1½ år tidigare:


Jag tog en sista titt i spegeln innan jag sprang ner till skolbussen, allt såg bra ut. Jag sprang ner för trappan och ut genom dörren. När jag kom ut möttes jag av ett underbart väder. Solen sken och fåglarna kvittrade. På något sätt verkade världen så mycket gladare på såna här dagar. Jag sprang mot skolbussen, dörrarna öppnades och jag klev på. Bussen var nästan helt full, jag gick längs med mittengången fram till min kompis Joanna som hade sparat en plats åt mig.



Min mamma och jag hade flyttat till Storbrittanien från Sverige för ungefär 10 år sedan. Mamma har uppfostrat mig helt själv sedan min pappa dog när jag var två. Det enda minnet jag har av honom är ett kort som är taget när han och min mamma träffades för första gången. Det var 14 år sedan han dog, men mamma grät fortfarande varje dag. Jag antar att hon aldrig skulle sluta med det heller. Mamma fick ett jobb i Doncaster när jag var ungefär 6 år gammal, så vi lämnade Sverige och flyttade dit. Sen för ungefär 3 år sedan blev mamma befodrad och vi fick flytta till London. Så just nu bor vi i en lägenhet i Notting Hill.


Klockan ringde ooch skoldagen var slut. Jag packade ihop mina böcker och begav mig mot mitt skåp. Jag lämnar in mina grjer och tar min väska. Joanna slår igen mitt skåp och ler.
"Guess who comes and visit London this afternoon!"
"Your grandparents maybe?"säger jag med en  förundrad min.
"No silly, ONE DIRECTION!" de två sista orden skrek hon ut.
"Who are they?" undrade jag.
"Eh, excuse me? Have you been living under a rock these last 7 months?DO YOU NOT WATCH TV?!" utbrast hon.
"You don't have to shout!" sa jag och gnugga mig i mitt högra öra. "I'm sorry for not listening to the newest music and stuff"
"Okay, I forgive you" sha said and laughed. "Anyways, do you wanna join?, I can fill you up on the details of them on our way!"
Hon tog tag i min arm och drog mig med sig till busshållplatsen.

De där One Direction var tydligen Storbrittaniens och Irlands nya superstjärnor. Joanna spelade upp deras låt 'What Makes You Beautiful' och de var faktiskt riktigt bra.

"How do they look like?" frågade jag när låten var slut.
"They are probably the hottest people in the entire world! Wait, let me show you a picture" sa hon och tog fram en bild.
Det var en bild på fem killar, som nog var dom snyggaste killarna jag någonsin sett. Men jag kände igen en av dom.
"Wait, what is his name?" frågade jag och pekade på en kille med brunt hår och en randig tröja.
"That's Louis, he's probably the funniest guy in the world!" Joanna said and smiled.
"I think i know him" sa jag och tittade på Joanna.
"Oh my God! You do?!" utbrast hon.
"Yeah, he was my best friend when i lived in Doncaster" sa jag.
"IIIIIIIIH!" Joanna screamed. All the people on the bus turned around and looked at us. "Emelie, you have to introduce me to him!"
"He probably wont even remember me, the last time we saw each other was like three years ago" sa jag.
"Please?" sa Joanna och gav ifrån sig ett litet leende.

Tio minuter senare stod vi i en lång kö för att få autografer mitt på ett torg. Joanna såg ut som ett litet barn på julafton, hon var helt hysterisk. Precis som alla andra fans, jag var nog den enda där som inte var sådär.
Helt plötsligt började kön röra sig framåt. Folk puttade på bakifrån och det var riktigt rörigt.
Efter ett tag kom vi fram till ett avlångt bord där fem killar satt och skrev sina autografer. Joanna höll min hand i ett fast grepp. Jag kunde knappt känna mina fingrar.
"Hi girls, what's your name?" frågade en blond kille.
"My name is Joanna and her name is Emelie" sa Joanna innan jag ens hade hunnit reflektera över frågan.
"Okay then, here you go" sa killen och gav oss två skivor med autografer.
"Thanks Niall" sa Joanna.
'Okej, så den blonda var alltså Niall och det var han som var från Irland' tänkte jag.
"Hi ladies!" sa nästa kille.
"Hi Zayn" sa Joanna och log mot honom.
"Hi" sa jag kort.
"Hello there" sa en annan.
"Hey Liam" Joanna verkade ha koll på vilka alla var.
"Hi there!" sa en kille med lockigt hår.
"Hi" sa jag, Jag tittade in i hans ögon, dom var gröna. Så vackra. Han tittade in i mina och allt stannade upp.
"Hi Harry"
"Hello girls" sa den sista.
"Hi" sa Joanna.
Jag tittade bort från Harry och gick fram till nästa person.
"Emelie?!" sa han.
"Hi" sa jag och log.
"Oh it's so nice to see you again!" sa Louis och log, han reste sig för att krama mig men säkerhetsvakterna bad honom att sätta sig igen.
"Nice to see you to!" sa jag glatt.
"Look, I can't talk right now, but we get a break soon, so can you wait by that bench over there and the I'll join you for a chat?" sa han coh pekade bort mot en tom bänk.
"Yeah sure!" sa jag.
Jag tog min signerade skiva och gick till Joanna.
"Oh my God Emelie!" skrek hon när vi gick mot bänken. "He remembered you!"
"Yeah he did" sa jag och log.

---

Sådär, vad tycker ni? Den blev lite lång men men.
kommentera vad ni tycker så kommer en ny del upp förmodligen imorgon :D
/ Emelie