Summer of 13 - del 6
Tidigare:
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Bilen som stod parkerad utanför vår lägenhet på gatan var en svart BMW med tonade fönster. En stor, vältränad man stod lutad mot förardörren. Han hade en örsnäcka som förmodligen var kopplad till mobilen som han hade i sin hand. Han hade på sig en svart t-shirt och ett par svarta jeans. Han bar även ett par svarta solglasögon.
Efter att jag hade stängt portdörren, lyfte han blicken mot mig och gick fram mot mig.
"Are you Alice Greene?" frågade han.
"Yes I am" jag lyfte upp min resväska och bar den nerför den lilla trappan från porten ner till trottoaren.
"I'm Mike Paulson, let me take your bag" sa han och sträckte fram sin högra hand.
Samtidigt som vi skakade våra händer tog han min väska med sin andra hand. Sättet han bar väskan fick den att verka lätt som en fjäder, vilket den verkligen inte var.
"Are you ready to go?" frågade han när han hade lagt in väskan i bagageutrymmet.
"I'm ready" sa jag.
Mike öppnade den bakre dörren och gjorde en gest med sin vänsterhand så att jag skulle sätta mig. Jag gjorde som han ville och han stängde dörren om mig. Och det dröjde inte länge förrän han satt vid ratten och körde ut på gatan.
"Sir, were are we going, exactly?" frågade jag.
"We, are going to the parkinglot where the crew, and tourbusses are."
"Oh, okay.." jag tittade ut genom fönstret.
20 minuter senare stannade Mike bilen och han vände sig bak mot mig.
"Look, I have something to tell you.." han tog av sig solglasögonen och jag kände smått igen honom. "You are not going to work for me."
"What?!"
"You'll get to know more later, but first..." han harklade sig. "My name is not Mike Paulson, it's Paul."
Jag tvekade lite nu, varför hade han ljugit?
"But why?"
"I'll tell you later, now we have to get going if we want to be in Ireland tomorrow morning.." han öppnade sin dörr. "If you still want the job of course?"
"Okay!" sa jag och klev ur bilen.
Det var ingen tvekan om att jag skulle fortsätta på detta jobbet, även om det knappt hade börjat.
Vi gick mot bussarna med raska steg. Paul - som han nu hette - hade tagit min väska, så jag ansvarade just nu bara för min handväska som var betydligt lättare.
Turnébussarna låg bakom en industribyggnad, enligt Paul. Jag hade absolut ingen aning vad jag hade att vänta mig nu när Paul hade berättat att han från böjan hade ljugit. Skulle jag fortfarande resa runt i Europa? Gällde fortfarande våra bestämmelser? Och främst av allt, vem/vilka skulle jag jobba för?
Jag kände igen bussarna så fort jag fick syn på dom. Men jag kunde inte placera dom i mitt minne, det enda jag visste var att jag hade sett dom förut.
"I have to fix something in one of the busses, why don't you go to the one on the right and meet your bosses?"
"Okay" sa jag och gick med en aning osäkra steg mot den buss Paul hade pekat på.
Jag knackade försiktigt på dörren till bussen för att försäkra mig att jag inte störde mitt i något samtal eller liknande.
"Hey! Who are you?!" hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om och personen som hade ropat öppnade snabbt munnen igen.
"Hey, the milkshake girl!"
"What are you doing here?" frågade Zayn.
"I'm here for a summerjob.." mumlade jag.
"Oh right! Well come on in, the other lads are in here playing video games" sa Zayn och öppnade dörren.
Jag kunde inte riktigt fatta vad som nyss hade hänt, och det verkade som att jag inte skulle kunna analysera det på ett tag.
"Hey lads! Our assistant's here!" hojtade Zayn.
Fyra huvud stack ut från sovplatserna. På de två översta platserna kikade Niall och Harry fram, och i de två mittersta sängarna smilade Louis och Liam.
"Hey Alice! Nice to see you again!" sa Liam.
"Ehm.. Hello"
"Liam, introduce us to your pretty friend?" sa Harry och hoppade ner från sin säng.
"I think she can do it herself?" sa Zayn och tittade på mig.
"Ehm, well, my name is Alice Greene. I'm 16 and I live in London with my mother, father and twinbrother. I'm half swedish.." sa jag.
"That's so cool!" utbrast Niall.
Killarna var verkligen intresserade av att lära känna mig. De ställde en massa frågor om mig och min uppväxt. Efter en liten stund glömde jag nästan bort att jag satt runt ett bord med killarna i One Direction.
"Can I ask something?" frågade jag och killarna nickade till svars. "What am I doing here, what do you want me to do?"
"Well..uhm..basically..we want you to be our assistant" sa Harry.
"Not an assistan Harry! A person that we can play games with during tour, chat with, and stuff.." sa Zayn.
"Are you okay with that?" frågade Liam.
Jag var förvånad, dom hade ju varandra.
"So, we're asking you to play games and hang with us the whole summer, and you will get payed!" sa Niall.
"It sounds awesome!" sa jag och log mot dom.
Nu blev det uppdatering lite snabbare va? ;)
Nu börjar allt saker hända va?
Nästa del kommer förhoppningsvis nästa vecka! :)
Kommentera vad ni tycker, kom gärna med feedback! :)
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Bilen som stod parkerad utanför vår lägenhet på gatan var en svart BMW med tonade fönster. En stor, vältränad man stod lutad mot förardörren. Han hade en örsnäcka som förmodligen var kopplad till mobilen som han hade i sin hand. Han hade på sig en svart t-shirt och ett par svarta jeans. Han bar även ett par svarta solglasögon.
Efter att jag hade stängt portdörren, lyfte han blicken mot mig och gick fram mot mig.
"Are you Alice Greene?" frågade han.
"Yes I am" jag lyfte upp min resväska och bar den nerför den lilla trappan från porten ner till trottoaren.
"I'm Mike Paulson, let me take your bag" sa han och sträckte fram sin högra hand.
Samtidigt som vi skakade våra händer tog han min väska med sin andra hand. Sättet han bar väskan fick den att verka lätt som en fjäder, vilket den verkligen inte var.
"Are you ready to go?" frågade han när han hade lagt in väskan i bagageutrymmet.
"I'm ready" sa jag.
Mike öppnade den bakre dörren och gjorde en gest med sin vänsterhand så att jag skulle sätta mig. Jag gjorde som han ville och han stängde dörren om mig. Och det dröjde inte länge förrän han satt vid ratten och körde ut på gatan.
"Sir, were are we going, exactly?" frågade jag.
"We, are going to the parkinglot where the crew, and tourbusses are."
"Oh, okay.." jag tittade ut genom fönstret.
20 minuter senare stannade Mike bilen och han vände sig bak mot mig.
"Look, I have something to tell you.." han tog av sig solglasögonen och jag kände smått igen honom. "You are not going to work for me."
"What?!"
"You'll get to know more later, but first..." han harklade sig. "My name is not Mike Paulson, it's Paul."
Jag tvekade lite nu, varför hade han ljugit?
"But why?"
"I'll tell you later, now we have to get going if we want to be in Ireland tomorrow morning.." han öppnade sin dörr. "If you still want the job of course?"
"Okay!" sa jag och klev ur bilen.
Det var ingen tvekan om att jag skulle fortsätta på detta jobbet, även om det knappt hade börjat.
Vi gick mot bussarna med raska steg. Paul - som han nu hette - hade tagit min väska, så jag ansvarade just nu bara för min handväska som var betydligt lättare.
Turnébussarna låg bakom en industribyggnad, enligt Paul. Jag hade absolut ingen aning vad jag hade att vänta mig nu när Paul hade berättat att han från böjan hade ljugit. Skulle jag fortfarande resa runt i Europa? Gällde fortfarande våra bestämmelser? Och främst av allt, vem/vilka skulle jag jobba för?
Jag kände igen bussarna så fort jag fick syn på dom. Men jag kunde inte placera dom i mitt minne, det enda jag visste var att jag hade sett dom förut.
"I have to fix something in one of the busses, why don't you go to the one on the right and meet your bosses?"
"Okay" sa jag och gick med en aning osäkra steg mot den buss Paul hade pekat på.
Jag knackade försiktigt på dörren till bussen för att försäkra mig att jag inte störde mitt i något samtal eller liknande.
"Hey! Who are you?!" hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om och personen som hade ropat öppnade snabbt munnen igen.
"Hey, the milkshake girl!"
"What are you doing here?" frågade Zayn.
"I'm here for a summerjob.." mumlade jag.
"Oh right! Well come on in, the other lads are in here playing video games" sa Zayn och öppnade dörren.
Jag kunde inte riktigt fatta vad som nyss hade hänt, och det verkade som att jag inte skulle kunna analysera det på ett tag.
"Hey lads! Our assistant's here!" hojtade Zayn.
Fyra huvud stack ut från sovplatserna. På de två översta platserna kikade Niall och Harry fram, och i de två mittersta sängarna smilade Louis och Liam.
"Hey Alice! Nice to see you again!" sa Liam.
"Ehm.. Hello"
"Liam, introduce us to your pretty friend?" sa Harry och hoppade ner från sin säng.
"I think she can do it herself?" sa Zayn och tittade på mig.
"Ehm, well, my name is Alice Greene. I'm 16 and I live in London with my mother, father and twinbrother. I'm half swedish.." sa jag.
"That's so cool!" utbrast Niall.
Killarna var verkligen intresserade av att lära känna mig. De ställde en massa frågor om mig och min uppväxt. Efter en liten stund glömde jag nästan bort att jag satt runt ett bord med killarna i One Direction.
"Can I ask something?" frågade jag och killarna nickade till svars. "What am I doing here, what do you want me to do?"
"Well..uhm..basically..we want you to be our assistant" sa Harry.
"Not an assistan Harry! A person that we can play games with during tour, chat with, and stuff.." sa Zayn.
"Are you okay with that?" frågade Liam.
Jag var förvånad, dom hade ju varandra.
"So, we're asking you to play games and hang with us the whole summer, and you will get payed!" sa Niall.
"It sounds awesome!" sa jag och log mot dom.
Nu blev det uppdatering lite snabbare va? ;)
Nu börjar allt saker hända va?
Nästa del kommer förhoppningsvis nästa vecka! :)
Kommentera vad ni tycker, kom gärna med feedback! :)
Summer of 13- del 5
Tidigare:
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Va? Fick jag verkligen åka? Dom måste skoja, pappa som var så envis skulle aldrig ge sig.
"Now I know how much you want to go on this job, or trip, and I just want to make you happy, and if that's going to make you happy, then I've gotta let you go.." sa pappa.
Jag reste mig från min stol och kramade om pappa.
"Thanks dad! Jag älskar dig!" sa jag.
"Älskar dig också! Aren't you going to open your gift?"
"Yeah!" sa jag och satte mig igen.
"Oh my god! An IPad! Thanks!" utbrast Cory och slet upp förpackningen.
Undrar vad jag skulle få? Ett smycke? Jag hade absolut ingen aning, och jag orkade inte sitta och gissa mer, jag drog bort presentpappret och under det uppenbarades en helt ny IPHONE 4S!
"It's so that we can still stay in touch even when you're out exploring, or working in Europe" sa mamma. "Since you don't have facetime on your current phone, we figured that you might get in touch with us better with this one.."
"Oh, thanks, I love it!" sa jag och log mot mina föräldrar, de var verkligen de bästa föräldrar någon kunde ha.
Jag hade nyss mejlat Mike för att få mer detaljer om min avresa morgonen därpå, en bil skulle tydligen hämta upp mig klockan åtta och skulle ta mig till hans turnébuss. Och jag hade ju mindre än 24 timmar på mig att packa inför hela sommaren.
Underkläder *check*
Strumpor *check*
Shorts *check*
Linnen *check*
Kjolar *check
Klänningar *check*
Bikini *check*
Handduk *check*
Necsesär med alla saker som kan tänkas(tandborste,tandkräm,borste,tvål,smink,håraccesoarer m,m) *check*
(listan kan hålla på i all evighet)
Något jag alltid hade gillat var att matcha alla kläder jag packade med mig på resor, jag packade med mig accesoarer som passade till kläderna och skor som var både bekväma och snygga. Det var något jag hade fått från mamma, hon brukade ofta göra så, och när jag var yngre så brukade jag sitta bredvid henne på sängen och beundra hur hon höll upp kläderna och studerade de innan hon packade ner dom i resväskan.
När jag väl var färdigpackad var min garderob nästan helt tom, det var bara några få klädesplagg kvar förutom den outfit jag hade plockat fram inför morgondagen. Samtidigt som jag stängde igen garderobsdörrarna knackade det på dörren, det var Cory.
"Hey" sa han. "Are you done packing?"
"Yeah, all done!" sa jag och satte mig på sängkanten.
"Are you nervous about going?" frågade han och gjorde mig sällskap på sängen.
"Kinda', but most of all, I'm not sure if I can go away that long from you, mom and dad, I'm really going to miss you" sa jag och jag kände hur tårar samlades i ögonen.
"Do you want to know something?" sa Cory.
"What?"
"I'm really going to miss you too, but come on, mom and dad rented movies, so we're going to have a family night with popcorn and everything" sa Cory och sträckte fram handen.
Jag log mot honom och tog hans hand, han drog upp mig från sängen och sedan gick vi båda ut i vardagsrummet.
När hela familjen satt samlad vid soffan insåg jag hur mycket jag skulle sakna dom, visst skulle vi höras av ibland, men det skulle inte bli så som det var nu, vi skulle aldrig samlas alla fyra vid middagsbordet och diskutera hur dagen var, aldrig sitta framför tv:n och skratta åt en komedi tillsammans. Men som tur var skulle ju inte sommaren vara förevigt, den skulle ju sluta någon gång, och då skulle jag få återförenas med min kära familj.
Eftertexterna rullade på tv-skärmen och jag sträckte på armarna.
"I'm going to go to bed, early morning tomorrow..." jag reste mig ur soffan och gick mot badrummet. "Goodnight!"
Jag borstade tänderna med min extra-tandborste eftersom min vanliga var nerpackad i väskan och borstade igenom mitt hår innan jag gick in på mitt rum och tog på mig en gammal pyjamas och hoppade i säng. Och eftersom min dator var nerpackad letade jag fram en gammal bok för att kunna koppla av innan jag somnade.
Morgonen därpå ringe min väckarklocka halv sju. Och det var minsann ingen fråga om att ligga kvar och slöa, nej jag skulle hinna med att göra frukost, duscha, klä och sminka mig innan bilen hämtade upp mig.
Så därför var jag snabbt uppe på benen och gick in i badrummet och startade duschkranen så att vattnet blev tillräckligt varmt så att jag kunde duscha.
När jag satt vid köksbordet och åt frukost kom Cory gäspandes ut från sitt sovrum med bara ett par joggingbyxor på sig. Om Louise hade varit här hade hon svimmat vid synen av hans vältränade mage och armar.
"You're up early" konstaterade jag.
"Yeah, well, my summerjob starts in an hour, so I thougt I better got up" sa han och öppnade kylskåpsdörren och tog fram fil.
"Yeah right, good luck!"
"Thanks!" sa han.
Jag ställde min disk i diskmaskinen och gick in på mitt rum för att klä på mig de kläder jag hade valt dagen innan. Och det var ett vitt linne med öppen rygg och ett par midjeshorts i jeans. Innan jag gick ut ur mitt rum tog jag på mig en svart kofta och min vita klocka.
Framför spegeln i badrummet satte jag upp mitt hår och sminkade mig innan Cory började banka på dörren.
"Alice, there's a car outside!"
Herregud, är klockan redan så mycket? Jag kollar mig i spegeln och samlar mig en sekund innan jag låser upp dörren och kliver ut. Jag ser mamma och pappa stå bredvid min gigantiska, svarta resväska i hallen. Cory kom ut ut mitt rum med min handväska.
"Your Iphone, wallet, headset and everything else that you might need" sa han och sträckte fram den.
"Thanks" log jag och kramade om honom.
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Jag lovar för sista gången att jag ska bättra mig på att uppdatera mer!
Hoppas att ni inte slutar läsa..
Nå. vad tycker ni, nu börjar spänningen kan jag lova!
kommentera vad ni tycker! :) xx
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Va? Fick jag verkligen åka? Dom måste skoja, pappa som var så envis skulle aldrig ge sig.
"Now I know how much you want to go on this job, or trip, and I just want to make you happy, and if that's going to make you happy, then I've gotta let you go.." sa pappa.
Jag reste mig från min stol och kramade om pappa.
"Thanks dad! Jag älskar dig!" sa jag.
"Älskar dig också! Aren't you going to open your gift?"
"Yeah!" sa jag och satte mig igen.
"Oh my god! An IPad! Thanks!" utbrast Cory och slet upp förpackningen.
Undrar vad jag skulle få? Ett smycke? Jag hade absolut ingen aning, och jag orkade inte sitta och gissa mer, jag drog bort presentpappret och under det uppenbarades en helt ny IPHONE 4S!
"It's so that we can still stay in touch even when you're out exploring, or working in Europe" sa mamma. "Since you don't have facetime on your current phone, we figured that you might get in touch with us better with this one.."
"Oh, thanks, I love it!" sa jag och log mot mina föräldrar, de var verkligen de bästa föräldrar någon kunde ha.
Jag hade nyss mejlat Mike för att få mer detaljer om min avresa morgonen därpå, en bil skulle tydligen hämta upp mig klockan åtta och skulle ta mig till hans turnébuss. Och jag hade ju mindre än 24 timmar på mig att packa inför hela sommaren.
Underkläder *check*
Strumpor *check*
Shorts *check*
Linnen *check*
Kjolar *check
Klänningar *check*
Bikini *check*
Handduk *check*
Necsesär med alla saker som kan tänkas(tandborste,tandkräm,borste,tvål,smink,håraccesoarer m,m) *check*
(listan kan hålla på i all evighet)
Något jag alltid hade gillat var att matcha alla kläder jag packade med mig på resor, jag packade med mig accesoarer som passade till kläderna och skor som var både bekväma och snygga. Det var något jag hade fått från mamma, hon brukade ofta göra så, och när jag var yngre så brukade jag sitta bredvid henne på sängen och beundra hur hon höll upp kläderna och studerade de innan hon packade ner dom i resväskan.
När jag väl var färdigpackad var min garderob nästan helt tom, det var bara några få klädesplagg kvar förutom den outfit jag hade plockat fram inför morgondagen. Samtidigt som jag stängde igen garderobsdörrarna knackade det på dörren, det var Cory.
"Hey" sa han. "Are you done packing?"
"Yeah, all done!" sa jag och satte mig på sängkanten.
"Are you nervous about going?" frågade han och gjorde mig sällskap på sängen.
"Kinda', but most of all, I'm not sure if I can go away that long from you, mom and dad, I'm really going to miss you" sa jag och jag kände hur tårar samlades i ögonen.
"Do you want to know something?" sa Cory.
"What?"
"I'm really going to miss you too, but come on, mom and dad rented movies, so we're going to have a family night with popcorn and everything" sa Cory och sträckte fram handen.
Jag log mot honom och tog hans hand, han drog upp mig från sängen och sedan gick vi båda ut i vardagsrummet.
När hela familjen satt samlad vid soffan insåg jag hur mycket jag skulle sakna dom, visst skulle vi höras av ibland, men det skulle inte bli så som det var nu, vi skulle aldrig samlas alla fyra vid middagsbordet och diskutera hur dagen var, aldrig sitta framför tv:n och skratta åt en komedi tillsammans. Men som tur var skulle ju inte sommaren vara förevigt, den skulle ju sluta någon gång, och då skulle jag få återförenas med min kära familj.
Eftertexterna rullade på tv-skärmen och jag sträckte på armarna.
"I'm going to go to bed, early morning tomorrow..." jag reste mig ur soffan och gick mot badrummet. "Goodnight!"
Jag borstade tänderna med min extra-tandborste eftersom min vanliga var nerpackad i väskan och borstade igenom mitt hår innan jag gick in på mitt rum och tog på mig en gammal pyjamas och hoppade i säng. Och eftersom min dator var nerpackad letade jag fram en gammal bok för att kunna koppla av innan jag somnade.
Morgonen därpå ringe min väckarklocka halv sju. Och det var minsann ingen fråga om att ligga kvar och slöa, nej jag skulle hinna med att göra frukost, duscha, klä och sminka mig innan bilen hämtade upp mig.
Så därför var jag snabbt uppe på benen och gick in i badrummet och startade duschkranen så att vattnet blev tillräckligt varmt så att jag kunde duscha.
När jag satt vid köksbordet och åt frukost kom Cory gäspandes ut från sitt sovrum med bara ett par joggingbyxor på sig. Om Louise hade varit här hade hon svimmat vid synen av hans vältränade mage och armar.
"You're up early" konstaterade jag.
"Yeah, well, my summerjob starts in an hour, so I thougt I better got up" sa han och öppnade kylskåpsdörren och tog fram fil.
"Yeah right, good luck!"
"Thanks!" sa han.
Jag ställde min disk i diskmaskinen och gick in på mitt rum för att klä på mig de kläder jag hade valt dagen innan. Och det var ett vitt linne med öppen rygg och ett par midjeshorts i jeans. Innan jag gick ut ur mitt rum tog jag på mig en svart kofta och min vita klocka.
Framför spegeln i badrummet satte jag upp mitt hår och sminkade mig innan Cory började banka på dörren.
"Alice, there's a car outside!"
Herregud, är klockan redan så mycket? Jag kollar mig i spegeln och samlar mig en sekund innan jag låser upp dörren och kliver ut. Jag ser mamma och pappa stå bredvid min gigantiska, svarta resväska i hallen. Cory kom ut ut mitt rum med min handväska.
"Your Iphone, wallet, headset and everything else that you might need" sa han och sträckte fram den.
"Thanks" log jag och kramade om honom.
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Jag lovar för sista gången att jag ska bättra mig på att uppdatera mer!
Hoppas att ni inte slutar läsa..
Nå. vad tycker ni, nu börjar spänningen kan jag lova!
kommentera vad ni tycker! :) xx
Summer of 13 - del 4
Tidigare:
Jag gick över gatan och svängde in mot den motsatta änden av parken där signeringen skulle hållas. På den sidan var två stora turnébussar parkerade med texten One Direction tryckt på dom med stora röda bokstäver. Jag beundrade de stora bussarna.
Hur många städer och länder hade inte de bussarna varit i?
Jag såg en kille gå mot mig och innan jag visste ordet av det lågjag på marken med två milkshakes över mig.
"I'm so sorry.." sa jag och tryckte mig upp från marken med hjälp av mina händer.
Jag blickade ner över mina kläder som var totalförstörda av milkshakes.
"No, you shouldn't be sorry, it was totally my fault" sa en mörk röst.
Jag höjde blicken från mina kläder och såg en bekant figur stå framför mig. Det var han där Liam i One Direction. Han hade också fått lite milkshake över sig.
"Oh, it's you... I mean hi!" mumlade jag.
Jag kände hur min puls blev en aning snabbare.
"Hi!" sa Liam. "Yeah, I'm me, and you are?.."
"I'm Alice.."
"Come with me, I've got something you can wear instead of that!" sa han och började gå mot en av turnébussarna.
Jag tvekade lite först men sedan gick jag efter honom. Men en sak jag inte kunde fatta var hur snäll han faktiskt var, han hade aldrig träffat mig förut, men ändå ska han ge mig andra kläder.
"Hey Zayn!" hojtade Liam in i en av bussarna.
"Yeah!?"
"Is Danielle there?"
"Yeah!" sa Zayn.
Jag kunde höra Zayn prata med den här Danielle inne i bussen, och inte långt efter att det tystnat sticker ett huvud ut genom dörren.
"What?" sa Danielle till Liam. "Oh, hello!"
Hon hade sträckt fram sin hand och jag skakade automatiskt den.
"Babe, do you have anything that Alice can borrow, clothes wise? I accidentally bumped into her and she got milkshake all over her clothes..." frågade Liam.
"Yeah, sure, come with me!" sa Danielle och drog mig lite försiktigt i armen.
"I hope it fits! It's the only clothes I have right here with me..." sa Danielle och sträckte fram en plastpåse som jag antog innehöll någonting jag kunde ha på mig.
"It's great! Thank you so so much for this!" sa jag.
"It's okay, oh, and you don't have to worry about me getting the clothes back, I have plenty of clothes at home so.." sa hon och skrattade lite smått.
Danielle var vekligen snäll, precis lika snäll som Liam, inte undra på att de passade så bra tillsammans. Louise snackade alltid om hur gulliga de två var tillsammans.
"Now, let's get backto the bus where you can change" sa Danielle och vände på klacken.
"It's down the bus, to the right" sa Danielle och pekade in mot toaletten.
"When you're done I can take you back outside the area" sa Liam vars armar höll om Danielle.
"Thank you" sa jag och log mot dom.
"Oh, hi, I was just going to borrow the toilet?" sa jag till Zayn som satt inne i bussen.
"Okay, it's right there" sa Zayn och pekade mot en dörr till vänster om mig.
Jag gick in och stängde dörren. I kassen fanns där en blus, ett par jeans och en jeansväst. Jag drog av mig mina smutsiga kläder och tryckte ner dom i kassen igen. Därefter drog ja på mig kläderna som Danielle lånatmig och de passade perfekt!
"What happened to your clothes?!" utbrast Louise när jag kom tillbaka.
"Long story.." sa jag. "Look, I would really like to stay with you, but my mum just called, and I need to get back home.. But I'll see you tomorrow?"
"Yeah sure!" sa Louise. "Promise me that you'll tell the story then?"
"I promise!" hojtade jag innan jag lämnade parken.
"YOU MET LIAM, DANIELLE AND ZAYN?? WHY DID'N'T YOU TELL ME BEFORE?!!!" utbrast Louise.
"Beacuse, we both said that i would tell it today!" sa jag en aning lugnare än Louise.
"Did you get their autograph?!" frågade Louise.
"No, I didn't.." sa jag.
Såhär i efterhand ångrade jag det lite, men jag hade ju liksom fått kläder av dom, inte kunde jag begära ännu mer?
Det vankades skolavslutning idag. Det kunde märkas bara genom att kolla ut genom fönstret. Solen sken och fåglarna kvittrade. Om jag var riktigt tyst kunde jag höra Cory föna sitt hår inne på toaletten.
Jag gnuggade mig i ögonen och reste mig ur sängen. Samtidigt som jag sträckte ut mina armar åt sidorna gäspade jag så mycket så att det lät ett annorlunda ljud från mina stämband.
Efter att jag tvättat ansiktet och borstat mitt hår gick jag återigen in på mitt rum för att välja ut dagens kläder. Och eftersom det var skolavslutning var man ju nästan tvungen till att vara lite mer uppklädd än vanligt. Därför tog jag fram de kläder som jag hade fått av Danielle. Blusen hade ett väldigt vackert mönster som jag uppfattade som lite mer elegantare än andra blusar.
"You ready to go sis'?" frågade Cory.
Cory hade också klätt upp sig, han bar en vit skjorta, svarta kostymbyxor och en svart fluga.
"Yep!" sa jag.
"Thank you all for a lovely year! Now go have fun this summer and we'll se you again later this fall!" sa rektorn glatt innan alla eleverna strömmade ut ur matsalen.
Vanligtvis brukade skolans avslutningar hållas i idrottshallen men den höll på att renoveras så detta året hölls den i matsalen.
Jag och Cory tog emot våra betyg från vår klassföreståndare på väg ut ur skolan. Det första Cory gjorde var att slita upp kuvertet. Själv bestämde jag mig för att kolla på lappen senare när jag kom hem, för då kunde jag läsa i lugn och ro.
På väg hem pratade jag och Cory om alla underbara saker som skulle hända under sommaren.
"But dad said that I can't go.." sa jag.
"Mom and I will talk to him, I promise!" sa Cory och la armen om min axel. "Now cheer up! Mom said she had a suprise for us at the bakery!"
Mamma hade bett oss att sitta vid ett av borden i bageriet i väntan på att pappa skulle komma.
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Jag är såååååå ledsen för att jag inte har lagt ut något på nästan en hel månad, men jag har verkligen haft fullt upp både i skolan och privat, hoppas ni alla kan förstå?
Jag slutar skolan nu på fredag så efter det lovar jag att uppdateringen ska bli bättre! :)
Men men, vad tycker ni? kommentera gärna!
Jag gick över gatan och svängde in mot den motsatta änden av parken där signeringen skulle hållas. På den sidan var två stora turnébussar parkerade med texten One Direction tryckt på dom med stora röda bokstäver. Jag beundrade de stora bussarna.
Hur många städer och länder hade inte de bussarna varit i?
Jag såg en kille gå mot mig och innan jag visste ordet av det lågjag på marken med två milkshakes över mig.
"I'm so sorry.." sa jag och tryckte mig upp från marken med hjälp av mina händer.
Jag blickade ner över mina kläder som var totalförstörda av milkshakes.
"No, you shouldn't be sorry, it was totally my fault" sa en mörk röst.
Jag höjde blicken från mina kläder och såg en bekant figur stå framför mig. Det var han där Liam i One Direction. Han hade också fått lite milkshake över sig.
"Oh, it's you... I mean hi!" mumlade jag.
Jag kände hur min puls blev en aning snabbare.
"Hi!" sa Liam. "Yeah, I'm me, and you are?.."
"I'm Alice.."
"Come with me, I've got something you can wear instead of that!" sa han och började gå mot en av turnébussarna.
Jag tvekade lite först men sedan gick jag efter honom. Men en sak jag inte kunde fatta var hur snäll han faktiskt var, han hade aldrig träffat mig förut, men ändå ska han ge mig andra kläder.
"Hey Zayn!" hojtade Liam in i en av bussarna.
"Yeah!?"
"Is Danielle there?"
"Yeah!" sa Zayn.
Jag kunde höra Zayn prata med den här Danielle inne i bussen, och inte långt efter att det tystnat sticker ett huvud ut genom dörren.
"What?" sa Danielle till Liam. "Oh, hello!"
Hon hade sträckt fram sin hand och jag skakade automatiskt den.
"Babe, do you have anything that Alice can borrow, clothes wise? I accidentally bumped into her and she got milkshake all over her clothes..." frågade Liam.
"Yeah, sure, come with me!" sa Danielle och drog mig lite försiktigt i armen.
"I hope it fits! It's the only clothes I have right here with me..." sa Danielle och sträckte fram en plastpåse som jag antog innehöll någonting jag kunde ha på mig.
"It's great! Thank you so so much for this!" sa jag.
"It's okay, oh, and you don't have to worry about me getting the clothes back, I have plenty of clothes at home so.." sa hon och skrattade lite smått.
Danielle var vekligen snäll, precis lika snäll som Liam, inte undra på att de passade så bra tillsammans. Louise snackade alltid om hur gulliga de två var tillsammans.
"Now, let's get backto the bus where you can change" sa Danielle och vände på klacken.
"It's down the bus, to the right" sa Danielle och pekade in mot toaletten.
"When you're done I can take you back outside the area" sa Liam vars armar höll om Danielle.
"Thank you" sa jag och log mot dom.
"Oh, hi, I was just going to borrow the toilet?" sa jag till Zayn som satt inne i bussen.
"Okay, it's right there" sa Zayn och pekade mot en dörr till vänster om mig.
Jag gick in och stängde dörren. I kassen fanns där en blus, ett par jeans och en jeansväst. Jag drog av mig mina smutsiga kläder och tryckte ner dom i kassen igen. Därefter drog ja på mig kläderna som Danielle lånatmig och de passade perfekt!
"What happened to your clothes?!" utbrast Louise när jag kom tillbaka.
"Long story.." sa jag. "Look, I would really like to stay with you, but my mum just called, and I need to get back home.. But I'll see you tomorrow?"
"Yeah sure!" sa Louise. "Promise me that you'll tell the story then?"
"I promise!" hojtade jag innan jag lämnade parken.
"YOU MET LIAM, DANIELLE AND ZAYN?? WHY DID'N'T YOU TELL ME BEFORE?!!!" utbrast Louise.
"Beacuse, we both said that i would tell it today!" sa jag en aning lugnare än Louise.
"Did you get their autograph?!" frågade Louise.
"No, I didn't.." sa jag.
Såhär i efterhand ångrade jag det lite, men jag hade ju liksom fått kläder av dom, inte kunde jag begära ännu mer?
Det vankades skolavslutning idag. Det kunde märkas bara genom att kolla ut genom fönstret. Solen sken och fåglarna kvittrade. Om jag var riktigt tyst kunde jag höra Cory föna sitt hår inne på toaletten.
Jag gnuggade mig i ögonen och reste mig ur sängen. Samtidigt som jag sträckte ut mina armar åt sidorna gäspade jag så mycket så att det lät ett annorlunda ljud från mina stämband.
Efter att jag tvättat ansiktet och borstat mitt hår gick jag återigen in på mitt rum för att välja ut dagens kläder. Och eftersom det var skolavslutning var man ju nästan tvungen till att vara lite mer uppklädd än vanligt. Därför tog jag fram de kläder som jag hade fått av Danielle. Blusen hade ett väldigt vackert mönster som jag uppfattade som lite mer elegantare än andra blusar.
"You ready to go sis'?" frågade Cory.
Cory hade också klätt upp sig, han bar en vit skjorta, svarta kostymbyxor och en svart fluga.
"Yep!" sa jag.
"Thank you all for a lovely year! Now go have fun this summer and we'll se you again later this fall!" sa rektorn glatt innan alla eleverna strömmade ut ur matsalen.
Vanligtvis brukade skolans avslutningar hållas i idrottshallen men den höll på att renoveras så detta året hölls den i matsalen.
Jag och Cory tog emot våra betyg från vår klassföreståndare på väg ut ur skolan. Det första Cory gjorde var att slita upp kuvertet. Själv bestämde jag mig för att kolla på lappen senare när jag kom hem, för då kunde jag läsa i lugn och ro.
På väg hem pratade jag och Cory om alla underbara saker som skulle hända under sommaren.
"But dad said that I can't go.." sa jag.
"Mom and I will talk to him, I promise!" sa Cory och la armen om min axel. "Now cheer up! Mom said she had a suprise for us at the bakery!"
Mamma hade bett oss att sitta vid ett av borden i bageriet i väntan på att pappa skulle komma.
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Jag är såååååå ledsen för att jag inte har lagt ut något på nästan en hel månad, men jag har verkligen haft fullt upp både i skolan och privat, hoppas ni alla kan förstå?
Jag slutar skolan nu på fredag så efter det lovar jag att uppdateringen ska bli bättre! :)
Men men, vad tycker ni? kommentera gärna!
