Summer of 13 - del 2
Tidigare:
"I got a summerjob now!" sa jag när jag och Cory satt vid matbordet och åt mat.
"That's great news Alice!" sa han. "Where?"
"I'm going to be an assistant to a guy called Mike, I'm getting to travel all around Europe!" sa jag glatt.
"Really!" sa Cory förvånat. "Travel around Europe?!"
"Yeah!" sa jag.
"Alice wake up! WAKE UP!"
Cory stod utanför mitt sovrum och bankade på dörren.
"WHAT?!" sa jag irriterat, om det var något jag hatade så var det när Cory väckte mig.
"You got to get up, sleapyhead!" sa han.
Jag tittade på klockan och den visade 9.07. Jag var inte den personen som kunde sova till elva tolv på helgerna, men Cory var ännu värre, ha brukade gå upp vid sju varje morgon, det kvittade om det var helg eller inte.
"Why?" sa jag efter att jag hasat mig ur sängen och öppnat sovrumsdörren.
"Beacuse we're going to the park with Louise, remember?" sa han och tittade menande på mig.
"Oh right!" jag hade helt glömt bort det. "Shoot! At what time where we supposed to meet her?"
"In about an hour" sa Cory. "So you better get dressed and stuff!"
"You think?!" sa jag och gick med snabba steg in på toaletten och låste om mig.
"I'll make breakfast, mum left some baguettes for us before she left for work!" ropade Cory ifrån köket.
"Okay!" sa jag. "Where's dad?"
"He's at the gym!"
Efter att jag fixat mig färdigt på toaletten gick jag in på mitt rum igen.
Mitt rum var inte jätte stort, men det räckte för mig. Jag hade en ganska stor säng, man skulle kunna få plats två i den, även om det kanske hade blivit lite trångt. Mina väggar var vita fast lite mer åt det beigea hållet. Golvet var av trä, fast det mesta täcktes av min matta. Min säng stod mitt i rummet, fast mot en vägg såklart. Och mittemot sängen hade jag mitt skrivbord. Och på väggen bredvid sängen hade jag en dörr som ledde in till min minimala walk-in-closet. Den var tillräckligt stor för att kunna få plats med alla mina kläder. Fast kläderna tog upp rätt så stor plats, så därför kunde man inte röra sig så mycket därinne.
Ur garderoben drog jag fram en svart kjol och en vit spets t-shirt som jag sedan stoppade in under kjolen.
"Shall we go?" frågade Cory efter att vi hade ätit frukost.
"Sure!" sa jag och satte min skål i diskmaskinen.
Cory låste dörren och sedan gick vi med snabba steg nerför trappan och ut på gatan. Ute sken solen på samma sätt som dagen innan.
"Come on we're gonna miss the bus!" sa Cory och ökade takten på sina steg.
"Okay okay" sa jag och gjorde detsamma.
"Hey Louise!" sa jag när vi kom fram till köpcentret.
"Hey you two!"
"So, what do you girls feel like doing?" frågade Cory.
"Maybe go and get ice cream?" frågade Louise.
"Sure!" sa Cory. "What do you say Alice?"
"That sounds great!" sa jag och styrde stegen mot glassbaren som låg i köpcentret.
På glassbaren fanns det säkert tjugo - om inte fler - olika smaker att välja mellan. Där fanns dom vanliga smakerna som choklad,vanilj och jordgubb. Men där fanns även andra, lite ovanliga smaker, som redbull-smak, nutella-smak, citron-smak och någon turkos glass som jag inte ens vågade fråga vad den hade för smak.
"I'm just going to try these jeans, I will be back in a bit!" sa jag och gick in i ett av provrummen och lämnade Cory och Louise ensamma, de hade flirtat med varandra hela dagen, så jag hade varit lite utanför.
Jag dröjde så länge som möjligt inne i provrummet för att få vara ifrån Cory och Louise's flirtande, det började gå mig en aning på nerverna.
Men någon gång var jag ju tvungen att bli färdig, så en kvart senare gick jag ut med jeansen hängande över min högra arm och min väska i den vänstra.
"Are you ready to go?" frågade Cory.
"Yeah! I'm just going to pay for these!" sa jag och gick mot kassan.
"Bye Louise!" sa jag när jag och Cory klev av bussen.
"Bye!"
"So you and Louise hade fun today?" frågade jag när vi gick hemåt.
"What are you talking about?" sa Cory och rynkade på pannan.
"Oh come on, you know! You two were flirting all the time!" sa jag.
"Oh stop it!" sa Cory och låste upp dörren.
"You like her don't you?" frågade jag.
"That's none of your business!" sa han och gick in på sitt rum.
Jag skrattade lite för mig själv och gick in i köket.
"Hej pappa!"
Vi brukade prata svenska ibland när pappa var hemma. Det var ett sätt att 'bevara' pappas härkomst.
"Hej gumman, hur har dagen varit?"
"Den har varit bra" sa jag och tog fram en vattenflaska från kylskåpet.
Även om min svenska inte var den bästa så skämdes jag inte för att prata.
"Hur går det med letandet på ett sommarjobb, jag hörde att Cory redan hade hittat ett."
"Jag fick ett sommarjobb hos en man som skulle resa runt i Europa och behövde en assistent."
"Så du ska sköta hans jobb här i London, medans han är på semester?"
"Nej, jag ska åka med honom i Europa under hela sommaren!" sa jag glatt.
"Ehmm.. Det får du inte!"
"Men mamma sa.."
"Du får inte! Du ska följa med oss till farmor och farfar!" avbröt pappa
"Men pappa! Jag vill göra detta, fatta vilken otrolig möjlighet detta är!"
"Lyssna på vad jag säger! Du följer med oss till Småland vare sig du vill eller inte! Det är din farmor och farfar!"
"Men jag kan ju hälsa på dom en annan gång?"
"Nej! Du följer med oss! Punkt slut!" röt pappa.
"ÅHHH! JAG HATAR DIG!" skrek jag och smällde igen dörren till mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tårarna började rinna.
Förlåt sååååå mycket för att jag inte skrivit på ett tag, men jag har haft PRAO och i fredags åkte jag till Göteborg och UK2012, kom hem igår men då var jag aldeles för trött för att skriva! :/
Nå? Vad tycker ni?
Kan jag få 4 kommentarer till nästa del? :D
"I got a summerjob now!" sa jag när jag och Cory satt vid matbordet och åt mat.
"That's great news Alice!" sa han. "Where?"
"I'm going to be an assistant to a guy called Mike, I'm getting to travel all around Europe!" sa jag glatt.
"Really!" sa Cory förvånat. "Travel around Europe?!"
"Yeah!" sa jag.
"Alice wake up! WAKE UP!"
Cory stod utanför mitt sovrum och bankade på dörren.
"WHAT?!" sa jag irriterat, om det var något jag hatade så var det när Cory väckte mig.
"You got to get up, sleapyhead!" sa han.
Jag tittade på klockan och den visade 9.07. Jag var inte den personen som kunde sova till elva tolv på helgerna, men Cory var ännu värre, ha brukade gå upp vid sju varje morgon, det kvittade om det var helg eller inte.
"Why?" sa jag efter att jag hasat mig ur sängen och öppnat sovrumsdörren.
"Beacuse we're going to the park with Louise, remember?" sa han och tittade menande på mig.
"Oh right!" jag hade helt glömt bort det. "Shoot! At what time where we supposed to meet her?"
"In about an hour" sa Cory. "So you better get dressed and stuff!"
"You think?!" sa jag och gick med snabba steg in på toaletten och låste om mig.
"I'll make breakfast, mum left some baguettes for us before she left for work!" ropade Cory ifrån köket.
"Okay!" sa jag. "Where's dad?"
"He's at the gym!"
Efter att jag fixat mig färdigt på toaletten gick jag in på mitt rum igen.
Mitt rum var inte jätte stort, men det räckte för mig. Jag hade en ganska stor säng, man skulle kunna få plats två i den, även om det kanske hade blivit lite trångt. Mina väggar var vita fast lite mer åt det beigea hållet. Golvet var av trä, fast det mesta täcktes av min matta. Min säng stod mitt i rummet, fast mot en vägg såklart. Och mittemot sängen hade jag mitt skrivbord. Och på väggen bredvid sängen hade jag en dörr som ledde in till min minimala walk-in-closet. Den var tillräckligt stor för att kunna få plats med alla mina kläder. Fast kläderna tog upp rätt så stor plats, så därför kunde man inte röra sig så mycket därinne.
Ur garderoben drog jag fram en svart kjol och en vit spets t-shirt som jag sedan stoppade in under kjolen.
"Shall we go?" frågade Cory efter att vi hade ätit frukost.
"Sure!" sa jag och satte min skål i diskmaskinen.
Cory låste dörren och sedan gick vi med snabba steg nerför trappan och ut på gatan. Ute sken solen på samma sätt som dagen innan.
"Come on we're gonna miss the bus!" sa Cory och ökade takten på sina steg.
"Okay okay" sa jag och gjorde detsamma.
"Hey Louise!" sa jag när vi kom fram till köpcentret.
"Hey you two!"
"So, what do you girls feel like doing?" frågade Cory.
"Maybe go and get ice cream?" frågade Louise.
"Sure!" sa Cory. "What do you say Alice?"
"That sounds great!" sa jag och styrde stegen mot glassbaren som låg i köpcentret.
På glassbaren fanns det säkert tjugo - om inte fler - olika smaker att välja mellan. Där fanns dom vanliga smakerna som choklad,vanilj och jordgubb. Men där fanns även andra, lite ovanliga smaker, som redbull-smak, nutella-smak, citron-smak och någon turkos glass som jag inte ens vågade fråga vad den hade för smak.
"I'm just going to try these jeans, I will be back in a bit!" sa jag och gick in i ett av provrummen och lämnade Cory och Louise ensamma, de hade flirtat med varandra hela dagen, så jag hade varit lite utanför.
Jag dröjde så länge som möjligt inne i provrummet för att få vara ifrån Cory och Louise's flirtande, det började gå mig en aning på nerverna.
Men någon gång var jag ju tvungen att bli färdig, så en kvart senare gick jag ut med jeansen hängande över min högra arm och min väska i den vänstra.
"Are you ready to go?" frågade Cory.
"Yeah! I'm just going to pay for these!" sa jag och gick mot kassan.
"Bye Louise!" sa jag när jag och Cory klev av bussen.
"Bye!"
"So you and Louise hade fun today?" frågade jag när vi gick hemåt.
"What are you talking about?" sa Cory och rynkade på pannan.
"Oh come on, you know! You two were flirting all the time!" sa jag.
"Oh stop it!" sa Cory och låste upp dörren.
"You like her don't you?" frågade jag.
"That's none of your business!" sa han och gick in på sitt rum.
Jag skrattade lite för mig själv och gick in i köket.
"Hej pappa!"
Vi brukade prata svenska ibland när pappa var hemma. Det var ett sätt att 'bevara' pappas härkomst.
"Hej gumman, hur har dagen varit?"
"Den har varit bra" sa jag och tog fram en vattenflaska från kylskåpet.
Även om min svenska inte var den bästa så skämdes jag inte för att prata.
"Hur går det med letandet på ett sommarjobb, jag hörde att Cory redan hade hittat ett."
"Jag fick ett sommarjobb hos en man som skulle resa runt i Europa och behövde en assistent."
"Så du ska sköta hans jobb här i London, medans han är på semester?"
"Nej, jag ska åka med honom i Europa under hela sommaren!" sa jag glatt.
"Ehmm.. Det får du inte!"
"Men mamma sa.."
"Du får inte! Du ska följa med oss till farmor och farfar!" avbröt pappa
"Men pappa! Jag vill göra detta, fatta vilken otrolig möjlighet detta är!"
"Lyssna på vad jag säger! Du följer med oss till Småland vare sig du vill eller inte! Det är din farmor och farfar!"
"Men jag kan ju hälsa på dom en annan gång?"
"Nej! Du följer med oss! Punkt slut!" röt pappa.
"ÅHHH! JAG HATAR DIG!" skrek jag och smällde igen dörren till mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tårarna började rinna.
Förlåt sååååå mycket för att jag inte skrivit på ett tag, men jag har haft PRAO och i fredags åkte jag till Göteborg och UK2012, kom hem igår men då var jag aldeles för trött för att skriva! :/
Nå? Vad tycker ni?
Kan jag få 4 kommentarer till nästa del? :D
Summer of 13 - del 1
Alice's perspektiv
Jag tog en sista blick i spegeln innan jag skulle springa iväg till skolan. Mitt blonda hår hängde ner över ena axeln, jag drog luggen bakom örat och tog sedan nere handen igen. Jag bar ett par ljusblåa jeansshorts tillsammans med en rosa blus och en blå jeansjacka. Sommaren hade kommit tidigt iår, det var bara i början av maj och det hade redan kunnat bli uppemot tjugo grader varmt. Men det vackra vädret gjorde inte vardagen bättre, att vara instängd i skolan när solen sken som aldrig förr var inte så kul. Och eftersom jag går i en skola mitt inne i stan kan man inte sitta ute och plugga.
Min pappa hade flyttat från Sverige till London två år innan jag föddes. Pappa och mamma träffades i Afrika när pappa jobbade där i ett halvår. Och det visade sig att mamma bodde ungefär två kvarter från pappa här i London så de började träffas och ungefär sju månader efter det så blev mamma gravid med mig och min tvillingbror.
Så nu är vi här 16 år senare, bor i en typsik lägenhet här i London. Min mamma äger ett bageri precis runt hörnet och pappa jobbar som ekonom på en bank.
När jag och min bror var yngre sa folk alltid att vi var hur lika som helst, det kanske var för att mitt hår inte växte så mycket då, så vi hade nästan likadana frisyrer. Men nu när vi har blivit äldre så har vi blivit mer som natt och dag. Fast även om vi är så olika så är han min bästa vän. Men visst bråkar vi, och då brukar Cory köra 'han-föddes-sju-minuter-före'-kortet.
Men utseendemässigt är vi ganska lika, ansiktets former och sånt var relativt lika, detsamma med ögonfärgen, det var en blandning mellan grönt och blått. Våra hårfärger var lika när vi var yngre. Den hade börjat vid ljusbrunt, men hos Cory hade den blivit mörkare, nästan mörkbrunt och hos mig hade den blivit ljusare, och under somrarna blev det blont eftersom håret bleks.
"Alice!" hojtade Cory. "Are you ready to go to school?!"
"I'm in the hall!" hojtade jag tillbaka.
"Oh, well let's go then!" sa han när han kommit ut i hallen.
Samtidigt som Cory öppnade portdörren bländades jag av den starka solen. Aoutomatiskt öppnade jag väskan och tog fram min svarta raybans och placerade dom för ögonen. Jag såg i ögonvrån att Cory gjorde precis likadant. Jag antar att det kanske såg lite roligt ut att vi gjorde det precis samtidigt.
"Have you fixed any summerjob for this year Alice?" frågade Louise.
Louise var min närmaste vän i klassen förutom Cory. De flesta tjejerna i klassen hade svårt för mig, jag antog eftersom det var för att jag och Cory var som ler och långhalm. Och jag kan slå vad om att precis alla tjejer i klassen tyckte om honom, och jag kunde inte klandra dom, han såg faktiskt ganska bra ut. Även om jag väldigt sällan tänkte på det, men när folk kom fram till mig och gav komplimanger om honom så kunde jag inte hjälpa det.
"No I haven't, but me and Cory are going to do that today after school" sa jag.
"Oh yeah, about that, ehm, I already have one" sa Cory.
"You do?!" sa jag och tittade på honom. "Where?!"
"At that cd place on bond street" sa han.
"I know that store! my brother used to work there!" sa Louise, även om hon försökte dölja sin 'hemliga' kärlek för Cory så kunde jag se att hon gjorde allt för att få prata med honom.
"That's just great! What am I going to do now?" suckade jag.
"Don't worry, I'll help you find something!" sa Cory.
"No, I can do it by myself" sa jag bestämt, jag behövde inte hans hjälp.
"So I'll se you after soccer-practice?" sa Cory innan vi skiljdes åt.
"Yeah!" sa jag. "Hey, what do you want for dinner? Mom and Dad are going on that musical, so we're home alone."
"I don't know" sa han och ryckte på axlarna. "Suprise me!"
"Haha okay, I will do that!" sa jag och styrde mina steg mot tunnelbanan.
Vi bodde inte så jättelångt ifrån skolan, men det är nästan hopplöst att kunna gå hem från skolan vid den här tiden.
"Hello Alice!" sa en dam när jag gick in på snabbköpet bredvid mammas bageri.
"Hello Mrs Cole!" sa jag.
Mrs Cole ägde snabbköpet, men hon var även en ganska nära vän till familjen. Efter att jag och Cory hade fått sommarjobba där förra sommaren hade vi kommit ännu närmre med henne, och även hennes familj. Cory hade kommit riktigt nära hennes dotter som är ett år yngre än oss. De hade varit tillsammans i ungefär ett halvår innan Karen - som hon heter - hade hittat en annan som var lika gammal som henne. Cory hade tagit det ganska hårt, men nu var dom vänner, vilket underlättade när mamma bjöd över hela familjen Cole på middag.
"What are you doing today?" frågade hon.
"Well, I'm going to search for a summerjob and fix dinner for me and Cory, since mum and dad are going on a musical tonight" sa jag.
"Oh, we did have a open spot here this summer, but Karens boyfriend just took that place I'm afraid" sa hon.
"That's okay, I would really like a different kind of job this summer, to get more experience in different areas" sa jag.
"I see" nickade hon.
"MUM!" ropade en röst från kassan.
"I'M COMING!" hojtade Mrs Cole. "I got to go, I'll see you some other time."
"Bye" sa jag och fortsatte med min shopping.
När jag kom hem sparkade jag av mig mina svarta ballerinaskor och hängde min jeansjacka på en krok. Sedan gick jag in i köket och packade upp min kasse från snabbköpet.
I kassen hade jag ingredienser till att göra 'fish n chips'. Eller ja, fisken var redan panerad så det var bara att värma den, och detsamma med pommesfritsen. Men Cory var inte så värst kräsen när det kom till mat, så det skulle säkert funka.
När jag hade tömt kassen satte jag mig vid bordet och tog fram de senaste dagarnas tidningar för att leta sommarjobb. Vid den här tiden på året brukade tidningarna alltid ha en spalt där det fanns lediga sommarjobb. De flesta lediga sommarjobben var mest om att sälja glass i en glasskiosk, vilket jag absoult inte ville göra.
'Looking for an assistant, will be following me around Europe, I will pay. Call me at: (ett nummer). Mike Paulson'
Det där jobbet verkade faktiskt ganska spännande. Jag hade alltid viljat åka runt och se världen. Utan att tveka plckade jag fram mobilen ur fickan och slog in numret.
Signalerna gick fram, jag kände hur klumpen i magen blev större, jag hade alltid avskytt att ringa folk jag inte kände, men nu var jag verkligen tvungen.
"Hello?" sa en mans röst på andra änden.
"Hello, my name is Alice Greene, I was calling about an ad in todays newspaper.."
"Oh yes!" sa han. "That's great! Do you want it?"
"I think so, but what are the conditions with this job?"
"Well, you will be joining me on tour and be an assistant, I will pay for hotels and stuff" sa han. "And you will be working the whole summer, from the day after school ends, untill three days before school starts. And you will get about 10£ a week."
"Okay, that actually sounds quite good, but I think I have to talk to my parents first" sa jag. "Can I call you back in about an halfhour?"
"Yes you can" sa han.
"Okay, bye" sa jag och lade på luren.
"It was okay for my parents" sa jag till Mike efter att jag hade diskuterat med mamma nere på bageriet.
"That's great, I will send you more information on your e-mail right now" sa han.
"Okay, but when am I going to meet you before I start?" frågade jag.
"I will have a car picking you up on the day, around 8am" sa han. "But I'll inform you more on e-mail."
"Okay, bye!" sa jag.
"I got a summerjob now!" sa jag när jag och Cory satt vid matbordet och åt mat.
"That's great news Alice!" sa han. "Where?"
"I'm going to be an assistant to a guy called Mike, I'm getting to travel all around Europe!" sa jag glatt.
"Really!" sa Cory förvånat. "Travel around Europe?!"
"Yeah!" sa jag.
Nå? Vad tycker ni? Ska jag fortsätta? Har jag missat något i beskrivningen av Alice?
Kommentera gärna! :D
Ny fanfic igen!
Hej allihopa!
Nu är det såhär att jag har fastnat i Dare To Dream och jag kommer absolut ingenstans :/
Så jag tänkte att ta en paus från den och starta en ny som jag hade tänkt kalla 'Summer of 13'.
Den kommer handla om en tjej som får ett väldigt spännande sommarjobb ;) mer kommer jag inte avslöja ;)
Jag hoppas att ni inte blir besvikna på att ni inte får läsa mer av Dare To Dream, men jag lovar er att jag ska fortsätta med den sen :)
Tack till alla fina kommentarer! Ni förstår inte hur mycket det värmer :D xx
Nu är det såhär att jag har fastnat i Dare To Dream och jag kommer absolut ingenstans :/
Så jag tänkte att ta en paus från den och starta en ny som jag hade tänkt kalla 'Summer of 13'.
Den kommer handla om en tjej som får ett väldigt spännande sommarjobb ;) mer kommer jag inte avslöja ;)
Jag hoppas att ni inte blir besvikna på att ni inte får läsa mer av Dare To Dream, men jag lovar er att jag ska fortsätta med den sen :)
Tack till alla fina kommentarer! Ni förstår inte hur mycket det värmer :D xx
Dare To Dream - del 13
Tidigare:
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
"Did you enjoy your flight?" frågade flygvärdinnan när vi anlände på Heathrow.
"Yes, thank you" sa jag.
I min vänstra hand höll jag mitt handbagage som bestod av en vit tygkasse med en kofta, plånbok, pass, biljett, mobilen, en bok, mina svarta raybans och lite choklad. I min högra hand höll jag den senaste skvallertidningen. Jag har alltid tyckt att det är kul att läsa skvaller, även om det är sant eller inte. Men när jag hade öppnat just den här tidningen hade jag fått en liten chock. På det andra uppslaget fanns det ett stort reportage om mig och Harry. Sidorna var klädda med små textbubblar och tillhörande bilder. Dom flesta bilderna hade tagits när jag och Harry hade varit på var dejt på 'Gröna Lund' men där fanns också några bilder från när jag och Saga hade visat killarna hur Stockholm var.
Högst upp på uppslaget stod där i svarta bokstäver: 'Harry Styles' romance with Swedish fan!'.
När jag gick ut ur gaten möttes jag av ett antal blickar från tjejer i min ålder. Jag tittade mig omkring och i ett av hörnen skymtade jag Eleanor och Danielle. Vi hade bestämt att dom skulle möta mig här på flygplatsen och sen ta med mig på middag. Men innan dess så skulle vi åka till min lägenhet och lämna av all min packning.
"Hey Elvira!" hojtade Danielle när hon fick syn på mig.
Eleanor höjde blicken från sin mobil och tittade glatt mot mig.
"How was your flight?" frågade hon.
"It was great, nothing to complain about" sa jag och ryckte på axlarna.
Tjejerna följde mig till bagageupphämtningen och det dröjde inte länge innan min svarta resväska rullade fram på bandet. I den väskan hade jag packat ner de kläder och andra grejer som jag inte hade packat ner i flyttlådorna.
Jag tog min väska och vi gick mot utgången.
"There they are! It's Danielle, Eleanor and Harry's new girlfriend!" hörde jag en tjej ropa.
Det dröjde inte länge innan vi hade ett tiotal tjejer runt om oss. Men vi lyckades ta oss därifrån och in i en taxi på något sätt, även om det tog en halvtimme.
"I'm starting to know how the boys feel now" sa Danielle.
"Yeah, but there's about a hundred more girls then" instämde jag.
Taxin stannade vid en stor byggnad med grå betongfasad. Eleanor sträckte fram en sedel till taxichauffören innan hon klev ut.
"So this is it, right?" frågade Eleanor.
"It looks like it did on the photo" sa jag och gick mot porten.
En man öppnade porten åt oss och frågade om han skulle ta min väska. Jag tackade vänligt nej och han verkade lite smått lättad.
"Wich apartment?" frågade han.
"Ehm, let's se.." sa jag och tog fram lappen från min ficka. "Apartment 20."
"Okay, take the elevator up to the third floor and then go to the right. And then I think you will find it quite easily" sa han.
Okay, thank you sir!" sa jag och styrde stegen mot hissen.
Eleanor och Danielle följde mina steg och eftersom jag stod inträngd längst bak i hissen fick dom trycka på knapparna.
Det plingade till precis innan hissdörrarna öppnades och Danielle gick ut först. Eleanor hjälpte mig med väskan medans jag rotade fram nycklarna från min andra väska.
Dörrvakten hade rätt, det var väldigt enkelt att hitta lägenheten. Det var bara att gå till höger från hissen och sen låg dörren på vänster sida. Jag tryckte in nycklarna i hålet och dörren låstes upp. Jag tryckte ner handtaget och steg in i lägenheten.
Väggarna i lägenheten var vita och taket likaså. Längsmed den vänstra väggen fanns en ståltrappa som ledde upp till ett loft där jag antar att mitt sovrum skulle vara. Under loftet fanns där en rosa kyl och andra köks-saker. På andra sidan av rummet fanns det en soffa och en tv. Resten av lägenheten var full med flyttlådor och även lådor med möbler från IKEA. 'Så att det skulle kännas som hemma i Sverige' hade mormor sagt skämtsamt när vi beställde dom.
"What an amazing place!" utbrast Eleanor.
"Yeah it is!" sa jag glatt.
"Oh I would so want t live here!" sa Danielle.
"Hahaha, anyway, it's gettnig late, shall we go and have dinner?" frågade Eleanor.
Vi gick ut ur byggnaden och bestämde oss för att gå till en resturang som tydligen låg runt hörnet enligt Danielle. Och hon var rätt. Där fanns en liten mysig resturang där dom servade allt från bara te och scones till fem-rätters middagar. Jag bestämde mig för att vara lite turist och beställa Fish n' Chips.
Efter middagen skildes vi alla tre åt i korsningen.
"So we'll se eachother on tuesday right?" frågade Eleanor, fast det var mer som ett påstående.
"Yes we will!" sa jag och Danielle samtidigt.
Det här fick bli ett ganska kort inlägg ^^
Kan jag få tre kommentarer till nästa? :)
Jag kommer nog inte kunna skriva så mycket på de närmsta veckorna, för jag har PRAO och så ska jag till Göteborg med SMART UNGDOM, men jag kommer nog skriva något i helgen iallafall :D
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
"Did you enjoy your flight?" frågade flygvärdinnan när vi anlände på Heathrow.
"Yes, thank you" sa jag.
I min vänstra hand höll jag mitt handbagage som bestod av en vit tygkasse med en kofta, plånbok, pass, biljett, mobilen, en bok, mina svarta raybans och lite choklad. I min högra hand höll jag den senaste skvallertidningen. Jag har alltid tyckt att det är kul att läsa skvaller, även om det är sant eller inte. Men när jag hade öppnat just den här tidningen hade jag fått en liten chock. På det andra uppslaget fanns det ett stort reportage om mig och Harry. Sidorna var klädda med små textbubblar och tillhörande bilder. Dom flesta bilderna hade tagits när jag och Harry hade varit på var dejt på 'Gröna Lund' men där fanns också några bilder från när jag och Saga hade visat killarna hur Stockholm var.
Högst upp på uppslaget stod där i svarta bokstäver: 'Harry Styles' romance with Swedish fan!'.
När jag gick ut ur gaten möttes jag av ett antal blickar från tjejer i min ålder. Jag tittade mig omkring och i ett av hörnen skymtade jag Eleanor och Danielle. Vi hade bestämt att dom skulle möta mig här på flygplatsen och sen ta med mig på middag. Men innan dess så skulle vi åka till min lägenhet och lämna av all min packning.
"Hey Elvira!" hojtade Danielle när hon fick syn på mig.
Eleanor höjde blicken från sin mobil och tittade glatt mot mig.
"How was your flight?" frågade hon.
"It was great, nothing to complain about" sa jag och ryckte på axlarna.
Tjejerna följde mig till bagageupphämtningen och det dröjde inte länge innan min svarta resväska rullade fram på bandet. I den väskan hade jag packat ner de kläder och andra grejer som jag inte hade packat ner i flyttlådorna.
Jag tog min väska och vi gick mot utgången.
"There they are! It's Danielle, Eleanor and Harry's new girlfriend!" hörde jag en tjej ropa.
Det dröjde inte länge innan vi hade ett tiotal tjejer runt om oss. Men vi lyckades ta oss därifrån och in i en taxi på något sätt, även om det tog en halvtimme.
"I'm starting to know how the boys feel now" sa Danielle.
"Yeah, but there's about a hundred more girls then" instämde jag.
Taxin stannade vid en stor byggnad med grå betongfasad. Eleanor sträckte fram en sedel till taxichauffören innan hon klev ut.
"So this is it, right?" frågade Eleanor.
"It looks like it did on the photo" sa jag och gick mot porten.
En man öppnade porten åt oss och frågade om han skulle ta min väska. Jag tackade vänligt nej och han verkade lite smått lättad.
"Wich apartment?" frågade han.
"Ehm, let's se.." sa jag och tog fram lappen från min ficka. "Apartment 20."
"Okay, take the elevator up to the third floor and then go to the right. And then I think you will find it quite easily" sa han.
Okay, thank you sir!" sa jag och styrde stegen mot hissen.
Eleanor och Danielle följde mina steg och eftersom jag stod inträngd längst bak i hissen fick dom trycka på knapparna.
Det plingade till precis innan hissdörrarna öppnades och Danielle gick ut först. Eleanor hjälpte mig med väskan medans jag rotade fram nycklarna från min andra väska.
Dörrvakten hade rätt, det var väldigt enkelt att hitta lägenheten. Det var bara att gå till höger från hissen och sen låg dörren på vänster sida. Jag tryckte in nycklarna i hålet och dörren låstes upp. Jag tryckte ner handtaget och steg in i lägenheten.
Väggarna i lägenheten var vita och taket likaså. Längsmed den vänstra väggen fanns en ståltrappa som ledde upp till ett loft där jag antar att mitt sovrum skulle vara. Under loftet fanns där en rosa kyl och andra köks-saker. På andra sidan av rummet fanns det en soffa och en tv. Resten av lägenheten var full med flyttlådor och även lådor med möbler från IKEA. 'Så att det skulle kännas som hemma i Sverige' hade mormor sagt skämtsamt när vi beställde dom.
"What an amazing place!" utbrast Eleanor.
"Yeah it is!" sa jag glatt.
"Oh I would so want t live here!" sa Danielle.
"Hahaha, anyway, it's gettnig late, shall we go and have dinner?" frågade Eleanor.
Vi gick ut ur byggnaden och bestämde oss för att gå till en resturang som tydligen låg runt hörnet enligt Danielle. Och hon var rätt. Där fanns en liten mysig resturang där dom servade allt från bara te och scones till fem-rätters middagar. Jag bestämde mig för att vara lite turist och beställa Fish n' Chips.
Efter middagen skildes vi alla tre åt i korsningen.
"So we'll se eachother on tuesday right?" frågade Eleanor, fast det var mer som ett påstående.
"Yes we will!" sa jag och Danielle samtidigt.
Det här fick bli ett ganska kort inlägg ^^
Kan jag få tre kommentarer till nästa? :)
Jag kommer nog inte kunna skriva så mycket på de närmsta veckorna, för jag har PRAO och så ska jag till Göteborg med SMART UNGDOM, men jag kommer nog skriva något i helgen iallafall :D
Dare To Dream - del 12
Tidigare:
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
1½ månad senare:
Harry och killarna hade åkt vidare till Tyskland dagen efter vår dejt. Jag hade inte träffat dom sedan dess. Jag hade faktiskt inte hunnit berätta för dom att jag skulle flytta till London. Men nu satt jag här i lägenheten som var full av flyttlådor. Imorgon var det skolavslutning och dagen efter skulle jag flyga ifrån Sverige till England och London.
Jag hade försökt att få tag på alla killarna de senste dagarna, men de var alltid upptagna, och när dom inte var upptagna så var jag det, det var alltså en ond cirkel.
'pling'
Jag vände blicken mot min laptop som jag hade placerat bredvid mig i soffan. Ett meddelande från 'skype' hade poppat up på skärmen. 'Harry Styles ivnited you to a live chat' stod det i meddelandet. Jag klickade på 'accept' knappen och satte datorn i knät.
"Hey babe!" sa Harry och log mot mig (eller ja, snarare webbkameran).
"Hey Harry!" sa jag.
"So what are you doing today?" frågade han.
"Well, I'm actually packing.." började jag.
"Where are you goig?!" hörde jag Louis fråga innan hans huvud dök upp på skärmen.
"Ehm, I'm going to London..."
"Really?!" frågade Harry.
"What are you gonna do there El? We won't be there in a week!" sa Louis.
"Who are you two talking with?" hörde jag Liam fråga i bakgrunden.
Liam, Zayn och Niall hade kommit in i rummet och satte sig runt datorn, så nu kunde jag se allihopa i bilden.
"Well, my parents had arranged for me to go to this dance-school there after the summer, so I will move from here to a apartment in London." sa jag.
"When are you going?" frågade Zayn.
"In two days" sa jag.
"Wow!" sa Liam.
"That's great! That means that we can hang out more!" sa Louis glatt.
"Yeah I guess, what to do you think Harry?" frågade jag.
"I can't believe it, I'm so happy for you, you've dreamed about this for a long time haven't you?"
"Yeah I have" sa jag.
"Well, it was nice chatting to you Elvira! But Paul said that we had to get down, there's a cab waiting for us" sa Niall.
"Bye you guys!" sa jag.
"Hey, wait for me outside okay?" frågade Harry dom andra, jag såg att dom nickade åt honom innan dom gick ut. "You have no idea how happy I am, now I get to spend more time with you!"
"I know, I'm happy too" sa jag och log mot honom.
Harry satte handen för sina läppar och blåste sedan längs med den. Jag gjorde detsamma mot honom och han log.
"Hey Elvira, I just thougt, since Danielle and Eleanor will be in London then, maybethey could help you find th apartment and stuff.." sa Liam som hade kommit tillbaka till rummet.
"Yeah, that would be great!" sa jag.
"I can give them your numb and they could call or text you to know more" sa Liam.
"That sounds great, thanks Liam!" sa jag.
"Your welcome, have fun tomorrow at your graduation-thing.." sa Liam tvekande.
"Haha thanks!"
"Bye babe!" sa Harry och stängde av chatten.
En dag senare:
'pling'
Jag sprang ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Saga i en klänning vars underdel var svart och överdelen var en vit spetstopp. Eftersom det var skolavslutning idag hade vi båda valt lite elegantare klädval än vad vi vanligtvis skulle valt. Själv hade jag klätt mig i en vit spetsklänning med ett brunt bälte i midjan.
"Glad sommaravslutning på dig!" skrattade Saga.
"Desamma!" sa jag.
"Ska du hänga med på Pelles fest ikväll?" frågade hon.
"Nej jag kan inte, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till London.." sa jag.
"Åh juste'!" sa Saga. "Åh jag kommer sakna dig så otroligt mycket."
"Jag kommer sakna dig också!" sa jag. "Kan du inte komma och hälsa på mig någon gång?"
"Kankse det, först måste jag ju ha pengar..." sa hon. "Men vilken tur då att Axel har fixat sommarjobb till mig!"
Axel var Sagas 'kompis'. Om man någon gång skulle fråga Saga om honom skulle hon säga att han är en snäll kille men dom är bara kompisar. Men i själva verket var dom nog mer än kompisar. Inte för att jag såg något fel i det. Axel var hur trevlig som helst och faktiskt riktigt snygg. Dock har han kanske inte det bästa ryktet i stan, om man skulle kunna säga så. Trots sina 17 år hade han redan blivit omhändertagen av polisen ett tiotal gånger. Enligt honom och Saga var han bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag hade valt att inte lägga ner för mycket energi på det där.
"Vad kul, vart då?" frågade jag.
"Du vet det där fiket bredvid vår skola? Där alla pensionärer sitter på somrarna?" sa hon.
Såklart jag visste vilket café hon menade. Hon och jag brukade alltid ta en fika där efter varje skolavslutning.
"Visst.."
"Det är där, jag ska jobba som servitris" sa hon glatt.
"Vad kul!" sa jag.
"Precis som Rachel i vänner!" utbrast hon.
Hon och jag var båda lika galna i V.Ä.N.N.E.R. När vi var yngre brukade vi alltid bråka om vem som skulle vara Rachel. Vi båda kunde varenda avsnitt utantill, det hade tillochmed kommit till det stadiet att vi kunde precis varje replik och rörelse. Det kanske verkar lite töntigt, men serien berörde oss båda. Även om vi inte alls levde samma liv som karaktärerna så kunde vi ändå relatera till dom. Och det fanns alltid något avsnitt som passade för den dagen.
V.Ä.N.N.E.R hade inte bara lärt oss mer om livet, vi hade också lärt oss engelska samtidigt som vi tittade på det. Vi båda hade inte varit så jätte bra på det engelska språket. Men serien lärde oss det på ett roligt och enkelt sätt. Så därför har vi faktiskt de bästa betygen i engelska av alla i klassen. Vilket vi båda är ganska stolta över. Tänk att en tv-serie kan göra något sånt för en!Men vi lärde oss även engelska genom Harry Potter. Så därför har vi en dialekt mixad mellan brittiskt engelska och amerikansk. Ibland kan det låta lite roligt, men dom flesta märker nog inte det.
"Tack för denna terminen, och detta läsåret! Jag vill även passa på att tacka våra kära nior, som nu ska lämna denna skolan och bege sig ut till olika gymnasier här i landet. Lycka till i livet!" avslutade rektorn sitt tal.
"Jag vill at vi alla samlas i klassrummet om tio minuter, så ska vi dela ut betyg och lite kramar, vi ska även säga hejdå till alla!" hojtade vår klassföreståndare Peter.
"Jag svär på att Elvira hade 'A' i alla ämnen!" hojtade Krille mot mig efter att betygen hade delats ut.
Han hade inte fel, eller jo, typ. Jag hade antingen 'A' eller 'B' i de ämnena vi hade läst. Jag hade alltid varit noga med mitt skolarbete, och alltid siktat högt. Men jag var faktiskt inte beredd på att få 'A' i så många ämen som jag faktiskt hade fått.
"Haha Krille, du känner mig nog för bra!" skrattade jag.
"Fick du 'A' då?" frågade han förvånat innan han gav ifrån det där flinet som bara han kunde.
"Typ" sa jag innan Peter började prata igen.
Det var ett tårfyllt farväl, trots att dom flesta av dom skulle gå på samma gymnasium var det ändå sorgligt. Jag tror jag grät mest, jag skulle ju inte bara lämna klassen, utan jag skulle även lämna landet.
"Elvira! Är det okej om jag kommer till din nya lägenhet i London nästa vecka? Jag kan hjälpa dig att bygga upp möbler" frågade Erik.
"Har du råd till det då?" frågade jag.
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
Förlåt för att det har dröjt lite med denna delen, men jag har haft liteannat att göra nu dessa dagarna.
Nå? Vad tycker ni om den?
Jag skulle vilja ha 5 kommentarer till nästa del ^^
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
1½ månad senare:
Harry och killarna hade åkt vidare till Tyskland dagen efter vår dejt. Jag hade inte träffat dom sedan dess. Jag hade faktiskt inte hunnit berätta för dom att jag skulle flytta till London. Men nu satt jag här i lägenheten som var full av flyttlådor. Imorgon var det skolavslutning och dagen efter skulle jag flyga ifrån Sverige till England och London.
Jag hade försökt att få tag på alla killarna de senste dagarna, men de var alltid upptagna, och när dom inte var upptagna så var jag det, det var alltså en ond cirkel.
'pling'
Jag vände blicken mot min laptop som jag hade placerat bredvid mig i soffan. Ett meddelande från 'skype' hade poppat up på skärmen. 'Harry Styles ivnited you to a live chat' stod det i meddelandet. Jag klickade på 'accept' knappen och satte datorn i knät.
"Hey babe!" sa Harry och log mot mig (eller ja, snarare webbkameran).
"Hey Harry!" sa jag.
"So what are you doing today?" frågade han.
"Well, I'm actually packing.." började jag.
"Where are you goig?!" hörde jag Louis fråga innan hans huvud dök upp på skärmen.
"Ehm, I'm going to London..."
"Really?!" frågade Harry.
"What are you gonna do there El? We won't be there in a week!" sa Louis.
"Who are you two talking with?" hörde jag Liam fråga i bakgrunden.
Liam, Zayn och Niall hade kommit in i rummet och satte sig runt datorn, så nu kunde jag se allihopa i bilden.
"Well, my parents had arranged for me to go to this dance-school there after the summer, so I will move from here to a apartment in London." sa jag.
"When are you going?" frågade Zayn.
"In two days" sa jag.
"Wow!" sa Liam.
"That's great! That means that we can hang out more!" sa Louis glatt.
"Yeah I guess, what to do you think Harry?" frågade jag.
"I can't believe it, I'm so happy for you, you've dreamed about this for a long time haven't you?"
"Yeah I have" sa jag.
"Well, it was nice chatting to you Elvira! But Paul said that we had to get down, there's a cab waiting for us" sa Niall.
"Bye you guys!" sa jag.
"Hey, wait for me outside okay?" frågade Harry dom andra, jag såg att dom nickade åt honom innan dom gick ut. "You have no idea how happy I am, now I get to spend more time with you!"
"I know, I'm happy too" sa jag och log mot honom.
Harry satte handen för sina läppar och blåste sedan längs med den. Jag gjorde detsamma mot honom och han log.
"Hey Elvira, I just thougt, since Danielle and Eleanor will be in London then, maybethey could help you find th apartment and stuff.." sa Liam som hade kommit tillbaka till rummet.
"Yeah, that would be great!" sa jag.
"I can give them your numb and they could call or text you to know more" sa Liam.
"That sounds great, thanks Liam!" sa jag.
"Your welcome, have fun tomorrow at your graduation-thing.." sa Liam tvekande.
"Haha thanks!"
"Bye babe!" sa Harry och stängde av chatten.
En dag senare:
'pling'
Jag sprang ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Saga i en klänning vars underdel var svart och överdelen var en vit spetstopp. Eftersom det var skolavslutning idag hade vi båda valt lite elegantare klädval än vad vi vanligtvis skulle valt. Själv hade jag klätt mig i en vit spetsklänning med ett brunt bälte i midjan.
"Glad sommaravslutning på dig!" skrattade Saga.
"Desamma!" sa jag.
"Ska du hänga med på Pelles fest ikväll?" frågade hon.
"Nej jag kan inte, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till London.." sa jag.
"Åh juste'!" sa Saga. "Åh jag kommer sakna dig så otroligt mycket."
"Jag kommer sakna dig också!" sa jag. "Kan du inte komma och hälsa på mig någon gång?"
"Kankse det, först måste jag ju ha pengar..." sa hon. "Men vilken tur då att Axel har fixat sommarjobb till mig!"
Axel var Sagas 'kompis'. Om man någon gång skulle fråga Saga om honom skulle hon säga att han är en snäll kille men dom är bara kompisar. Men i själva verket var dom nog mer än kompisar. Inte för att jag såg något fel i det. Axel var hur trevlig som helst och faktiskt riktigt snygg. Dock har han kanske inte det bästa ryktet i stan, om man skulle kunna säga så. Trots sina 17 år hade han redan blivit omhändertagen av polisen ett tiotal gånger. Enligt honom och Saga var han bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag hade valt att inte lägga ner för mycket energi på det där.
"Vad kul, vart då?" frågade jag.
"Du vet det där fiket bredvid vår skola? Där alla pensionärer sitter på somrarna?" sa hon.
Såklart jag visste vilket café hon menade. Hon och jag brukade alltid ta en fika där efter varje skolavslutning.
"Visst.."
"Det är där, jag ska jobba som servitris" sa hon glatt.
"Vad kul!" sa jag.
"Precis som Rachel i vänner!" utbrast hon.
Hon och jag var båda lika galna i V.Ä.N.N.E.R. När vi var yngre brukade vi alltid bråka om vem som skulle vara Rachel. Vi båda kunde varenda avsnitt utantill, det hade tillochmed kommit till det stadiet att vi kunde precis varje replik och rörelse. Det kanske verkar lite töntigt, men serien berörde oss båda. Även om vi inte alls levde samma liv som karaktärerna så kunde vi ändå relatera till dom. Och det fanns alltid något avsnitt som passade för den dagen.
V.Ä.N.N.E.R hade inte bara lärt oss mer om livet, vi hade också lärt oss engelska samtidigt som vi tittade på det. Vi båda hade inte varit så jätte bra på det engelska språket. Men serien lärde oss det på ett roligt och enkelt sätt. Så därför har vi faktiskt de bästa betygen i engelska av alla i klassen. Vilket vi båda är ganska stolta över. Tänk att en tv-serie kan göra något sånt för en!Men vi lärde oss även engelska genom Harry Potter. Så därför har vi en dialekt mixad mellan brittiskt engelska och amerikansk. Ibland kan det låta lite roligt, men dom flesta märker nog inte det.
"Tack för denna terminen, och detta läsåret! Jag vill även passa på att tacka våra kära nior, som nu ska lämna denna skolan och bege sig ut till olika gymnasier här i landet. Lycka till i livet!" avslutade rektorn sitt tal.
"Jag vill at vi alla samlas i klassrummet om tio minuter, så ska vi dela ut betyg och lite kramar, vi ska även säga hejdå till alla!" hojtade vår klassföreståndare Peter.
"Jag svär på att Elvira hade 'A' i alla ämnen!" hojtade Krille mot mig efter att betygen hade delats ut.
Han hade inte fel, eller jo, typ. Jag hade antingen 'A' eller 'B' i de ämnena vi hade läst. Jag hade alltid varit noga med mitt skolarbete, och alltid siktat högt. Men jag var faktiskt inte beredd på att få 'A' i så många ämen som jag faktiskt hade fått.
"Haha Krille, du känner mig nog för bra!" skrattade jag.
"Fick du 'A' då?" frågade han förvånat innan han gav ifrån det där flinet som bara han kunde.
"Typ" sa jag innan Peter började prata igen.
Det var ett tårfyllt farväl, trots att dom flesta av dom skulle gå på samma gymnasium var det ändå sorgligt. Jag tror jag grät mest, jag skulle ju inte bara lämna klassen, utan jag skulle även lämna landet.
"Elvira! Är det okej om jag kommer till din nya lägenhet i London nästa vecka? Jag kan hjälpa dig att bygga upp möbler" frågade Erik.
"Har du råd till det då?" frågade jag.
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
Förlåt för att det har dröjt lite med denna delen, men jag har haft liteannat att göra nu dessa dagarna.
Nå? Vad tycker ni om den?
Jag skulle vilja ha 5 kommentarer till nästa del ^^
Dare To Dream - del 11
Tidigare:
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
"Ehm, what?" frågade jag.
Hade Harry frågat ut mig? Hade han verkligen gjort det?
"Would you like to go out on a date with me?" frågade han igen.
Han hade gjort det! Harry Styles ville gå på dejt... med MIG!
"Yeah, sure, that would be great" sa jag och försökte låta så sofistikerad som möjligt.
"Okay, well, shall we say that I'll pick you up tomorrow..about 6.30?" frågade han.
"Yeah, that sounds great" sa jag.
Jag log och tittade Harry i ögonen. Han log tillbaka och la armen om min axel.
"So..do want some help with those kottbullar?"
"Haha, yeah I think I could use some help" skrattade jag och gick ut i köket.
Dagen därpå vaknade jag av att dörrklockan ringde. Dess gälla ljud irriterade mig.
Jag gick med långsamma och tunga steg ut i hallen.
"Är det du som är Elvira Lindh?" frågade en främmande kille när jag öppnade dörren.
"Ja det är jag" sa jag förbryllat.
"Det här är ett blommogram till dig, jag vill bara att du skriver under här" sa killen och sträckte fram ett block.
Jag skrev under och tog emot ett paket som såg ut att innehålla blommor. Jag stängde dörren och gick in i köket.
Jag drog av pappret och under sig döljdes tio vackra rosor. De var röda. Inne i en av rosorna var ett kort nerstucket.
På kortet hade någon skrivit med skrivstil - 'Don't forget about tonight Elvira, I'll pick you up 6.30 as we agreed on... xx'
Jag kunde inte hjälpa att le, Harry var alltför söt.
Jag tog fram en vas och fyllde den med vatten. Därefter placerade jag rosorna i vasen och gick in på mitt rum igen.
Jag plockade upp min mobil från nattduksbordet och öppnade ett sms.
'I hope the flowers didn't wake you up!xx-Harry' stod det i smset.
'Well they did, but that's okay! Thanks BTW, they're lovely!xx-Elvira' svarade jag innan jag gick in på toaletten.
Jag startade vattnet i duschen och tog av mig pyjamasen.
Efter att jag duschat tog jag fram min mjukisdress och gick sedan ut i köket för att äta frukost.
Klockan var nu fem på kvällen, Harry skulle komma om ungefär en och en halv timme. Jag hade spenderat hela dagen i soffan och tittat på 'V.Ä.N.N.E.R'. Jag stängde av tv:n och reste mig ur soffan. Jag gick in på mitt rum och hämtade min dator där jag hade hittat en video med en smink- och hår-tutorial som jag ville pröva, och detta tillfället var utmärkt att göra det på.
Efter ungefär trettio minuter hade jag lyckats åstadkomma något som såg nästan likadant ut som på tutorialen. Mina ögon var sminkade med en svag svart sotning runt om, till det hade jag målat läpparna svagt röda.
Jag hade flätat håret i en sned fläta som hängde över axeln, och i flätan så hade jag flätat en fläta. Det såg väldigt komplicerat ut, men det var inte det.
Efter att jag hade fixat med hår och smink gick jag in på mitt rum. Vad ska jag ha på mig då? Jag öppnade garderoben och stirrade. Jag visste ju inte vad vi skulle göra, vi kanske skulle på någon fin middag, eller så skulle vi kanske bara gå på bio. Eller skulle vi till parken? Att inte veta vad vi skulle göra gjorde det hela mycket svårare.
Till sist plockade jag fram en vit blus, ett par blåa jeans-shorts och en röd kofta. Jag var faktiskt rätt så nöjd när jag tittade mig i spegeln. Men för att göra det hela lite mer finare så tog jag på mig ett halsband med ett hjärta, en ring och och silvrigt armband.
Plötsligt ringde det på dörren. Jag fattade tag om min mobil och min svarta handväska och sprang ut i hallen. Dörrklockan plingade en gång till medans jag drog på mig mina röda ballerinaskor. Jag öppnade dörren och där stod Harry. Han var klädd i ett par blåa jeans och en svart t-shirt. Vi ska nog inte göra något jätte speciellt. På fötterna hade han ett par låga, vita converse.
"You look...Wow!" sa han.
"Thanks, you look god too!" sa jag.
"Well, are you ready to go?" frågade han och sträckte fram handen.
"All set!" sa jag och slöt min hand i hans.
Harry ledde mig ut ur byggnaden och in i en svart bil med tonade fönster.
"Where are we going?" frågade jag.
"It's a suprise" sa Harry.
Vi gick längs en av gatorna i innerstan. Harry hade inte släppt min hand sedan han hade tagit fatt i dennär vi var hemma hos mig.
"Okay, I think we're lost, do you know the way to 'Grona Lund'?" frågade han.
"Haha yeah, we have to go this way" sa jag och pekade mot vänster med min lediga hand.
Samtidigt som vi svängde så fick några paparazzis syn på oss. De gick med snabba steg fram mot oss för att få så bra bilder som möjligt.
Vi gick runt i flera timmar på Gröna Lund och åt sockervadd. Vi pratade om livet och framtiden.
Efter åkte vi hem till mig.
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
Förlåt för att jag inte skrev igår, men i onsdags tog jag livmoderhalscancer-spruta, så igår mådde jag inte alls bra :/
Men här är den! Vad tycker ni?
Kan jag få 5 kommentarer till nästa del? :)
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
"Ehm, what?" frågade jag.
Hade Harry frågat ut mig? Hade han verkligen gjort det?
"Would you like to go out on a date with me?" frågade han igen.
Han hade gjort det! Harry Styles ville gå på dejt... med MIG!
"Yeah, sure, that would be great" sa jag och försökte låta så sofistikerad som möjligt.
"Okay, well, shall we say that I'll pick you up tomorrow..about 6.30?" frågade han.
"Yeah, that sounds great" sa jag.
Jag log och tittade Harry i ögonen. Han log tillbaka och la armen om min axel.
"So..do want some help with those kottbullar?"
"Haha, yeah I think I could use some help" skrattade jag och gick ut i köket.
Dagen därpå vaknade jag av att dörrklockan ringde. Dess gälla ljud irriterade mig.
Jag gick med långsamma och tunga steg ut i hallen.
"Är det du som är Elvira Lindh?" frågade en främmande kille när jag öppnade dörren.
"Ja det är jag" sa jag förbryllat.
"Det här är ett blommogram till dig, jag vill bara att du skriver under här" sa killen och sträckte fram ett block.
Jag skrev under och tog emot ett paket som såg ut att innehålla blommor. Jag stängde dörren och gick in i köket.
Jag drog av pappret och under sig döljdes tio vackra rosor. De var röda. Inne i en av rosorna var ett kort nerstucket.
På kortet hade någon skrivit med skrivstil - 'Don't forget about tonight Elvira, I'll pick you up 6.30 as we agreed on... xx'
Jag kunde inte hjälpa att le, Harry var alltför söt.
Jag tog fram en vas och fyllde den med vatten. Därefter placerade jag rosorna i vasen och gick in på mitt rum igen.
Jag plockade upp min mobil från nattduksbordet och öppnade ett sms.
'I hope the flowers didn't wake you up!xx-Harry' stod det i smset.
'Well they did, but that's okay! Thanks BTW, they're lovely!xx-Elvira' svarade jag innan jag gick in på toaletten.
Jag startade vattnet i duschen och tog av mig pyjamasen.
Efter att jag duschat tog jag fram min mjukisdress och gick sedan ut i köket för att äta frukost.
Klockan var nu fem på kvällen, Harry skulle komma om ungefär en och en halv timme. Jag hade spenderat hela dagen i soffan och tittat på 'V.Ä.N.N.E.R'. Jag stängde av tv:n och reste mig ur soffan. Jag gick in på mitt rum och hämtade min dator där jag hade hittat en video med en smink- och hår-tutorial som jag ville pröva, och detta tillfället var utmärkt att göra det på.
Efter ungefär trettio minuter hade jag lyckats åstadkomma något som såg nästan likadant ut som på tutorialen. Mina ögon var sminkade med en svag svart sotning runt om, till det hade jag målat läpparna svagt röda.
Jag hade flätat håret i en sned fläta som hängde över axeln, och i flätan så hade jag flätat en fläta. Det såg väldigt komplicerat ut, men det var inte det.
Efter att jag hade fixat med hår och smink gick jag in på mitt rum. Vad ska jag ha på mig då? Jag öppnade garderoben och stirrade. Jag visste ju inte vad vi skulle göra, vi kanske skulle på någon fin middag, eller så skulle vi kanske bara gå på bio. Eller skulle vi till parken? Att inte veta vad vi skulle göra gjorde det hela mycket svårare.
Till sist plockade jag fram en vit blus, ett par blåa jeans-shorts och en röd kofta. Jag var faktiskt rätt så nöjd när jag tittade mig i spegeln. Men för att göra det hela lite mer finare så tog jag på mig ett halsband med ett hjärta, en ring och och silvrigt armband.
Plötsligt ringde det på dörren. Jag fattade tag om min mobil och min svarta handväska och sprang ut i hallen. Dörrklockan plingade en gång till medans jag drog på mig mina röda ballerinaskor. Jag öppnade dörren och där stod Harry. Han var klädd i ett par blåa jeans och en svart t-shirt. Vi ska nog inte göra något jätte speciellt. På fötterna hade han ett par låga, vita converse.
"You look...Wow!" sa han.
"Thanks, you look god too!" sa jag.
"Well, are you ready to go?" frågade han och sträckte fram handen.
"All set!" sa jag och slöt min hand i hans.
Harry ledde mig ut ur byggnaden och in i en svart bil med tonade fönster.
"Where are we going?" frågade jag.
"It's a suprise" sa Harry.
Vi gick längs en av gatorna i innerstan. Harry hade inte släppt min hand sedan han hade tagit fatt i dennär vi var hemma hos mig.
"Okay, I think we're lost, do you know the way to 'Grona Lund'?" frågade han.
"Haha yeah, we have to go this way" sa jag och pekade mot vänster med min lediga hand.
Samtidigt som vi svängde så fick några paparazzis syn på oss. De gick med snabba steg fram mot oss för att få så bra bilder som möjligt.
Vi gick runt i flera timmar på Gröna Lund och åt sockervadd. Vi pratade om livet och framtiden.
Efter åkte vi hem till mig.
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
Förlåt för att jag inte skrev igår, men i onsdags tog jag livmoderhalscancer-spruta, så igår mådde jag inte alls bra :/
Men här är den! Vad tycker ni?
Kan jag få 5 kommentarer till nästa del? :)
Dare To Dream - del 10
Tidigare:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
3 veckor senare:
Jag satt på soffan hemma i lägenheten, Saga satt bredvid mig. Vi hade båda fått ledigt för att gå på mamma och pappas begravning.
"Har du pratat mer med Harry och dom andra killarna?" frågade Saga.
"Nej, men dom har varit upptagna med spelningar och signeringar" sa jag.
Det ringde på dörrklockan.
"Kom in!" ropade jag.
Vi hörde dörren öppnas och skor tas av.
"Hej?" sa Saga.
"Elvira?" sa en röst.
"Morfar?" sa jag och reste mig ur soffan.
"Hej min lilla flicka!" sa morfar och kramade om mig.
"Åh, det var längesen!" sa jag.
"Ska vi åka?" föreslog Saga efter att vi hade fikat lite.
Två timmar senare:
"Elvira Lindh?" frågade en okänd kvinna på mottagningen efter begravningen.
"Det är jag"
"Hej mitt namn är Sofia Westergren, dina föräldrars advokat" presenterade hon.
"Hej"
"Finns det någonstans vi kan prata ostört?" frågade hon.
"Vi kan gå här" sa jag och gick in i ett tomt rum i församlingshemmet.
"Har du och dina föräldrar diskuterat vad dom lämnar efter sig? alltså testamenterar" frågade hon.
"Nej, inte vad jag kan komma på" sa jag fundersamt.
"Dom nämnde aldrig ett stipendium?"
"Nej, det gjorde dom inte."
"Okej, men för ungefär tre månader sedan skickade dina föräldrar in en video där du dansar till några av de bästa dansskolorna i världen, och du blev antagen på en i London."
"Va?!" sa jag chockerat. Hade dom verkligen gjort det?!
"Ja, dom har fixat allt, dom har fixat boende och ekonomi" sa hon.
"Va?!" jag kunde inte fatta att dom hade gjort det åt mig, det fick mina ögon att tåras återigen, jag var förvånad att det ens fanns några tårar kvar.
"Sen har vi det här med deras testamente" sa hon och plockade fram ett papper från hennes portfölj.
"Okej" tvekade jag och tittade på lappen.
"Det här är summan som du kommer att få efter att dom har sålt tidningen och lägenheten" sa hon och pekade på ett sjusiffrigt belopp.
Jag blev chockad när jag såg beloppet, visst viste jag att vi hade ganska mycket pengar, men inte så mycket.
"Ska dom sälja tidningen?" frågade jag.
"Dom har faktiskt redan gjort det" sa advokaten.
Två dagar senare:
"Hey Elvira!" sa Louis.
"Hey!" sa jag glatt.
"You must be Elvira?" sa en brunhårig tjej. Hennes hår var flätat och luggen bakåtputtad av ett par pilotsolglasögon.
"Yes I am and you are Eleanor" sa jag och skakade hennes hand.
"Haha yeah" skrattade hon.
"It's so nice to finally meet you" sa jag.
"It's so nice to meet you two" sa hon.
Hon och Danielle hade kommit till Sverige för att spendera tid med killarna innan dom skulle vidare till Tyskland. Men idag så hade killarna blivit tvugna att jobba så vi tjejer skulle ha en liten shoppingrunda. Tyvärr så kunde inte Saga komma för hon och hennes föräldrar skulle till Paris för att hälsa på hennes bror som jobbar där.
"You girls excited for going shopping?" frågade Louis.
"Yeah, I've actually never been here in Sweden so it will be nice to see what the shops have to offer" sa Eleanor glatt.
Hon var verkligen en kvinnlig version av Louis. Och dom älskade verkligen varandra, man såg det på sättet dom rörde sig runt varandra och tittade på varandra.
"Eleanor!" hörde jag Danielle säga. "And you are Elvira, hi!"
"Hi Danielle" sa jag.
"Well, now that we're all here, shall we go?!" sa Eleanor.
"Yeah let's go! Oh, by the way, I need to change my money to swedish kronors" sa Danielle.
"Oh yeah me too!" sa Eleanor.
"Okay then, let's go to the bank!" sa jag glatt och tog min väska som hängde på stolen.
Vädret ute var fantastiskt. Det var vindstilla och solen sken. Det verkade som att sommaren skulle komma tidigt iår.
Efter att vi hade varit på banken gick vi mot sergelstorg. Jag kände hur det började kurra lite i magen, vilket var ganska självklart eftersom jag inte hade hunnit äta något under dagen.
"Are you girls hungry?" frågade jag.
"Yes, I'm starving! The food they serve on the airplanes are not good" sa Eleanor.
"I'm also hungry, but where should we go?" frågade Danielle.
"We can go to 'Kungshallen', they have all kinds of food there" sa jag.
"That seems good" sa Danielle.
"It looks yummy" sa Eleanor. "Not that it is some typcial swedish meal, but still."
"Haha, if you want we can make some swedish food tonight, since we're having that movie night" sa jag.
"That would be so fun!" sa Danielle.
"Yeah, but then we'll have to buy some ingridents before we go home" sa jag.
"Okay, well anyways.." sa Eleanor. "So what do you do Elvira? Except from going to school."
"Well I'm actually a dancer like Danielle" sa jag. "I actuallt got a scholarship so that I can go to a dance-school in London after the summer!"
"Wow! That's amazing!" sa Danielle. "Congratulations!"
"Thanks" sa jag. "It was my parents who fixed it to me."
Mina ögon blev lite smått tårögda.
"I'm sorry, Louis and Liam told us, we're so sorry for your loss" sa Eleanor tröstande.
"Shall we go shop now?" frågade jag efter att vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa Eleanor och Danielle samtidigt.
Vi gick ut ur kungshallen och ut på gatan. Eftersom jag bodde i stan fick jag agera guide, så jag bestämde att vi skulle börja gå till gallerian och sedan gå runt lite på olika gator.
"These are nice, huh?" sa Danielle och visade oss ett par svarta pumps.
"Yeah they are" sa jag.
"Wow, and they're very cheap" sa Eleanor. "Maybe I should get a pair too!"
Efter en lång dag av shopping gick vi in i min lägenhet.
"Oh, my feet are so sore" sa Eleanor.
"Mine too" sa Danielle.
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
Nå vad tycker ni? kom med feedback.
Jag skulle gärna vilja ha 3 kommentarer till nästa del ^^
Nästa del kommer förmodligen på torsdag ^^
Tack för alla fina kommentarer BTW! :*
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
3 veckor senare:
Jag satt på soffan hemma i lägenheten, Saga satt bredvid mig. Vi hade båda fått ledigt för att gå på mamma och pappas begravning.
"Har du pratat mer med Harry och dom andra killarna?" frågade Saga.
"Nej, men dom har varit upptagna med spelningar och signeringar" sa jag.
Det ringde på dörrklockan.
"Kom in!" ropade jag.
Vi hörde dörren öppnas och skor tas av.
"Hej?" sa Saga.
"Elvira?" sa en röst.
"Morfar?" sa jag och reste mig ur soffan.
"Hej min lilla flicka!" sa morfar och kramade om mig.
"Åh, det var längesen!" sa jag.
"Ska vi åka?" föreslog Saga efter att vi hade fikat lite.
Två timmar senare:
"Elvira Lindh?" frågade en okänd kvinna på mottagningen efter begravningen.
"Det är jag"
"Hej mitt namn är Sofia Westergren, dina föräldrars advokat" presenterade hon.
"Hej"
"Finns det någonstans vi kan prata ostört?" frågade hon.
"Vi kan gå här" sa jag och gick in i ett tomt rum i församlingshemmet.
"Har du och dina föräldrar diskuterat vad dom lämnar efter sig? alltså testamenterar" frågade hon.
"Nej, inte vad jag kan komma på" sa jag fundersamt.
"Dom nämnde aldrig ett stipendium?"
"Nej, det gjorde dom inte."
"Okej, men för ungefär tre månader sedan skickade dina föräldrar in en video där du dansar till några av de bästa dansskolorna i världen, och du blev antagen på en i London."
"Va?!" sa jag chockerat. Hade dom verkligen gjort det?!
"Ja, dom har fixat allt, dom har fixat boende och ekonomi" sa hon.
"Va?!" jag kunde inte fatta att dom hade gjort det åt mig, det fick mina ögon att tåras återigen, jag var förvånad att det ens fanns några tårar kvar.
"Sen har vi det här med deras testamente" sa hon och plockade fram ett papper från hennes portfölj.
"Okej" tvekade jag och tittade på lappen.
"Det här är summan som du kommer att få efter att dom har sålt tidningen och lägenheten" sa hon och pekade på ett sjusiffrigt belopp.
Jag blev chockad när jag såg beloppet, visst viste jag att vi hade ganska mycket pengar, men inte så mycket.
"Ska dom sälja tidningen?" frågade jag.
"Dom har faktiskt redan gjort det" sa advokaten.
Två dagar senare:
"Hey Elvira!" sa Louis.
"Hey!" sa jag glatt.
"You must be Elvira?" sa en brunhårig tjej. Hennes hår var flätat och luggen bakåtputtad av ett par pilotsolglasögon.
"Yes I am and you are Eleanor" sa jag och skakade hennes hand.
"Haha yeah" skrattade hon.
"It's so nice to finally meet you" sa jag.
"It's so nice to meet you two" sa hon.
Hon och Danielle hade kommit till Sverige för att spendera tid med killarna innan dom skulle vidare till Tyskland. Men idag så hade killarna blivit tvugna att jobba så vi tjejer skulle ha en liten shoppingrunda. Tyvärr så kunde inte Saga komma för hon och hennes föräldrar skulle till Paris för att hälsa på hennes bror som jobbar där.
"You girls excited for going shopping?" frågade Louis.
"Yeah, I've actually never been here in Sweden so it will be nice to see what the shops have to offer" sa Eleanor glatt.
Hon var verkligen en kvinnlig version av Louis. Och dom älskade verkligen varandra, man såg det på sättet dom rörde sig runt varandra och tittade på varandra.
"Eleanor!" hörde jag Danielle säga. "And you are Elvira, hi!"
"Hi Danielle" sa jag.
"Well, now that we're all here, shall we go?!" sa Eleanor.
"Yeah let's go! Oh, by the way, I need to change my money to swedish kronors" sa Danielle.
"Oh yeah me too!" sa Eleanor.
"Okay then, let's go to the bank!" sa jag glatt och tog min väska som hängde på stolen.
Vädret ute var fantastiskt. Det var vindstilla och solen sken. Det verkade som att sommaren skulle komma tidigt iår.
Efter att vi hade varit på banken gick vi mot sergelstorg. Jag kände hur det började kurra lite i magen, vilket var ganska självklart eftersom jag inte hade hunnit äta något under dagen.
"Are you girls hungry?" frågade jag.
"Yes, I'm starving! The food they serve on the airplanes are not good" sa Eleanor.
"I'm also hungry, but where should we go?" frågade Danielle.
"We can go to 'Kungshallen', they have all kinds of food there" sa jag.
"That seems good" sa Danielle.
"It looks yummy" sa Eleanor. "Not that it is some typcial swedish meal, but still."
"Haha, if you want we can make some swedish food tonight, since we're having that movie night" sa jag.
"That would be so fun!" sa Danielle.
"Yeah, but then we'll have to buy some ingridents before we go home" sa jag.
"Okay, well anyways.." sa Eleanor. "So what do you do Elvira? Except from going to school."
"Well I'm actually a dancer like Danielle" sa jag. "I actuallt got a scholarship so that I can go to a dance-school in London after the summer!"
"Wow! That's amazing!" sa Danielle. "Congratulations!"
"Thanks" sa jag. "It was my parents who fixed it to me."
Mina ögon blev lite smått tårögda.
"I'm sorry, Louis and Liam told us, we're so sorry for your loss" sa Eleanor tröstande.
"Shall we go shop now?" frågade jag efter att vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa Eleanor och Danielle samtidigt.
Vi gick ut ur kungshallen och ut på gatan. Eftersom jag bodde i stan fick jag agera guide, så jag bestämde att vi skulle börja gå till gallerian och sedan gå runt lite på olika gator.
"These are nice, huh?" sa Danielle och visade oss ett par svarta pumps.
"Yeah they are" sa jag.
"Wow, and they're very cheap" sa Eleanor. "Maybe I should get a pair too!"
Efter en lång dag av shopping gick vi in i min lägenhet.
"Oh, my feet are so sore" sa Eleanor.
"Mine too" sa Danielle.
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
Nå vad tycker ni? kom med feedback.
Jag skulle gärna vilja ha 3 kommentarer till nästa del ^^
Nästa del kommer förmodligen på torsdag ^^
Tack för alla fina kommentarer BTW! :*
