Tidigare:
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.

---

Elviras perspektiv:
Harry tjatade på mig under nästan hela flygturen att jag skulle äta. Jag ville äta, men jag kunde inte. Jag mådde illa av bara tanken på mat.
Jag fällde ner luckan för fönstret så att solljuset stängdes ute. Sen slöt jag ögonen och lät tankarna flyga iväg.

"Elvira, you need to wake up" sa Harry.
Jag öppnade ögonen och såg Harrys ansikte ungefär tre centimeter från mitt eget. Jag gnuggade mina ögon samtidigt som jag sträckte på ryggen. Jag ställde mig upp och väntade på att Harry skulle ta sitt handbagage. Sedan gick vi tillsammans ut ur planet.
När vi kom fram till gaten sprang ett tiotal paparazzis fram mot oss. Jag greppa tag i Harrys hand och han ledde mig fram mot utgången.


Blixtarna som kom från kamerorna hade etsat sig fast i skallen. Jag stängde ögonen och försökte bli av med dom.
"We need to go to this adress" sa Harry och visade taxichauffören en lapp.
På den lappen hade polisen skrivit ner adressen till sjukhuset.
"Okay" nickade chauffören och startade bilen.



Harrys perspektiv:
We walked into the hospital hand in hand. I guess we looked like a couple. Were we a couple? Or what was that kiss about? Elvira pointed towards the reception. We walked there and took a queue ticket. We sat down in an empty sofa.
I looked at the queue ticket, it hade the number 12 written on it in big black figures.
It beeped and I looked up at a screen slightly above us. It showed the number 11. Just as I was going to turn my head back the screen beeped again and the number changed to 12.
I automatically rose up. Elvira did the same and we walked to te counter.
There sat a man, probably in his thirties. He had black hair right on the top of his head. He wore a pair of glasses that framed his icy, blue eyes.
"Hvad kan jeg gøre for dig?" He said, I guess he assumed that we also speaked danish.
"Hej, jag vill besöka Malin Lindh, jag är hennes dotter" Elvira said in swedish.
The two languages were so similar, and with Elvira's accent the became more similar.
"Nå, der er plads nummer 7, 5. sal" the man answered and pointed in the direction we were supposed to go.
"Tack så mycket" Elvira said and turned away from the counter. "We're going here."
She pinted in the same direction as the receptionist just had done. I nodded and started walking beside her.
We took the elevator up to the fifth floor.
On the fifth floor, we followed some arrows that led us to a door with a big '7' drawn on it. Elvira grabbed the handle and pushed the door to open.


Elviras perspektiv:
Jag gick med långsamma steg in i rummet. Rummet såg ut som ett typiskt rum på ett sjukhus. Vita väggar och golv.
Mitt i rummet stod en säng. Och i sängen låg mamma. Hon var uppkopplad i en massa slangar och maskiner. Jag kände hur knäna blev svaga.
Jag satte mig på knä bredvid mamma, tårarna föll nerför mina kinder. Jag kunde höra maskinerna pipa, men det var en av maskinerna som märkte ut sig, det lät som om den andades.
Jag kände Harrs hand läggas på min axel, jag reste mig upp och kramade om honom.

Mellanrummen mellan pipen från maskinerna blev allt mindre. Jag reste mitt huvud från Harrys bröst och tittade på maskinen.
"I'll go see if I can find a doctor" sa Harry och släppte mig.
Jag nickade till svar och såg honom försvinna ut ur rummet. Jag vände mig om och greppade tag i mammas hand.


Harrys perspektiv:
It wasn't hard finding a doctor, the corridor was full of them.
"Excuse me, but I think somethings wrong in here" I said to one of them.
"Okay, let's go and see" the doctor said and followed me back to the room.
As soon as he heard the beeps he rushed his steps towards the bed.
"Go and get two more doctors here" He said to me.
I did as he asked me and opened the door. I told the first two I saw that we needed help. They rushed into the room and started to disconnect all the hoses.
"Forbered dig til CPR" One of the doctors said.
Elvira let go of her mothers hand for a little while.
"Rydde" One of the doctors said and placed two black things on the chest of Elvira's mother. The chest rose a bit and then went back down.

After three attempts the doctors gave up. Elvira cried more than ever as she held her mothers hand again.


Elviras perspektiv:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."

---

Tack för alla fina kommentarer ^^
I nästa del ska jag skriva Harrys del på svenska, det är lite lättare att skriva då, och går lite snabbare ^^
Nästa del kommer nog imorgon ^^
Tack igen! xx

Tidigare:
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.

---

Allt som hände efter det var suddigt. Även om Harry satt bredvid mig och kramade min hand så satt jag kvar helt oberörd.

"I'm thirsty..." mumlade jag.
"I'll get you some water" sa Harry och släppte min hand.
Han gav mig muggen med vatten. Jag förde den långsamt mot mina läppar och svalde en klunk. Jag ställde koppen på bordet bredvid mig och lutade huvudet mot väggen bakom mig. Jag stängde ögonlocken och fällde en tår.


Solens strålar lös in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon innan jag långsamt öppnade dom.
Jag befann mig i ett främmande rum. Bredvid mig fanns ett vitt bord med en lampa och en liten spegel med gyllene ram. Jag såg mig omkring, rummet var väldigt vackert och modernt inrett. Mittemot sängen jag låg i fanns en större spegel upphängd på väggen.
Jag reste mig långsamt ur sängen och gick fram mot dörren. Jag kunde höra röster komma från rummet utanför, så jag öppnade dörren och gick ut.
Jag kom ut till något som såg ut som en väldigt exklusiv lägenhet. Jag vände huvudet och såg fem välbekanta killar sitta i en soffa.
JUST DET!
Allt kom tillbaka nu, jag och Saga skulle ju på fest med dom, men vi kom aldrig dit, jag fick göra ett stopp på polisstationen bara för att den där mannen trakasserat mig. Och Harry hade kysst mig, och jag hade kysst honom. Och värst av allt, pappa och mamma var döda.


Harrys perspektiv:
I saw Elvira walk towards us while we sat in the hotelroom. Suddenly she bursted into tears. I quickly jumped out of the sofa and hugged her. I felt her tears getting soaked into my t-shirt. I stroke my hands trough her long brown hair.
"Shh, it's okay" I whispered to her.
"Elvira, what's wrong?" Louis asked.
Elvira sobbed(snyftade) for an answer.
"Ehm, her parents died in a car accident last night" I said. "Well, her father did, but it looks like her mother won't survive the injuries."
"Oh my..." sa Niall. "I'm so sorry Elvira!"
"Oh.." Louis, Liam and Zayn said.
Louis stroke Elviras back in a attempt to comfort her, wich I don't think helped as much as he had hoped for, because he gave me a sad face and the put his hand in his pocket.
"Come here, let's sit in the sofa" I said to Elvira. "It's more comfortable."

Elviras perspektiv:
Harry lade sin arm om mig och lät mig luta mitt huvud mot sin axel. Jag hadde slutat gråta nu, istället stirrade jag in i väggen. På något sätt så tröstade Harrys närhet mig. Hans värme och hans doft.
"I want to go.." sa jag försiktigt.
"Where?" frågade Harry. "To the hospital?"
"Mhm" sa jag och pressade mig upp ur soffan.
"I'll go with you" sa Harry och följde efter mig.
"But Harry, we're going home, remember?" sa Niall.
"But Elvira can't go there alone" sa Harry. "I'll go with her, we get a free week off, so I won't miss anything."
Jag lät dom diskutera hur dom skulle göra, jag satt på en av stolarna vid matbordet och tittade ner i händerna.


"Everything is going to be fine.." tröstade Liam samtidigt som han kramade om mig.
"Mhmm.." mumlade jag.
"I hope this isn't the last time we'll see you, Elvira, you are a nice girl" sa Zayn.
Jag tvingade fram ett litet leende.
"Come on Elvira, let's go" sa Harry.
"Can I...Ehm.. just visit the restroom first?" frågade jag.
"Sure" sa Harry.
Jag gick in på toaletten och öppnade kranen. Jag skvätte upp kallt vatten i ansiktet. Jag greppade tag och handfatskanten och tittade mig i spegeln.
Mina ögon var rödsprängda och mitt smink var utsmetat i ansiktet. Hade jag verkligen sett ut såhär framför killarna? Mitt hår var ruffsigt och såg ut som ett kråkbo.
Jag hade andra kläder nu, kläderna som jag hade använt kvällen innan hade jag lämnat på polisstationen. Jag kom ihåg det nu. Jag hade fått låna en tröja som Harry hade köpt i en souvenirbutik, det var en vit t-shirt där det stod 'I *love* SWEDISH GIRLS'. Tröjan hade varit så stor för min nätta kropp att den var mer som en klänning, vilke gjorde att jag kunde ha den tills vi kom till deras hotel. Där hade Harry sträckt fram ett par gråa sweatpants som också var för stora.
De stora kläderna fick mig att se mindre ut än vad jag egentligen var.



Harrys perspektiv:
Elvira looked more fragile now than she did before. And all the paparazzis that followed us didn't help. She held my hand tightly as we rushed trough the airport.
Paul had managed to get us tickets with the next flight to Copenhagen in the last minute. And Liam had gotten us a cab to the airport.
I gave the air-hostess our tickets and she showed us to our seats. It was in first-class. I guess I still needed to get used to the fact that I would always be flying in first-class since I got famous.
I put my handluggage in the hatch above our seats. Elvira had taken the seat next to the window. She had closed her eyes and she looked so beautiful.
Elvira was a very pretty girl, the first time I saw her I felt how I got all warm inside. She had an amazing smile, and her eyes looked like they contained a paradise.

As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.

---

Nå? vad tycker ni?
Jag ville försöka skriva Harrys perspektiv på engelska så att det skulle vara mer så som han tänker, så kommentera gärna vad ni tycker om det. Ska jag göra så eller ha det på svenska?
Jag ska sätta mig och skriva nästa del nu :)
Kom ihåg frågestunden! Jag skjuter upp den tills ikväll! http://ffupallnightt.blogg.se/2012/march/fragestund.html

Tidigare:
"Jag behöver få prata med er, så  ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.

"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.

---

"I'm just going to call the others" sa Harry och strök mitt huvud innan han gick ut genom dörren.
Väntrummet hade vita väggar med några tavlor placerade här och var. Inne i rummet fanns det några blåa fåtöljer tillsammans med några sidbord. Det såg ut som ett typiskt väntrum.
Polisen hade bett mig att vänta här medan hon fixade några papper.
Jag kunde se Harry stå utanför och prata i telefon. Han drog sin hand genom sina lockar och nickade. Han tog sedan ifrån telefonen från örat och öppnade dörren.
"They're coming here in about 20 minutes" sa han samtidigt som han satte sig ner i fåtöljen bredvid mig. "How are you feeling?"
Jag vände huvudet långsamt mot honom. Jag kunde inte öppna munnen. Det var som att någon hade låst ihop min läppar.
"I'm sorry I didn't hear you, I should've helped you earlier" fortsatte han.
Jag såg hur en tår långsamt lämnade hans öga och ringlade nerför hans kind. Jag reste mig långsamt från min fåtölj och vände mig mot honom. Jag öppnade mina armar och kramade om honom. Jag kände hur jag också började gråta.

"Harry? Elvira? Are you here?" frågade Niall när dom kom in i väntrummet.
"Hmm, yeah" harklade Harry och torkade bort tårarna.
"'Åh Elvira!" utbrast Saga och sprang fram mot mig.
Hon kramade om mig hårt. Mina tårar rann återigen nerför mina kinder. Louis och de andra killarna kramade om mig.
"Elvira, är du redo?" frågade Kristin, polisen som hade kört oss till stationen.
"Mhmm" mumlade jag.
Jag gick långsamt efter henne ut ur rummet. Hon ledde mig in i ett rum där en annan polis och en advokat satt.


"Har du något nummer så att vi kan kontakta dina föräldrar?" frågade polisen.
"Ehm, ja, men dom är i Köpenhamn nu" sa jag och skrev ner deras mobilnummer på ett papper.
"Okej" sa hon. "Du kan få sätta dig i väntrummet och vänta, vi måste ta några tester innan du får åka hem."
"Okej" sa jag och gick in på väntrummet igen.

"So what did they say?" frågade Liam.
"They, uhm...they asked me some questions, but I need to take some tests before I can go home" sa jag.
Jag satte mig ner på en av fåtöljerna där dom andra satt.
"Are you okay?" frågade Harry när han kom tillbaka från toaletten..
"No" sa jag. "No I'm not okay.."
Harry masserade långsamt mina axlar.
"I think we need to get to the hotel" sa Zayn.
"Yeah, I'm sorry we can't be here with you" sa Niall.
"Oh, no it's okay, I'll manage" sa jag.
"I'll stay" sa Harry. "The police will probably want to talk to me."
"Thanks" sa jag och klappade honom på handen.
"Du får ringa mig närsomhelst om du vill prata" sa Saga och kramade mig. "Jag måste hem, mamma och pappa kommer bli oroliga."
"Tack så mycket Saga, du är bäst" sa jag. "Jag älskar dig:"
"Älskar dig också"
"Elvira, Jag elska dey" sa Louis. "It means 'I love you' right?"
"Yeah it does" sa jag. "I love you too."
Jag kramade dom andra hejdå och såg dom försvinna ut ur väntrummet.
"Thanks again for staying" sa jag till Harry.
"No problem" sa han. "You shouldn't be alone right now."
Jag tvingade fram ett litet leende och kramade om honom. Jag flyttade mitt huvud från hans axel och tittade honom i ögonen.
När jag tittade honom i ögonen var det som att få se ett paradis. Den gröna färgen var harmonisk och lugnade mig på något sätt.
Han lutade sig långsamt mot mig. Vad gör han nu?! Jag tryckte långsamt upp mina hälar så att jag kom närmre honom.
Innan jag visste det så trycktes våra läppar mot varandra. Jag andades in hans doft. Han doftade underbart.
Hans händer förflyttades långsamt från min rygg ner mot min höft.
Jag tryckte mig snabbt från honom.
"I..I..I..I'm sorry" stammade jag.
"No..No I'm sorry, I shouldn't have done that" sa Harry och strök fingrarna igenom hans lockar.

"Ehm..." började jag.
Det hade blivit en ganska pinsam tystnad. Harry satt ner på en av fåtöljerna och bet på sina naglar. Själv stod jag upptryckt i ett av de fyra hörnen i rummen och tittade på en tavla.
"Elvira?" sa en polis som kom in i rummet.
"Ja?" sa jag.
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.

---

Mycket drama ^^
Kommentera vad ni tycker? skulle bli glad för lite feedback :)
Nästa del kommer nog senare ikväll eller imorgon ^^
Jag hittade inga passande bilder till denna delen, men hoppas att det inte gör något ^^

Tidigare:
Jag hoppade av bussen och gick mot resturangen. Jag kunde se Saga stå på trottoaren och vänta. Jag gick snabbt mot henne och hon log brett. Hon hade gjort samma sak som jag - lämnat vinterjackan hemma och tagit fram vårjackan. Samtidigt som jag kramade om henne hörde jag en välbekant röst. Det var Zayn, och bakom honom stod dom andra killarna och log.
"Hey!" sa Niall och kramade om mig.
Jag och Saga kramade om dom andra killarna och sedan började vi gå mot Vasa-muséet.

---

"Wow! Can we climb it?" frågade Louis när han fick se skeppet.
Muséet var nästintill folktomt, det skulle egentligen vara stängt här, men nästa vecka skulle det hållas en tävling i Stockholm så då öppnade de muséet för de turister som kom hit.
"It says here that it's forbidden Louis... So YEAH go for it!" skämtade Liam.
"Wow! It's so cool!" sa Zayn när han fick se en dykardräkt. "What do you think? Maybe for the next photoshoot?"
"That would be so awesome!" sa Louis och sprang fram till den.
"Haha, maybe we'll do like a underwater theme?" sa Harry.
"Haha yeah, that would be cool" sa jag.
"Blubb,blubb" lät Zayn.
Niall stod bakom Saga och skrattade så som bara han kunde.



"So what is the best thing about Sweden?" frågade jag Louis när vi gick mot deras hotell senare den kvällen.
"Well, after a lot of thinking, I will have to say the hospitality! Everone is so nice here! Especially you two!" svarade han glatt och pekade på mig och Saga.
"Yeah! Our own Swedish bestfriends!" sa Harry och la armen om mina axlar.
"Haha" sa jag samtidigt som vi gick över gatan.
Det var nästintill folktomt på gatan. På så sätt var det ganska skönt, vi hade blivit följda av fans hela dagen så att gå från att ha stora flockar av männsikor som följer en till att gå ensamma var en omväxling.
"Yeah, and speaking of friends, we're having sort of a gathering of some friends tonight" började Zayn.
"Do you wanna come?" avslutade Niall.
Gathering?! Herregud! Bad dom mig och Saga att komma till deras fest?!
Jag förflyttade min blick mot Saga som tittade på mig med en förvånand min.
"Well..." började jag.
"That would be great!" sa Saga senare.
Hon försökte nog att inte låta för glad, men hon misslyckades en aning. Hennes röst blev en aning pipig. Niall brast ut i skratt.
"Well, Elvira and Saga.." Sa Liam när vi hade kommit fram till deras hotell.
Byggnaden var stor och fasaden såg ut att vara gjort av marmor eller betong. Lamporna på gatan lös upp mot byggnaden så det fick ett ganska sagolikt utseende
"We have to fix some things before, so you two can maybe go home and, I don't know, maybe freshen up or something" sa han och ryckte lite smått på axlarna. "And we'll see you here in maybe.. two hours?"
"Yeah, sure that will be great!" sa jag.
Vi kramade varandra hejdå och sedan gick jag hem.

Trots att klockan närmade sig fem på kvällen så var det fortfarande varmt, eller ja, det var varmt för att vara februari.
När jag kom hem tjugo minuter senare satt mamma och pappa vid köksbordet och åt kvällsmat.
"Hej gumman" sa mamma. "Ska du äta nu eller? Det är kanske lite tidigt men vi ska åka till Köpenhamn om en halvtimme."
"Jag tror jag väntar lite" sa jag och gick in på mitt rum.
Mamma och pappa skulle vara borta i några dagar för att gå på en massa presskonferenser. Det måste vara jobbigt att vara journalist, åka runt hela tiden och nästan aldrig vara hemma.
Jag bytte mina kläder till något mer uppklätt, men jag ville inte hade det för uppklätt. Så jag tog på mig en vit klänning och en stickad kofta som var i ungefär samma längd som kläderna. Jag ställde mig framför spegeln som stod strax bredvid min garderob. Tightsen som jag hade haft innan idag hade jag behållit på så att jag inte skulle frysa.
Plötsligt hörde jag min mobil vibrera. Jag vände mig mot mitt skrivbord där jag såg att mobilen lös. Jag tog några steg mot skrivbordet och plockade upp mobilen.
'Hey Elvira! Change of plans, I'm picking you up in about 30 minutes, and then you and I will pick up food and stuff, I hope that's okay? :) - Harry x'
Jag svarade honom att det var okej och vart jag bodde. Jag gick sedan in på toaletten. Där tog jag fram locktången och gjorde några lätta lockar. Sedan sprejade jag lite hårsprej och drog händerna genom håret.

Pliiiing...
Jag sprang med lätta steg ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Harry med ett stort leende.
"You look.. Well amazing!" erkännde han.
Jag kände hur mina kinder blev röda.
"You don't look bad either" sa jag.
Han hade bytt sin vanliga vita t-shirt mot en skjorta och en blazer.
"Thanks, are you ready to go?" sa han.
"Yeah, let me just get my bag and coat" sa jag och gick in i köket.

"Where are we picking up the food?" frågade jag.
"Ehm, Pizza Hut" sa Harry. "But I don't know where it is."
"Haha" skrattade jag. "But I think it is the one in town, so the easiest way is to take te bus."
"Then the bus it is!" sa Harry och ökade takten mot busshållplatsen som låg ungefär tjugo meter från där vi var.

"So, tell me something about yourself!" sa Harry när vi satt på bussen.
Vi var dom enda som åkte bussen just nu, men vi hade ändå tagit platsen längst bak så att vi skulle få lite enrum.
"It feels like you just know stuff about me, and I don't know anything about you" fortsatte han.
"Well, I'm not originally from Stockholm. Me and my parents moved here from Skåne four years ago. So I have a different accent than my friends." sa jag.
"Yeah I sort of noticed, even when you speak english you and Saga have different accents" sa han. "Where is Skåne here in Sweden?"
Jag kunde hjälpa att skratta när han försökte uttala ordet 'Skåne' så som jag gjorde.
"Well, Skåne is the southest part of Sweden" sa jag.
"Is it like LA in America? Like all warm and sunny?" frågade Harry.
"Well, not really, it is warmer sometimes, but generally it's the same weather as here" sa jag.


Vi hoppade av bussen och gick mot Pizza Hut. Det var nu nästintill bäcksvart på himmlen och det enda ljuset kom från gatulamporna som var placerade på gatan.
Men trots att alla butiker var stängda så var det ändå ganska mycket folk ute på gatan. Det var nog för att det var fredagkväll och alla skulle ut och festa.
Plötsligt kom en svart gestalt fram mot mig. En stinkande våg av alkoholsdoft kom mot mig och jag höll nästan på att spy.
"Kom här lillflickan, kom till mig.." sa mannen till mig.
Harry gick några meter framför mig. Jag kände mannens hand gnidas mot min höft. Hans torra läppar pressades mot min kind och han flåsade kraftigt.
"Harry!" skrek jag.
Men han hörde inte. Musiken från alla klubbar överröstade mina skrik på hjälp. Det verkade inte vara någon annan som hörde heller.
"Det här ska väl bli mysigt va?" slöddrade mannen. "Bara du och jag."
Mannes hand förflyttades nu över mitt lår och sökte sig in mellan mina ben. Mannens frissiga hår rörde vid min kind och jag kände hur det rös till i benmärgen.
"Visst är det skönt?" frustade mannen. "Så skönt."
"HARRY!!!" skrek jag igen. "HJÄÄÄLP!!!"
Mannen öppnade sin mun och doften fick mig nästan att svimma.
"HARRY!"
Denna gången hörde Harry nog mig för han vände sig hastigt om och sprang fram till mig. Han knöt sin hand och gav mannen ett kraftigt slag mot bröstet så att han föll ner på marken.
Mina tårar rann snabbt nerför mina kinder. Runt om oss hade det nu bildats en stor folkmassa. Många av dom stod och pratade i mobilerna.
Harry vände sig mot mig och öppnade sina armar. Jag begravde mitt ansikte i hans bröst och lät tårarna rinna.
"It's okay now, shh, it's okay" viskade han.
Jag hörde sirener komma mot oss. Några sekunder senare hörde jag bildörrar smällas igen och snabba fotsteg komma mot mig.
Harry kramade om mig ännu hårdare nu.


"Hej, mitt namn är Kristin Lindhe, jag jobbar på polisen" sa en kvinna till mig.
Mannen som för tre sekunder sedan hade legat ner på marken hade nu snabbt vaknat till liv och tittade mot polisen med stora ögon. Han tittade sedan mot mig och sprang sedan iväg mot en av gränderna.
Jag lyfte min hand och pekade mot honom och polisen vände huvudet om. Två av hennes kollegor rusade efter honom. Jag kunde se hur de brottade ner honom på marken.
Jag begravde återigen mitt ansikte i Harrys bröst.
"Jag behöver få prata med er, så  ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.

"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.

---

Förlåt att jag inte skrev igår, men denna delen blev lite längre än väntat.
Hoppas ni alla tycker om den :)
glöm inte min frågestund, nu har ni chansen att fråga vad ni vill!^^
Jag tror faktiskt att nästa del kommer ut senare idag :)
Kommentera? ^^

Hej allihopa!
Nu när jag inte hinner uppdatera så mycket så tänkte jag att jag kanske skulle ha en frågestund.
Så nu får ni ställa vilka frågor som helst, det kan vara om 1D, min fanfic, showen, mig, you name it!

Ni har tills lördag eftermiddag på er att ställa frågor :D

förlåt för att jag inte har uppdaterat. Men just nu så medverkar jag i en show som hålls på vår skola, så all min vakna tid har jag spenderat där, om jag inte har sovit.
Men showen slutar på fredag och sen har jag påsklov efter det, så då ska jag försöka att skriva så ofta jag kan :)

Jag vill tacka för alla snälla och underbara kommentarer jag får! Jag blir så glad! :D

Nästa del kommer nog imorgon, om jag inte är alltför trött :P

Tidigare:
"No" sa Saga tvekande.
"Well, we're about to go grab something to eat, but we don't know any good resturants here, so maybe you could show us?" frågade Zayn. "It will be on us."
"Sure" sa jag och Saga samtidigt.
Herregud! Jag skulle äta middag med One Direction!

---

Jag stängde försiktigt igen dörren och tog av mig mina ytterkläder. Jag tassade sedan tyst in på mitt rum och stängde dörren. Jag lutade mig mot dörren och stängde ögonen. Det här var nog världshistoriens bästa dag! Jag hörde mamma och pappa snarka från deras sovrum. Jag gick långsamt mot garderoben och tog fram min pyjamas.

Jag låg i sängen och lyssnade på tystnaden. Jag kunde inte smälta vad som hade hänt. Det hela var för osannolikt. Jag och Saga hade suttit vid samma bord som One Direction och haft hur kul som helst. Det var liksom en dröm som gått i uppfyllelse.

Jag vaknade dagen efter av solskenet som sken in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon och reste mig långsamt upp. Jag sträckte mina armar ut mot sidorna och gäspade långsamt. Jag tog av mig täcket och reste mig ur sängen. Jag gick ut ur mitt rum och in i köket.
"Vart var du igår kväll?" frågade pappa.
"Godmorgon till dig också" sa jag och satte mig vid bordet. "Jag och Saga var på signeringen ju."
"Vad kul, fick ni träffa dom då?" frågade mamma glatt.
"Ja det fick vi faktiskt" sa jag.
"Vad ska du hitta på idag då?" frågade pappa.
"Eh.. Jag och Saga skulle nog gå ut på stan och kolla runt lite."
"På tal om att gå på stan.." började mamma. "Jag kommer inte kunna shoppa med dig idag, vi ska ha konferens."
Just det, jag och mamma skulle ju egentligen gått på vår regelbundna shopping.
"Vad tråkigt" sa jag.
"Jaa, så jag tog ut lite pengar till dig som ligger i hallen, om du ville åka och shoppa själv eller något."
"Okej" sa jag och tog ett bett av min macka.

När mamma och pappa hade åkt till jobbet var klockan nio. Min inre väckarklocka hade tydligen inte stängts av idag. Men det var tur, för jag skulle ju faktiskt tillbringa dagen med One Direction.
Jag gick in på badrummet och tittade mig i spegeln. Mitt hår såg ut som ett kråkbo och mitt smink hade smetats ut under natten. Förskräckt startade jag duschen och tvättade mig. Jag kunde ju inte se ut så här om jag skulle träffa killarna.
När jag hade duschat färdigt gick jag in på mitt rum. Jag gick fram till fönstret och blev förvånad. Igår hade gatan varit täckt av snö, men idag, fanns där absolut inget spår av den. Och solen sken som aldrig förr. Våren hade kommit, och det var bara i slutet av februari. Alla som gick på gatan hade tydligen övergett sina tjocka vinterjackor och börjat använda lite lättare vårjackor.
Jag vände mig bort från fönstret och gick mot min garderob. Jag tog fram en vit t-shirt, en röd kjol och en scarf. Under kjolen tog jag på mig ett par svarta nylontights.
Sedan gick jag in på toaletten igen och drog fram min sminkväska. Jag drog på mig lite mascara, rouge och läppglans och tittade sedan mig i spegeln. Det här fick duga. Jag gick sedan ut i hallen och tog kuvertet med pengar som mamma hade lämnat. Där i låg det 4000 kronor. Jag blev chockad över att mamma hade lämnat så mycket pengar men ändå glad. Jag packade ner kuvertet i min väska där min systemkamera och block låg.

So, could you and Saga be our guides for the day? Call us when you see this :) - Harry. Jag log när jag såg smset. Jag sparade nummret och ringde det.
Signalerna gick fram och jag fick allt fler fjärilar i magen ju fler pip jag hörde.
"Hello this is Harry" svarade han glatt.
"Hi, this is Elvira, from yesterday" sa jag.
"Oh hey beautiful!"
Han sa att jag var vacker, iiih!
"Liam just talked to Saga, and we decided that we would meet up at the resturant from yesterday at 10.30 am, is that okay?" frågade han.
"Yeah, that seems good" sa jag.
"Okay, well I guess I'll se you later then!" sa han. "Bye!"


Jag hoppade av bussen och gick mot resturangen. Jag kunde se Saga stå på trottoaren och vänta. Jag gick snabbt mot henne och hon log brett. Hon hade gjort samma sak som jag - lämnat vinterjackan hemma och tagit fram vårjackan. Samtidigt som jag kramade om henne hörde jag en välbekant röst. Det var Zayn, och bakom honom stod dom andra killarna och log.
"Hey!" sa Niall och kramade om mig.
Jag och Saga kramade om dom andra killarna och sedan började vi gå mot Vasa-muséet.

---

Förlåt för ett ganska kort inlägg, men jag har mycket läxor och idétorka just nu, men jag ska göra allt jag kan för att uppdatera någon gång i veckan :)
Kom gärna med kritik och feedback!
Tack för alla fina kommentarer BTW, de värmer! xx

Tidigare:
"Yes we'll do!" sa jag och våra vägar skiljdes.
Wow! Han var mycket snyggare i verkligheten!
Jag var fortfarande lite knäsvag när jag mötte upp Saga. Alla andra fans hade redan gått in. Vi gick in och hängde våra jackor i en garderob som fanns vid entrén. IIIH, jag ska få träffa ONE DIRECTION!

---

Det var verkligen varmt inne i lokalen. Det var nästan som en bastu. Saga tog tag i min arm och gick fram till den långa kön. Jag skulle väl gissa på att den var ungefär 100 meter lång. Det här kommer ju säkert ta en evighet. Men kön rörde sig faktiskt ganska snabbt. Bakom allt sorl kunde man höra One Directions låtar spelas. Ibland kunde man höra tjejer skrika till, förmodligen för att någon av killarna tittat på dom. Fjärilarna i min mage flog runt som dom aldrig gjort förr. Jag ställde mig lite smått på tå och lyckades skymta Harrys lockar.
"Jag ser inget!" sa Saga som var kortare än mig.
"Jag såg Harrys hår, men inget mer" sa jag.
Både jag och Saga var rätt så korta, eller ja, vi var ju inte långa precis, vi var väl mittimellan. Men idag verkade nästan alla andra tjejer som var där så otroligt mycket längre.
De närmaste två timmarna rörde sig kön otroligt långsamt.
"Elvira?" frågade Saga.
"Jaa?"
"Jag måste verkligen gå på toaletten" sa hon ganska tyst.
Hennes röst kvävdes av allt sorl i lokalen.
"VA?"
"Jag måste verkligen gå på toaletten nu!" sa hon, denna gången lite högre.
"Men vi är ju snart framme" sa jag ch lutade mitt huvud ur kön för att se vart vi stod.
Jag tog tillbaka vad jag sa, vi var inte ens halvvägs framme.
"Okejdå, men vi får gå hit snabbt sen igen" sa jag och vi gick ut ur kön.
Sen var det ju problem med att hitta en ledig toalett också. Det verkade nästan som varenda toalett var upptagen vid det här tillfället. Vi gick nog runt i en halvtimme och letade efter toaletter. Det var väldigt frustrerande att gå runt i cirklar hela tiden. Tänk så avslutades signeringen utan att vi fick träffa dom?
Till sist hittade vi en toalett som var ledg. Saga gick in och uträttade sina behov.
När hon var färdig rusade vi ner för trapporna ner till första våningen där signeringen hölls.
"Vad snabbt det måste ha gått" sa Saga när vi kom ner.
Lokalen var näst intill folktom. Den långa kön var borta. Några städerskor gick med sopborstar och städade golvet från allt skräp.
Jag kände hur paniken inom mig började växa, hade vi missat det nu? Hade vi missat vår enda chans att få träffa killarna?
Jag och Saga gick långsamt fram mot bordet där killarna hade suttit och signerat. På bordet låg där ett antal pennor som förmodligen hade tagit slut på bläck under signeringen. Stolarna bakom bordet var tomma och killarna syntes inte till. Jag tittade på Saga med en ledsen och besviken min, Saga var tårögd. Jag kramade om henne och tillsammans gick vi ut ur lokalen.
Vi satte os båda ner på en bänk i foajén. Vi satt där under tystnad.
"Förlåt Elvira!" sa Saga försiktigt.
"Åh, du ska inte be om förlåtelse!" sa jag och lutade mig mot henne. "Det är ju inte ditt fel att du behövde gå på toaletten."
"Men ändå" sa hon.
Vi satt där ett tag efter det, vi diskuterade hur deprimerande det här var. Vi bestämde oss också för att gå och hyra filmer och köpa snacks och deppa tillsammans. Eftersom vi hade ledigt från skolan både idag och igår så kunde vi vara uppe hur länge som helst.
Vi reste oss upp från bänken och tog på oss våra jackor. Plötsligt stannade Saga upp mitt i en rörelse och pekade med fingret mot väggen. Jag tystnade och väntade på att hon skulle säga något.
Då hörde jag några röster i korridoren. Jag vände mig om och där kom fem välbekanta killar gåendes mot entrén. Saga gav ifrån sig ett litet men gällt ljud som fick killarna att hastigt vända sina huvud mot oss. Jag kollade först på dom och sen på Saga. Hon hade satt sina händer för munnen för att kväva ljudet. Jag tittade sen tillbaka mot killarna som tittade på oss med förundrade miner.
För att lätta upp stämningen en aning lyfte jag armen och gav en liten lätt vinkning. Jag tog sedan ner handen och väntade på ett svar.
Niall tittade på mig och log.
"Hey! It's you!" sa han och gick fram till mig. "I never got your name.."
"Well it's Elvira, and this is Saga" sa jag.
"Have you two met?" frågade Liam.
"Well, we sort of bumped into eachother before" sa Niall.
"Elvira?! varför sa du inte något om det?" sa Saga och knuffade till mig.
"För jag hann inte, jag var stressad" sa jag försiktigt till Saga.
"Were you talking to us? Because we couldn't understand you" sa Zayn.
"No, we were just, ehm.. nothing" sa jag.
"So how come we didn't see you two at the signing?" frågade Harry.
"Well, we were in the que actually, but..." började jag.
"I had to go to the toilet, and when we came back the signing had ended" avslutade Saga.
"That's too bad" sa Niall.
"So, could we maybe get your autographs?" frågade Saga.
Killarna tittade på varandra och Louis nickade med menande blickar mot dom.
"Lets make a deal" började han. "We'll give you girls autographs, some hugs and the chance to take photos with us... If you give us a tour in Stockholm tomorrow!"
"You'll have to show us all the important things here, like the Vasa-ship and stuff" sa Liam.
Va?! Frågade dom verkligen oss?!
Jag tittade på Saga vars ögon var vidöppna.
"So?" frågade Zayn.
"Yeah, sure, that seems like fun" sa jag.
"WOHOOOOO!" utbrast Louis.
"HAHAHA!" skrattade Niall.
"So can we maybe get your phone numbers, and we'll call you about 10.00 am tomorrow?" sa Liam.
"Yeah" sa jag.
Jag måste vakna ur denna drömmen snart, sånt här händer inte i verkligenheten.
"Have you girls eaten?" frågade Zayn när vi alla hade bytt nummer.
"No" sa Saga tvekande.
"Well, we're about to go grab something to eat, but we don't know any good resturants here, so maybe you could show us?" frågade Zayn. "It will be on us."
"Sure" sa jag och Saga samtidigt.
Herregud! Jag skulle äta middag med One Direction!

---

Förlåt för dålig uppdatering, men det är mycket nu med skolan, hoppas ni har förståelse med det ^^
Kom gärna med feedback om mitt skrivande, och jag ska försöka att göra avsnitten lite längre ^^
nästa del kommer förhoppningsvis upp imorgon, om jag har tid :)

Tidigare:
"Gör vad hjärtat säger till dig, gumman" sa mamma och förde min lugg bakom mitt öra.
"Men om den säger både och?" sa jag bekymrat.
"Men prata med Saga? Hon kanske har något tips?" sa mamma. "Eller sov på saken?"
"Jag gör det, godnatt!" sa jag och vinkade mot mamma samtidigt som jag gick mot mitt rum.
Mamma skrattade till och fortsatte sedan packa upp. Jag la mig sedan på sängen och slöt ögonen.

---

Snälla?! Du kan väl komma? Signeringen börjar ju inte förrän klockan 15! Du kanske hinner? :) xx
Saga försökte övertala mig. Jag tog mobilen och svarade:
Kanske, jag smsar dig när min audition är slut :) xx
Jag kom fram till teatern och öppnade den stora dörren med guldhandtag. Inne på teatern satt där många dansare och sångare, jag kände faktiskt igen några som jag träffat vid tidigare auditions.
"Elvira!" hojtade någon till mig.
Jag vände mig om och såg ett välbekant ansikte.
"Olle!" sa jag glatt. "Så kul att se dig!"
"Ska du söka in?" frågade han.
"Jag hade tänkt det ja" sa jag och log.
"Då hoppas jag att du kommer med! Fast det kommer du nog, så du behöver nog inte oroa dig!"
"Var inte så säker på det" sa jag. "Ska du också söka in eller?"
"Jag är faktiskt redan med" sa han. "Jag ska spela en av huvudrollerna!"
"Åh vad kul!" sa jag och kramade om honom.
"Jaa, så vi får väl hoppas på att du kommer med!" sa han.
"Ja det får vi göra" sa jag.
"Jag måste tyvärr gå nu, men vi kanske kan ta någon fika någon gång?" frågade han.
"Jaa, du kan ju smsa mig någon dag, du har väl mitt nummer?" frågade jag.
"Ja det har jag, men vi hörs!" han kramade om mig och sedan försvann han ut genom dörren.
Jag gick vidare in på teatern och satte mig på en av de platser som var lediga. Regissören, skaparen, koreografen och talangscouterna intog scenen och informerade oss alla om hur dagen skulle gå till. Dom berättade även att dagen beräknades vara slut vid 13.00. Så jag skulle ju kanske hinna gå på signeringen med One Direction ändå.

Efter att vi alla hade stretchat så samlades vi på scen och koreografen fick lära oss några danssteg. Det var en sorts ballet, vi alla fick kläder som vi skulle ha på oss på auditionen också, så att de skulle få se på ett ungefär hur det skulle se ut sedan. Ballet var verkligen inte min starkaste sida, men jag tyckte om att dansa det, man fick en obeskrivlig kontroll över sin kropp, på något sätt kände man sig som en härskare.
Det tog längre tid än väntat, klockan var nu 11.30 och jag började bli lite smått stressad.
Sedan fick vi alla gå in en och en och dansa, vi visade då två danser, den som koreografen hade lärt oss och en som vi själva hade gjort eller valt.
När det var min tur att gå in så var jag förvånad över hur lite nervös jag var, men visst hade jag lite fjärilar i magen.
Efter min audition fick vi sitta och vänta på deras beslut. Klockan tickade och när regissören äntligen kallade in oss igen var klockan 13.15. Jag visste redan då att jag knappt skulle hinna till signeringen eftersom jag gärna ville duscha innan.
När vi sedan satt inne på teatern och väntade på att de skulle ropa upp namnen kände jag hur jag fick allt fler fjärilar i magen.
"Vi har tyvärr inte hunnit välja fram tio namn nu, så vi kommer att göra såhär: Vi kommer att kontakta de tio dansarna någon gång under nästa vecka, vi kommer även lägga ut en lista på vår hemsida så att ni alla kan se där" sa regissören. "Ni har alla varit väldigt duktiga idag, ni ska vara stolta över eran insats!"
Jag tog på mig min jacka och tog min väska. Sedan småsprang jag till busshållplatsen. Väl där kollade jag på min mobil. Klockan visade 13.42. Jag kan ju kanske hinna? Bussen svänge in mot mig och jag hoppade på.

När jag kom in genom dörren slängde jag av min min väska och jacka och sparkade av mig kängorna. Sedan gick jag med raska steg in på toaletten och tog en snabb dusch.
Därefter gick jag in på mitt rum och öppnade min garderob. Jag tog fram ett par jeans, en rosa blus och en kofta. Jag tog på mig och gick sedan in på toaletten igen. Jag kammade igenom håret och startade snabbt min hårtork. Jag kollade på klockan och den visade 14.20. Jag stängde stressat av hårtorken och sminkade mig lite snabbt. Sedan gick jag ut i hallen igen och tog på mig mina ytterkläder.
När jag satt på bussen tog jag fram mobilen. Klockan var  nu 14.48. Jag smsade Saga om var jag var och att jag snart var framme vid ställlet där signeringen skulle äga rum.
Jag klev av bussen och småsprang över vägen. Plötsligt ser jag en marinblå jacka framför mig. En sekund senare ligger jag ner på marken. Fast mellan mig occh marken ligger en främmande person. Jag använde mina händer för att kunna resa mig upp.
"I'm so sorry" sa främlingen.
"Åh, nej det var mi..." började jag tills jag såg vem det var.
"Personen bar ett par bruna chinos, och en marinblå jakca, jag kunde skymta en vit pikétröja under. Jag tittade mot personens ansikte och kände hur hela kroppen blev varm. Jag kände igen ansiktet.
"Niall!" utbrast jag.
"Sorry I didn't get that" sa han samtidigt som han hjälpte mig upp.
"What are you doing here?" frågade jag, jag insåg senare att min fråga var ganska dum, han skulle ju ha signering snart.
"Well, I was going to get some tea, but here in Sweden you only seem to have coffe" sa Niall.
"But aren't you having a signing right now?" frågade jag.
"Yes, I'm on my way there now" sa han.
"What a coincidence, I'm going there too" sa jag och började gå.
"Are you a fan? I thought everhere there now" skrockade han. "Well I have to go this way, so I'll maybe see you later?"
"Yes we'll do!" sa jag och våra vägar skiljdes.
Wow! Han var mycket snyggare i verkligheten!
Jag var fortfarande lite knäsvag när jag mötte upp Saga. Alla andra fans hade redan gått in. Vi gick in och hängde våra jackor i en garderob som fanns vid entrén. IIIH, jag ska få träffa ONE DIRECTION!

---

Det här var alltså del 3, det här känns nog lite snabbt ihopslängt för jag måste plugga till prov och sånt :/
Men kom gärna med kritik och feedback!
Nästa del kommer nog i helgen :D

Tidigare:
Gissa vilka som kommer till stan nästa vecka!? xx
Jag rynkade smått på pannan och svarade:  Vilka? xx
Det dröjde ett litet tag innan mobilen vibrerade igen. Men när den gjorde det vände jag blicken från tv:n och kollade på mobilen.
ONE DIRECTION!!! :D xx

---

Vi hade flyttat till Stockholm från Skåne för ungefär fyra år sedan. Därför påpekade mina vänner ofta min dialekt, på något sätt tyckte dom att det var hysteriskt när jag pratade. Men nu under det senaste året hade dom börjat vänja sig.
Mina föräldrar var trötta på att bo ute på landet, eller ja, vi bodde ju inte på landet utan vi bodde strax utanför Malmö, men jämfört med Stockholm så är det landet.
Så en dag packade vi ihop våra saker och flyttade upp till en lägenhet i Stockholm. Mamma och pappa hade sparat ihop pengar länge så vi bodde faktiskt i en av de dyraste lägenheterna i stan. Mamma beskrev vårt nya liv här i Stockholm som - exklusivt och lyxigt -.
Det var verkligen lyxigare än vårt liv i Skåne, mamma och jag dekorerade hela lägenheten, det såg faktiskt ut som att det var taget ur en inredningskatalog.
Jag fick även en helt ny garderob, full med kläder som jag verkligen älskade. Mamma och jag brukade fortfarande shoppa nästan varje månad, vi var som syskon, eller bästa vänner då. Vi gick runt på stan och snackade och hade jätte kul.
Pappa brukade alltid titta på oss med sur min när vi kom hem sen med händerna fulla av kassar. Men han brukade glömma varför han var sur sen efter ett tag.
Så jag skulle vilja säga att vårt liv här var underbart. Allt var fantastiskt. Men jag ville härifrån, jag hade många gånger försökt att övertala mina föräldrar att flytta till ett annat land, men de sköt alltid bort frågan.

Men en dag ska jag flytta, det har jag lovat mig själv. Jag vill göra något som jag verkligen älskar, som när jag är på scen och dansar, då är jag lycklig. Man lämnar all stress och alla bekymmer bakom sig, och rör sig istället i takt till musiken.
Det var så jag ville ha det, men drömmar blir ju sällan sanna? Jag kommer säkert sitta kvar här hemma i Stockholm och drömma hela livet ut...






Wow! One Direction skulle komma! Till samma stad som jag bor i! Jag kände hur jag log brett, det såg säkert jätte roligt ut men jag var verkligen glad. Världens snyggaste killar skulle hit, till Sverige, till Stockholm! Och det var nästa vecka. Men då slog det mig! Det var audition då för en musikal! Mitt leende förändrades snabbt till en besviken min.
Vad skulle jag välja? Musikalen innebar att jag fick dansa på scen och det skulle tydligen vara talangscouter från andra länder som skulle kolla på auditionen.
Men att få träffa One Direction skulle göra mig till den lyckligaste tjejen på planeten!
Det här var nog ett av de svåraste valen jag skulle bli tvungen att göra.



När jag kom till skolan dagen efter möttes jag av Saga som log brett.
"Åh, jag längtar verkligen till nästa vecka! Det är helt obeskrivbart!" utbrast hon.
"Mm... Jag kan inte komma då" sa jag bekymrat.
"Va?!" utbrast hon. "Varför inte?!"
"Det är dansaudition då" sa jag och bet mig i läppen.
"Men! Måste du gå?" frågade Saga och tittade på mig med valpögon.
"Vart då?" frågade Erik som nyss hade kommit.
"Jag ska på en väldigt viktig dansaudition när One Direction kommer till Sverige" sa jag.
"Dom där killarna ni alltid snackar om?" frågar Erik.
"Jaa!" sa Saga. "Och det här den enda chansen för oss att få träffa dom!"
"Jag vet!" sa jag. "Men det kommer vara talangscouter på auditionen som kommer ifrån dans-college i andra länder! Dom kan ge en stipendium!"
Vi hann inte diskutera mer för lektionen började.

Resten av dagen försökte Saga försöka övertala mig att strunta i min audition. Jag ville verkligen på One Directions signering, men auditionen kunde ju påverka min framtid, den kunde hjälpa mig att uppfylla mina drömmar att få uppträda på scen.
Jag hade verkligen problem nu.


"Okej, 5,6,7,8" sa min danslärare och vi alla började dansa.
Jag sparkade bak med högra benet och lyfte upp armarna som ett L. Jag tog ett steg fram och böjde vänster ben.
"Sträck på fötterna Elvira!" sa läraren. "Bra!"

"Okej, så kom nu ihåg de här stegen! Öva gärna hemma, och lycka till allihopa som ska på audition på torsdag!" sa läraren när lektionen var slut. "Elvira, kan jag få prata med dig?"
"Visst" sa jag och hängde väskan över axeln.
"Ska du på auditionen?" frågade hon och arrangerade cd-skivorna vid spelaren.
"Jag tror det" sa jag.
"Jag hoppas verkligen att du gör det" sa hon. "Du har verkligen potential, jag hoppas att du verkligen tar den här chansen."
"Tack, jag tror nog faktiskt att jag ska gå" sa jag.
Jag tänkte på hur besviken Saga skulle bli, men jag var tvungen att gå på den här auditionen. Jag kunde säkert träffa killarna någon annan gång.
"Vad bra!" sa hon. "Ses på måndag!"
"Ja det gör vi!" sa jag och gick ut ur studion.
Det hade slutat snöa nu, det låg bara på marken. Solen sken och det var faktiskt ganska behagligt väder. Med tanke på att det var i slutet av januari så var det otroligt fint väder. Jag satte i mina hörlurar i ögonen och startade musiken:


Jag låste upp dörren och klev in i lägenheten. Jag tog av mig mina kängor och hängde upp min kappa. Jag gick sen in på mitt rum och satte igång min musik. Jag ställde mig mitt på golvet och började dansa. Jag visste att om jag skulle komma med i musikalen så var jag verkligen tvungen att öva. 1,2,3,4,5,6,7,8.

Jag hörde att mamma kom hem en timme senare. Jag gick ut i hallen för att hälsa på henne. I hennes famn hade hon tre stora kassar fulla med mat. Så jag gick snabbt fram till henne för att hjälpa till.
"Hej gumman, hur har dagen varit?" frågade hon.
"Den har väl varit bra, men jag har ett litet problem" sa jag.
"Vadå för problem?" frågade hon samtidigt som hon började packa upp.
"På torsdag är det en viktig dansaudition för en musikal, där kommer finnas talangscouter där som kommer dela ut stipendium" sa jag.
"Vad kul!" sa mamma.
"Jaa, men One Direction kommer till Stockholm samtidigt, och Saga vill verkligen gå, det vill jag också för den delen" sa jag. "Men auditionen är viktig."
"Gör vad hjärtat säger till dig, gumman" sa mamma och förde min lugg bakom mitt öra.
"Men om den säger både och?" sa jag bekymrat.
"Men prata med Saga? Hon kanske har något tips?" sa mamma. "Eller sov på saken?"
"Jag gör det, godnatt!" sa jag och vinkade mot mamma samtidigt som jag gick mot mitt rum.
Mamma skrattade till och fortsatte sedan packa upp. Jag la mig sedan på sängen och slöt ögonen.

---

Del 2 var detta!
Kom gärna med kritik så att jag kan utvecklas :D
Nästa del kommer ut antingen senare idag eller i helgen :)

Halloj allihopa! Har inte kunnat skriva nu på ett tag, det är för att jag har suttit och tänkt på vad den här berättelsen ska handla om. Men NU är den här! Hoppas ni alla tycker om den! :D
Ni får gärna komma med feedback om hur jag skriver, så att jag kan utvecklas och bli bättre :D

---

"Elvira!" skrek pappa. "Kom och ät frukost!"
Jag suckade samtidigt som jag drog på mig min tröja. Jag tog min jeans-skjorta som hängde på skrivbordstolen och gick med raska steg ut till köket.
Pappa satt vid bordet och läste tidningen som vanligt. I hans högra hand höll han sin kaffekopp i ett stadigt grepp. Mamma stod vid vasken och sköljde rent sin kopp.
"Godmorgon" sa jag och började bre mina mackor.
"Godmorgon" sa mamma. "Har du dans idag?"
"Ja, fast det blev flyttat till efter lunch för vi har håltimme då, så jag är hemma vid den vanliga tiden" svarade jag.
"Okej, men jag och pappa ska på presskonferens i eftermiddag, så vi är inte hemma förrän sent ikväll." sa mamma.
Mina föräldrar jobbade som journalister på en tidning, eller ja, de ägde faktiskt tidningen.

"Det finns pastasallad i kylskåpet till kvällsmat" sa mamma innan hon och pappa åkte till jobbet.
"Okej, hejdå!" sa jag.
"Hejdå, ha det så bra idag!" sa pappa innan han stängde dörren.
Jag var ensam i lägenheten nu. Jag kollade upp mot klockan som hängde över kylskåpet. Den visade tio i åtta. Det var 40 minuter innan skolan började, alltså hade jag gott om tid. Jag reste mig från bordet och diskade rent min disk. Jag gick sedan in på toaletten och tog fram min hårborste. Jag drog den långsamt genom mitt långa, bruna hår. Jag delade upp håret i tre delar och flätade ihop dom. Jag tog min hand och förde luggen bakom örat. Jag tittade på min spegelbild med en granskande blick. Därefter öppande jag min svarta necessär och tog fram min mascara. Jag öppnade den och målade mina fransar. Därefter tog jag lite puder och ett glansigt läppglans. Jag brukade aldrig ha på mig så mycket smink på vardagarna, det kändes inte som att det var så nödvändigt.

Tio minuter senare sprang jag in på mitt rum och hämtade min väska. När jag kom ut i hallen slängde jag den på golvet och ett högt duns lät. Jag tog min tjocka vinterjacka från hängaren och tog på mig mina kängor. Jag tog fram min halsduk och mina vantar. Sedan tog jag upp väskan från golvet och sprang ut i trappuppgången. Jag låste dörren efter mig och småsprang sedan nerför trapporna.
När jag öppnade porten möttes jag av snö som föll ner från himlen. Jag var trött på vintern nu, det hade ju börjat snöa redan i november. Om jag skulle vara helt ärlig så var jag trött på allt som hade med Sverige att göra, vädret, städerna och allt runtomkring. Jag ville flytta härifrån, men jag var tvungen att ta studenten först, fast först måste jag såklart sluta nian.

Jag hade nästan precis fyllt 15, för ungefär två veckor sedan. Jag var faktiskt yngst i klassen även om jag fyllde år först på året, men det var för att jag hade hoppat över fjärde klass. Det är nog inte så vanligt att man gör det, men lärarna och rektorn bestämde sig för att flytta upp mig, så då gjorde jag det.

Jag hoppade av bussen och gick med raska steg mot skolbyggnaden som låg på andra sidan av busshållplatsen. Jag såg att Saga och Erik gick in genom dörren. Jag ökade stegen för att kunna glida in genom dörren innan den stängdes. Erik vände sig om och log.
"Hej Elvira!" han höjde sin högra hand.
"Hej Erik" sa jag. "Hej Saga."
"Hej!" sa Saga. "Vad hittade du på igårkväll efter bion då?"
"Inget speciellt, pluggade lite och tittade på tv" sa jag. "Ni då?"
"Brorsan håller ju på att flytta så jag hjälpte honom att packa lite" sa Erik.
"Själv satt jag och lyssnade på när min lilla syster berättade för mig om ekorrar, väldigt intressant" sa Saga sarkastiskt.
"Haha du får vara snäll mot lilla Isabella" sa Erik och klappade Saga på axeln samtidigt som vi satte oss på våra platser i klassrummet.

Den här dagen var - precis som alla andra dagar - långtråkig. Jag satt på bussen hem och tittade på hur snöflingorna svävade ner mot marken. Jag satt och dagdrömde, om att jag en dag skulle lämna den här stan, det här landet. Att jag skulle flytta långt härifrån, och börja om på nytt.
Jag fortsatte drömma samtidigt som jag gick hemåt. Snön fortsatte att falla ner runt om mig.


Jag satt hemma i soffan den kvällen, satt och bläddrade runt bland kanalerna. Det fanns absolut ingenting intressant att titta på. Plötsligt känner jag hur soffan på något sätt vibrerar till. Det är min mobil som jag hade lagt bredvid mig. Jag tog upp den och tittade på skärmen. Det var ett sms från Saga.
Gissa vilka som kommer till stan nästa vecka!? xx
Jag rynkade smått på pannan och svarade:  Vilka? xx
Det dröjde ett litet tag innan mobilen vibrerade igen. Men när den gjorde det vände jag blicken från tv:n och kollade på mobilen.
ONE DIRECTION!!! :D xx

---

Så! Vad tycker ni? Jag är faktiskt ganska nöjd, men det kan nog bli bättre ^^
Så kommentera nu vad ni tycker, så kommer nästa del nog upp imorgon :D

Tidigare:
"Harry..."
Hon vände sig mot mig när jag skulle åka hem. Hennes ögon fann mina och hon tittade djupt in i dom. Hennes ögon tårades.
"I'll miss you..."

---

7 år senare:

Jag vaknade den morgonen av väckarklockan som pep. Jag tog en titt på klockan som visade 6.00 am. Jag vände mig om och försökte somna om. Men sen kom jag ihåg vad det var för dag. Jag bokstavligt talat flög ur sängen och drog på mig min one-piece. Jag bäddade snabbt till sängen och gick sedan ut i köket. Där satt Liam, Niall, Zayn och Louis.
"Morning lads!" sa jag glatt.
"Morning Harry!" sa Louis precis lika glatt.
"Special day today huh?" sa Liam.
"It sure is!" sa jag.
"At what time is the car supposed to pick us up?" frågade Zayn.
"About 1.30 pm, I think" sa Liam.
"That's right" sa jag.
"Then why are we up so early?!" utbrast Louis.
"I honestly don't know!" sa Niall. "Why are we, Harry?"
"I don't know either" sa jag. "So I suggest that we go back to sleep and wake up about 10.00 am?"
"That seems like a good plan!"




......s perspektiv:

Väckarklockan ringde och jag reste mig snabbt upp. Dagen var kommen! Jag hörde hur tjejerna fixade där ute i köket. Jag log för mig själv när jag öppnade sovrumsdörren och gick ut för att göra dom sällskap.
"Goodmorning!" sa dom när jag kom in i köket.
Vi satt alla och åt frukost och diskuterade den stora dagen. Jag blev lycklig vid bara tanken av vad som skulle hända.
"Shall we begin to get ready?" frågade dom när vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa jag och reste mig från köksstolen.
Jag gick in på toaletten och startade duschen.



4 timmar senare:
Tjejerna kom in i vardagsrummet där jag satt. Jag tog en snabb titt på klockan, det var snart dags.
Tjejerna ställde sig på en rad, de bar allihopa sina klänningar, de var verkligen vackra.
"You girls look so beautiful!" sa jag.
"Not as beautiful as you will do!" sa dom. "Come on, let's get you dressed!"



Harrys perspektiv:

Vi satt nu i bilen. Alla var klädda i kostymer och Niall satt och nynnade på ett musikstycke. Jag kände att jag långsamt börjde få lite fjärilar i magen.
"Are you nervous?" frågade Louis.
"A little bit" mumlade jag.
Vi hoppade ur bilen och på gårdsplanen så var det fullt av paparazzis och fans. Det här var nog det enda ställ jag inte ville att dom skulle vara på, varför kunde inte jag få njuta av denna dagen som en annan person?
Vi började gå mot byggnaden. Liam öppnade den stora grinden och vi gick vidare framåt. Det stora staketet var uppbyggt av betong så det gav oss lite svängrum. Där stod mina föräldrar och vänner, även hennes anhöriga gjorde det. Vi alla hälsade och minglade runt lite.
Plötligt ringde klockan och vi alla gick in.




......s perspektiv:

Vi satt i bilen nu. Min klänning tog upp den mesta av platsen. Tjejerna satt och var förmodligen lika nervösa som jag var.




Harrys perspektiv:

Vi hade alla intagit våra positioner. Hon skulle vara här vilken minut som helst nu. Fjärilarna i magen fladdrade hejvillt, men jag var lycklig.
Klockorna började spelas. Louis lutade sig över mig och sa:
"No turning back now mate!"
"Shut up Louis" viskade jag och slog till honom på armen.
Klockorna tystnade och dörrarna öppnades.
En vit gestalt uppenbarade sig, det var hon. Hon gick långsamt mot mig. Hennes ansikte var döljt under en stor vit slöja. Hennes följe som bestod av Eleanor, Joanna, Danielle och Matilda log mot mig och jag log tillbaka.
När hon var framme vid min sida tog hon min hand och vi gick uppför altaret mot prästen.
"Dearly beloved, we are gathered here to witness these two people get together as one" inledde prästen.

"Harry" började prästen" Do you take the Emelie Magdalena Jakobsson to be your wife?"
"I do"
"Emelie" prästen vände sig mot Emelie. "Do you take the Harry Edward Styles to be your husband?"
"I do"
"And who has the rings?" frågade prästen.
"That would be me, because I'm the best man!" sa Louis och flinade.

"I now pronounce you, husband and wife" sa prästen efter att ringarna blivit utbytta. "You may now kiss the bride!"

Jag log mot Emelie och hon log tillbaka. Jag lutade mig mot henne oc pressade mina läppar mot hennes.
Jag hörde killarna tjoa och hojta i bakgrunden. De andra applåderade.
Jag tog Emelies hand och vi gick nerför altargången. De andra paren gick efter oss.

När vi kom ut ur kyrkan kastades det rosenblad över oss.

"I'm so lucky" viskade Emelie i mitt öra.

---

Då var denna fanfic slut, jag måste säga att jag är nöjd med det^^
Det var många som ville att Emelie inte skulle dö, och för att vara ärlig så ville inte jag det heller ^^
Men jag kommer nog att skriva en ny snart ^^

Tidigare:
De andra lämnade rummet så att jag och Emelie fick vara ensamma ett tag.
"Why you?" frågade jag henne.
Hon låg i min famn och jag hörde hennes skrovliga andning.
"I like to think of life like a hourglass. We all get a certain amount of sand when we are born. And I guess that my sand is running out..."

---

"What did the doctors say?" frågade Eleanor när Emelie hade haft en undersökning.
"It looks suprisingly well today, so they're letting me go out for the day" sa hon glatt.
"When do you have to be back?" frågade Liam.
"Tomorrow afternoon, in exactly 24 hours!" sa Emelie och log.
Jag kunde inte hjälpa att le. Samtidigt beundrade jag Emelie för hennes styrka. Hur kunde hon vara så stark? Det måste vara krävande för henne att ens framkalla ett leende.
"Can't we go to the zoo?!" utbrast Emelie. "It's been ages since I was there!"
"That seems like a great idea!" sa Niall.
"Are you sure you can manage it?" frågade Louis.
"Of course! I'm not a baby" fnös Emelie och drog fram en resväska från ett hörn. "Let me just get changed."
Hon tog med sig väskan och låste in sig på toaletten. Hennes mamma kom in i rummet och hälsade på oss alla.
"So everyone knows now?" frågade hon Louis.
"Yes, Emelie wanted them to" svarade Louis.
"So how are you all spending the day?" sa hon.
"We're going to the zoo, it was Emelies idea" sa Joanna.
"That seems nice!" sa hennes mamma glatt. "I'm going to stay here and take care of some medical things, but you kids have fun!"

Emelie kom ut ur badrummet tjugo minuter senare. Hon bar en kort, blommig kjol och ett vitt nerstoppat linne. Hon hade en blond peruk på sig. Hon bar smink som fick henne att se hur frisk ut som helst. Inte ens jag hade kunnat märka ut skillnaden.
"Are we ready to go?" frågade hon.
"Yes!" sa Zayn och öppnade dörren åt oss andra.
Vi vinkade hejdå åt Emelies mamma och sedan bar det av mot zoo:t.


"Okay everyone! stand still so I can get a good shot!" sa Emelie och fixade något med kameran.
Jag såg hur blixten gick av och Emelie log när hon såg på fotot.
"Wow! Emelie, have you ever thought about becoming a proffesional photographer?" sa Zayn när han såg fotot.
"Well, yes, but it's not neccesary since..." hon tystnade.
Det blev tyst, det var en sån där pinsam tystnad.
"Let's get some cotton candy!" sa Eleanor för att lätta upp situationen.
Vi alla gick till en kiosk som fanns i närheten, Zayn viskade något i Emelies öra och hon nickade och log mot honom.

Vi gick runt i parken hela dagen, Emelie var sprudlande av glädje hela tiden, hon bettedde sig nästan som ett barn på julafton när hon sprang runt och tog foton på allt och alla.





1 vecka senare:

"Harry, it's for you" sa Louis och räckte mig telefonen.
"This is Harry" svarade jag i luren.
"Hey Harry" sa Emelie.
"Oh hi babe!" sa jag.
"What are you doing?" frågade hon mig.
"Me and Louis are learning Eleanor to play FIFA" sa jag. "You?"
"The usual, sitting in my hospital bed watching films or read books" sa hon dystert. "Could you come over?"
"Ehm.. Yeah I suppose I could" sa jag. "I'll be there in about 35 minutes!"
"That's great, bye!" sa hon.
"Bye!" jag lade på luren och tog min jacka som hängde på en stol.
"I'm going over to Emelie!" hojtade jag till Louis och Eleanor.
"Okay!" sa Louis. "See you later!"
"Say hi to Emelie from me!" sa Eleanor.
Jag stängde dörren och sprang ner för trapporna. En bil stod utanför och den körde mig till sjukhuset.

Jag gick längs korridorerna på sjukhuset och letade efter Emelies sal.
24...25...26...27...28...29!
Jag öppnade dörren och gick in. Där satt Emelie på sängen och läste en tidning. Hon tittade upp när hon hörde mina fotsteg och log.
"Hey babe!" sa jag.
"Hi" sa hon.
Jag satte mig bredvid henne på sängen och kysste hennes panna.
"Have you met with the doctors today?" frågade jag henne.
"Yeah" sa hon.
"Well? What did they say?"
"I... don't know actually, I didn't understand everything" sa hon och rynkade pannan.
"Oh, okay" sa jag. "But how are you feeling?"
"Well... It's been better, much better."
"Mhm..."
"Do you want to watch a movie or something?" frågade hon.
"Sure" sa jag.

Såhär såg dom flesta dagarna ut, den senaste veckan hade spenderats på sjukhuset med Emelie, vi brukade titta på film eller tv. Fast hon hade nog aldrig mått så dåligt som hon gjorde just nu. Hon kallsvettades och hade rysningar. Jag kunde känna hur hennes andning var ansträngd där hon låg i min famn.

"Harry..."
Hon vände sig mot mig när jag skulle åka hem. Hennes ögon fann mina och hon tittade djupt in i dom. Hennes ögon tårades.
"I'll miss you..."

---

Jag lovar att jag ska skriva nästa del direkt! Men det blir förmodligen det sista!
Tack återigen för alla fina kommentarer. :D

Tidigare:
När cd:n var slut satt alla och grät, jag grät ännu mer än vad jag gjorde innan.
Vi satt alla där i köket. Niall höll Joannas hand. Matilda lutade sitt huvud mot Zayns axel. Liam höll och Danielle. Louis masserade långsamt Eleanors axlar.
Allt som hördes var våra snyftningar. Det var som om tiden hade stannat upp, jag önskade att allt var en dålig dröm. Jag stängde ögonen och öppnade dom igen. Men jag drömde inte.

"Harry... She's sick, really sick" sa Louis försiktigt.

---

Va?! Nej nu skojade Louis. Inte kunde Emelie vara sjuk! Hon var ju alltid så glad och pigg!

Jag reste mig hastig upp från soffan. Jag råkade stöta i benet i soffbordet. Smällen fick dom andra att vända sina blickar mot mig. Jag kände paniken växa inom mig. Mina ben rörde sig sakta bort från dom andra, de gick allt snabbar och snabbare. Till sist småsprang jag. Jag smällde igen dörren till mitt rum. Jag stod som paralyserad mitt på golvet. Jag kände hur mina knän blev allt svagare. Jag böjde mig ner och satte ig på knä. Hon var kanske bara förkyld, hade lunginflammation eller något? Jag lade mig ner och slöt ögonen, önskade återigen att allt bara var en dröm.


"Harry?" sa en röst.
Jag öppnade ögonen halvt och såg en suddig siluett.
"Harry?" sa rösten igen, den här gången lite högre.
Jag öppnade ögonen helt och det var Louis som hade kommit in. Jag tog upp handen och gnuggade mina ögon.
"Are you awake?" frågade Louis.
"Sure" sa jag.
Min röst var skrovlig och betydligt mycket mörkare än vad den brukade vara.
"Come on, let's get some breakfast" sa han och hjälpte mig upp från golvet.
Vi gick långsamt ut i köket. Där satt dom andra under tystnad och åt.
"Morning Harry" sa Niall försiktigt.
Jag nickade till svar. Jag hade inte orken till att prata. Jag ville inte äta för den delen.
Louis tog fram en tallrik med en pannkaka till mig. Jag satt på en stol och stirrade på pannkakan. Dom andra började prata tyst med varandra. Som om dom inte ville störa mig.
Jag reste mig snabbt upp och de tystnade. Jag gick med raska steg ut ur köket och in på mitt rum igen. Jag klarade helt enkelt inte av att vara med folk just nu.



Louis perspektiv:

"I think he needs a bit of privacy" sa jag tyst efter att Harry hade stormat ut ur rummet.
"I can't believe Emelie is sick" sa Liam. "She's always so happy and stuff."
"Yeah, but cancer just sort of 'jumps' out, you never get a hint, if you know what I mean" sa Niall.
De andra nickade instämmande.
"But she didn't get sick recently" sa jag och tittade ner i bordet.
"What do you mean Louis?" frågade Joanna.
"She's been sick since she was 7" sa jag.
"Ten years?!" sa Zayn förvånat.
"Well, she's been sick on and off" sa jag.

Jag hade aldrig glömt den dagen jag satt och väntade på trappan utanför huset hemma i Doncaster. Jag väntade på att hon skulle komma hem så att vi kunde hitta på något. -

"Hey Em!" hade jag sagt när hon klivit ur bilen.
Jag hade mötts av en gråtande Emelie den dagen. Jag minns hur vi hade suttit vid deras matbord när hennes mamma berättade. Hon hade cancer. Jag minns också att jag grät när dom sa det till mig. För när man var liten och hörde cancer tänkte man omedelbart på döden. I alla fall jag.

Hon fick åka runt till en massa olika sjukhus under några år. Men hon lyckades faktiskt bli frisk. Men ett år senare när hon var 10 blev hon sjuk igen. Och det var samma sorts cancer. Fast den här sorten var svårare. Hon kämpade med den resten av de fyra åren som de bodde i Doncaster. Dom flyttade till London dels för att hennes mamma hade fått ett bättre jobb, men främst var det för att det fanns bättre vård i London.
Jag kommer ihåg hur jag fick ett brev från henne ett år senare där hon skrev att hon hade blivit frisk. Sen kom X-factor och annat ivägen och vi träffades inte på några år.
Men när vi träffades i parken och dagarna efter så frågade jag henne. Hon grät även den gången när hon skulle berätta för mig. Hon behövde ha en transplantation denna gången. Jag var frivillig, men hon ville inte att jag skulle hjälpa henne på något sätt. Det var nästan som att hon ville dö.

Hon ville inte berätta för dom andra heller, inte ens för Harry.

"Well, is she going to get better?" frågade Zayn.
"Honestly, I don't know, you'll have to ask her" sa jag bekymrat.


De närmaste dagarna var väldigt dystra. Även om vi alla försökte vara som vanligt. Jag hade ju vetat ett bra tag längre än alla andra, men på något sätt var jag ledsnare nu när jag kunde visa det. Eleanor hade också fått veta innan, Emelie hade pratat med henne om det när de hade varit och shoppat.
Joanna hade vetat att hon brukade åka till sjukhuset ibland, men inte vad det var som var fel.

Harry satt inne på sitt rum de dagarna. Han kom sällan ut. Vi brukade ibland gå och lämna mat till honom men några timmar senare när vi skulle hämta tallrikarna var maten orörd. Det var som att se sin vän tyna bort för varje dag som gick. Till slut fick jag och dom andra nog.

"Harry!" sa Niall. "You have got to get out of here!"
Vi drog upp rullgardinerna från fönstrena och Harry kisade med ögonen.
"Let's get you in the shower!" sa Zayn ochdrogupp honom från sängen. "Wow! You stink!"
Harry stannade mitt i dörren och vände sig om.
"Don't make me follow you in there and help you taking off those clothes!" sa jag.
Niall vek sig av skratt. Harry himlade med ögonen och stängde badrumsdörren.

Två timmar senare satt vi alla i bilen påväg till en 'hemlig' plats. Harry satt gömd under sina raybans och mössa.



Harrys perspektiv:

Killarna drog mig ur bilen. Jag tittade upp och såg sjukhus-skylten. Jag suckade tyst för mig själv samtidigt som jag blev lättad.
Vi gick alla snabbt igenom byggnaden och samtidigt som tjejerna tog hissen tog vi killar trapporna. Jag kände på något sätt som att jag hade bråttom. Louis visade vägen till Emelies avdelnig när det slog mig. Vad var det för sjukdom hon hade? Jag hade ju inte fått reda på det. Men jag fick svar på min fråga när Louis öppnade dörren till Cancer-avdelningen. Hon hade cancer!
Vi gick alla med raska steg till rum 29.
Där låg hon. Hon låg där med ett plågat ansiktsuttryck. Jag såg i ögonvrån hur dom andra stannade bakom mig. Jag tog långsamma steg mot henne. Hon sov. Jag satte mig på sängkanten och förde min hand mot hennes. Hen låg där, hon var så skör. Hennes hud var blek och hon såg så ömtålig ut. Hon andades djupa oc lugna andetag. Men på något sätt verkade dom vara ansträngda. Jag lutade mig över henne och kysste henne på pannan. Hon rörde sig och öppnade sakta ögon. Hon log mot mig. Hon reste sig långsamt upp och kramade om mig. Jag famnade om henne och kunde känna hennes revben. Hon måste ha gått ner flera kilo ju! Jag flyttade upp min hand mot hennes huvud. Det brukade vara fullt med tjock blont hår, men nu fanns där bara några små fjun. Jag kände hur mina ögon började tåras.
"Hi babe" sa hon glatt.
"Hi" sa jag.

Dom andra kom fram och kramade om henne dom också. Alla hade dom tårar i ögonen.
"Did you tell them everything?" frågade Emelie Louis.
"I told everyone except Harry" svarade Louis.
Vad var det mer som var fel?!
"Look, Harry, this isn't th first time Emelie has been sick" sa Louis till mig.
Jag tittade först på honom och sen på Emelie. Hon nickade.
"I've had caner two times before" sa hon. "But this time it's worse, much worse..."
Tårar rann ner för hennes kinder. Eleanor som satt bredvid henne tog hennes hand tittade ner i knät.
"The doctors say that I maybe won't even survive" sa hon. "There's about 2% chance."
Jag böjde ner huvudet och lät tårarna rinna. Jag hörde dom andra snyfta häftigt. Jag satt nog och grätt i tjugo minuter.
De andra lämnade rummet så att jag och Emelie fick vara ensamma ett tag.
"Why you?" frågade jag henne.
Hon låg i min famn och jag hörde hennes skrovliga andning.
"I like to think of life like a hourglass. We all get a certain amount of sand when we are born. And I guess that my sand is running out..."

---

Update:
Glömde skriva mina efterord ^^
Jag tackar för alla fina kommentarer, det gör mig så glad att läsa att ni tycker om den! älskar er! :D
Nästa del kommer upp senare ikväll, så kolla här senare! :D

Tidigare:
Hon öppnade sin lilla väska och tog fram ett fyrkantigt paket. Hon gav det till mig och log.
"Jag tog av rosetten som satt fastklistrad på den. Jag drog försiktigt av pappret och det var en cd.
"Now, you can't play it before I say so" sa hon och tittade på mig. "Promise me that you'll wait?"
"I promise" sa jag.

---

Fortfarande mitt i veckan:

"Did you two enjoy yourselves last nigt?" sa Louis när jag och Emelie gick in i köket morgonen därpå.
"Huh?" sa jag och tittade på honom med en frågande blick.
"Did you 'watch' a movie?" frågade han och gjorde situationstecken i luften så som han hade gjort dagen innan.
"Shut up Louis!" sa jag till honom.
"I just love how squeaky your voice get when you do that!" skrattade Louis.
Jag gav honom en lätt smäll på huvudet och öppnade sen kylskåpet.
"Emelie, do you want to go shopping with me today?" frågade Eleanor.
"That would be great!" sa Emelie och log.
"So shall we have breakfast and then take a car in to town?" frågade Eleanor.
"Sounds good" sa Emelie och tog fram fyra glas.
Vi satt och åt frukost när Niall och Joanna kom och hälsade på.
"Hey everyone!" sa Niall när de kom in i köket.
"Hey!" sa Eleanor. "Joanna, do you want to come shopping with me and Emelie?"
"I would love to!" sa Joanna glatt. "But me and Niall are going to my parents, they haven't met him yet, so.."
"Wow, meeting the parents eh?..." sa Louis och gav Niall en klapp på axeln.
"Yeah, I'm a bit nervous actually" sa han och tog ett äpple från bordet.
"Don't you worry, they will love you!" sa Joanna glatt.
"I'm with Joanna on this!" sa Emelie.

När vi hade ätit frukost åkte Emelie och Eleanor in till stan. Samtidigt hade Niall och Joanna åkt iväg till Joannas föräldrar. Så jag och Louis bestämde oss för att göra en twitcam med fans på twitter.
Det kom in många frågor som en massa fans ville ha svar på, vissa frågor var mer 'städade' än andra.
Vi satt och svarade på allihopa i närmare tre timmar. Men sedan bestämde vi oss för att sluta och göra något 'vettigare'. Vi startade FIFA och spelade tills Emelie och Eleanor kom hem.
De två stod i köket och viskade åt varandra när vi stängde av spelet och vände oss mot dom.
De kramade om varandra och Emelie gick och kramade om mig.
"Mum, texted me earlier, she said I had to go home" sa hon till mig. "I'll see you tomorrow?"
"Yeah" sa jag och kysste henne.
"Bye Louis!" sa hon och gick ut i hallen.
Jag reste mig från soffan och gick in på mitt rum för att hämta min mobil. Jag stannade i dörröpnningen när jag hörde Louis och Eleanor prata tyt med varandra.
"Does he know?" viskade Eleanor.
"No, and he's not supposed to" sa Louis. "So we have too keep this a secret."
Vad var det dom pratade om?
"Do you guys want to go for ice cream or something?" frågade jag och gick ut till dom.
"That would be awesome!" sa Louis och tog sin jeansjacka från stolen.



Nutid:

"What's wrong with him?" frågade Zayn efter att Louis hade lämnat lägenheten.
"He's exactly like he was before we left for Paris" sa Liam.
"I'm kind of worried for him" sa Niall.
"I say, we ask him what's wrong when he comes back, and we won't give up until we know" sa jag.
"Sounds like a good idea" sa Zayn.
Vi startade FIFA och det lilla samtalet vi nyss hade haft glömdes bort.


"Where's Louis?" frågade Eleanor när dom kommit tillbaka från intervjun.
"He left" sa Niall utan att flytta blicken från tv:n.
"Is Emelie in the hall?" frågade jag tjejerna.
"Eh..No..She had to go home" sa Matilda.
"Okay" sa jag fundersamt.
"Have you boys eaten?" frågade Joanna.
"No" sa vi alla i kör.
"Then, I'll think we'll make som carbonara or something" sa Danielle.
Tjejerna gick ut i köket och började laga mat och vi killar fortsatte att spela.


När maten var färdig satte vi oss alla vid bordet, Louis saknades fortfarande.
Middagen var - som alla andra middagar vi hade- fylld med skratt och livliga diskussioner. Men dock verkade det som att det var färre skratt när Louis inte var i närheten.
Mitt i middagen hör vi ytterdörren smällas igen. Alla tystnar och lyssnar på vad som händer ute i hallen. Vi hörde fotsteg komma närmare oss och fram kom Louis. Han såg bekymrad ut. Eleanor reste sig från bordet och gick fram till honom. Hon viskade något i hennes öra och han nickade som svar. Hon kramade om honom och gick senare tillbaka till sin plats vid matbordet. Hon såg orolig ut.
"Hary, could I talk to you for a while?" frågade Louis.
"Yeah" sa jag och reste mig från bordet. "What's up mate?"
"Let's go in here" sa Louis och vi gick in på mitt rum.
"Is something wrong?" frågade jag bekymrat.

Blickarna han gav mig gjorde mig orolig.

"Do you remember the cd you got from Emelie on your anniversary?" frågade han.
"Yeah" svarade jag.
"Can you get it?" sa Louis.
Jag gick till mitt skrivbord och öppnade en av lådorna. Jag tog fram cd:n och räckte fram den till Louis.
"Can you play it?" sa Louis.
Jag gav han en frågande blick. Han tittade mig i ögonen på ett övertygande sätt, så jag gjorde som han hade sagt åt mig.
Jag tog fram kontrollen till spelaren och tittade på Louis igen. Han nickade åt mig och jag tryckte på play.

"'Harry...You have no idea how hard this is going to be...Telling you what I'm about to tell you'" Det var Emelies röst.

Jag kände hur mitt hjärta bankade hårdare. Vad var det hon skulle berätta?.

"'You just got to remember that I love you, more than words can describe'" sa hon.

Jag tittade på Louis, det såg ut som att han grät. När han märkte att jag såg på honom drog han snabbt upp handen för ögonen och torkade dom.

"' I want to play you a song before, listen to the lyrics, they're speciall'" sa hon och en låt började spelas.

Tidigare:
Intervjun var slut ungefär en halvtimme efteråt. Tjejerna var ungefär som när vi brukade vara där, de skrattade och de verkade ha jätte kul. Alan hade såklart skämtat runt med dom genom hela intervjun.
När programmet var slut satt vi i soffan och väntade. Zayn hade slagit över till en kanal där dom hade ett 'SIMPSONS'-maraton. Vi andra satt och spelade kort.
Louis mobil ringde och han försvann ut ur rummet. Ungefär en minut senare kom han tillbaka och såg aldelles likblek ut.
"Is something wrong?" undrade Liam.
"No" svarade Louis kort. "I think I'll go for a walk."

---

5 dagar tidigare:

"Isn't today your 5 months anniversary with Emelie?" frågade Danielle när jag kom ut i köket.
"Yes, she's actually on her way here right now" sa jag.
"Have you planned something extra for her?" frågade Liam.
"Yeah, we're having dinner and then we'll maybe watch a movie or something" sa jag.
"'Watch' a movie" sa Louis och gjorde situationstecken i luften.
"Oh stop it Louis" sa jag.
Det ringde på dörrklockan och jag gick dit för att öppna.
Där stod Emelie, hon såg ut som en ängel. Hon var iklädd ett par shorts som gick upp till midjan och en vit blus. Hennes var smått lockat och de hängde ner över hennes axlar. Hon log åt mig och skrattade lite smått.
"You're so beautiful" sa jag och pressade mina läppar mot hennes.
"You're not to bad either" skämtade Emelie.
"Haha, come in, we can hang out with the others for a bit before we go out" sa jag och stängde dörren efter henne.
Hon tog av sig sina skor och vi gick tillsammans in i köket.
"Hey Emelie!" sa Zayn glatt.
"Hi Zayn, and everybody else of course!" skrattade Emelie.
"Hey! And happy anniversary to you too!" sa Eleanor glatt.
"Thanks" sa jag och Emelie samtidigt.

Resten av eftermiddagen spenderade vi med alla de andra. Vi tio hade blivit väldigt bra vänner den senaste veckan. Fast vi var nästan tvugna eftersom vi var nästan instängda inne i lägenheterna.
"Shall we go?" frågade jag Emelie.
"Sure" sa Emelie och reste sig från soffan.
"Bye" sa jag till dom andra när jag gick efter Emelie ut i hallen.
"Have fun!" sa Joanna.
Vi gick ut i solskenet och som på en reflex drog vi båda på oss våra solglasögon. Jag tog hennes hand och vi vandrade mot grinden. Säkerhetsvakten släppte ut oss och han ledde oss till en stor svart bil. Jag öppnade dörren åt Emelie och hon klev in. Jag klev också in och bilen körde iväg.
"Harry, where are we going?" frågade hon.
"Just wait and see" sa jag och log mot henne.
Vi satt under tystnad medans bilen tog oss vidare. När vi stannade bilen tog jag fram en svart ögonbindel.
"You'll have to put this on" sa jag och log.
"Why?" frågade Emelie chockerat.
"Because, otherwise it won't be a suprise" sa jag.
"Fine" sa Emelie och vände huvudet om.
Jag knöt bindeln runt hennes huvud och vände henne mot mig igen. Jag gav henne en puss på pannan och ledde henne sen nerför en smal väg.
"Can't you give me a clue of where we're going?" frågade Emelie.
"Okay... We're soon there" sa jag.
"Haha, that didn't help me at all" sa Emelie och log.
När vi var framme på den platsen vi skulle till stannade jag henne och vände henne mot mig. Jag lutade mig sakta mot henne och gav henne en puss på munnen. Sedan lossade jag ögonbindeln och hennes ögon fann mina. Hon log mot mig.
Vi befann oss på en strand, runt om oss fanns hundratals ljus. Till höger om oss var det dukat på ett litet runt bord med stolar. Jag ledde henne till bordet och drog ut stolen till henne. Hon satte sig ner och jag gjorde detsamma.
"You look suprised" sa jag till henne.
"Yeah.. This is so romantic, no one have ever done something like this for me" sa Emelie.
"I love you" sa jag och log mot henne.
"And I love you too, more than words can explain" sa hon.
"Shall we eat?" frågade jag när en servitris kom fram med mat.
"Sure" sa hon.
Servitrisen lyfte på ett lock och tog fram två tallrikar med lasange. Vi tackade honom och han gick iväg. Vi satt under tystnad och åt.

När vi hade ätit efterrätt kom servitrisen och dukade undan. Det hade redan börjat mörkna.
"Would you like to join me and watch the stars?" frågade jag.
"That would be lovely" sa Emelie.
Vi reste oss från bordet och jag ledde henne till en filt som låg i sanden. Vi satte oss ner och hon lutade sitt huvud mot mitt bröst. Vi satt sådär ett tag.
"Emelie?" frågade jag försiktigt.
"Uhuh?" sa Emelie och vände sig mot mig.
"Can I give you something?" frågade jag.
"What?" frågade hon och log.
Jag stoppade handen o bakfickan och tog upp en liten ask. Jag sträckte fram den till henne och hon tog emot den. Hon tittade först på asken och sen på mig.
"Open it" sa jag.
Hon gjorde som jag sa. I asken fanns ett halsband. Det var ett hjärta i silver. Hon tog upp halsbandet och tittade på det.
"Open it" sa jag igen.
Hon tittade undrande på mig och tittade ner på halsbandet. Hon öppnade hjärtat och log. I hjärtat fanns där en liten bild på oss två tillsammans.
"I saw the necklace one day and thougt of you" sa jag.
"It's perfect, absolutely perfect" sa hon och kysste mig.
"I'm glad you liked it" sa jag och log.
"Do you want your gift now?" frågade hon.
"Sure" sa jag.
Hon öppnade sin lilla väska och tog fram ett fyrkantigt paket. Hon gav det till mig och log.
"Jag tog av rosetten som satt fastklistrad på den. Jag drog försiktigt av pappret och det var en cd.
"Now, you can't play it before I say so" sa hon och tittade på mig. "Promise me that you'll wait?"
"I promise" sa jag.

---

Det här blev ett litet inlägg, men nästa kommer senare ikväll :D
Tack så mycket för att ni läser! :D

Tidigare:
När vi landade i London rusade Niall till 'Tax-Free'n och köpte en massa godis. När han sen kom tillbaka till oss gick han med armen om Joanna. Hon hade tydligen letat efter honom där. När vi sedan gick vidare mot bagage-hämtningen såg vi Emelie och Eleanor komma gåendes mot oss.
När Emelie fick syn på oss sprang hon fram mot mig med öppna armar. Hon hoppade upp och lindade sina ben om min kropp och kramade mig.

---

1 vecka senare:

Den här veckan hade varit händelserik, även om det var en ledig vecka för oss alla så lämnade alla paparazzis eller fans oss ifred. En kväll hade vi alla (Liam&Danielle, Zayn&Matilda, Niall&Joanna, Louis&Eleanor, jag&Emelie) varit ute och ätit middag tillsammans på en fin resturang, utanför hade det varit stora klungor av paparazzis och fans.

"Hey Harry! can you pass me that remote?" frågade Joanna och pekade på kontrollen till tv:n.
"Yeah sure" sa jag och sträckte den till henne.
"Paul just called" sa Liam och satte sig i soffan med oss andra.
"What did he want?" frågade Zayn.
"He said that the girls have a interview at Alan Carr on wednesday" sa Liam och vände sig mot tjejerna.
"Really?" sa Matilda förvånat.
"Yeah, since we all got girlfriends now they decided to do a interview" sa Liam. "This will be the only interview you girls will be doing."
"At what time?" frågade Eleanor.
"I think Paul said that a car will pick you up at 11.00 am" sa Liam. "And then you will do all the hair and make up there, and clothing too."
"I think it will be fun" sa Emelie och log.


Onsdag:
Jag vaknade av att Emelie höll på inne i sovrummet. Hon satt framför spegeln och kammade håret.
"Did I wake you up?" frågade hon.
"No it's fine" sa jag och steg ur sängen.
Jag gick mot henne och satte mig på huk bredvid henne. Jag tittade på henne i spegeln. Hon tittade på mig och log. Jag reste mig upp igen och kysste hennes panna. Hon tittade mig i ögonen och pressade sina läppar mot mina. Hennes händer flyttades upp mot mina kinder.
Plötsligt knackade det på dörren. Det var Eleanor.
"Emelie could i borrow your.... Oh morning Harry!" utbrast hon.
Plötsligt märkte jag att jag var ovanligt lättklädd. Jag drog av en filt från sängen och virade den om midjan.
"Goodmorning Eleanor" sa jag.
Emelie fnissade till där hon satt.
"What do you want to borrow?" frågade hon Eleanor.
"Your hairdryer" sa Eleanor. "Mine doesn't work anymore."
"Yeah sure" sa Emelie och gick in på toaletten. "Here you go!"
Emelie och Eleanor hade funnit varandra under veckan som hade gått, de hade nog tillbringat nästan all vaken tid tillsammans. Fast ingen av dom hade gått ur lägenheterna under veckan, för utanför vårt område fanns hundratals fans hela tiden, och några av dom verkade inte vara så jätte trevliga och glada.
Joanna och Matilda hade försökt gå utanför området för att hyra film men hade kommit tillbaka inom tio minuter dränkta i ägg.
"Have you had breakfast?" frågade jag Emelie.
"No, I was actually going to have some now" sa Emelie. "Do you want to join me?"
"Yeah, I think I smell pancakes coming from the kitchen" sa jag och drog på mig ett par byxor och en tröja.
"Me too" sa Emelie och skrattade.
Jag öppnade dörren åt henne. Hon tog min hand och vi gick tillsammans ut i köket.
Ute i köket stod Danielle vid spisen och stekte pannkakor. Niall stod och rotade i kylskåpet. Vid köksbordet satt Liam, Louis och Joanna. De satt och diskuterade gårdagens spel av monopol.
"But I did win!" utbrast Louis.
"That's because you cheated" sa Joanna.
"I did not!" sa Louis.
"Yeah you did" sa Liam och vi andra nickade instämmande.
"Goodmorning" sa Danielle och log.
"Morning, do you want some help?" frågade Emelie och gick fram till spisen.
"Where's Zayn and Matilda?" frågade jag.
"The're in the sofa" sa Liam.
Jag såg att Zayn satt med armen om Matilda.
"Have they been sittingthere all night?" frågade jag sarkastiskt.
"Hey you two in the sofa!" utbrast Louis. "Can you quit snogging eachother and help out with the breakfast?!"
De vände sina huvud mot oss, det dröjde ett tag innan de fattade vinken. Men tillslut reste dom sig och gick mot oss. Vi började alla plocka fram grejerna till frukosten och dukade upp på bordet.
"Is it already breafast?" undrade Eleanor när hon kom till köket.
"Yeah, we were hungry" sa Liam. "Or at least Niall was!"
"Haha!" skrattade Eleanor och gav Louis en puss på kinden.
Vi alla satte oss kring bordet och började äta. Det blev rätt så trångt vid bordet när man satt tio personer vid det, det brukade annars bara finnas plats för 6 stycken.
Plötsligt knackade det på dörren.
"I'll get it!" sa Zayn och reste sig från bordet.
Det var Paul som hade kommit för att snacka med tjejerna innan intervjun.


4 timmar senare:
"Come on now Zayn! It's about to start!" sa Niall högt.
"I'm coming!" svarade Zayn och hoppade ner i soffan.
Introt till programmet spelades och man såg Alan sitta i sin fåtölj.
"'Today we will be joined by no other than the girlfriends of ONE DIRECTION!'" sa han glatt.
Kameran filmade mot den trappan vi brukade göra vår entré när vi är med i programmet.
Där tredde tjejerna fram och de vinkade lite smått mot publiken och kameran. De hälsade på Alan och satte sig sedan ner i soffan.
"So, here we have, the five girls that have what almost every teenage girls in the world wants" sa Alan."Shall you present youselves to everyone?"
"I'm Danielle, Liams girlfriend."
"I'm Joanna, Nialls girlfriend."
"I'm Emelie, Harrys girlfriend."
"I'm Eleanor, Louis' girlfriend."
"And I'm Matilda, Zayns girlfriend."
"So now girls, you all are dating the most wanted boys in the world - well at least by teenage girls - , isn't it hard having fans beeing angry at you?"
"Well, yeah, I mean we haven't done anything really" sa Joanna. "We are just five girls that happened to meet five boys."
"That's a good point" sa Alan. "Now, let's see if I got this right, 'cause I'm not the cleverest person..arugh"
Alan gjorde någon kostig min som fick Emelie och skratta.
"You all are quite good friends?" frågade han.
"Yeah, me and Joanna have been friends since eight grade actually" sa Emelie.
"And we have spent a lot of time together these past few weeks" sa Matilda.
"Now, do you all live with the boys or do you live in your own apartments?"
"Ehm, I actually live in france, since I go to school there" sa Matilda.
"And the rest of us both live with the boys and at our own houses or apartments" sa Danielle.


Intervjun var slut ungefär en halvtimme efteråt. Tjejerna var ungefär som när vi brukade vara där, de skrattade och de verkade ha jätte kul. Alan hade såklart skämtat runt med dom genom hela intervjun.
När programmet var slut satt vi i soffan och väntade. Zayn hade slagit över till en kanal där dom hade ett 'SIMPSONS'-maraton. Vi andra satt och spelade kort.
Louis mobil ringde och han försvann ut ur rummet. Ungefär en minut senare kom han tillbaka och såg aldelles likblek ut.
"Is something wrong?" undrade Liam.
"No" svarade Louis kort. "I think I'll go for a walk."

---

Förlåt för att jag inte har hunnit skriva så mycket. Men nu när skolan är igång så är det en massa prov och läxor som måste pluggas till/göras. Men jag hoppas att det inte gör något :)
Jag vet inte riktigt när näste del kommer ut, ni får hålla utkik helt enkelt ;)
Tack så mycket för alla fina kommentarer jag får, de värmer! :D