialls request."
"Hahah that's okay!"
Vi gick ut ur lägenheten och Louis stannade precis innan vi närmade oss ytterdörren.
"Eh, do you have any sunglasses or something? Because there are many paparazzis out there and you may get some unfriendly comments" sa han och tittade på mig.
"Yeah sure" sa jag och tog fram mina Ray Bans från väskan.
Jag hade fått dom av min mamma när jag fyllde femton, efter ett antal år av övertalan.
"You look like a real celebrity!" sa han glatt.
"Haha!" skrattade jag och vi gick ut.
Louis hade rätt. Utanför stod stora klungor med paparazzis, alla försökte få en bra bild. Plötsligt kom Lady Gagas låt 'Paparazzi' in i huvudet.
Louis tog tag i min arm och drog in mig i en stor svart bil. Inne i bilen satt fyra andra, välbekanta killar.
"HI EMELIE!" sa dom glatt när jag klev in.
"Hi you guys" sa jag.
"You can sit here" sa Harry och klappade på sätet bredvid honom.
"Okay, thanks" sa jag och spände säkerhetsbältet.

De paparazzis som hade stått utanför porten jagade efter bilen och försökte få ett foto genom de svarta fönstrena.
"Ska va ha lite skoj?" skrattade Louis.
"JA!" sa dom andra i kör.
Louis rullar ner fönstret och paparazzin blir helt galna. Blixtarna lös upp bilen.
"Vi bjuder dom på ett leeende!" sa Liam och vi alla log.

Därefter rullade Louis upp fönstret och bilen ökade farten. Man märkte på Niall att vi var påväg till Nando's. Han log och skrattade hela tiden.
"So Emelie have you ever been to Nando's?" undrade Niall.
"I actually haven't" sa jag och vände huvudet om.
"Really?!" sa Niall chockerat. "Well lucky you we are going there."
"Haha!"

Bilen stannade på parkeringen till resturangen. Harry stötte till min arm när jag var påväg ut och pekade på solglasögonen jag hade på mitt huvud. Jag fattade piken. Jag tog på mig glasögonen och gick sedan ut. Harry följde efter mig och stängde bildörren.
Utanför bilen stod återigen en stor klunga paparazzis och ville ta foto. Där fanns även en del fans. Harry lutade sig mot mig och viskade i mitt öra.
"This is how we have it where ever we go."
"How do yo survive?!" viskade jag tillbaka.
"Oh, you kind of get used to it after a while."
Killarna ställde sig på en rad och lät fansen ta några foton på dom. De skrev några autografer och kramade om några få fans. Sedan tog Harry armen om mig och ledde in mig till resturangen.
En servitris hälsade på oss och ledde oss igenom hela resturangen. Folket som satt och åt plockade fram sina mobiler och tog foto på oss.
Servitrisen tog oss till ett VIP-rum längst bak i resturangen. Louis drog fram en stol och uppmanade mig att sätta mig. Jag tackade honom och satte mig ner. Han tog en plats på min högra sida och på min vänstra sida satte Harry sig. På andra sidan satt Niall, Liam och Zayn.
Servitrisen gav oss menyer och sedan lämnade hon oss.
"Shall we have all three dishes our just the main course?" undrade Zayn.
"All three dishes!" utbrast Niall. "I'm starving!"
"Can't we just eat the main course here and the go for Ice cream before we go bowling?" undrade Zayn.
"It's fine by me!" sa Liam, och de andra höll med.
"Okay, what about you Emelie?" undrade Niall.
"I think that would be great!" sa jag glatt.
"Okay!" sa Louis. "Hah Niall, this is probably the first time you won't be eating all three dishes!"
"Oh shut up!" sa Niall.

Servitrisen kom in och tog våra beställnignar.
"I'll have the Ceasar Salad and som sparkled water" sa jag och räckte fram min meny.
Servitrisen tog emot menyn och gick ut ur rummet.

Det dröjde inte länge innan servitrisen kom med maten.  Och måltiden var fylld med glada skratt och när vi alla var färdiga gick vi ut till bilen och åkte till en glassbar.



När vi - en timme senare - kom fram till bowlinghallen möttes vi än en gång av klungor av paparazzis. En paparazzi försökte dra av mig mina solglasögon när jag klev ur bilen. Louis tryckte bort honom och chauffören klev ut ur bilen. Han var en lång och muskulös man som man nog inte skulle vilja hamna i bråk med.
"He's actually really nice, and so funny" viskade Louis till mig.
Chauffören puttade bort paparazzis och höll undan fans.
Killarna tog tag i mig och vi sprang in i bowlinghallen.

Föreståndaren för hallen hälsade på oss och ledde in oss i ett rum där det fanns en privat bana.
'Kändisar får verkligen allt!' tänkte jag.
"Are you ready to get crushed?" frågade Louis och skrattade.

---

Oj oj oj, det här inlägget blev längre än väntat, men jag hoppas att ni tycker om det ändå :D
Kommentera vad ni tycker :D
Och jag vill tacka allihopa för era kommentarer ^^
nästa del kommer nog upp imorgon :D

Tidigare:
Jag tittade ut genom fönstret. Utanför sprang folk förbi, precis som vanligt. Dörrklockan klingade och en grupp affärsmän klev in. De alla bar kostym och hade svarta portföljer. De såg sig förbryllat omkring, förmodligen letade dom efter en plats att sitta på. Men eftersom det lilla fiket var nästan helt fullt så vände dom igen och försvann ut ur dörren. Bakom dom stod en kille, som jag tyckte var en aningen bekant, jag tittade åt hans håll och han vänder sig mot mig. Jag tittar ut genom fönstret igen för att inte möta hans blick. Plötsligt knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där är...... Louis!

---

"Hi Emelie" sa han. "Oh I'm so sorry I haven't called or texted you, but I've been really busy..."
"Oh, that's okay" sa jag och log. "Please sit down". Jag pekade på den tredje stolen vid vårt bord som ingen använde.
"Okay, thanks" sa han och satte sig, en servitris kom fram med en kopp te. "So, what are you up to today?"
"Well, me and Joanna are going to see a movie."
"Oh, that explains the jacket on that chair" sa Louis och pekade på Joannas stol.
"Yeah" sa jag och skrattade. "So what about you?"
"Well, the boys and I have just finished the promoting the cd, so now we have three weeks off."
"That must be nice, getting som time off?"
"Yeah, we've been working really hard these past months" sa Louis. "So it's nice to finally relax."
"I can imagine that."
"So, what are you doing tomorrow?" undrade han. "Me and the boys were planning on going bowling or something."
"Yeah, that would be great!" sa jag glatt.
"Okay then, maybe your friend Joanna can join?"
"Yeah, I'll ask her when she comes back from the toilet."
"Okay, well, I better be going, on my way to see my family, they are in town you see."
"Okay, say hi to them from me" sa jag och log.
"Well, I'll call you tonight, say about 10.00 pm?"
"Yeah, that's good."
"Okay then, see you!" sa han och gick iväg.
"Bye!"

"Who was that?" undrade Joanna.
"Oh, it was Louis" svarade jag.
"Oh my God! Was it?" utbrast hon.
"Yeah" svarade jag. "What are you doing tomorrow?"
"My cousin is getting married, so I have to go" sa hon. "How come?"
"Ah, nothing, I was just wondering" sa jag, det var nog bäst att inte säga något om vad Louis hade sagt.
"Okay, so, shall we go?" undrade hon.
"Yeah!" sa jag och tog min väska.
Vi gick ut ur fiket och gick in i parken. Där ute var vädret strålande och solen sken, det var vekligen vår nu. Parken var nästan full med folk. Det fanns förskoleklasser som var ute och gick. Precis som man själv hade gjort när man var yngre.




"Hej, jag är hemma nu!" skrek jag när jag kom in i hallen.
"Hej gumman, var filmen bra?" undrade mamma.
"Den var väl bra, inte riktigt min smak, men den var faktiskt bättre än jag trodde"
"Vad bra" sa mamma.
Jag gick in på mitt rum och satte mig på sängen. Jag satt och tittade på garderoben, planscherna var fortfarande kvar. Killarna log på varenda en av dom. Louis' glädje hade nog smittat av sig på dom andra, man var aldrig ledsen i hans närvaro. Och om man vore det så satt han bredvid och försökte muntra upp en. Han hade alltid varit så.
Jag reste mig från sängen och gick in på toaletten, tvättade ansiktet och borstade tänderna. Jag flätade mitt långa, blonda hår och gick sedan och bytte om till pyjamas.
Jag tog min laptop, satte in en film i cd-facket och bäddade ner mig i sängen. Plötsligt lös mobilen upp, det var Louis som ringde. Jag pausade filmen och satte mig upp. Jag tog mobilen och svarade.
"Hello this is Emelie"
"Hi Emelie, it's Louis" sa en röst.
"Hi"
"So, do you wanna join us tomorrow?"
"Yeah, sure!"
"Will your friend come too?"
"No, Joanna had to go to her cousins wedding"
Oh, okay" sa Louis. "Well, me and the boys can come pick you up tomorrow about 11.00 am?"
"Yeah, I'll be ready then!"
"Okay, well, I'll se you later."
"Yeah, say hi to the others from me!"
"I will" sa han och la på luren.
Efter samtalet stängde jag av datorn och släckte sänglampan.

---

Sådär! Kommentera och kom gärna med idéer om ni har några ^^

Tidigare:
Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Joanna. 'Wow! One Direction are amazayn! ;) xoxo'.
Det dröjde inte länge innan jag fick svar från henne: ' It seems like, you've got the One Direction Infection ;) xoxo'

Två timmar senare låg jag i min säng. Mamma knackade på dörren och kom in.
"Godnatt gumman, sov gott"
"Godnatt mamma"
Mamma stängde igen dörren efter sig. Jag låg stilla i det kolsvarta rummet. Jag hörde teven ute i vardagsrummet. Jag stängde ögonen och somnade fort.

---

"Has he called?" undrade Joanna när jag öppnade dörren åt henne.
"Hi to you to"
"Hi" sa hon och gick in i lägenheten. "So?has he called you yet?"
"No, he have not, but he's probably busy"
"Celebrities are always ignorant of us 'little people'" sa Joanna argt.
"Oh come on, it's only been two week since I met him, he's probably around promoting, you know"
"Oh, okay"

Vi gick upp på mitt rum och Joanna öppnade sin väska.
"Now, since you've got One Direction Infection, you clearly need som posters" sa hon och tog fram en bunte tidningar. "So I brought some of my magazines!"
"Wow, that's great! Thank you, But were am I going to put them?" undrade jag.
"On your walls of course!"
"But, I don't want to ruin my wallpaper" sa jag. "Maybe I could put them on my closet door?"
"Yeah, that's a great idea!" sa Joanna och hoppade upp av glädje.

Efter några timmar satt vi på min säng och beskådade min garderob. Dörrarna som var av trä gav en intrycket av att vara en tidningsartikel.
"This was so much fun!" sa Joanna. "But I got to go home now"
"Okay" sa jag och vi gick ner till hallen. "Se ya tomorrow!"
"Yeah!"



Bussdörren öppnade och jag klev på. Jag gick och satte mig bredvid Joanna.
"Godmorning" sa hon och log mot mig.
"Morning to you to" sa jag.
"Has he called?" frågade hon.
"No, he hasn't" sa jag. "But like I told you yesterday, maybe he's busy with the promoting and everything."

Skoldagen flöt på bra och när den var slut drog jag och Joanna in till stan.
Vi satt på hennes mosters bageri på Oxford Street.
"I'm just going to the ladies room" sa Joanna och reste sig från bordet.
"Okay then"
Jag tittade ut genom fönstret. Utanför sprang folk förbi, precis som vanligt. Dörrklockan klingade och en grupp affärsmän klev in. De alla bar kostym och hade svarta portföljer. De såg sig förbryllat omkring, förmodligen letade dom efter en plats att sitta på. Men eftersom det lilla fiket var nästan helt fullt så vände dom igen och försvann ut ur dörren. Bakom dom stod en kille, som jag tyckte var en aningen bekant, jag tittade åt hans håll och han vänder sig mot mig. Jag tittar ut genom fönstret igen för att inte möta hans blick. Plötsligt knackar någon mig på axeln. Jag vänder mig om och där är...... Louis!

---

Fortsättning kommer imorgon :D
Kommentera och kom med idéer ^^

Vill också passa på att gratulera One Direction till vinsten av deras Brit! är så otroligt nöjd/glad!!! :D

Tidigare:
Senare den kvällen satt jag på mitt rum, min mobil skakade till. Det var ett sms från Joanna. 'Har du nu kollat upp One Direction? xoxo'
Det hade jag inte gjort, så jag startade min laptop och sökte på One Direction. På mindre än 1 millisekund hade söksidan letat upp flera miljoner sidor.

---

7 år tidigare:

"Happy Brithday to you, Happy Birthday to you, Happy Birthday Emelie, Happy Birthday to you." sjöng allihopa.
"Wow, You are a big girl now, 9 years old" sa mamma och gav mig en klapp på axeln.
"Happy Birthday Emelie!" sa Louis och log.
Det märktes inte att Louis var nästan fem år äldre än mig, han har alltid betett sig yngre vad han är, sen är det väl nog så att jag beter mig som om jag är äldre, så jag antar att det jämnar ut sig. Vi möttes för första gången när jag och mamma flyttade in, han bodde i huset bredvid med hans familj. Och sedan dess hade vi varit oskiljaktiga, han var faktsikt som min storebor - fast ändå inte - .

"Bye!" sa jag till gästerna när dom begav sig hemåt.
Jag stängde dörren och gick in i köket. Mamma stod vid vasken och diskade. Louis satt vid matbordet och läste en gammal serie-tidning.
"You do know that you've read that magazine like fourteen times, right?" sa jag till honom.
"Yeah I know, but I'm trying to learn every word of it" sa Louis och skrattade.



Nutid:

"SHE'S MINE!" skrek Louis i videon.
Det förvånade mig verkligen hur lite Louis hade ändrats. Han var precis som han var när vi var fjorton, precis lika glad och tramsig. Vi brukade skämta om att vi aldrig behövde beställa någon clown eller underhållare på våra kalas när vi var yngre. Och han tog ofta på sig den rollen frivilligt på sånna tillställningar.

Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Joanna. 'Wow! One Direction are amazayn! ;) xoxo'.
Det dröjde inte länge innan jag fick svar från henne: ' It seems like, you've got the One Direction Infection ;) xoxo'

Två timmar senare låg jag i min säng. Mamma knackade på dörren och kom in.
"Godnatt gumman, sov gott"
"Godnatt mamma"
Mamma stängde igen dörren efter sig. Jag låg stilla i det kolsvarta rummet. Jag hörde teven ute i vardagsrummet. Jag stängde ögonen och somnade fort.

---

Så? vad tycker ni? Kommentera vad ni tycker eller kom med några idéer :D
Nästa del kommer ut antingen senare idag eller imorgon :)

Tidigare:
"Okay, thank you, Bye" sa Louis och kramade om mig.
"Bye"
"See you another time" sa Harry och vinkade samtidigt som han och Louis begav sig mot bordet och de andra killarna.
Joanna som hade stått helt förstummad under hela samtalet öppnade munnen och sa:
"Well, that was... Oh my God I can't even describe how fantastic that was!"

---

Jag sparkade av mig skorna och hängde upp min jacka på hängaren. Jag tog min väska och gick in i köket. På köksön låg en lapp från mamma,'Jag är och handlar, kommer hem vid fem. xoxo'.

Även om vi bodde i Storbrittanien så pratade vi ändå svenska med varandra. Det var nog inte så konstigt eftersom många gör det för att hålla sitt hemspråk vid liv. Men jag hade aldrig stött på några som snackade svenska här i Storbrittanien. Så när jag har vänner hemma tittar dom på mig som om jag vore en utomjording.

Jag tog en titt på klockan och den visade prick fem. Jag hörde nycklar klirra vid dörren och mamma kom in i hallen.
"Hej gumman!" ropade hon in i lägenheten.
"Hej mamma" jag gick ut i hallen för att hjälpa henne med kassarna. "Hur har din dag varit?"
"Det har varit bra, lite stressigt på jobbet bara" sa mamma och började packa in varorna i kylskåpet. "Vad har du gjort idag då?"
"Joanna släpade ner mig till parken efter skolan för One Direction skulle signera skivor där" sa jag och hjälpte till.
"Jaså, vilka är dom?" undrade hon.
"Det är en grupp killar som sjunger och lite sånt" svarade jag.
"Är det dom du lyssnar på hela tiden?"
"Nej, första gången jag fick höra om dom var påväg till parken"sa jag.
"Okej, något annat spännande som har hänt idag?"
"Ja, jag träffade Louis från Doncaster!" sa jag glatt.
"Louis?"
"Ja, Louis Tomlinson, han var min bästa vän när vi bodde i Doncaster"
"Just det, vad kul!" sa mamma. "Vad har han haft för sig då?"
"Han är faktiskt med i One Direction!"
"Verkligen?!" sa mamma chockat.
"Ja, jag blev precis lika förvånad som du"


Senare den kvällen satt jag på mitt rum, min mobil skakade till. Det var ett sms från Joanna. 'Har du nu kollat upp One Direction? xoxo'
Det hade jag inte gjort, så jag startade min laptop och sökte på One Direction. På mindre än 1 millisekund hade söksidan letat upp flera miljoner sidor.

---

Detta var del 3, sorry för ett ganska meningslöst inlägg, men jag har lite idé-torka.
Nästa del kommer upp imorgon :D

Tidigare:
"Oh it's so nice to see you again!" sa Louis och log, han reste sig för att krama mig men säkerhetsvakterna bad honom att sätta sig igen.
"Nice to see you to!" sa jag glatt.
"Look, I can't talk right now, but we get a break soon, so can you wait by that bench over there and the I'll join you for a chat?" sa han coh pekade bort mot en tom bänk.
"Yeah sure!" sa jag.
Jag tog min signerade skiva och gick till Joanna.
"Oh my God Emelie!" skrek hon när vi gick mot bänken. "He remembered you!"
"Yeah he did" sa jag och log.

---

"Hello again!" sa Louis och gick mot mig med öppna armar.
"Hi to you too!" sa jag och kramade om honom. "This is my friend Joanna"
"Hello" sa Joanna och började fnittra.
"Hi there" sa Louis och log. "Wow! It must have been like three years since we last saw each other!"
"Yeah, it was at my 'goodbye' party, if I remember it correctly" sa jag.
"Oh yeah" sa han med en fundersam min. "I almost forgot that!"
"That was so much fun! I remember that you cried when I said goodbye to everyone" sa jag och skrattade.
"Haha I kind of let that memory fade away" sa han och började rodna.
"So what have you been up to? except becoming a superstar!" sa jag och skrattade.
"Well, except becoming a superstar I haven't done anything really, I've been really busy" sa han och skrattade.
"I can imagine that" sa jag.
"Well, what about you?"
"Nothing special, just been going to school every day and stuff" svarade jag.
"LOUIS! YOU HAVE TO GET BACK HERE!" skrek Liam.
"I'M COMING!" svarade Louis. "Well school is important"
"Haha yes, but aren't you going to go there?" undrade jag och nickade bort mot det avlånga bordet.
"Nah, they'll come and get me if they really need me" sa han och skrattade.
Jag började skratta. Det var jätte kul att träffa Louis igen, även om det var tre år sen vi sågs sist så var han ändå sitt gamla jag. Fast han hade ju vuxit och blivit äldre. Fast det märktes verkligen inte.
"Louis, you have to come! the signing is starting now!" sa Harry som kom springandes mot oss.
"Okay, I'll come, but first, Harry this is my old friend Emelie from Doncaster, and Emelie this is my friend Harry from One Direction" sa Harry och log.
"Hi" sa jag och sträckte fram handen.
"Hello" sa Harry och skakade min hand.
En sak som förvånade mig var att han hade de mjukaste händerna jag någonsin skakat.
Samtidigt som vi skakade varandras händer tittade vi varandra i ögonen. Harry framkallade ett leende och jag gjorde detsamma.
"Okay then, well, Emelie, can I maybe get your number so we maybe can meet some day and catch up?" undrade Louis.
"Yeah sure, that would be great!" svarade jag och gav honom mitt nummer.
Okay, thank you, Bye" sa Louis och kramade om mig.
"Bye"
"See you another time" sa Harry och vinkade samtidigt som han och Louis begav sig mot bordet och de andra killarna.
Joanna som hade stått helt förstummad under hela samtalet öppnade munnen och sa:
"Well, that was... Oh my God I can't even describe how fantastic that was!"

---

Jaha, då var del två uppe! kommentera och berätta vad ni tycker om den! :D
Del 3 kommer nog upp imorgon :D

1½ år tidigare:


Jag tog en sista titt i spegeln innan jag sprang ner till skolbussen, allt såg bra ut. Jag sprang ner för trappan och ut genom dörren. När jag kom ut möttes jag av ett underbart väder. Solen sken och fåglarna kvittrade. På något sätt verkade världen så mycket gladare på såna här dagar. Jag sprang mot skolbussen, dörrarna öppnades och jag klev på. Bussen var nästan helt full, jag gick längs med mittengången fram till min kompis Joanna som hade sparat en plats åt mig.



Min mamma och jag hade flyttat till Storbrittanien från Sverige för ungefär 10 år sedan. Mamma har uppfostrat mig helt själv sedan min pappa dog när jag var två. Det enda minnet jag har av honom är ett kort som är taget när han och min mamma träffades för första gången. Det var 14 år sedan han dog, men mamma grät fortfarande varje dag. Jag antar att hon aldrig skulle sluta med det heller. Mamma fick ett jobb i Doncaster när jag var ungefär 6 år gammal, så vi lämnade Sverige och flyttade dit. Sen för ungefär 3 år sedan blev mamma befodrad och vi fick flytta till London. Så just nu bor vi i en lägenhet i Notting Hill.


Klockan ringde ooch skoldagen var slut. Jag packade ihop mina böcker och begav mig mot mitt skåp. Jag lämnar in mina grjer och tar min väska. Joanna slår igen mitt skåp och ler.
"Guess who comes and visit London this afternoon!"
"Your grandparents maybe?"säger jag med en  förundrad min.
"No silly, ONE DIRECTION!" de två sista orden skrek hon ut.
"Who are they?" undrade jag.
"Eh, excuse me? Have you been living under a rock these last 7 months?DO YOU NOT WATCH TV?!" utbrast hon.
"You don't have to shout!" sa jag och gnugga mig i mitt högra öra. "I'm sorry for not listening to the newest music and stuff"
"Okay, I forgive you" sha said and laughed. "Anyways, do you wanna join?, I can fill you up on the details of them on our way!"
Hon tog tag i min arm och drog mig med sig till busshållplatsen.

De där One Direction var tydligen Storbrittaniens och Irlands nya superstjärnor. Joanna spelade upp deras låt 'What Makes You Beautiful' och de var faktiskt riktigt bra.

"How do they look like?" frågade jag när låten var slut.
"They are probably the hottest people in the entire world! Wait, let me show you a picture" sa hon och tog fram en bild.
Det var en bild på fem killar, som nog var dom snyggaste killarna jag någonsin sett. Men jag kände igen en av dom.
"Wait, what is his name?" frågade jag och pekade på en kille med brunt hår och en randig tröja.
"That's Louis, he's probably the funniest guy in the world!" Joanna said and smiled.
"I think i know him" sa jag och tittade på Joanna.
"Oh my God! You do?!" utbrast hon.
"Yeah, he was my best friend when i lived in Doncaster" sa jag.
"IIIIIIIIH!" Joanna screamed. All the people on the bus turned around and looked at us. "Emelie, you have to introduce me to him!"
"He probably wont even remember me, the last time we saw each other was like three years ago" sa jag.
"Please?" sa Joanna och gav ifrån sig ett litet leende.

Tio minuter senare stod vi i en lång kö för att få autografer mitt på ett torg. Joanna såg ut som ett litet barn på julafton, hon var helt hysterisk. Precis som alla andra fans, jag var nog den enda där som inte var sådär.
Helt plötsligt började kön röra sig framåt. Folk puttade på bakifrån och det var riktigt rörigt.
Efter ett tag kom vi fram till ett avlångt bord där fem killar satt och skrev sina autografer. Joanna höll min hand i ett fast grepp. Jag kunde knappt känna mina fingrar.
"Hi girls, what's your name?" frågade en blond kille.
"My name is Joanna and her name is Emelie" sa Joanna innan jag ens hade hunnit reflektera över frågan.
"Okay then, here you go" sa killen och gav oss två skivor med autografer.
"Thanks Niall" sa Joanna.
'Okej, så den blonda var alltså Niall och det var han som var från Irland' tänkte jag.
"Hi ladies!" sa nästa kille.
"Hi Zayn" sa Joanna och log mot honom.
"Hi" sa jag kort.
"Hello there" sa en annan.
"Hey Liam" Joanna verkade ha koll på vilka alla var.
"Hi there!" sa en kille med lockigt hår.
"Hi" sa jag, Jag tittade in i hans ögon, dom var gröna. Så vackra. Han tittade in i mina och allt stannade upp.
"Hi Harry"
"Hello girls" sa den sista.
"Hi" sa Joanna.
Jag tittade bort från Harry och gick fram till nästa person.
"Emelie?!" sa han.
"Hi" sa jag och log.
"Oh it's so nice to see you again!" sa Louis och log, han reste sig för att krama mig men säkerhetsvakterna bad honom att sätta sig igen.
"Nice to see you to!" sa jag glatt.
"Look, I can't talk right now, but we get a break soon, so can you wait by that bench over there and the I'll join you for a chat?" sa han coh pekade bort mot en tom bänk.
"Yeah sure!" sa jag.
Jag tog min signerade skiva och gick till Joanna.
"Oh my God Emelie!" skrek hon när vi gick mot bänken. "He remembered you!"
"Yeah he did" sa jag och log.

---

Sådär, vad tycker ni? Den blev lite lång men men.
kommentera vad ni tycker så kommer en ny del upp förmodligen imorgon :D
/ Emelie

"Good luck out there babe!", sa jag och kramade om honom.
"Thank you honey" svarade han och kysste mig på pannan. Det märktes att han var stressad. Han ville egentligen inte att jag skulle vara här, men efter övertalan av de andra killarna så gav han sig.
"And good luck to you guys to!"
Killarna gjorde gruppkram och försvann sedan bakom en stor och svart ridå. Jag gick fram till en monitor som fanns backstage, jag såg killarna vinka till publiken när introt till 'What makes you beautiful' spelades. Ute i publiken fanns skrikande fans, vissa av dom grät faktiskt.
Jag kunde inte fatta att för bara ett år sen var jag precis som dom, ett skrikande fan på deras konserter. Och min högsta önskan var att få träffa killarna.
Mycket hade hänt under ett år,....