Summer of 13 - del 7
Tidigare:
"Well..uhm..basically..we want you to be our assistant" sa Harry.
"Not an assistan Harry! A person that we can play games with during tour, chat with, and stuff.." sa Zayn.
"Are you okay with that?" frågade Liam.
Jag var förvånad, dom hade ju varandra.
"So, we're asking you to play games and hang with us the whole summer, and you will get payed!" sa Niall.
"It sounds awesome!" sa jag och log mot dom.
"Well..uhm..basically..we want you to be our assistant" sa Harry.
"Not an assistan Harry! A person that we can play games with during tour, chat with, and stuff.." sa Zayn.
"Are you okay with that?" frågade Liam.
Jag var förvånad, dom hade ju varandra.
"So, we're asking you to play games and hang with us the whole summer, and you will get payed!" sa Niall.
"It sounds awesome!" sa jag och log mot dom.
"It's lovely to have you onboard, Alice!" sa Paul när han berättade detaljerna inför det kommande dygnet. "Now we all know that we are going to Ireland.."
Niall log brett och viftade med armarna.
"But before that, we are going to the festival I told you about last week" fortsatte Paul. "Louis, has Eleanor and Danielle gotten here yet?"
"They said on the phone that they would be here at ten, so they should be here any moment now.."
"Well, why don't we all just go and get seated in the busses for long, and then when the girls get here you can call me and then we'll go!" sa Paul.
Jag, Zayn Niall och Harry gick tillbaka till bussen, medans Louis och Liam gick för att möta Danielle och Eleanor som skulle hoppa av bussen en bit ifrån parkeringen.
"Some eatables for the journey?" frågade Niall som hade öppnat minifrysen och höll i en stor Ben&Jerry's.
"Oh I love them!" sa jag.
"Do we have any oreos?" frågade Zayn.
"Or some HARIBO candy?" frågade Harry.
Det hela slutade med att vi hade tömt ut det mesta ur skafferiet och minifrysen. Dessutom hade vi delat upp allt i två högar. Den ena högen skulle Zayn, Niall, Liam och Danielle ha på sin sida av bussen, och det andra skulle jag, Harry, Eleanor och Louis.
Under den fyra timmar långa resan till festivalen satt jag och Eleanor och diskuterade en massa filmer. Det slog mig även gång på gång hur vacker hon var, och Danielle. Man förstod verkligen varför Louis och Liam föll för dom. Och de två paren var förövrigt de sötaste jag någonsin träffat. De höll händer under hela turen och Danielle låg och sov mot Liams axel några gånger.
Själv satt jag bredvid Harry som tog upp den största delen av sätet.
Under den resan började jag verkligen känna mig välkommen i gänget. Det märktes att de spenderade mycket tid med varandra, men de var verkligen väldigt snabba på att släppa in mig i deras små insides-skämt.
"Finally!" utbrast Louis när bussen stannade vid festivalen.
Vi packade ihop grejerna vi skulle kunna tänkas behöva inför dagen innan vi alla gick ut för att få våra v.i.p-pass.
Sedan gick vi allihopa; killarna, jag, Eleanor, Danielle, Paul, CREWet och livvakter in på festival- området. Direkt kom en massa fans fram och frågade efter autografer och foton. Men efter ett tag så gick de flesta iväg och vi kunde alla fortsätta att gå runt. Zayn, Niall och Paul gick mot scenen där musik spelades, Danielle, Liam, Louis och Eleanor gick för att köpa glass. Jag, Harry och trummisen Josh gick mot stånden för att kika lite på alla prylar som såldes. Livvakterna lät oss gå ensamma eftersom det redan fanns vakter utplacerade på området.
"Look at this one!" utbrast Harry.
Han hade hittat en svart mössa med öron på. Han tog på sig den och lät Josh ta ett foto på sig själv samtidigt som han spexade. Jag kunde inte låta bli att skratta.
När Harry märkte att jag stod och skrattade åt honom tryckte han på mig en annan rolig hatt och en fjädreboa och tvingade mig att vara med på ett foto.
"This is going up on Instagram!" sa Harry när han fick se fotot som Josh hade tagit på oss.
"No it isn't!" sa jag och försökte slå mobilen ur handen på honom.
Harry jagade mig runt ståndet vi hade stått vid samtidigt som Josh fick ett samtal.
"Hey! You two! I gotta go meet up Paul now, you wanna come?" frågade han oss.
"No no, we'll go and look around some more" sa Harry och la armen om mig.
Josh blinkade mot mig innan han vände sig om och gick ifrån oss. Jag tittade upp mot Harry - som var ungefär två huvuden längre än mig - och han log mot mig innan vi gick vidare mot ståndet bredvid.
Josh blinkade mot mig innan han vände sig om och gick ifrån oss. Jag tittade upp mot Harry - som var ungefär två huvuden längre än mig - och han log mot mig innan vi gick vidare mot ståndet bredvid.
Jag kunde inte riktigt smälta tanken att Harry hade gjort så mot mig, inte för att jag kunde smälta allt annat som hänt under dagen heller, men han var ju känd! Och jag var ju bara en vanlig tjej från London. Visst, sen var jag ju inget jättestort fan av One Direction heller, men det var ju ändå HARY STYLES!
"Oh theese are so cool!" sa jag och tog fram ett par solglasögon.
"Really! They are just normal ray-bans!?" sa Harry.
"Ehm, no they're not! See?" sa jag och pekade på en mustasch som hängde nerför bågen.
"Haha try them on!" skrattade han.
Jag gjorde som han sa och kollade sedan i spegeln som fanns hängande bredvid.
"Haha we should by them to Niall! He always jokes about him having a mustasche!" Harry tog fram plånboken ur sin bakficka.
"Sounds like a funny idea!" sa jag och gav solglasögonen till honom.
Hej allihopa! Jag är så hemskt ledsen att jag inte uppdaterat på nästan hela sommaren, men jag har haft annat för mig och helt glömt bort det.
Men nu när skolan börjar ska jag försöka att lägga lite mer tid till fanficen :D
Denna delen blev inte överdrivet lång, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna fortsätta på detta så att det håller ihop delen...
Men, men kommentera vad ni tycker!
Summer of 13 - del 6
Tidigare:
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Bilen som stod parkerad utanför vår lägenhet på gatan var en svart BMW med tonade fönster. En stor, vältränad man stod lutad mot förardörren. Han hade en örsnäcka som förmodligen var kopplad till mobilen som han hade i sin hand. Han hade på sig en svart t-shirt och ett par svarta jeans. Han bar även ett par svarta solglasögon.
Efter att jag hade stängt portdörren, lyfte han blicken mot mig och gick fram mot mig.
"Are you Alice Greene?" frågade han.
"Yes I am" jag lyfte upp min resväska och bar den nerför den lilla trappan från porten ner till trottoaren.
"I'm Mike Paulson, let me take your bag" sa han och sträckte fram sin högra hand.
Samtidigt som vi skakade våra händer tog han min väska med sin andra hand. Sättet han bar väskan fick den att verka lätt som en fjäder, vilket den verkligen inte var.
"Are you ready to go?" frågade han när han hade lagt in väskan i bagageutrymmet.
"I'm ready" sa jag.
Mike öppnade den bakre dörren och gjorde en gest med sin vänsterhand så att jag skulle sätta mig. Jag gjorde som han ville och han stängde dörren om mig. Och det dröjde inte länge förrän han satt vid ratten och körde ut på gatan.
"Sir, were are we going, exactly?" frågade jag.
"We, are going to the parkinglot where the crew, and tourbusses are."
"Oh, okay.." jag tittade ut genom fönstret.
20 minuter senare stannade Mike bilen och han vände sig bak mot mig.
"Look, I have something to tell you.." han tog av sig solglasögonen och jag kände smått igen honom. "You are not going to work for me."
"What?!"
"You'll get to know more later, but first..." han harklade sig. "My name is not Mike Paulson, it's Paul."
Jag tvekade lite nu, varför hade han ljugit?
"But why?"
"I'll tell you later, now we have to get going if we want to be in Ireland tomorrow morning.." han öppnade sin dörr. "If you still want the job of course?"
"Okay!" sa jag och klev ur bilen.
Det var ingen tvekan om att jag skulle fortsätta på detta jobbet, även om det knappt hade börjat.
Vi gick mot bussarna med raska steg. Paul - som han nu hette - hade tagit min väska, så jag ansvarade just nu bara för min handväska som var betydligt lättare.
Turnébussarna låg bakom en industribyggnad, enligt Paul. Jag hade absolut ingen aning vad jag hade att vänta mig nu när Paul hade berättat att han från böjan hade ljugit. Skulle jag fortfarande resa runt i Europa? Gällde fortfarande våra bestämmelser? Och främst av allt, vem/vilka skulle jag jobba för?
Jag kände igen bussarna så fort jag fick syn på dom. Men jag kunde inte placera dom i mitt minne, det enda jag visste var att jag hade sett dom förut.
"I have to fix something in one of the busses, why don't you go to the one on the right and meet your bosses?"
"Okay" sa jag och gick med en aning osäkra steg mot den buss Paul hade pekat på.
Jag knackade försiktigt på dörren till bussen för att försäkra mig att jag inte störde mitt i något samtal eller liknande.
"Hey! Who are you?!" hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om och personen som hade ropat öppnade snabbt munnen igen.
"Hey, the milkshake girl!"
"What are you doing here?" frågade Zayn.
"I'm here for a summerjob.." mumlade jag.
"Oh right! Well come on in, the other lads are in here playing video games" sa Zayn och öppnade dörren.
Jag kunde inte riktigt fatta vad som nyss hade hänt, och det verkade som att jag inte skulle kunna analysera det på ett tag.
"Hey lads! Our assistant's here!" hojtade Zayn.
Fyra huvud stack ut från sovplatserna. På de två översta platserna kikade Niall och Harry fram, och i de två mittersta sängarna smilade Louis och Liam.
"Hey Alice! Nice to see you again!" sa Liam.
"Ehm.. Hello"
"Liam, introduce us to your pretty friend?" sa Harry och hoppade ner från sin säng.
"I think she can do it herself?" sa Zayn och tittade på mig.
"Ehm, well, my name is Alice Greene. I'm 16 and I live in London with my mother, father and twinbrother. I'm half swedish.." sa jag.
"That's so cool!" utbrast Niall.
Killarna var verkligen intresserade av att lära känna mig. De ställde en massa frågor om mig och min uppväxt. Efter en liten stund glömde jag nästan bort att jag satt runt ett bord med killarna i One Direction.
"Can I ask something?" frågade jag och killarna nickade till svars. "What am I doing here, what do you want me to do?"
"Well..uhm..basically..we want you to be our assistant" sa Harry.
"Not an assistan Harry! A person that we can play games with during tour, chat with, and stuff.." sa Zayn.
"Are you okay with that?" frågade Liam.
Jag var förvånad, dom hade ju varandra.
"So, we're asking you to play games and hang with us the whole summer, and you will get payed!" sa Niall.
"It sounds awesome!" sa jag och log mot dom.
Nu blev det uppdatering lite snabbare va? ;)
Nu börjar allt saker hända va?
Nästa del kommer förhoppningsvis nästa vecka! :)
Kommentera vad ni tycker, kom gärna med feedback! :)
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Bilen som stod parkerad utanför vår lägenhet på gatan var en svart BMW med tonade fönster. En stor, vältränad man stod lutad mot förardörren. Han hade en örsnäcka som förmodligen var kopplad till mobilen som han hade i sin hand. Han hade på sig en svart t-shirt och ett par svarta jeans. Han bar även ett par svarta solglasögon.
Efter att jag hade stängt portdörren, lyfte han blicken mot mig och gick fram mot mig.
"Are you Alice Greene?" frågade han.
"Yes I am" jag lyfte upp min resväska och bar den nerför den lilla trappan från porten ner till trottoaren.
"I'm Mike Paulson, let me take your bag" sa han och sträckte fram sin högra hand.
Samtidigt som vi skakade våra händer tog han min väska med sin andra hand. Sättet han bar väskan fick den att verka lätt som en fjäder, vilket den verkligen inte var.
"Are you ready to go?" frågade han när han hade lagt in väskan i bagageutrymmet.
"I'm ready" sa jag.
Mike öppnade den bakre dörren och gjorde en gest med sin vänsterhand så att jag skulle sätta mig. Jag gjorde som han ville och han stängde dörren om mig. Och det dröjde inte länge förrän han satt vid ratten och körde ut på gatan.
"Sir, were are we going, exactly?" frågade jag.
"We, are going to the parkinglot where the crew, and tourbusses are."
"Oh, okay.." jag tittade ut genom fönstret.
20 minuter senare stannade Mike bilen och han vände sig bak mot mig.
"Look, I have something to tell you.." han tog av sig solglasögonen och jag kände smått igen honom. "You are not going to work for me."
"What?!"
"You'll get to know more later, but first..." han harklade sig. "My name is not Mike Paulson, it's Paul."
Jag tvekade lite nu, varför hade han ljugit?
"But why?"
"I'll tell you later, now we have to get going if we want to be in Ireland tomorrow morning.." han öppnade sin dörr. "If you still want the job of course?"
"Okay!" sa jag och klev ur bilen.
Det var ingen tvekan om att jag skulle fortsätta på detta jobbet, även om det knappt hade börjat.
Vi gick mot bussarna med raska steg. Paul - som han nu hette - hade tagit min väska, så jag ansvarade just nu bara för min handväska som var betydligt lättare.
Turnébussarna låg bakom en industribyggnad, enligt Paul. Jag hade absolut ingen aning vad jag hade att vänta mig nu när Paul hade berättat att han från böjan hade ljugit. Skulle jag fortfarande resa runt i Europa? Gällde fortfarande våra bestämmelser? Och främst av allt, vem/vilka skulle jag jobba för?
Jag kände igen bussarna så fort jag fick syn på dom. Men jag kunde inte placera dom i mitt minne, det enda jag visste var att jag hade sett dom förut.
"I have to fix something in one of the busses, why don't you go to the one on the right and meet your bosses?"
"Okay" sa jag och gick med en aning osäkra steg mot den buss Paul hade pekat på.
Jag knackade försiktigt på dörren till bussen för att försäkra mig att jag inte störde mitt i något samtal eller liknande.
"Hey! Who are you?!" hörde jag någon ropa bakom mig.
Jag vände mig om och personen som hade ropat öppnade snabbt munnen igen.
"Hey, the milkshake girl!"
"What are you doing here?" frågade Zayn.
"I'm here for a summerjob.." mumlade jag.
"Oh right! Well come on in, the other lads are in here playing video games" sa Zayn och öppnade dörren.
Jag kunde inte riktigt fatta vad som nyss hade hänt, och det verkade som att jag inte skulle kunna analysera det på ett tag.
"Hey lads! Our assistant's here!" hojtade Zayn.
Fyra huvud stack ut från sovplatserna. På de två översta platserna kikade Niall och Harry fram, och i de två mittersta sängarna smilade Louis och Liam.
"Hey Alice! Nice to see you again!" sa Liam.
"Ehm.. Hello"
"Liam, introduce us to your pretty friend?" sa Harry och hoppade ner från sin säng.
"I think she can do it herself?" sa Zayn och tittade på mig.
"Ehm, well, my name is Alice Greene. I'm 16 and I live in London with my mother, father and twinbrother. I'm half swedish.." sa jag.
"That's so cool!" utbrast Niall.
Killarna var verkligen intresserade av att lära känna mig. De ställde en massa frågor om mig och min uppväxt. Efter en liten stund glömde jag nästan bort att jag satt runt ett bord med killarna i One Direction.
"Can I ask something?" frågade jag och killarna nickade till svars. "What am I doing here, what do you want me to do?"
"Well..uhm..basically..we want you to be our assistant" sa Harry.
"Not an assistan Harry! A person that we can play games with during tour, chat with, and stuff.." sa Zayn.
"Are you okay with that?" frågade Liam.
Jag var förvånad, dom hade ju varandra.
"So, we're asking you to play games and hang with us the whole summer, and you will get payed!" sa Niall.
"It sounds awesome!" sa jag och log mot dom.
Nu blev det uppdatering lite snabbare va? ;)
Nu börjar allt saker hända va?
Nästa del kommer förhoppningsvis nästa vecka! :)
Kommentera vad ni tycker, kom gärna med feedback! :)
Summer of 13- del 5
Tidigare:
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Va? Fick jag verkligen åka? Dom måste skoja, pappa som var så envis skulle aldrig ge sig.
"Now I know how much you want to go on this job, or trip, and I just want to make you happy, and if that's going to make you happy, then I've gotta let you go.." sa pappa.
Jag reste mig från min stol och kramade om pappa.
"Thanks dad! Jag älskar dig!" sa jag.
"Älskar dig också! Aren't you going to open your gift?"
"Yeah!" sa jag och satte mig igen.
"Oh my god! An IPad! Thanks!" utbrast Cory och slet upp förpackningen.
Undrar vad jag skulle få? Ett smycke? Jag hade absolut ingen aning, och jag orkade inte sitta och gissa mer, jag drog bort presentpappret och under det uppenbarades en helt ny IPHONE 4S!
"It's so that we can still stay in touch even when you're out exploring, or working in Europe" sa mamma. "Since you don't have facetime on your current phone, we figured that you might get in touch with us better with this one.."
"Oh, thanks, I love it!" sa jag och log mot mina föräldrar, de var verkligen de bästa föräldrar någon kunde ha.
Jag hade nyss mejlat Mike för att få mer detaljer om min avresa morgonen därpå, en bil skulle tydligen hämta upp mig klockan åtta och skulle ta mig till hans turnébuss. Och jag hade ju mindre än 24 timmar på mig att packa inför hela sommaren.
Underkläder *check*
Strumpor *check*
Shorts *check*
Linnen *check*
Kjolar *check
Klänningar *check*
Bikini *check*
Handduk *check*
Necsesär med alla saker som kan tänkas(tandborste,tandkräm,borste,tvål,smink,håraccesoarer m,m) *check*
(listan kan hålla på i all evighet)
Något jag alltid hade gillat var att matcha alla kläder jag packade med mig på resor, jag packade med mig accesoarer som passade till kläderna och skor som var både bekväma och snygga. Det var något jag hade fått från mamma, hon brukade ofta göra så, och när jag var yngre så brukade jag sitta bredvid henne på sängen och beundra hur hon höll upp kläderna och studerade de innan hon packade ner dom i resväskan.
När jag väl var färdigpackad var min garderob nästan helt tom, det var bara några få klädesplagg kvar förutom den outfit jag hade plockat fram inför morgondagen. Samtidigt som jag stängde igen garderobsdörrarna knackade det på dörren, det var Cory.
"Hey" sa han. "Are you done packing?"
"Yeah, all done!" sa jag och satte mig på sängkanten.
"Are you nervous about going?" frågade han och gjorde mig sällskap på sängen.
"Kinda', but most of all, I'm not sure if I can go away that long from you, mom and dad, I'm really going to miss you" sa jag och jag kände hur tårar samlades i ögonen.
"Do you want to know something?" sa Cory.
"What?"
"I'm really going to miss you too, but come on, mom and dad rented movies, so we're going to have a family night with popcorn and everything" sa Cory och sträckte fram handen.
Jag log mot honom och tog hans hand, han drog upp mig från sängen och sedan gick vi båda ut i vardagsrummet.
När hela familjen satt samlad vid soffan insåg jag hur mycket jag skulle sakna dom, visst skulle vi höras av ibland, men det skulle inte bli så som det var nu, vi skulle aldrig samlas alla fyra vid middagsbordet och diskutera hur dagen var, aldrig sitta framför tv:n och skratta åt en komedi tillsammans. Men som tur var skulle ju inte sommaren vara förevigt, den skulle ju sluta någon gång, och då skulle jag få återförenas med min kära familj.
Eftertexterna rullade på tv-skärmen och jag sträckte på armarna.
"I'm going to go to bed, early morning tomorrow..." jag reste mig ur soffan och gick mot badrummet. "Goodnight!"
Jag borstade tänderna med min extra-tandborste eftersom min vanliga var nerpackad i väskan och borstade igenom mitt hår innan jag gick in på mitt rum och tog på mig en gammal pyjamas och hoppade i säng. Och eftersom min dator var nerpackad letade jag fram en gammal bok för att kunna koppla av innan jag somnade.
Morgonen därpå ringe min väckarklocka halv sju. Och det var minsann ingen fråga om att ligga kvar och slöa, nej jag skulle hinna med att göra frukost, duscha, klä och sminka mig innan bilen hämtade upp mig.
Så därför var jag snabbt uppe på benen och gick in i badrummet och startade duschkranen så att vattnet blev tillräckligt varmt så att jag kunde duscha.
När jag satt vid köksbordet och åt frukost kom Cory gäspandes ut från sitt sovrum med bara ett par joggingbyxor på sig. Om Louise hade varit här hade hon svimmat vid synen av hans vältränade mage och armar.
"You're up early" konstaterade jag.
"Yeah, well, my summerjob starts in an hour, so I thougt I better got up" sa han och öppnade kylskåpsdörren och tog fram fil.
"Yeah right, good luck!"
"Thanks!" sa han.
Jag ställde min disk i diskmaskinen och gick in på mitt rum för att klä på mig de kläder jag hade valt dagen innan. Och det var ett vitt linne med öppen rygg och ett par midjeshorts i jeans. Innan jag gick ut ur mitt rum tog jag på mig en svart kofta och min vita klocka.
Framför spegeln i badrummet satte jag upp mitt hår och sminkade mig innan Cory började banka på dörren.
"Alice, there's a car outside!"
Herregud, är klockan redan så mycket? Jag kollar mig i spegeln och samlar mig en sekund innan jag låser upp dörren och kliver ut. Jag ser mamma och pappa stå bredvid min gigantiska, svarta resväska i hallen. Cory kom ut ut mitt rum med min handväska.
"Your Iphone, wallet, headset and everything else that you might need" sa han och sträckte fram den.
"Thanks" log jag och kramade om honom.
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Jag lovar för sista gången att jag ska bättra mig på att uppdatera mer!
Hoppas att ni inte slutar läsa..
Nå. vad tycker ni, nu börjar spänningen kan jag lova!
kommentera vad ni tycker! :) xx
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Va? Fick jag verkligen åka? Dom måste skoja, pappa som var så envis skulle aldrig ge sig.
"Now I know how much you want to go on this job, or trip, and I just want to make you happy, and if that's going to make you happy, then I've gotta let you go.." sa pappa.
Jag reste mig från min stol och kramade om pappa.
"Thanks dad! Jag älskar dig!" sa jag.
"Älskar dig också! Aren't you going to open your gift?"
"Yeah!" sa jag och satte mig igen.
"Oh my god! An IPad! Thanks!" utbrast Cory och slet upp förpackningen.
Undrar vad jag skulle få? Ett smycke? Jag hade absolut ingen aning, och jag orkade inte sitta och gissa mer, jag drog bort presentpappret och under det uppenbarades en helt ny IPHONE 4S!
"It's so that we can still stay in touch even when you're out exploring, or working in Europe" sa mamma. "Since you don't have facetime on your current phone, we figured that you might get in touch with us better with this one.."
"Oh, thanks, I love it!" sa jag och log mot mina föräldrar, de var verkligen de bästa föräldrar någon kunde ha.
Jag hade nyss mejlat Mike för att få mer detaljer om min avresa morgonen därpå, en bil skulle tydligen hämta upp mig klockan åtta och skulle ta mig till hans turnébuss. Och jag hade ju mindre än 24 timmar på mig att packa inför hela sommaren.
Underkläder *check*
Strumpor *check*
Shorts *check*
Linnen *check*
Kjolar *check
Klänningar *check*
Bikini *check*
Handduk *check*
Necsesär med alla saker som kan tänkas(tandborste,tandkräm,borste,tvål,smink,håraccesoarer m,m) *check*
(listan kan hålla på i all evighet)
Något jag alltid hade gillat var att matcha alla kläder jag packade med mig på resor, jag packade med mig accesoarer som passade till kläderna och skor som var både bekväma och snygga. Det var något jag hade fått från mamma, hon brukade ofta göra så, och när jag var yngre så brukade jag sitta bredvid henne på sängen och beundra hur hon höll upp kläderna och studerade de innan hon packade ner dom i resväskan.
När jag väl var färdigpackad var min garderob nästan helt tom, det var bara några få klädesplagg kvar förutom den outfit jag hade plockat fram inför morgondagen. Samtidigt som jag stängde igen garderobsdörrarna knackade det på dörren, det var Cory.
"Hey" sa han. "Are you done packing?"
"Yeah, all done!" sa jag och satte mig på sängkanten.
"Are you nervous about going?" frågade han och gjorde mig sällskap på sängen.
"Kinda', but most of all, I'm not sure if I can go away that long from you, mom and dad, I'm really going to miss you" sa jag och jag kände hur tårar samlades i ögonen.
"Do you want to know something?" sa Cory.
"What?"
"I'm really going to miss you too, but come on, mom and dad rented movies, so we're going to have a family night with popcorn and everything" sa Cory och sträckte fram handen.
Jag log mot honom och tog hans hand, han drog upp mig från sängen och sedan gick vi båda ut i vardagsrummet.
När hela familjen satt samlad vid soffan insåg jag hur mycket jag skulle sakna dom, visst skulle vi höras av ibland, men det skulle inte bli så som det var nu, vi skulle aldrig samlas alla fyra vid middagsbordet och diskutera hur dagen var, aldrig sitta framför tv:n och skratta åt en komedi tillsammans. Men som tur var skulle ju inte sommaren vara förevigt, den skulle ju sluta någon gång, och då skulle jag få återförenas med min kära familj.
Eftertexterna rullade på tv-skärmen och jag sträckte på armarna.
"I'm going to go to bed, early morning tomorrow..." jag reste mig ur soffan och gick mot badrummet. "Goodnight!"
Jag borstade tänderna med min extra-tandborste eftersom min vanliga var nerpackad i väskan och borstade igenom mitt hår innan jag gick in på mitt rum och tog på mig en gammal pyjamas och hoppade i säng. Och eftersom min dator var nerpackad letade jag fram en gammal bok för att kunna koppla av innan jag somnade.
Morgonen därpå ringe min väckarklocka halv sju. Och det var minsann ingen fråga om att ligga kvar och slöa, nej jag skulle hinna med att göra frukost, duscha, klä och sminka mig innan bilen hämtade upp mig.
Så därför var jag snabbt uppe på benen och gick in i badrummet och startade duschkranen så att vattnet blev tillräckligt varmt så att jag kunde duscha.
När jag satt vid köksbordet och åt frukost kom Cory gäspandes ut från sitt sovrum med bara ett par joggingbyxor på sig. Om Louise hade varit här hade hon svimmat vid synen av hans vältränade mage och armar.
"You're up early" konstaterade jag.
"Yeah, well, my summerjob starts in an hour, so I thougt I better got up" sa han och öppnade kylskåpsdörren och tog fram fil.
"Yeah right, good luck!"
"Thanks!" sa han.
Jag ställde min disk i diskmaskinen och gick in på mitt rum för att klä på mig de kläder jag hade valt dagen innan. Och det var ett vitt linne med öppen rygg och ett par midjeshorts i jeans. Innan jag gick ut ur mitt rum tog jag på mig en svart kofta och min vita klocka.
Framför spegeln i badrummet satte jag upp mitt hår och sminkade mig innan Cory började banka på dörren.
"Alice, there's a car outside!"
Herregud, är klockan redan så mycket? Jag kollar mig i spegeln och samlar mig en sekund innan jag låser upp dörren och kliver ut. Jag ser mamma och pappa stå bredvid min gigantiska, svarta resväska i hallen. Cory kom ut ut mitt rum med min handväska.
"Your Iphone, wallet, headset and everything else that you might need" sa han och sträckte fram den.
"Thanks" log jag och kramade om honom.
"Don't cry, you're making me cry.." sa han.
Jag grät faktiskt, jag hade aldrig varit borta från min familj så länge som jag skulle vara nu.
"Come here honey.." sa mamma och tog emot mig i sina armar.
"Åh min lilla ängel, ta hand om dig.." pappa kramade om mig.
"Love you all" sa jag och greppade tag om min resväska och öppnade dörren. "Gotta go now, bye!"
Jag gav dom en slängkyss och klev ut ur hallen.
HELLO TOUR, AND HELLO EUROPE!
Jag lovar för sista gången att jag ska bättra mig på att uppdatera mer!
Hoppas att ni inte slutar läsa..
Nå. vad tycker ni, nu börjar spänningen kan jag lova!
kommentera vad ni tycker! :) xx
Summer of 13 - del 4
Tidigare:
Jag gick över gatan och svängde in mot den motsatta änden av parken där signeringen skulle hållas. På den sidan var två stora turnébussar parkerade med texten One Direction tryckt på dom med stora röda bokstäver. Jag beundrade de stora bussarna.
Hur många städer och länder hade inte de bussarna varit i?
Jag såg en kille gå mot mig och innan jag visste ordet av det lågjag på marken med två milkshakes över mig.
"I'm so sorry.." sa jag och tryckte mig upp från marken med hjälp av mina händer.
Jag blickade ner över mina kläder som var totalförstörda av milkshakes.
"No, you shouldn't be sorry, it was totally my fault" sa en mörk röst.
Jag höjde blicken från mina kläder och såg en bekant figur stå framför mig. Det var han där Liam i One Direction. Han hade också fått lite milkshake över sig.
"Oh, it's you... I mean hi!" mumlade jag.
Jag kände hur min puls blev en aning snabbare.
"Hi!" sa Liam. "Yeah, I'm me, and you are?.."
"I'm Alice.."
"Come with me, I've got something you can wear instead of that!" sa han och började gå mot en av turnébussarna.
Jag tvekade lite först men sedan gick jag efter honom. Men en sak jag inte kunde fatta var hur snäll han faktiskt var, han hade aldrig träffat mig förut, men ändå ska han ge mig andra kläder.
"Hey Zayn!" hojtade Liam in i en av bussarna.
"Yeah!?"
"Is Danielle there?"
"Yeah!" sa Zayn.
Jag kunde höra Zayn prata med den här Danielle inne i bussen, och inte långt efter att det tystnat sticker ett huvud ut genom dörren.
"What?" sa Danielle till Liam. "Oh, hello!"
Hon hade sträckt fram sin hand och jag skakade automatiskt den.
"Babe, do you have anything that Alice can borrow, clothes wise? I accidentally bumped into her and she got milkshake all over her clothes..." frågade Liam.
"Yeah, sure, come with me!" sa Danielle och drog mig lite försiktigt i armen.
"I hope it fits! It's the only clothes I have right here with me..." sa Danielle och sträckte fram en plastpåse som jag antog innehöll någonting jag kunde ha på mig.
"It's great! Thank you so so much for this!" sa jag.
"It's okay, oh, and you don't have to worry about me getting the clothes back, I have plenty of clothes at home so.." sa hon och skrattade lite smått.
Danielle var vekligen snäll, precis lika snäll som Liam, inte undra på att de passade så bra tillsammans. Louise snackade alltid om hur gulliga de två var tillsammans.
"Now, let's get backto the bus where you can change" sa Danielle och vände på klacken.
"It's down the bus, to the right" sa Danielle och pekade in mot toaletten.
"When you're done I can take you back outside the area" sa Liam vars armar höll om Danielle.
"Thank you" sa jag och log mot dom.
"Oh, hi, I was just going to borrow the toilet?" sa jag till Zayn som satt inne i bussen.
"Okay, it's right there" sa Zayn och pekade mot en dörr till vänster om mig.
Jag gick in och stängde dörren. I kassen fanns där en blus, ett par jeans och en jeansväst. Jag drog av mig mina smutsiga kläder och tryckte ner dom i kassen igen. Därefter drog ja på mig kläderna som Danielle lånatmig och de passade perfekt!
"What happened to your clothes?!" utbrast Louise när jag kom tillbaka.
"Long story.." sa jag. "Look, I would really like to stay with you, but my mum just called, and I need to get back home.. But I'll see you tomorrow?"
"Yeah sure!" sa Louise. "Promise me that you'll tell the story then?"
"I promise!" hojtade jag innan jag lämnade parken.
"YOU MET LIAM, DANIELLE AND ZAYN?? WHY DID'N'T YOU TELL ME BEFORE?!!!" utbrast Louise.
"Beacuse, we both said that i would tell it today!" sa jag en aning lugnare än Louise.
"Did you get their autograph?!" frågade Louise.
"No, I didn't.." sa jag.
Såhär i efterhand ångrade jag det lite, men jag hade ju liksom fått kläder av dom, inte kunde jag begära ännu mer?
Det vankades skolavslutning idag. Det kunde märkas bara genom att kolla ut genom fönstret. Solen sken och fåglarna kvittrade. Om jag var riktigt tyst kunde jag höra Cory föna sitt hår inne på toaletten.
Jag gnuggade mig i ögonen och reste mig ur sängen. Samtidigt som jag sträckte ut mina armar åt sidorna gäspade jag så mycket så att det lät ett annorlunda ljud från mina stämband.
Efter att jag tvättat ansiktet och borstat mitt hår gick jag återigen in på mitt rum för att välja ut dagens kläder. Och eftersom det var skolavslutning var man ju nästan tvungen till att vara lite mer uppklädd än vanligt. Därför tog jag fram de kläder som jag hade fått av Danielle. Blusen hade ett väldigt vackert mönster som jag uppfattade som lite mer elegantare än andra blusar.
"You ready to go sis'?" frågade Cory.
Cory hade också klätt upp sig, han bar en vit skjorta, svarta kostymbyxor och en svart fluga.
"Yep!" sa jag.
"Thank you all for a lovely year! Now go have fun this summer and we'll se you again later this fall!" sa rektorn glatt innan alla eleverna strömmade ut ur matsalen.
Vanligtvis brukade skolans avslutningar hållas i idrottshallen men den höll på att renoveras så detta året hölls den i matsalen.
Jag och Cory tog emot våra betyg från vår klassföreståndare på väg ut ur skolan. Det första Cory gjorde var att slita upp kuvertet. Själv bestämde jag mig för att kolla på lappen senare när jag kom hem, för då kunde jag läsa i lugn och ro.
På väg hem pratade jag och Cory om alla underbara saker som skulle hända under sommaren.
"But dad said that I can't go.." sa jag.
"Mom and I will talk to him, I promise!" sa Cory och la armen om min axel. "Now cheer up! Mom said she had a suprise for us at the bakery!"
Mamma hade bett oss att sitta vid ett av borden i bageriet i väntan på att pappa skulle komma.
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Jag är såååååå ledsen för att jag inte har lagt ut något på nästan en hel månad, men jag har verkligen haft fullt upp både i skolan och privat, hoppas ni alla kan förstå?
Jag slutar skolan nu på fredag så efter det lovar jag att uppdateringen ska bli bättre! :)
Men men, vad tycker ni? kommentera gärna!
Jag gick över gatan och svängde in mot den motsatta änden av parken där signeringen skulle hållas. På den sidan var två stora turnébussar parkerade med texten One Direction tryckt på dom med stora röda bokstäver. Jag beundrade de stora bussarna.
Hur många städer och länder hade inte de bussarna varit i?
Jag såg en kille gå mot mig och innan jag visste ordet av det lågjag på marken med två milkshakes över mig.
"I'm so sorry.." sa jag och tryckte mig upp från marken med hjälp av mina händer.
Jag blickade ner över mina kläder som var totalförstörda av milkshakes.
"No, you shouldn't be sorry, it was totally my fault" sa en mörk röst.
Jag höjde blicken från mina kläder och såg en bekant figur stå framför mig. Det var han där Liam i One Direction. Han hade också fått lite milkshake över sig.
"Oh, it's you... I mean hi!" mumlade jag.
Jag kände hur min puls blev en aning snabbare.
"Hi!" sa Liam. "Yeah, I'm me, and you are?.."
"I'm Alice.."
"Come with me, I've got something you can wear instead of that!" sa han och började gå mot en av turnébussarna.
Jag tvekade lite först men sedan gick jag efter honom. Men en sak jag inte kunde fatta var hur snäll han faktiskt var, han hade aldrig träffat mig förut, men ändå ska han ge mig andra kläder.
"Hey Zayn!" hojtade Liam in i en av bussarna.
"Yeah!?"
"Is Danielle there?"
"Yeah!" sa Zayn.
Jag kunde höra Zayn prata med den här Danielle inne i bussen, och inte långt efter att det tystnat sticker ett huvud ut genom dörren.
"What?" sa Danielle till Liam. "Oh, hello!"
Hon hade sträckt fram sin hand och jag skakade automatiskt den.
"Babe, do you have anything that Alice can borrow, clothes wise? I accidentally bumped into her and she got milkshake all over her clothes..." frågade Liam.
"Yeah, sure, come with me!" sa Danielle och drog mig lite försiktigt i armen.
"I hope it fits! It's the only clothes I have right here with me..." sa Danielle och sträckte fram en plastpåse som jag antog innehöll någonting jag kunde ha på mig.
"It's great! Thank you so so much for this!" sa jag.
"It's okay, oh, and you don't have to worry about me getting the clothes back, I have plenty of clothes at home so.." sa hon och skrattade lite smått.
Danielle var vekligen snäll, precis lika snäll som Liam, inte undra på att de passade så bra tillsammans. Louise snackade alltid om hur gulliga de två var tillsammans.
"Now, let's get backto the bus where you can change" sa Danielle och vände på klacken.
"It's down the bus, to the right" sa Danielle och pekade in mot toaletten.
"When you're done I can take you back outside the area" sa Liam vars armar höll om Danielle.
"Thank you" sa jag och log mot dom.
"Oh, hi, I was just going to borrow the toilet?" sa jag till Zayn som satt inne i bussen.
"Okay, it's right there" sa Zayn och pekade mot en dörr till vänster om mig.
Jag gick in och stängde dörren. I kassen fanns där en blus, ett par jeans och en jeansväst. Jag drog av mig mina smutsiga kläder och tryckte ner dom i kassen igen. Därefter drog ja på mig kläderna som Danielle lånatmig och de passade perfekt!
"What happened to your clothes?!" utbrast Louise när jag kom tillbaka.
"Long story.." sa jag. "Look, I would really like to stay with you, but my mum just called, and I need to get back home.. But I'll see you tomorrow?"
"Yeah sure!" sa Louise. "Promise me that you'll tell the story then?"
"I promise!" hojtade jag innan jag lämnade parken.
"YOU MET LIAM, DANIELLE AND ZAYN?? WHY DID'N'T YOU TELL ME BEFORE?!!!" utbrast Louise.
"Beacuse, we both said that i would tell it today!" sa jag en aning lugnare än Louise.
"Did you get their autograph?!" frågade Louise.
"No, I didn't.." sa jag.
Såhär i efterhand ångrade jag det lite, men jag hade ju liksom fått kläder av dom, inte kunde jag begära ännu mer?
Det vankades skolavslutning idag. Det kunde märkas bara genom att kolla ut genom fönstret. Solen sken och fåglarna kvittrade. Om jag var riktigt tyst kunde jag höra Cory föna sitt hår inne på toaletten.
Jag gnuggade mig i ögonen och reste mig ur sängen. Samtidigt som jag sträckte ut mina armar åt sidorna gäspade jag så mycket så att det lät ett annorlunda ljud från mina stämband.
Efter att jag tvättat ansiktet och borstat mitt hår gick jag återigen in på mitt rum för att välja ut dagens kläder. Och eftersom det var skolavslutning var man ju nästan tvungen till att vara lite mer uppklädd än vanligt. Därför tog jag fram de kläder som jag hade fått av Danielle. Blusen hade ett väldigt vackert mönster som jag uppfattade som lite mer elegantare än andra blusar.
"You ready to go sis'?" frågade Cory.
Cory hade också klätt upp sig, han bar en vit skjorta, svarta kostymbyxor och en svart fluga.
"Yep!" sa jag.
"Thank you all for a lovely year! Now go have fun this summer and we'll se you again later this fall!" sa rektorn glatt innan alla eleverna strömmade ut ur matsalen.
Vanligtvis brukade skolans avslutningar hållas i idrottshallen men den höll på att renoveras så detta året hölls den i matsalen.
Jag och Cory tog emot våra betyg från vår klassföreståndare på väg ut ur skolan. Det första Cory gjorde var att slita upp kuvertet. Själv bestämde jag mig för att kolla på lappen senare när jag kom hem, för då kunde jag läsa i lugn och ro.
På väg hem pratade jag och Cory om alla underbara saker som skulle hända under sommaren.
"But dad said that I can't go.." sa jag.
"Mom and I will talk to him, I promise!" sa Cory och la armen om min axel. "Now cheer up! Mom said she had a suprise for us at the bakery!"
Mamma hade bett oss att sitta vid ett av borden i bageriet i väntan på att pappa skulle komma.
"So what's the big suprise then?" frågade Cory.
"Well..." började pappa.
"These two gifts are from you two, from us two" sa mamma och gav mig och Cory varsett stort paket. "Read the cards before you open!"
Mamma betedde sig nästan som ett barn på julafton, hon var aldeles stirrig och sprattlig.
'Have fun in Europe!xx'- stod det i kortet sm var fäst på mitt paket.
Jag är såååååå ledsen för att jag inte har lagt ut något på nästan en hel månad, men jag har verkligen haft fullt upp både i skolan och privat, hoppas ni alla kan förstå?
Jag slutar skolan nu på fredag så efter det lovar jag att uppdateringen ska bli bättre! :)
Men men, vad tycker ni? kommentera gärna!
Summer of 13 - del 3
Tidigare:
"Men mamma sa.."
"Du får inte! Du ska följa med oss till farmor och farfar!" avbröt pappa
"Men pappa! Jag vill göra detta, fatta vilken otrolig möjlighet detta är!"
"Lyssna på vad jag säger! Du följer med oss till Småland vare sig du vill eller inte! Det är din farmor och farfar!"
"Men jag kan ju hälsa på dom en annan gång?"
"Nej! Du följer med oss! Punkt slut!" röt pappa.
"ÅHHH! JAG HATAR DIG!" skrek jag och smällde igen dörren till mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tårarna började rinna.
En timme senare knackade det på dörren. Cory gick in och jag mötte hans blick.
"Något som är fel?" frågade han.
Vanligtvis brukade vi inte prata svenska när det bara var vi två, men om det var något allvarligt gjorde vi det. Och så hade vi alltid gjort, på något sätt kände vi att svenska var ett ganska allvarligt språk. Medans många av våra släktingar i Sverige tyckte det var löjligt.
"Pappa är dum i hvudet, som vanligt" suckade jag.
"Han är bara rädd om dig, det är allt" sa Cory och satte sig bredvid mig på min säng.
"Men varför får jag inte åka? Jag är ju trots allt 16, snart 17 år..."
"Du är fortfarande hans lilla flicka, han vill inte släppa iväg dig.." sa Cory.
"Varför är du på hans sida? Kan du inte stötta mig?" frågade jag lite smått irriterat.
"Det är klart jag är på din sida, men du måste också tänka på att om du åker iväg kommer vi inte att ses på nästan två månader..."
"Men jag kanske får ledigt någon..." började jag.
"Men du är ändå inte hemma på det sättet som vi vill.."
"Men jag kommer ju ändå inte att få jobbet, pappa kommer inte låta mig.."
"Jag kan prata med honom" sa Cory. "Kom ut så äter vi kvällsmat."
"Jag vill vara ensam ett tag."
"Okej, jag kommer in med lite mat till dig om en lite stund" sa Cory.
"Tack Cory, jag älskar dig, mer än du anar" jag log mot honom.
Jag älskade verkligen Cory. Han var min bror och bästavän, jag hade aldrig kunnat önskamig någon annan. Vi bråkade väldigt sällan, men när vi väl gjorde det var det riktigt stora bråk, en gång rymde Cory hemifrån för att jag hade förstört hans 'toy story'-poster och skrattat åt honom för att han grät.
Men då var vi runt 5-6 år, så det var mer löjliga bråk då.
"You have got to come with me to the park next week!" tjöt Louise i telefonen.
Louise hade ringt runt tio på kvällen, och ensam som jag var hade jag svarat.
"Why?"
"Because One Direction is coming!" utbrast Louise.
"That group that you can't stop talking about?" frågade jag.
Jag själv var inget inbitet fan av de fem killarna, men visst gillade jag deras musik, det kunde jag inte förneka.
"You're right! And since we get thursday off from school it's perfect!"
"I guess so.."
"So, will you come with me?" frågade Louise.
"Sure, I'm not doing anything special that day anyways.." sa jag.
"WOHO!"
Jag förflyttade luren från örat tills Louise sänkt sin ljudvolym.
"Got to go now, see ya!" sa Louise och la på luren.
Veckan bokstavligt talat flög förbi, inga svåra läxor hade vi heller, vilket var förvånande eftersom det var slutet av vårterminen och vi snart skulle ha sommarlov. Fast jag antar väl att allt kommer de två sista veckorna.
"Don't forget that we are going on a classtrip on friday when you come back! Bring your camera, IPod or whatever you'd like, but don't forget pocketmoney, the school will pay for lunch but not if you wan't to shop or anything!" förklarade min klassföreståndare när vi hade klass-samling på onsdagseftermiddagen.
Vi skulle åka till Bristol för en dag på stan, visst skulle det inte bli någon spektakulär klassresa, men vi i klassen hade kommit överrens om att göra något bättre och roligare när vi skulle ta studenten.
"You SUCK!" utbrast Cory.
"No I don't! Just beacuse you play this game 24/7, you know how it works!"
"Maybe you should play it more often then?"
"No, beacuse I have a life!" sa jag och tryckte i den svarta spelkontrollen i lådan den skulle vara i.
Cory hade övertalat mig till att spela nåt krigsspel som jag inte hade orkat ta reda på vad namnet var, och uttråkad som jag var hade jag tackat ja.
"Dinner!" ropade mamma från köket.
Cory suckade och stängde av spelet, även om jag hade slutat hade jag suttit kvar inne på Corys rum och observerat hur han rörde på spakarna på kontrollen och koncentrerat stirrat på tv:n. Vid vissa tillfällen hade jag skrattat åt hur irriterad han blev när han dog eller tappade bort sitt vapen. Och eftersom jag var den enda levande varelsen i rummet tog han ibland ut sin ilska på mig genom att kasta en av kuddarna i ansiktet på mig. Det var inte så ofta vi umgicks på det sättet, jag brukade inte vilja spela spel och han brukade inte vilja ha mig där för jag bara skrattade åt honom. För enligt honom var jag en person som alltid skrattade, vilket var delvis sant.
Morgonen därpå ringde dörrklockan. Jag hasade mina steg ut ur mitt rum och ut i hallen.
"Alice? Can you get that?" hörde jag Cory fråga.
"I'm alredy on my way" sa jag samtidigt som jag låste upp dörren.
Mamma och Pappa hade åkt iväg till Manchester tidigt imorse för att hälsa på gammla vänner som även var min och Corys gudföräldrar.
"Why aren't you dressed yet!" utbrast Louise. "Whe have to be in the park in 30 minutes if we want to meet One Direction! Come on!"
Louise drog in mig på mitt rum och öppnade garderobsdörren.
"You go shower and stuff, and I'll pick out what you're wearing!"
Louise var nervös, det märktes, så för att inte göra henne besviken och ännu mer nervös gjorde jag som hon sa.
När jag hade hoppat ur duschen öppnade Louise upp badrumsdörren och drog mig tillbaka till mitt rum. Hon puttade lätt ner mig på sängen och visade upp kläderna hon hade tagit fram. Det hon höll upp hade jag ingen aning om hur jag hade fått, eller om jag ens hade använt dom innan.
I hennes högra hand höll hon en galge med en jumpsuit som var av shorts-modell. Den var blommig och till den ville hon att jag skulle bära en beige kofta.
Även om jag inte själv inte var jätte sugen att bära en jumpsuit så godkände jag hennes val och bytte om.
Och när jag tog en titt i spegeln så ändrade jag mig helt och hållet, jag verkligen älskade de kläderna hon hade bett mig att bära.
Louise och Cory satt och småpratade medans jag tryckte i mig en macka och fixade till min frisyr och smink. Med tanke på att jag bara hade ca 5 minuter på mig på att göra de tre sakerna så blev jag ganska nöjd med resultatet. Mitt hår var slarvigt uppsatt och sminkningen var som den brukar, bara lite puder och mascara. Jag ville gärna hålla det enkelt och naturligt.
"Okay, I'm ready to go now" sa jag.
"Do you got something for them to sign?" frågade Louise.
"No?" sa jag och tittade frågande på henne.
"Oh, never mind, they usually sell cd's and stuff at the signings... Bye Cory!"
Louise bokstavligt talat flög nerför trapporna i trapphuset.
"Wait I forgot my bag!" sa jag och vände på klacken.
"No you did'nt, I got it for you" sa Louise och sträckte fram min bruna läderväska.
Man såg verkligen att det var något speciellt som skulle hända i parken den här dagen. Vanligtvis brukade parken vara nästintill folktom, kanske någon äldre dam eller herre som matade duvorna, eller något par som gick och höll varandra i händerna, men idag var det fullt av tonårstjejer. Men jag var förvånad över hur få tjejer det egentligen var där.
"Louise, when did you say the signing began?" frågade jag när Louise hade ställt sig i kön som ringlade sig i parken.
"At two o' clock" sa hon och log.
"But it's only eleven now! I can't stand waiting here for two hours! I'm gonna get a headache" sa jag.
"But go for a walk then, and I'll just stay here!" sa Louise. "Oh, could you get me an ice cream?"
"Sure" suckade jag. "Wich flavour?"
"Cookie dough" sa Louise.
Jag lämnade Louise och alla de andra fansen bakom mig och gick mot glasscaféet som fanns ungefär ett kvarter från parken.
'Bzz'
Jag tog fram mobilen och öppnade smset. 'Hey, I've changed my mind, I want a raspberry milkshake :)xx'.
Jag suckade och vände på stegen för att gå mot Starbucks, fast lite lättad var jag också, för jag ville också ha en milkshake. Ända sedan jag hade sett ett tv-program för två dagar sedan hade jag längtat efter att få köpa en chokladmilkshake.
"Here you go" sa kassörskan och sträckte fram en kartong-"bricka" med två milkshakes på, jag sträckte fram en sedel och tog emot växeln, tackade nej till kvittot och gick ut till solens värmande strålar.
Jag tog en titt på klockan och insåg att jag nog var tvungen att gå tillbaka till parken, även om det var mer än en timme kvar orkade jag inte gå runt på stan med två milkshakes i handen.
Jag gick över gatan och svängde in mot den motsatta änden av parken där signeringen skulle hållas. På den sidan var två stora turnébussar parkerade med texten One Direction tryckt på dom med stora röda bokstäver. Jag beundrade de stora bussarna.
Hur många städer och länder hade inte de bussarna varit i?
Jag såg en kille gå mot mig och innan jag visste ordet av det lågjag på marken med två milkshakes över mig.
Åhh jag är så hemskt ledsen för att jag inte har srivit på ett tag! Men jag har inte haft tid eller idéer :/
Men jag lovar er att jag ska skärpa mig! Allt för er ^^
Nå vad tycker ni? Kommentera vad ni tycker så att jag kan bättra mig! :)
Love u!xx
"Men mamma sa.."
"Du får inte! Du ska följa med oss till farmor och farfar!" avbröt pappa
"Men pappa! Jag vill göra detta, fatta vilken otrolig möjlighet detta är!"
"Lyssna på vad jag säger! Du följer med oss till Småland vare sig du vill eller inte! Det är din farmor och farfar!"
"Men jag kan ju hälsa på dom en annan gång?"
"Nej! Du följer med oss! Punkt slut!" röt pappa.
"ÅHHH! JAG HATAR DIG!" skrek jag och smällde igen dörren till mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tårarna började rinna.
En timme senare knackade det på dörren. Cory gick in och jag mötte hans blick.
"Något som är fel?" frågade han.
Vanligtvis brukade vi inte prata svenska när det bara var vi två, men om det var något allvarligt gjorde vi det. Och så hade vi alltid gjort, på något sätt kände vi att svenska var ett ganska allvarligt språk. Medans många av våra släktingar i Sverige tyckte det var löjligt.
"Pappa är dum i hvudet, som vanligt" suckade jag.
"Han är bara rädd om dig, det är allt" sa Cory och satte sig bredvid mig på min säng.
"Men varför får jag inte åka? Jag är ju trots allt 16, snart 17 år..."
"Du är fortfarande hans lilla flicka, han vill inte släppa iväg dig.." sa Cory.
"Varför är du på hans sida? Kan du inte stötta mig?" frågade jag lite smått irriterat.
"Det är klart jag är på din sida, men du måste också tänka på att om du åker iväg kommer vi inte att ses på nästan två månader..."
"Men jag kanske får ledigt någon..." började jag.
"Men du är ändå inte hemma på det sättet som vi vill.."
"Men jag kommer ju ändå inte att få jobbet, pappa kommer inte låta mig.."
"Jag kan prata med honom" sa Cory. "Kom ut så äter vi kvällsmat."
"Jag vill vara ensam ett tag."
"Okej, jag kommer in med lite mat till dig om en lite stund" sa Cory.
"Tack Cory, jag älskar dig, mer än du anar" jag log mot honom.
Jag älskade verkligen Cory. Han var min bror och bästavän, jag hade aldrig kunnat önskamig någon annan. Vi bråkade väldigt sällan, men när vi väl gjorde det var det riktigt stora bråk, en gång rymde Cory hemifrån för att jag hade förstört hans 'toy story'-poster och skrattat åt honom för att han grät.
Men då var vi runt 5-6 år, så det var mer löjliga bråk då.
"You have got to come with me to the park next week!" tjöt Louise i telefonen.
Louise hade ringt runt tio på kvällen, och ensam som jag var hade jag svarat.
"Why?"
"Because One Direction is coming!" utbrast Louise.
"That group that you can't stop talking about?" frågade jag.
Jag själv var inget inbitet fan av de fem killarna, men visst gillade jag deras musik, det kunde jag inte förneka.
"You're right! And since we get thursday off from school it's perfect!"
"I guess so.."
"So, will you come with me?" frågade Louise.
"Sure, I'm not doing anything special that day anyways.." sa jag.
"WOHO!"
Jag förflyttade luren från örat tills Louise sänkt sin ljudvolym.
"Got to go now, see ya!" sa Louise och la på luren.
Veckan bokstavligt talat flög förbi, inga svåra läxor hade vi heller, vilket var förvånande eftersom det var slutet av vårterminen och vi snart skulle ha sommarlov. Fast jag antar väl att allt kommer de två sista veckorna.
"Don't forget that we are going on a classtrip on friday when you come back! Bring your camera, IPod or whatever you'd like, but don't forget pocketmoney, the school will pay for lunch but not if you wan't to shop or anything!" förklarade min klassföreståndare när vi hade klass-samling på onsdagseftermiddagen.
Vi skulle åka till Bristol för en dag på stan, visst skulle det inte bli någon spektakulär klassresa, men vi i klassen hade kommit överrens om att göra något bättre och roligare när vi skulle ta studenten.
"You SUCK!" utbrast Cory.
"No I don't! Just beacuse you play this game 24/7, you know how it works!"
"Maybe you should play it more often then?"
"No, beacuse I have a life!" sa jag och tryckte i den svarta spelkontrollen i lådan den skulle vara i.
Cory hade övertalat mig till att spela nåt krigsspel som jag inte hade orkat ta reda på vad namnet var, och uttråkad som jag var hade jag tackat ja.
"Dinner!" ropade mamma från köket.
Cory suckade och stängde av spelet, även om jag hade slutat hade jag suttit kvar inne på Corys rum och observerat hur han rörde på spakarna på kontrollen och koncentrerat stirrat på tv:n. Vid vissa tillfällen hade jag skrattat åt hur irriterad han blev när han dog eller tappade bort sitt vapen. Och eftersom jag var den enda levande varelsen i rummet tog han ibland ut sin ilska på mig genom att kasta en av kuddarna i ansiktet på mig. Det var inte så ofta vi umgicks på det sättet, jag brukade inte vilja spela spel och han brukade inte vilja ha mig där för jag bara skrattade åt honom. För enligt honom var jag en person som alltid skrattade, vilket var delvis sant.
Morgonen därpå ringde dörrklockan. Jag hasade mina steg ut ur mitt rum och ut i hallen.
"Alice? Can you get that?" hörde jag Cory fråga.
"I'm alredy on my way" sa jag samtidigt som jag låste upp dörren.
Mamma och Pappa hade åkt iväg till Manchester tidigt imorse för att hälsa på gammla vänner som även var min och Corys gudföräldrar.
"Why aren't you dressed yet!" utbrast Louise. "Whe have to be in the park in 30 minutes if we want to meet One Direction! Come on!"
Louise drog in mig på mitt rum och öppnade garderobsdörren.
"You go shower and stuff, and I'll pick out what you're wearing!"
Louise var nervös, det märktes, så för att inte göra henne besviken och ännu mer nervös gjorde jag som hon sa.
När jag hade hoppat ur duschen öppnade Louise upp badrumsdörren och drog mig tillbaka till mitt rum. Hon puttade lätt ner mig på sängen och visade upp kläderna hon hade tagit fram. Det hon höll upp hade jag ingen aning om hur jag hade fått, eller om jag ens hade använt dom innan.
I hennes högra hand höll hon en galge med en jumpsuit som var av shorts-modell. Den var blommig och till den ville hon att jag skulle bära en beige kofta.
Även om jag inte själv inte var jätte sugen att bära en jumpsuit så godkände jag hennes val och bytte om.
Och när jag tog en titt i spegeln så ändrade jag mig helt och hållet, jag verkligen älskade de kläderna hon hade bett mig att bära.
Louise och Cory satt och småpratade medans jag tryckte i mig en macka och fixade till min frisyr och smink. Med tanke på att jag bara hade ca 5 minuter på mig på att göra de tre sakerna så blev jag ganska nöjd med resultatet. Mitt hår var slarvigt uppsatt och sminkningen var som den brukar, bara lite puder och mascara. Jag ville gärna hålla det enkelt och naturligt.
"Okay, I'm ready to go now" sa jag.
"Do you got something for them to sign?" frågade Louise.
"No?" sa jag och tittade frågande på henne.
"Oh, never mind, they usually sell cd's and stuff at the signings... Bye Cory!"
Louise bokstavligt talat flög nerför trapporna i trapphuset.
"Wait I forgot my bag!" sa jag och vände på klacken.
"No you did'nt, I got it for you" sa Louise och sträckte fram min bruna läderväska.
Man såg verkligen att det var något speciellt som skulle hända i parken den här dagen. Vanligtvis brukade parken vara nästintill folktom, kanske någon äldre dam eller herre som matade duvorna, eller något par som gick och höll varandra i händerna, men idag var det fullt av tonårstjejer. Men jag var förvånad över hur få tjejer det egentligen var där.
"Louise, when did you say the signing began?" frågade jag när Louise hade ställt sig i kön som ringlade sig i parken.
"At two o' clock" sa hon och log.
"But it's only eleven now! I can't stand waiting here for two hours! I'm gonna get a headache" sa jag.
"But go for a walk then, and I'll just stay here!" sa Louise. "Oh, could you get me an ice cream?"
"Sure" suckade jag. "Wich flavour?"
"Cookie dough" sa Louise.
Jag lämnade Louise och alla de andra fansen bakom mig och gick mot glasscaféet som fanns ungefär ett kvarter från parken.
'Bzz'
Jag tog fram mobilen och öppnade smset. 'Hey, I've changed my mind, I want a raspberry milkshake :)xx'.
Jag suckade och vände på stegen för att gå mot Starbucks, fast lite lättad var jag också, för jag ville också ha en milkshake. Ända sedan jag hade sett ett tv-program för två dagar sedan hade jag längtat efter att få köpa en chokladmilkshake.
"Here you go" sa kassörskan och sträckte fram en kartong-"bricka" med två milkshakes på, jag sträckte fram en sedel och tog emot växeln, tackade nej till kvittot och gick ut till solens värmande strålar.
Jag tog en titt på klockan och insåg att jag nog var tvungen att gå tillbaka till parken, även om det var mer än en timme kvar orkade jag inte gå runt på stan med två milkshakes i handen.
Jag gick över gatan och svängde in mot den motsatta änden av parken där signeringen skulle hållas. På den sidan var två stora turnébussar parkerade med texten One Direction tryckt på dom med stora röda bokstäver. Jag beundrade de stora bussarna.
Hur många städer och länder hade inte de bussarna varit i?
Jag såg en kille gå mot mig och innan jag visste ordet av det lågjag på marken med två milkshakes över mig.
Åhh jag är så hemskt ledsen för att jag inte har srivit på ett tag! Men jag har inte haft tid eller idéer :/
Men jag lovar er att jag ska skärpa mig! Allt för er ^^
Nå vad tycker ni? Kommentera vad ni tycker så att jag kan bättra mig! :)
Love u!xx
Summer of 13 - del 2
Tidigare:
"I got a summerjob now!" sa jag när jag och Cory satt vid matbordet och åt mat.
"That's great news Alice!" sa han. "Where?"
"I'm going to be an assistant to a guy called Mike, I'm getting to travel all around Europe!" sa jag glatt.
"Really!" sa Cory förvånat. "Travel around Europe?!"
"Yeah!" sa jag.
"Alice wake up! WAKE UP!"
Cory stod utanför mitt sovrum och bankade på dörren.
"WHAT?!" sa jag irriterat, om det var något jag hatade så var det när Cory väckte mig.
"You got to get up, sleapyhead!" sa han.
Jag tittade på klockan och den visade 9.07. Jag var inte den personen som kunde sova till elva tolv på helgerna, men Cory var ännu värre, ha brukade gå upp vid sju varje morgon, det kvittade om det var helg eller inte.
"Why?" sa jag efter att jag hasat mig ur sängen och öppnat sovrumsdörren.
"Beacuse we're going to the park with Louise, remember?" sa han och tittade menande på mig.
"Oh right!" jag hade helt glömt bort det. "Shoot! At what time where we supposed to meet her?"
"In about an hour" sa Cory. "So you better get dressed and stuff!"
"You think?!" sa jag och gick med snabba steg in på toaletten och låste om mig.
"I'll make breakfast, mum left some baguettes for us before she left for work!" ropade Cory ifrån köket.
"Okay!" sa jag. "Where's dad?"
"He's at the gym!"
Efter att jag fixat mig färdigt på toaletten gick jag in på mitt rum igen.
Mitt rum var inte jätte stort, men det räckte för mig. Jag hade en ganska stor säng, man skulle kunna få plats två i den, även om det kanske hade blivit lite trångt. Mina väggar var vita fast lite mer åt det beigea hållet. Golvet var av trä, fast det mesta täcktes av min matta. Min säng stod mitt i rummet, fast mot en vägg såklart. Och mittemot sängen hade jag mitt skrivbord. Och på väggen bredvid sängen hade jag en dörr som ledde in till min minimala walk-in-closet. Den var tillräckligt stor för att kunna få plats med alla mina kläder. Fast kläderna tog upp rätt så stor plats, så därför kunde man inte röra sig så mycket därinne.
Ur garderoben drog jag fram en svart kjol och en vit spets t-shirt som jag sedan stoppade in under kjolen.
"Shall we go?" frågade Cory efter att vi hade ätit frukost.
"Sure!" sa jag och satte min skål i diskmaskinen.
Cory låste dörren och sedan gick vi med snabba steg nerför trappan och ut på gatan. Ute sken solen på samma sätt som dagen innan.
"Come on we're gonna miss the bus!" sa Cory och ökade takten på sina steg.
"Okay okay" sa jag och gjorde detsamma.
"Hey Louise!" sa jag när vi kom fram till köpcentret.
"Hey you two!"
"So, what do you girls feel like doing?" frågade Cory.
"Maybe go and get ice cream?" frågade Louise.
"Sure!" sa Cory. "What do you say Alice?"
"That sounds great!" sa jag och styrde stegen mot glassbaren som låg i köpcentret.
På glassbaren fanns det säkert tjugo - om inte fler - olika smaker att välja mellan. Där fanns dom vanliga smakerna som choklad,vanilj och jordgubb. Men där fanns även andra, lite ovanliga smaker, som redbull-smak, nutella-smak, citron-smak och någon turkos glass som jag inte ens vågade fråga vad den hade för smak.
"I'm just going to try these jeans, I will be back in a bit!" sa jag och gick in i ett av provrummen och lämnade Cory och Louise ensamma, de hade flirtat med varandra hela dagen, så jag hade varit lite utanför.
Jag dröjde så länge som möjligt inne i provrummet för att få vara ifrån Cory och Louise's flirtande, det började gå mig en aning på nerverna.
Men någon gång var jag ju tvungen att bli färdig, så en kvart senare gick jag ut med jeansen hängande över min högra arm och min väska i den vänstra.
"Are you ready to go?" frågade Cory.
"Yeah! I'm just going to pay for these!" sa jag och gick mot kassan.
"Bye Louise!" sa jag när jag och Cory klev av bussen.
"Bye!"
"So you and Louise hade fun today?" frågade jag när vi gick hemåt.
"What are you talking about?" sa Cory och rynkade på pannan.
"Oh come on, you know! You two were flirting all the time!" sa jag.
"Oh stop it!" sa Cory och låste upp dörren.
"You like her don't you?" frågade jag.
"That's none of your business!" sa han och gick in på sitt rum.
Jag skrattade lite för mig själv och gick in i köket.
"Hej pappa!"
Vi brukade prata svenska ibland när pappa var hemma. Det var ett sätt att 'bevara' pappas härkomst.
"Hej gumman, hur har dagen varit?"
"Den har varit bra" sa jag och tog fram en vattenflaska från kylskåpet.
Även om min svenska inte var den bästa så skämdes jag inte för att prata.
"Hur går det med letandet på ett sommarjobb, jag hörde att Cory redan hade hittat ett."
"Jag fick ett sommarjobb hos en man som skulle resa runt i Europa och behövde en assistent."
"Så du ska sköta hans jobb här i London, medans han är på semester?"
"Nej, jag ska åka med honom i Europa under hela sommaren!" sa jag glatt.
"Ehmm.. Det får du inte!"
"Men mamma sa.."
"Du får inte! Du ska följa med oss till farmor och farfar!" avbröt pappa
"Men pappa! Jag vill göra detta, fatta vilken otrolig möjlighet detta är!"
"Lyssna på vad jag säger! Du följer med oss till Småland vare sig du vill eller inte! Det är din farmor och farfar!"
"Men jag kan ju hälsa på dom en annan gång?"
"Nej! Du följer med oss! Punkt slut!" röt pappa.
"ÅHHH! JAG HATAR DIG!" skrek jag och smällde igen dörren till mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tårarna började rinna.
Förlåt sååååå mycket för att jag inte skrivit på ett tag, men jag har haft PRAO och i fredags åkte jag till Göteborg och UK2012, kom hem igår men då var jag aldeles för trött för att skriva! :/
Nå? Vad tycker ni?
Kan jag få 4 kommentarer till nästa del? :D
"I got a summerjob now!" sa jag när jag och Cory satt vid matbordet och åt mat.
"That's great news Alice!" sa han. "Where?"
"I'm going to be an assistant to a guy called Mike, I'm getting to travel all around Europe!" sa jag glatt.
"Really!" sa Cory förvånat. "Travel around Europe?!"
"Yeah!" sa jag.
"Alice wake up! WAKE UP!"
Cory stod utanför mitt sovrum och bankade på dörren.
"WHAT?!" sa jag irriterat, om det var något jag hatade så var det när Cory väckte mig.
"You got to get up, sleapyhead!" sa han.
Jag tittade på klockan och den visade 9.07. Jag var inte den personen som kunde sova till elva tolv på helgerna, men Cory var ännu värre, ha brukade gå upp vid sju varje morgon, det kvittade om det var helg eller inte.
"Why?" sa jag efter att jag hasat mig ur sängen och öppnat sovrumsdörren.
"Beacuse we're going to the park with Louise, remember?" sa han och tittade menande på mig.
"Oh right!" jag hade helt glömt bort det. "Shoot! At what time where we supposed to meet her?"
"In about an hour" sa Cory. "So you better get dressed and stuff!"
"You think?!" sa jag och gick med snabba steg in på toaletten och låste om mig.
"I'll make breakfast, mum left some baguettes for us before she left for work!" ropade Cory ifrån köket.
"Okay!" sa jag. "Where's dad?"
"He's at the gym!"
Efter att jag fixat mig färdigt på toaletten gick jag in på mitt rum igen.
Mitt rum var inte jätte stort, men det räckte för mig. Jag hade en ganska stor säng, man skulle kunna få plats två i den, även om det kanske hade blivit lite trångt. Mina väggar var vita fast lite mer åt det beigea hållet. Golvet var av trä, fast det mesta täcktes av min matta. Min säng stod mitt i rummet, fast mot en vägg såklart. Och mittemot sängen hade jag mitt skrivbord. Och på väggen bredvid sängen hade jag en dörr som ledde in till min minimala walk-in-closet. Den var tillräckligt stor för att kunna få plats med alla mina kläder. Fast kläderna tog upp rätt så stor plats, så därför kunde man inte röra sig så mycket därinne.
Ur garderoben drog jag fram en svart kjol och en vit spets t-shirt som jag sedan stoppade in under kjolen.
"Shall we go?" frågade Cory efter att vi hade ätit frukost.
"Sure!" sa jag och satte min skål i diskmaskinen.
Cory låste dörren och sedan gick vi med snabba steg nerför trappan och ut på gatan. Ute sken solen på samma sätt som dagen innan.
"Come on we're gonna miss the bus!" sa Cory och ökade takten på sina steg.
"Okay okay" sa jag och gjorde detsamma.
"Hey Louise!" sa jag när vi kom fram till köpcentret.
"Hey you two!"
"So, what do you girls feel like doing?" frågade Cory.
"Maybe go and get ice cream?" frågade Louise.
"Sure!" sa Cory. "What do you say Alice?"
"That sounds great!" sa jag och styrde stegen mot glassbaren som låg i köpcentret.
På glassbaren fanns det säkert tjugo - om inte fler - olika smaker att välja mellan. Där fanns dom vanliga smakerna som choklad,vanilj och jordgubb. Men där fanns även andra, lite ovanliga smaker, som redbull-smak, nutella-smak, citron-smak och någon turkos glass som jag inte ens vågade fråga vad den hade för smak.
"I'm just going to try these jeans, I will be back in a bit!" sa jag och gick in i ett av provrummen och lämnade Cory och Louise ensamma, de hade flirtat med varandra hela dagen, så jag hade varit lite utanför.
Jag dröjde så länge som möjligt inne i provrummet för att få vara ifrån Cory och Louise's flirtande, det började gå mig en aning på nerverna.
Men någon gång var jag ju tvungen att bli färdig, så en kvart senare gick jag ut med jeansen hängande över min högra arm och min väska i den vänstra.
"Are you ready to go?" frågade Cory.
"Yeah! I'm just going to pay for these!" sa jag och gick mot kassan.
"Bye Louise!" sa jag när jag och Cory klev av bussen.
"Bye!"
"So you and Louise hade fun today?" frågade jag när vi gick hemåt.
"What are you talking about?" sa Cory och rynkade på pannan.
"Oh come on, you know! You two were flirting all the time!" sa jag.
"Oh stop it!" sa Cory och låste upp dörren.
"You like her don't you?" frågade jag.
"That's none of your business!" sa han och gick in på sitt rum.
Jag skrattade lite för mig själv och gick in i köket.
"Hej pappa!"
Vi brukade prata svenska ibland när pappa var hemma. Det var ett sätt att 'bevara' pappas härkomst.
"Hej gumman, hur har dagen varit?"
"Den har varit bra" sa jag och tog fram en vattenflaska från kylskåpet.
Även om min svenska inte var den bästa så skämdes jag inte för att prata.
"Hur går det med letandet på ett sommarjobb, jag hörde att Cory redan hade hittat ett."
"Jag fick ett sommarjobb hos en man som skulle resa runt i Europa och behövde en assistent."
"Så du ska sköta hans jobb här i London, medans han är på semester?"
"Nej, jag ska åka med honom i Europa under hela sommaren!" sa jag glatt.
"Ehmm.. Det får du inte!"
"Men mamma sa.."
"Du får inte! Du ska följa med oss till farmor och farfar!" avbröt pappa
"Men pappa! Jag vill göra detta, fatta vilken otrolig möjlighet detta är!"
"Lyssna på vad jag säger! Du följer med oss till Småland vare sig du vill eller inte! Det är din farmor och farfar!"
"Men jag kan ju hälsa på dom en annan gång?"
"Nej! Du följer med oss! Punkt slut!" röt pappa.
"ÅHHH! JAG HATAR DIG!" skrek jag och smällde igen dörren till mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tårarna började rinna.
Förlåt sååååå mycket för att jag inte skrivit på ett tag, men jag har haft PRAO och i fredags åkte jag till Göteborg och UK2012, kom hem igår men då var jag aldeles för trött för att skriva! :/
Nå? Vad tycker ni?
Kan jag få 4 kommentarer till nästa del? :D
Summer of 13 - del 1
Alice's perspektiv
Jag tog en sista blick i spegeln innan jag skulle springa iväg till skolan. Mitt blonda hår hängde ner över ena axeln, jag drog luggen bakom örat och tog sedan nere handen igen. Jag bar ett par ljusblåa jeansshorts tillsammans med en rosa blus och en blå jeansjacka. Sommaren hade kommit tidigt iår, det var bara i början av maj och det hade redan kunnat bli uppemot tjugo grader varmt. Men det vackra vädret gjorde inte vardagen bättre, att vara instängd i skolan när solen sken som aldrig förr var inte så kul. Och eftersom jag går i en skola mitt inne i stan kan man inte sitta ute och plugga.
Min pappa hade flyttat från Sverige till London två år innan jag föddes. Pappa och mamma träffades i Afrika när pappa jobbade där i ett halvår. Och det visade sig att mamma bodde ungefär två kvarter från pappa här i London så de började träffas och ungefär sju månader efter det så blev mamma gravid med mig och min tvillingbror.
Så nu är vi här 16 år senare, bor i en typsik lägenhet här i London. Min mamma äger ett bageri precis runt hörnet och pappa jobbar som ekonom på en bank.
När jag och min bror var yngre sa folk alltid att vi var hur lika som helst, det kanske var för att mitt hår inte växte så mycket då, så vi hade nästan likadana frisyrer. Men nu när vi har blivit äldre så har vi blivit mer som natt och dag. Fast även om vi är så olika så är han min bästa vän. Men visst bråkar vi, och då brukar Cory köra 'han-föddes-sju-minuter-före'-kortet.
Men utseendemässigt är vi ganska lika, ansiktets former och sånt var relativt lika, detsamma med ögonfärgen, det var en blandning mellan grönt och blått. Våra hårfärger var lika när vi var yngre. Den hade börjat vid ljusbrunt, men hos Cory hade den blivit mörkare, nästan mörkbrunt och hos mig hade den blivit ljusare, och under somrarna blev det blont eftersom håret bleks.
"Alice!" hojtade Cory. "Are you ready to go to school?!"
"I'm in the hall!" hojtade jag tillbaka.
"Oh, well let's go then!" sa han när han kommit ut i hallen.
Samtidigt som Cory öppnade portdörren bländades jag av den starka solen. Aoutomatiskt öppnade jag väskan och tog fram min svarta raybans och placerade dom för ögonen. Jag såg i ögonvrån att Cory gjorde precis likadant. Jag antar att det kanske såg lite roligt ut att vi gjorde det precis samtidigt.
"Have you fixed any summerjob for this year Alice?" frågade Louise.
Louise var min närmaste vän i klassen förutom Cory. De flesta tjejerna i klassen hade svårt för mig, jag antog eftersom det var för att jag och Cory var som ler och långhalm. Och jag kan slå vad om att precis alla tjejer i klassen tyckte om honom, och jag kunde inte klandra dom, han såg faktiskt ganska bra ut. Även om jag väldigt sällan tänkte på det, men när folk kom fram till mig och gav komplimanger om honom så kunde jag inte hjälpa det.
"No I haven't, but me and Cory are going to do that today after school" sa jag.
"Oh yeah, about that, ehm, I already have one" sa Cory.
"You do?!" sa jag och tittade på honom. "Where?!"
"At that cd place on bond street" sa han.
"I know that store! my brother used to work there!" sa Louise, även om hon försökte dölja sin 'hemliga' kärlek för Cory så kunde jag se att hon gjorde allt för att få prata med honom.
"That's just great! What am I going to do now?" suckade jag.
"Don't worry, I'll help you find something!" sa Cory.
"No, I can do it by myself" sa jag bestämt, jag behövde inte hans hjälp.
"So I'll se you after soccer-practice?" sa Cory innan vi skiljdes åt.
"Yeah!" sa jag. "Hey, what do you want for dinner? Mom and Dad are going on that musical, so we're home alone."
"I don't know" sa han och ryckte på axlarna. "Suprise me!"
"Haha okay, I will do that!" sa jag och styrde mina steg mot tunnelbanan.
Vi bodde inte så jättelångt ifrån skolan, men det är nästan hopplöst att kunna gå hem från skolan vid den här tiden.
"Hello Alice!" sa en dam när jag gick in på snabbköpet bredvid mammas bageri.
"Hello Mrs Cole!" sa jag.
Mrs Cole ägde snabbköpet, men hon var även en ganska nära vän till familjen. Efter att jag och Cory hade fått sommarjobba där förra sommaren hade vi kommit ännu närmre med henne, och även hennes familj. Cory hade kommit riktigt nära hennes dotter som är ett år yngre än oss. De hade varit tillsammans i ungefär ett halvår innan Karen - som hon heter - hade hittat en annan som var lika gammal som henne. Cory hade tagit det ganska hårt, men nu var dom vänner, vilket underlättade när mamma bjöd över hela familjen Cole på middag.
"What are you doing today?" frågade hon.
"Well, I'm going to search for a summerjob and fix dinner for me and Cory, since mum and dad are going on a musical tonight" sa jag.
"Oh, we did have a open spot here this summer, but Karens boyfriend just took that place I'm afraid" sa hon.
"That's okay, I would really like a different kind of job this summer, to get more experience in different areas" sa jag.
"I see" nickade hon.
"MUM!" ropade en röst från kassan.
"I'M COMING!" hojtade Mrs Cole. "I got to go, I'll see you some other time."
"Bye" sa jag och fortsatte med min shopping.
När jag kom hem sparkade jag av mig mina svarta ballerinaskor och hängde min jeansjacka på en krok. Sedan gick jag in i köket och packade upp min kasse från snabbköpet.
I kassen hade jag ingredienser till att göra 'fish n chips'. Eller ja, fisken var redan panerad så det var bara att värma den, och detsamma med pommesfritsen. Men Cory var inte så värst kräsen när det kom till mat, så det skulle säkert funka.
När jag hade tömt kassen satte jag mig vid bordet och tog fram de senaste dagarnas tidningar för att leta sommarjobb. Vid den här tiden på året brukade tidningarna alltid ha en spalt där det fanns lediga sommarjobb. De flesta lediga sommarjobben var mest om att sälja glass i en glasskiosk, vilket jag absoult inte ville göra.
'Looking for an assistant, will be following me around Europe, I will pay. Call me at: (ett nummer). Mike Paulson'
Det där jobbet verkade faktiskt ganska spännande. Jag hade alltid viljat åka runt och se världen. Utan att tveka plckade jag fram mobilen ur fickan och slog in numret.
Signalerna gick fram, jag kände hur klumpen i magen blev större, jag hade alltid avskytt att ringa folk jag inte kände, men nu var jag verkligen tvungen.
"Hello?" sa en mans röst på andra änden.
"Hello, my name is Alice Greene, I was calling about an ad in todays newspaper.."
"Oh yes!" sa han. "That's great! Do you want it?"
"I think so, but what are the conditions with this job?"
"Well, you will be joining me on tour and be an assistant, I will pay for hotels and stuff" sa han. "And you will be working the whole summer, from the day after school ends, untill three days before school starts. And you will get about 10£ a week."
"Okay, that actually sounds quite good, but I think I have to talk to my parents first" sa jag. "Can I call you back in about an halfhour?"
"Yes you can" sa han.
"Okay, bye" sa jag och lade på luren.
"It was okay for my parents" sa jag till Mike efter att jag hade diskuterat med mamma nere på bageriet.
"That's great, I will send you more information on your e-mail right now" sa han.
"Okay, but when am I going to meet you before I start?" frågade jag.
"I will have a car picking you up on the day, around 8am" sa han. "But I'll inform you more on e-mail."
"Okay, bye!" sa jag.
"I got a summerjob now!" sa jag när jag och Cory satt vid matbordet och åt mat.
"That's great news Alice!" sa han. "Where?"
"I'm going to be an assistant to a guy called Mike, I'm getting to travel all around Europe!" sa jag glatt.
"Really!" sa Cory förvånat. "Travel around Europe?!"
"Yeah!" sa jag.
Nå? Vad tycker ni? Ska jag fortsätta? Har jag missat något i beskrivningen av Alice?
Kommentera gärna! :D
Ny fanfic igen!
Hej allihopa!
Nu är det såhär att jag har fastnat i Dare To Dream och jag kommer absolut ingenstans :/
Så jag tänkte att ta en paus från den och starta en ny som jag hade tänkt kalla 'Summer of 13'.
Den kommer handla om en tjej som får ett väldigt spännande sommarjobb ;) mer kommer jag inte avslöja ;)
Jag hoppas att ni inte blir besvikna på att ni inte får läsa mer av Dare To Dream, men jag lovar er att jag ska fortsätta med den sen :)
Tack till alla fina kommentarer! Ni förstår inte hur mycket det värmer :D xx
Nu är det såhär att jag har fastnat i Dare To Dream och jag kommer absolut ingenstans :/
Så jag tänkte att ta en paus från den och starta en ny som jag hade tänkt kalla 'Summer of 13'.
Den kommer handla om en tjej som får ett väldigt spännande sommarjobb ;) mer kommer jag inte avslöja ;)
Jag hoppas att ni inte blir besvikna på att ni inte får läsa mer av Dare To Dream, men jag lovar er att jag ska fortsätta med den sen :)
Tack till alla fina kommentarer! Ni förstår inte hur mycket det värmer :D xx
Dare To Dream - del 13
Tidigare:
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
"Did you enjoy your flight?" frågade flygvärdinnan när vi anlände på Heathrow.
"Yes, thank you" sa jag.
I min vänstra hand höll jag mitt handbagage som bestod av en vit tygkasse med en kofta, plånbok, pass, biljett, mobilen, en bok, mina svarta raybans och lite choklad. I min högra hand höll jag den senaste skvallertidningen. Jag har alltid tyckt att det är kul att läsa skvaller, även om det är sant eller inte. Men när jag hade öppnat just den här tidningen hade jag fått en liten chock. På det andra uppslaget fanns det ett stort reportage om mig och Harry. Sidorna var klädda med små textbubblar och tillhörande bilder. Dom flesta bilderna hade tagits när jag och Harry hade varit på var dejt på 'Gröna Lund' men där fanns också några bilder från när jag och Saga hade visat killarna hur Stockholm var.
Högst upp på uppslaget stod där i svarta bokstäver: 'Harry Styles' romance with Swedish fan!'.
När jag gick ut ur gaten möttes jag av ett antal blickar från tjejer i min ålder. Jag tittade mig omkring och i ett av hörnen skymtade jag Eleanor och Danielle. Vi hade bestämt att dom skulle möta mig här på flygplatsen och sen ta med mig på middag. Men innan dess så skulle vi åka till min lägenhet och lämna av all min packning.
"Hey Elvira!" hojtade Danielle när hon fick syn på mig.
Eleanor höjde blicken från sin mobil och tittade glatt mot mig.
"How was your flight?" frågade hon.
"It was great, nothing to complain about" sa jag och ryckte på axlarna.
Tjejerna följde mig till bagageupphämtningen och det dröjde inte länge innan min svarta resväska rullade fram på bandet. I den väskan hade jag packat ner de kläder och andra grejer som jag inte hade packat ner i flyttlådorna.
Jag tog min väska och vi gick mot utgången.
"There they are! It's Danielle, Eleanor and Harry's new girlfriend!" hörde jag en tjej ropa.
Det dröjde inte länge innan vi hade ett tiotal tjejer runt om oss. Men vi lyckades ta oss därifrån och in i en taxi på något sätt, även om det tog en halvtimme.
"I'm starting to know how the boys feel now" sa Danielle.
"Yeah, but there's about a hundred more girls then" instämde jag.
Taxin stannade vid en stor byggnad med grå betongfasad. Eleanor sträckte fram en sedel till taxichauffören innan hon klev ut.
"So this is it, right?" frågade Eleanor.
"It looks like it did on the photo" sa jag och gick mot porten.
En man öppnade porten åt oss och frågade om han skulle ta min väska. Jag tackade vänligt nej och han verkade lite smått lättad.
"Wich apartment?" frågade han.
"Ehm, let's se.." sa jag och tog fram lappen från min ficka. "Apartment 20."
"Okay, take the elevator up to the third floor and then go to the right. And then I think you will find it quite easily" sa han.
Okay, thank you sir!" sa jag och styrde stegen mot hissen.
Eleanor och Danielle följde mina steg och eftersom jag stod inträngd längst bak i hissen fick dom trycka på knapparna.
Det plingade till precis innan hissdörrarna öppnades och Danielle gick ut först. Eleanor hjälpte mig med väskan medans jag rotade fram nycklarna från min andra väska.
Dörrvakten hade rätt, det var väldigt enkelt att hitta lägenheten. Det var bara att gå till höger från hissen och sen låg dörren på vänster sida. Jag tryckte in nycklarna i hålet och dörren låstes upp. Jag tryckte ner handtaget och steg in i lägenheten.
Väggarna i lägenheten var vita och taket likaså. Längsmed den vänstra väggen fanns en ståltrappa som ledde upp till ett loft där jag antar att mitt sovrum skulle vara. Under loftet fanns där en rosa kyl och andra köks-saker. På andra sidan av rummet fanns det en soffa och en tv. Resten av lägenheten var full med flyttlådor och även lådor med möbler från IKEA. 'Så att det skulle kännas som hemma i Sverige' hade mormor sagt skämtsamt när vi beställde dom.
"What an amazing place!" utbrast Eleanor.
"Yeah it is!" sa jag glatt.
"Oh I would so want t live here!" sa Danielle.
"Hahaha, anyway, it's gettnig late, shall we go and have dinner?" frågade Eleanor.
Vi gick ut ur byggnaden och bestämde oss för att gå till en resturang som tydligen låg runt hörnet enligt Danielle. Och hon var rätt. Där fanns en liten mysig resturang där dom servade allt från bara te och scones till fem-rätters middagar. Jag bestämde mig för att vara lite turist och beställa Fish n' Chips.
Efter middagen skildes vi alla tre åt i korsningen.
"So we'll se eachother on tuesday right?" frågade Eleanor, fast det var mer som ett påstående.
"Yes we will!" sa jag och Danielle samtidigt.
Det här fick bli ett ganska kort inlägg ^^
Kan jag få tre kommentarer till nästa? :)
Jag kommer nog inte kunna skriva så mycket på de närmsta veckorna, för jag har PRAO och så ska jag till Göteborg med SMART UNGDOM, men jag kommer nog skriva något i helgen iallafall :D
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
"Did you enjoy your flight?" frågade flygvärdinnan när vi anlände på Heathrow.
"Yes, thank you" sa jag.
I min vänstra hand höll jag mitt handbagage som bestod av en vit tygkasse med en kofta, plånbok, pass, biljett, mobilen, en bok, mina svarta raybans och lite choklad. I min högra hand höll jag den senaste skvallertidningen. Jag har alltid tyckt att det är kul att läsa skvaller, även om det är sant eller inte. Men när jag hade öppnat just den här tidningen hade jag fått en liten chock. På det andra uppslaget fanns det ett stort reportage om mig och Harry. Sidorna var klädda med små textbubblar och tillhörande bilder. Dom flesta bilderna hade tagits när jag och Harry hade varit på var dejt på 'Gröna Lund' men där fanns också några bilder från när jag och Saga hade visat killarna hur Stockholm var.
Högst upp på uppslaget stod där i svarta bokstäver: 'Harry Styles' romance with Swedish fan!'.
När jag gick ut ur gaten möttes jag av ett antal blickar från tjejer i min ålder. Jag tittade mig omkring och i ett av hörnen skymtade jag Eleanor och Danielle. Vi hade bestämt att dom skulle möta mig här på flygplatsen och sen ta med mig på middag. Men innan dess så skulle vi åka till min lägenhet och lämna av all min packning.
"Hey Elvira!" hojtade Danielle när hon fick syn på mig.
Eleanor höjde blicken från sin mobil och tittade glatt mot mig.
"How was your flight?" frågade hon.
"It was great, nothing to complain about" sa jag och ryckte på axlarna.
Tjejerna följde mig till bagageupphämtningen och det dröjde inte länge innan min svarta resväska rullade fram på bandet. I den väskan hade jag packat ner de kläder och andra grejer som jag inte hade packat ner i flyttlådorna.
Jag tog min väska och vi gick mot utgången.
"There they are! It's Danielle, Eleanor and Harry's new girlfriend!" hörde jag en tjej ropa.
Det dröjde inte länge innan vi hade ett tiotal tjejer runt om oss. Men vi lyckades ta oss därifrån och in i en taxi på något sätt, även om det tog en halvtimme.
"I'm starting to know how the boys feel now" sa Danielle.
"Yeah, but there's about a hundred more girls then" instämde jag.
Taxin stannade vid en stor byggnad med grå betongfasad. Eleanor sträckte fram en sedel till taxichauffören innan hon klev ut.
"So this is it, right?" frågade Eleanor.
"It looks like it did on the photo" sa jag och gick mot porten.
En man öppnade porten åt oss och frågade om han skulle ta min väska. Jag tackade vänligt nej och han verkade lite smått lättad.
"Wich apartment?" frågade han.
"Ehm, let's se.." sa jag och tog fram lappen från min ficka. "Apartment 20."
"Okay, take the elevator up to the third floor and then go to the right. And then I think you will find it quite easily" sa han.
Okay, thank you sir!" sa jag och styrde stegen mot hissen.
Eleanor och Danielle följde mina steg och eftersom jag stod inträngd längst bak i hissen fick dom trycka på knapparna.
Det plingade till precis innan hissdörrarna öppnades och Danielle gick ut först. Eleanor hjälpte mig med väskan medans jag rotade fram nycklarna från min andra väska.
Dörrvakten hade rätt, det var väldigt enkelt att hitta lägenheten. Det var bara att gå till höger från hissen och sen låg dörren på vänster sida. Jag tryckte in nycklarna i hålet och dörren låstes upp. Jag tryckte ner handtaget och steg in i lägenheten.
Väggarna i lägenheten var vita och taket likaså. Längsmed den vänstra väggen fanns en ståltrappa som ledde upp till ett loft där jag antar att mitt sovrum skulle vara. Under loftet fanns där en rosa kyl och andra köks-saker. På andra sidan av rummet fanns det en soffa och en tv. Resten av lägenheten var full med flyttlådor och även lådor med möbler från IKEA. 'Så att det skulle kännas som hemma i Sverige' hade mormor sagt skämtsamt när vi beställde dom.
"What an amazing place!" utbrast Eleanor.
"Yeah it is!" sa jag glatt.
"Oh I would so want t live here!" sa Danielle.
"Hahaha, anyway, it's gettnig late, shall we go and have dinner?" frågade Eleanor.
Vi gick ut ur byggnaden och bestämde oss för att gå till en resturang som tydligen låg runt hörnet enligt Danielle. Och hon var rätt. Där fanns en liten mysig resturang där dom servade allt från bara te och scones till fem-rätters middagar. Jag bestämde mig för att vara lite turist och beställa Fish n' Chips.
Efter middagen skildes vi alla tre åt i korsningen.
"So we'll se eachother on tuesday right?" frågade Eleanor, fast det var mer som ett påstående.
"Yes we will!" sa jag och Danielle samtidigt.
Det här fick bli ett ganska kort inlägg ^^
Kan jag få tre kommentarer till nästa? :)
Jag kommer nog inte kunna skriva så mycket på de närmsta veckorna, för jag har PRAO och så ska jag till Göteborg med SMART UNGDOM, men jag kommer nog skriva något i helgen iallafall :D
Dare To Dream - del 12
Tidigare:
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
1½ månad senare:
Harry och killarna hade åkt vidare till Tyskland dagen efter vår dejt. Jag hade inte träffat dom sedan dess. Jag hade faktiskt inte hunnit berätta för dom att jag skulle flytta till London. Men nu satt jag här i lägenheten som var full av flyttlådor. Imorgon var det skolavslutning och dagen efter skulle jag flyga ifrån Sverige till England och London.
Jag hade försökt att få tag på alla killarna de senste dagarna, men de var alltid upptagna, och när dom inte var upptagna så var jag det, det var alltså en ond cirkel.
'pling'
Jag vände blicken mot min laptop som jag hade placerat bredvid mig i soffan. Ett meddelande från 'skype' hade poppat up på skärmen. 'Harry Styles ivnited you to a live chat' stod det i meddelandet. Jag klickade på 'accept' knappen och satte datorn i knät.
"Hey babe!" sa Harry och log mot mig (eller ja, snarare webbkameran).
"Hey Harry!" sa jag.
"So what are you doing today?" frågade han.
"Well, I'm actually packing.." började jag.
"Where are you goig?!" hörde jag Louis fråga innan hans huvud dök upp på skärmen.
"Ehm, I'm going to London..."
"Really?!" frågade Harry.
"What are you gonna do there El? We won't be there in a week!" sa Louis.
"Who are you two talking with?" hörde jag Liam fråga i bakgrunden.
Liam, Zayn och Niall hade kommit in i rummet och satte sig runt datorn, så nu kunde jag se allihopa i bilden.
"Well, my parents had arranged for me to go to this dance-school there after the summer, so I will move from here to a apartment in London." sa jag.
"When are you going?" frågade Zayn.
"In two days" sa jag.
"Wow!" sa Liam.
"That's great! That means that we can hang out more!" sa Louis glatt.
"Yeah I guess, what to do you think Harry?" frågade jag.
"I can't believe it, I'm so happy for you, you've dreamed about this for a long time haven't you?"
"Yeah I have" sa jag.
"Well, it was nice chatting to you Elvira! But Paul said that we had to get down, there's a cab waiting for us" sa Niall.
"Bye you guys!" sa jag.
"Hey, wait for me outside okay?" frågade Harry dom andra, jag såg att dom nickade åt honom innan dom gick ut. "You have no idea how happy I am, now I get to spend more time with you!"
"I know, I'm happy too" sa jag och log mot honom.
Harry satte handen för sina läppar och blåste sedan längs med den. Jag gjorde detsamma mot honom och han log.
"Hey Elvira, I just thougt, since Danielle and Eleanor will be in London then, maybethey could help you find th apartment and stuff.." sa Liam som hade kommit tillbaka till rummet.
"Yeah, that would be great!" sa jag.
"I can give them your numb and they could call or text you to know more" sa Liam.
"That sounds great, thanks Liam!" sa jag.
"Your welcome, have fun tomorrow at your graduation-thing.." sa Liam tvekande.
"Haha thanks!"
"Bye babe!" sa Harry och stängde av chatten.
En dag senare:
'pling'
Jag sprang ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Saga i en klänning vars underdel var svart och överdelen var en vit spetstopp. Eftersom det var skolavslutning idag hade vi båda valt lite elegantare klädval än vad vi vanligtvis skulle valt. Själv hade jag klätt mig i en vit spetsklänning med ett brunt bälte i midjan.
"Glad sommaravslutning på dig!" skrattade Saga.
"Desamma!" sa jag.
"Ska du hänga med på Pelles fest ikväll?" frågade hon.
"Nej jag kan inte, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till London.." sa jag.
"Åh juste'!" sa Saga. "Åh jag kommer sakna dig så otroligt mycket."
"Jag kommer sakna dig också!" sa jag. "Kan du inte komma och hälsa på mig någon gång?"
"Kankse det, först måste jag ju ha pengar..." sa hon. "Men vilken tur då att Axel har fixat sommarjobb till mig!"
Axel var Sagas 'kompis'. Om man någon gång skulle fråga Saga om honom skulle hon säga att han är en snäll kille men dom är bara kompisar. Men i själva verket var dom nog mer än kompisar. Inte för att jag såg något fel i det. Axel var hur trevlig som helst och faktiskt riktigt snygg. Dock har han kanske inte det bästa ryktet i stan, om man skulle kunna säga så. Trots sina 17 år hade han redan blivit omhändertagen av polisen ett tiotal gånger. Enligt honom och Saga var han bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag hade valt att inte lägga ner för mycket energi på det där.
"Vad kul, vart då?" frågade jag.
"Du vet det där fiket bredvid vår skola? Där alla pensionärer sitter på somrarna?" sa hon.
Såklart jag visste vilket café hon menade. Hon och jag brukade alltid ta en fika där efter varje skolavslutning.
"Visst.."
"Det är där, jag ska jobba som servitris" sa hon glatt.
"Vad kul!" sa jag.
"Precis som Rachel i vänner!" utbrast hon.
Hon och jag var båda lika galna i V.Ä.N.N.E.R. När vi var yngre brukade vi alltid bråka om vem som skulle vara Rachel. Vi båda kunde varenda avsnitt utantill, det hade tillochmed kommit till det stadiet att vi kunde precis varje replik och rörelse. Det kanske verkar lite töntigt, men serien berörde oss båda. Även om vi inte alls levde samma liv som karaktärerna så kunde vi ändå relatera till dom. Och det fanns alltid något avsnitt som passade för den dagen.
V.Ä.N.N.E.R hade inte bara lärt oss mer om livet, vi hade också lärt oss engelska samtidigt som vi tittade på det. Vi båda hade inte varit så jätte bra på det engelska språket. Men serien lärde oss det på ett roligt och enkelt sätt. Så därför har vi faktiskt de bästa betygen i engelska av alla i klassen. Vilket vi båda är ganska stolta över. Tänk att en tv-serie kan göra något sånt för en!Men vi lärde oss även engelska genom Harry Potter. Så därför har vi en dialekt mixad mellan brittiskt engelska och amerikansk. Ibland kan det låta lite roligt, men dom flesta märker nog inte det.
"Tack för denna terminen, och detta läsåret! Jag vill även passa på att tacka våra kära nior, som nu ska lämna denna skolan och bege sig ut till olika gymnasier här i landet. Lycka till i livet!" avslutade rektorn sitt tal.
"Jag vill at vi alla samlas i klassrummet om tio minuter, så ska vi dela ut betyg och lite kramar, vi ska även säga hejdå till alla!" hojtade vår klassföreståndare Peter.
"Jag svär på att Elvira hade 'A' i alla ämnen!" hojtade Krille mot mig efter att betygen hade delats ut.
Han hade inte fel, eller jo, typ. Jag hade antingen 'A' eller 'B' i de ämnena vi hade läst. Jag hade alltid varit noga med mitt skolarbete, och alltid siktat högt. Men jag var faktiskt inte beredd på att få 'A' i så många ämen som jag faktiskt hade fått.
"Haha Krille, du känner mig nog för bra!" skrattade jag.
"Fick du 'A' då?" frågade han förvånat innan han gav ifrån det där flinet som bara han kunde.
"Typ" sa jag innan Peter började prata igen.
Det var ett tårfyllt farväl, trots att dom flesta av dom skulle gå på samma gymnasium var det ändå sorgligt. Jag tror jag grät mest, jag skulle ju inte bara lämna klassen, utan jag skulle även lämna landet.
"Elvira! Är det okej om jag kommer till din nya lägenhet i London nästa vecka? Jag kan hjälpa dig att bygga upp möbler" frågade Erik.
"Har du råd till det då?" frågade jag.
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
Förlåt för att det har dröjt lite med denna delen, men jag har haft liteannat att göra nu dessa dagarna.
Nå? Vad tycker ni om den?
Jag skulle vilja ha 5 kommentarer till nästa del ^^
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
1½ månad senare:
Harry och killarna hade åkt vidare till Tyskland dagen efter vår dejt. Jag hade inte träffat dom sedan dess. Jag hade faktiskt inte hunnit berätta för dom att jag skulle flytta till London. Men nu satt jag här i lägenheten som var full av flyttlådor. Imorgon var det skolavslutning och dagen efter skulle jag flyga ifrån Sverige till England och London.
Jag hade försökt att få tag på alla killarna de senste dagarna, men de var alltid upptagna, och när dom inte var upptagna så var jag det, det var alltså en ond cirkel.
'pling'
Jag vände blicken mot min laptop som jag hade placerat bredvid mig i soffan. Ett meddelande från 'skype' hade poppat up på skärmen. 'Harry Styles ivnited you to a live chat' stod det i meddelandet. Jag klickade på 'accept' knappen och satte datorn i knät.
"Hey babe!" sa Harry och log mot mig (eller ja, snarare webbkameran).
"Hey Harry!" sa jag.
"So what are you doing today?" frågade han.
"Well, I'm actually packing.." började jag.
"Where are you goig?!" hörde jag Louis fråga innan hans huvud dök upp på skärmen.
"Ehm, I'm going to London..."
"Really?!" frågade Harry.
"What are you gonna do there El? We won't be there in a week!" sa Louis.
"Who are you two talking with?" hörde jag Liam fråga i bakgrunden.
Liam, Zayn och Niall hade kommit in i rummet och satte sig runt datorn, så nu kunde jag se allihopa i bilden.
"Well, my parents had arranged for me to go to this dance-school there after the summer, so I will move from here to a apartment in London." sa jag.
"When are you going?" frågade Zayn.
"In two days" sa jag.
"Wow!" sa Liam.
"That's great! That means that we can hang out more!" sa Louis glatt.
"Yeah I guess, what to do you think Harry?" frågade jag.
"I can't believe it, I'm so happy for you, you've dreamed about this for a long time haven't you?"
"Yeah I have" sa jag.
"Well, it was nice chatting to you Elvira! But Paul said that we had to get down, there's a cab waiting for us" sa Niall.
"Bye you guys!" sa jag.
"Hey, wait for me outside okay?" frågade Harry dom andra, jag såg att dom nickade åt honom innan dom gick ut. "You have no idea how happy I am, now I get to spend more time with you!"
"I know, I'm happy too" sa jag och log mot honom.
Harry satte handen för sina läppar och blåste sedan längs med den. Jag gjorde detsamma mot honom och han log.
"Hey Elvira, I just thougt, since Danielle and Eleanor will be in London then, maybethey could help you find th apartment and stuff.." sa Liam som hade kommit tillbaka till rummet.
"Yeah, that would be great!" sa jag.
"I can give them your numb and they could call or text you to know more" sa Liam.
"That sounds great, thanks Liam!" sa jag.
"Your welcome, have fun tomorrow at your graduation-thing.." sa Liam tvekande.
"Haha thanks!"
"Bye babe!" sa Harry och stängde av chatten.
En dag senare:
'pling'
Jag sprang ut i hallen och öppnade dörren. Där stod Saga i en klänning vars underdel var svart och överdelen var en vit spetstopp. Eftersom det var skolavslutning idag hade vi båda valt lite elegantare klädval än vad vi vanligtvis skulle valt. Själv hade jag klätt mig i en vit spetsklänning med ett brunt bälte i midjan.
"Glad sommaravslutning på dig!" skrattade Saga.
"Desamma!" sa jag.
"Ska du hänga med på Pelles fest ikväll?" frågade hon.
"Nej jag kan inte, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till London.." sa jag.
"Åh juste'!" sa Saga. "Åh jag kommer sakna dig så otroligt mycket."
"Jag kommer sakna dig också!" sa jag. "Kan du inte komma och hälsa på mig någon gång?"
"Kankse det, först måste jag ju ha pengar..." sa hon. "Men vilken tur då att Axel har fixat sommarjobb till mig!"
Axel var Sagas 'kompis'. Om man någon gång skulle fråga Saga om honom skulle hon säga att han är en snäll kille men dom är bara kompisar. Men i själva verket var dom nog mer än kompisar. Inte för att jag såg något fel i det. Axel var hur trevlig som helst och faktiskt riktigt snygg. Dock har han kanske inte det bästa ryktet i stan, om man skulle kunna säga så. Trots sina 17 år hade han redan blivit omhändertagen av polisen ett tiotal gånger. Enligt honom och Saga var han bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag hade valt att inte lägga ner för mycket energi på det där.
"Vad kul, vart då?" frågade jag.
"Du vet det där fiket bredvid vår skola? Där alla pensionärer sitter på somrarna?" sa hon.
Såklart jag visste vilket café hon menade. Hon och jag brukade alltid ta en fika där efter varje skolavslutning.
"Visst.."
"Det är där, jag ska jobba som servitris" sa hon glatt.
"Vad kul!" sa jag.
"Precis som Rachel i vänner!" utbrast hon.
Hon och jag var båda lika galna i V.Ä.N.N.E.R. När vi var yngre brukade vi alltid bråka om vem som skulle vara Rachel. Vi båda kunde varenda avsnitt utantill, det hade tillochmed kommit till det stadiet att vi kunde precis varje replik och rörelse. Det kanske verkar lite töntigt, men serien berörde oss båda. Även om vi inte alls levde samma liv som karaktärerna så kunde vi ändå relatera till dom. Och det fanns alltid något avsnitt som passade för den dagen.
V.Ä.N.N.E.R hade inte bara lärt oss mer om livet, vi hade också lärt oss engelska samtidigt som vi tittade på det. Vi båda hade inte varit så jätte bra på det engelska språket. Men serien lärde oss det på ett roligt och enkelt sätt. Så därför har vi faktiskt de bästa betygen i engelska av alla i klassen. Vilket vi båda är ganska stolta över. Tänk att en tv-serie kan göra något sånt för en!Men vi lärde oss även engelska genom Harry Potter. Så därför har vi en dialekt mixad mellan brittiskt engelska och amerikansk. Ibland kan det låta lite roligt, men dom flesta märker nog inte det.
"Tack för denna terminen, och detta läsåret! Jag vill även passa på att tacka våra kära nior, som nu ska lämna denna skolan och bege sig ut till olika gymnasier här i landet. Lycka till i livet!" avslutade rektorn sitt tal.
"Jag vill at vi alla samlas i klassrummet om tio minuter, så ska vi dela ut betyg och lite kramar, vi ska även säga hejdå till alla!" hojtade vår klassföreståndare Peter.
"Jag svär på att Elvira hade 'A' i alla ämnen!" hojtade Krille mot mig efter att betygen hade delats ut.
Han hade inte fel, eller jo, typ. Jag hade antingen 'A' eller 'B' i de ämnena vi hade läst. Jag hade alltid varit noga med mitt skolarbete, och alltid siktat högt. Men jag var faktiskt inte beredd på att få 'A' i så många ämen som jag faktiskt hade fått.
"Haha Krille, du känner mig nog för bra!" skrattade jag.
"Fick du 'A' då?" frågade han förvånat innan han gav ifrån det där flinet som bara han kunde.
"Typ" sa jag innan Peter började prata igen.
Det var ett tårfyllt farväl, trots att dom flesta av dom skulle gå på samma gymnasium var det ändå sorgligt. Jag tror jag grät mest, jag skulle ju inte bara lämna klassen, utan jag skulle även lämna landet.
"Elvira! Är det okej om jag kommer till din nya lägenhet i London nästa vecka? Jag kan hjälpa dig att bygga upp möbler" frågade Erik.
"Har du råd till det då?" frågade jag.
"Jag ska ändå till min faster i Eastbourne, så jag tror nog jag kan övertala pappa att fixa så att jag kan åka en dag tidigare eller nåt" sa Erik.
"Åh, men det skulle vara sjukt kul om du skulle kunna göra det!" sa jag glatt.
"Hejdå lägenhet" sa jag innan jag stängde dörren.
Nu är det bara att lämna den här trappupgången och följa mina drömmar. Inget kunde stoppa mig nu.
Förlåt för att det har dröjt lite med denna delen, men jag har haft liteannat att göra nu dessa dagarna.
Nå? Vad tycker ni om den?
Jag skulle vilja ha 5 kommentarer till nästa del ^^
Dare To Dream - del 11
Tidigare:
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
"Ehm, what?" frågade jag.
Hade Harry frågat ut mig? Hade han verkligen gjort det?
"Would you like to go out on a date with me?" frågade han igen.
Han hade gjort det! Harry Styles ville gå på dejt... med MIG!
"Yeah, sure, that would be great" sa jag och försökte låta så sofistikerad som möjligt.
"Okay, well, shall we say that I'll pick you up tomorrow..about 6.30?" frågade han.
"Yeah, that sounds great" sa jag.
Jag log och tittade Harry i ögonen. Han log tillbaka och la armen om min axel.
"So..do want some help with those kottbullar?"
"Haha, yeah I think I could use some help" skrattade jag och gick ut i köket.
Dagen därpå vaknade jag av att dörrklockan ringde. Dess gälla ljud irriterade mig.
Jag gick med långsamma och tunga steg ut i hallen.
"Är det du som är Elvira Lindh?" frågade en främmande kille när jag öppnade dörren.
"Ja det är jag" sa jag förbryllat.
"Det här är ett blommogram till dig, jag vill bara att du skriver under här" sa killen och sträckte fram ett block.
Jag skrev under och tog emot ett paket som såg ut att innehålla blommor. Jag stängde dörren och gick in i köket.
Jag drog av pappret och under sig döljdes tio vackra rosor. De var röda. Inne i en av rosorna var ett kort nerstucket.
På kortet hade någon skrivit med skrivstil - 'Don't forget about tonight Elvira, I'll pick you up 6.30 as we agreed on... xx'
Jag kunde inte hjälpa att le, Harry var alltför söt.
Jag tog fram en vas och fyllde den med vatten. Därefter placerade jag rosorna i vasen och gick in på mitt rum igen.
Jag plockade upp min mobil från nattduksbordet och öppnade ett sms.
'I hope the flowers didn't wake you up!xx-Harry' stod det i smset.
'Well they did, but that's okay! Thanks BTW, they're lovely!xx-Elvira' svarade jag innan jag gick in på toaletten.
Jag startade vattnet i duschen och tog av mig pyjamasen.
Efter att jag duschat tog jag fram min mjukisdress och gick sedan ut i köket för att äta frukost.
Klockan var nu fem på kvällen, Harry skulle komma om ungefär en och en halv timme. Jag hade spenderat hela dagen i soffan och tittat på 'V.Ä.N.N.E.R'. Jag stängde av tv:n och reste mig ur soffan. Jag gick in på mitt rum och hämtade min dator där jag hade hittat en video med en smink- och hår-tutorial som jag ville pröva, och detta tillfället var utmärkt att göra det på.
Efter ungefär trettio minuter hade jag lyckats åstadkomma något som såg nästan likadant ut som på tutorialen. Mina ögon var sminkade med en svag svart sotning runt om, till det hade jag målat läpparna svagt röda.
Jag hade flätat håret i en sned fläta som hängde över axeln, och i flätan så hade jag flätat en fläta. Det såg väldigt komplicerat ut, men det var inte det.
Efter att jag hade fixat med hår och smink gick jag in på mitt rum. Vad ska jag ha på mig då? Jag öppnade garderoben och stirrade. Jag visste ju inte vad vi skulle göra, vi kanske skulle på någon fin middag, eller så skulle vi kanske bara gå på bio. Eller skulle vi till parken? Att inte veta vad vi skulle göra gjorde det hela mycket svårare.
Till sist plockade jag fram en vit blus, ett par blåa jeans-shorts och en röd kofta. Jag var faktiskt rätt så nöjd när jag tittade mig i spegeln. Men för att göra det hela lite mer finare så tog jag på mig ett halsband med ett hjärta, en ring och och silvrigt armband.
Plötsligt ringde det på dörren. Jag fattade tag om min mobil och min svarta handväska och sprang ut i hallen. Dörrklockan plingade en gång till medans jag drog på mig mina röda ballerinaskor. Jag öppnade dörren och där stod Harry. Han var klädd i ett par blåa jeans och en svart t-shirt. Vi ska nog inte göra något jätte speciellt. På fötterna hade han ett par låga, vita converse.
"You look...Wow!" sa han.
"Thanks, you look god too!" sa jag.
"Well, are you ready to go?" frågade han och sträckte fram handen.
"All set!" sa jag och slöt min hand i hans.
Harry ledde mig ut ur byggnaden och in i en svart bil med tonade fönster.
"Where are we going?" frågade jag.
"It's a suprise" sa Harry.
Vi gick längs en av gatorna i innerstan. Harry hade inte släppt min hand sedan han hade tagit fatt i dennär vi var hemma hos mig.
"Okay, I think we're lost, do you know the way to 'Grona Lund'?" frågade han.
"Haha yeah, we have to go this way" sa jag och pekade mot vänster med min lediga hand.
Samtidigt som vi svängde så fick några paparazzis syn på oss. De gick med snabba steg fram mot oss för att få så bra bilder som möjligt.
Vi gick runt i flera timmar på Gröna Lund och åt sockervadd. Vi pratade om livet och framtiden.
Efter åkte vi hem till mig.
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
Förlåt för att jag inte skrev igår, men i onsdags tog jag livmoderhalscancer-spruta, så igår mådde jag inte alls bra :/
Men här är den! Vad tycker ni?
Kan jag få 5 kommentarer till nästa del? :)
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
"Ehm, what?" frågade jag.
Hade Harry frågat ut mig? Hade han verkligen gjort det?
"Would you like to go out on a date with me?" frågade han igen.
Han hade gjort det! Harry Styles ville gå på dejt... med MIG!
"Yeah, sure, that would be great" sa jag och försökte låta så sofistikerad som möjligt.
"Okay, well, shall we say that I'll pick you up tomorrow..about 6.30?" frågade han.
"Yeah, that sounds great" sa jag.
Jag log och tittade Harry i ögonen. Han log tillbaka och la armen om min axel.
"So..do want some help with those kottbullar?"
"Haha, yeah I think I could use some help" skrattade jag och gick ut i köket.
Dagen därpå vaknade jag av att dörrklockan ringde. Dess gälla ljud irriterade mig.
Jag gick med långsamma och tunga steg ut i hallen.
"Är det du som är Elvira Lindh?" frågade en främmande kille när jag öppnade dörren.
"Ja det är jag" sa jag förbryllat.
"Det här är ett blommogram till dig, jag vill bara att du skriver under här" sa killen och sträckte fram ett block.
Jag skrev under och tog emot ett paket som såg ut att innehålla blommor. Jag stängde dörren och gick in i köket.
Jag drog av pappret och under sig döljdes tio vackra rosor. De var röda. Inne i en av rosorna var ett kort nerstucket.
På kortet hade någon skrivit med skrivstil - 'Don't forget about tonight Elvira, I'll pick you up 6.30 as we agreed on... xx'
Jag kunde inte hjälpa att le, Harry var alltför söt.
Jag tog fram en vas och fyllde den med vatten. Därefter placerade jag rosorna i vasen och gick in på mitt rum igen.
Jag plockade upp min mobil från nattduksbordet och öppnade ett sms.
'I hope the flowers didn't wake you up!xx-Harry' stod det i smset.
'Well they did, but that's okay! Thanks BTW, they're lovely!xx-Elvira' svarade jag innan jag gick in på toaletten.
Jag startade vattnet i duschen och tog av mig pyjamasen.
Efter att jag duschat tog jag fram min mjukisdress och gick sedan ut i köket för att äta frukost.
Klockan var nu fem på kvällen, Harry skulle komma om ungefär en och en halv timme. Jag hade spenderat hela dagen i soffan och tittat på 'V.Ä.N.N.E.R'. Jag stängde av tv:n och reste mig ur soffan. Jag gick in på mitt rum och hämtade min dator där jag hade hittat en video med en smink- och hår-tutorial som jag ville pröva, och detta tillfället var utmärkt att göra det på.
Efter ungefär trettio minuter hade jag lyckats åstadkomma något som såg nästan likadant ut som på tutorialen. Mina ögon var sminkade med en svag svart sotning runt om, till det hade jag målat läpparna svagt röda.
Jag hade flätat håret i en sned fläta som hängde över axeln, och i flätan så hade jag flätat en fläta. Det såg väldigt komplicerat ut, men det var inte det.
Efter att jag hade fixat med hår och smink gick jag in på mitt rum. Vad ska jag ha på mig då? Jag öppnade garderoben och stirrade. Jag visste ju inte vad vi skulle göra, vi kanske skulle på någon fin middag, eller så skulle vi kanske bara gå på bio. Eller skulle vi till parken? Att inte veta vad vi skulle göra gjorde det hela mycket svårare.
Till sist plockade jag fram en vit blus, ett par blåa jeans-shorts och en röd kofta. Jag var faktiskt rätt så nöjd när jag tittade mig i spegeln. Men för att göra det hela lite mer finare så tog jag på mig ett halsband med ett hjärta, en ring och och silvrigt armband.
Plötsligt ringde det på dörren. Jag fattade tag om min mobil och min svarta handväska och sprang ut i hallen. Dörrklockan plingade en gång till medans jag drog på mig mina röda ballerinaskor. Jag öppnade dörren och där stod Harry. Han var klädd i ett par blåa jeans och en svart t-shirt. Vi ska nog inte göra något jätte speciellt. På fötterna hade han ett par låga, vita converse.
"You look...Wow!" sa han.
"Thanks, you look god too!" sa jag.
"Well, are you ready to go?" frågade han och sträckte fram handen.
"All set!" sa jag och slöt min hand i hans.
Harry ledde mig ut ur byggnaden och in i en svart bil med tonade fönster.
"Where are we going?" frågade jag.
"It's a suprise" sa Harry.
Vi gick längs en av gatorna i innerstan. Harry hade inte släppt min hand sedan han hade tagit fatt i dennär vi var hemma hos mig.
"Okay, I think we're lost, do you know the way to 'Grona Lund'?" frågade han.
"Haha yeah, we have to go this way" sa jag och pekade mot vänster med min lediga hand.
Samtidigt som vi svängde så fick några paparazzis syn på oss. De gick med snabba steg fram mot oss för att få så bra bilder som möjligt.
Vi gick runt i flera timmar på Gröna Lund och åt sockervadd. Vi pratade om livet och framtiden.
Efter åkte vi hem till mig.
"So this have been great" sa jag när vi stod utanför byggnaden.
"It really has" sa Harry.
"Yeah.."
"There's one more thing you should know about me.." sa han. "I always kiss on the first date."
Innan jag hann reagera pressade han sina läppar mot mina. Jag förflyttade mina händer mot hans lockar.
"Our first real kiss.." sa Harry och log brett.
Förlåt för att jag inte skrev igår, men i onsdags tog jag livmoderhalscancer-spruta, så igår mådde jag inte alls bra :/
Men här är den! Vad tycker ni?
Kan jag få 5 kommentarer till nästa del? :)
Dare To Dream - del 10
Tidigare:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
3 veckor senare:
Jag satt på soffan hemma i lägenheten, Saga satt bredvid mig. Vi hade båda fått ledigt för att gå på mamma och pappas begravning.
"Har du pratat mer med Harry och dom andra killarna?" frågade Saga.
"Nej, men dom har varit upptagna med spelningar och signeringar" sa jag.
Det ringde på dörrklockan.
"Kom in!" ropade jag.
Vi hörde dörren öppnas och skor tas av.
"Hej?" sa Saga.
"Elvira?" sa en röst.
"Morfar?" sa jag och reste mig ur soffan.
"Hej min lilla flicka!" sa morfar och kramade om mig.
"Åh, det var längesen!" sa jag.
"Ska vi åka?" föreslog Saga efter att vi hade fikat lite.
Två timmar senare:
"Elvira Lindh?" frågade en okänd kvinna på mottagningen efter begravningen.
"Det är jag"
"Hej mitt namn är Sofia Westergren, dina föräldrars advokat" presenterade hon.
"Hej"
"Finns det någonstans vi kan prata ostört?" frågade hon.
"Vi kan gå här" sa jag och gick in i ett tomt rum i församlingshemmet.
"Har du och dina föräldrar diskuterat vad dom lämnar efter sig? alltså testamenterar" frågade hon.
"Nej, inte vad jag kan komma på" sa jag fundersamt.
"Dom nämnde aldrig ett stipendium?"
"Nej, det gjorde dom inte."
"Okej, men för ungefär tre månader sedan skickade dina föräldrar in en video där du dansar till några av de bästa dansskolorna i världen, och du blev antagen på en i London."
"Va?!" sa jag chockerat. Hade dom verkligen gjort det?!
"Ja, dom har fixat allt, dom har fixat boende och ekonomi" sa hon.
"Va?!" jag kunde inte fatta att dom hade gjort det åt mig, det fick mina ögon att tåras återigen, jag var förvånad att det ens fanns några tårar kvar.
"Sen har vi det här med deras testamente" sa hon och plockade fram ett papper från hennes portfölj.
"Okej" tvekade jag och tittade på lappen.
"Det här är summan som du kommer att få efter att dom har sålt tidningen och lägenheten" sa hon och pekade på ett sjusiffrigt belopp.
Jag blev chockad när jag såg beloppet, visst viste jag att vi hade ganska mycket pengar, men inte så mycket.
"Ska dom sälja tidningen?" frågade jag.
"Dom har faktiskt redan gjort det" sa advokaten.
Två dagar senare:
"Hey Elvira!" sa Louis.
"Hey!" sa jag glatt.
"You must be Elvira?" sa en brunhårig tjej. Hennes hår var flätat och luggen bakåtputtad av ett par pilotsolglasögon.
"Yes I am and you are Eleanor" sa jag och skakade hennes hand.
"Haha yeah" skrattade hon.
"It's so nice to finally meet you" sa jag.
"It's so nice to meet you two" sa hon.
Hon och Danielle hade kommit till Sverige för att spendera tid med killarna innan dom skulle vidare till Tyskland. Men idag så hade killarna blivit tvugna att jobba så vi tjejer skulle ha en liten shoppingrunda. Tyvärr så kunde inte Saga komma för hon och hennes föräldrar skulle till Paris för att hälsa på hennes bror som jobbar där.
"You girls excited for going shopping?" frågade Louis.
"Yeah, I've actually never been here in Sweden so it will be nice to see what the shops have to offer" sa Eleanor glatt.
Hon var verkligen en kvinnlig version av Louis. Och dom älskade verkligen varandra, man såg det på sättet dom rörde sig runt varandra och tittade på varandra.
"Eleanor!" hörde jag Danielle säga. "And you are Elvira, hi!"
"Hi Danielle" sa jag.
"Well, now that we're all here, shall we go?!" sa Eleanor.
"Yeah let's go! Oh, by the way, I need to change my money to swedish kronors" sa Danielle.
"Oh yeah me too!" sa Eleanor.
"Okay then, let's go to the bank!" sa jag glatt och tog min väska som hängde på stolen.
Vädret ute var fantastiskt. Det var vindstilla och solen sken. Det verkade som att sommaren skulle komma tidigt iår.
Efter att vi hade varit på banken gick vi mot sergelstorg. Jag kände hur det började kurra lite i magen, vilket var ganska självklart eftersom jag inte hade hunnit äta något under dagen.
"Are you girls hungry?" frågade jag.
"Yes, I'm starving! The food they serve on the airplanes are not good" sa Eleanor.
"I'm also hungry, but where should we go?" frågade Danielle.
"We can go to 'Kungshallen', they have all kinds of food there" sa jag.
"That seems good" sa Danielle.
"It looks yummy" sa Eleanor. "Not that it is some typcial swedish meal, but still."
"Haha, if you want we can make some swedish food tonight, since we're having that movie night" sa jag.
"That would be so fun!" sa Danielle.
"Yeah, but then we'll have to buy some ingridents before we go home" sa jag.
"Okay, well anyways.." sa Eleanor. "So what do you do Elvira? Except from going to school."
"Well I'm actually a dancer like Danielle" sa jag. "I actuallt got a scholarship so that I can go to a dance-school in London after the summer!"
"Wow! That's amazing!" sa Danielle. "Congratulations!"
"Thanks" sa jag. "It was my parents who fixed it to me."
Mina ögon blev lite smått tårögda.
"I'm sorry, Louis and Liam told us, we're so sorry for your loss" sa Eleanor tröstande.
"Shall we go shop now?" frågade jag efter att vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa Eleanor och Danielle samtidigt.
Vi gick ut ur kungshallen och ut på gatan. Eftersom jag bodde i stan fick jag agera guide, så jag bestämde att vi skulle börja gå till gallerian och sedan gå runt lite på olika gator.
"These are nice, huh?" sa Danielle och visade oss ett par svarta pumps.
"Yeah they are" sa jag.
"Wow, and they're very cheap" sa Eleanor. "Maybe I should get a pair too!"
Efter en lång dag av shopping gick vi in i min lägenhet.
"Oh, my feet are so sore" sa Eleanor.
"Mine too" sa Danielle.
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
Nå vad tycker ni? kom med feedback.
Jag skulle gärna vilja ha 3 kommentarer till nästa del ^^
Nästa del kommer förmodligen på torsdag ^^
Tack för alla fina kommentarer BTW! :*
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
3 veckor senare:
Jag satt på soffan hemma i lägenheten, Saga satt bredvid mig. Vi hade båda fått ledigt för att gå på mamma och pappas begravning.
"Har du pratat mer med Harry och dom andra killarna?" frågade Saga.
"Nej, men dom har varit upptagna med spelningar och signeringar" sa jag.
Det ringde på dörrklockan.
"Kom in!" ropade jag.
Vi hörde dörren öppnas och skor tas av.
"Hej?" sa Saga.
"Elvira?" sa en röst.
"Morfar?" sa jag och reste mig ur soffan.
"Hej min lilla flicka!" sa morfar och kramade om mig.
"Åh, det var längesen!" sa jag.
"Ska vi åka?" föreslog Saga efter att vi hade fikat lite.
Två timmar senare:
"Elvira Lindh?" frågade en okänd kvinna på mottagningen efter begravningen.
"Det är jag"
"Hej mitt namn är Sofia Westergren, dina föräldrars advokat" presenterade hon.
"Hej"
"Finns det någonstans vi kan prata ostört?" frågade hon.
"Vi kan gå här" sa jag och gick in i ett tomt rum i församlingshemmet.
"Har du och dina föräldrar diskuterat vad dom lämnar efter sig? alltså testamenterar" frågade hon.
"Nej, inte vad jag kan komma på" sa jag fundersamt.
"Dom nämnde aldrig ett stipendium?"
"Nej, det gjorde dom inte."
"Okej, men för ungefär tre månader sedan skickade dina föräldrar in en video där du dansar till några av de bästa dansskolorna i världen, och du blev antagen på en i London."
"Va?!" sa jag chockerat. Hade dom verkligen gjort det?!
"Ja, dom har fixat allt, dom har fixat boende och ekonomi" sa hon.
"Va?!" jag kunde inte fatta att dom hade gjort det åt mig, det fick mina ögon att tåras återigen, jag var förvånad att det ens fanns några tårar kvar.
"Sen har vi det här med deras testamente" sa hon och plockade fram ett papper från hennes portfölj.
"Okej" tvekade jag och tittade på lappen.
"Det här är summan som du kommer att få efter att dom har sålt tidningen och lägenheten" sa hon och pekade på ett sjusiffrigt belopp.
Jag blev chockad när jag såg beloppet, visst viste jag att vi hade ganska mycket pengar, men inte så mycket.
"Ska dom sälja tidningen?" frågade jag.
"Dom har faktiskt redan gjort det" sa advokaten.
Två dagar senare:
"Hey Elvira!" sa Louis.
"Hey!" sa jag glatt.
"You must be Elvira?" sa en brunhårig tjej. Hennes hår var flätat och luggen bakåtputtad av ett par pilotsolglasögon.
"Yes I am and you are Eleanor" sa jag och skakade hennes hand.
"Haha yeah" skrattade hon.
"It's so nice to finally meet you" sa jag.
"It's so nice to meet you two" sa hon.
Hon och Danielle hade kommit till Sverige för att spendera tid med killarna innan dom skulle vidare till Tyskland. Men idag så hade killarna blivit tvugna att jobba så vi tjejer skulle ha en liten shoppingrunda. Tyvärr så kunde inte Saga komma för hon och hennes föräldrar skulle till Paris för att hälsa på hennes bror som jobbar där.
"You girls excited for going shopping?" frågade Louis.
"Yeah, I've actually never been here in Sweden so it will be nice to see what the shops have to offer" sa Eleanor glatt.
Hon var verkligen en kvinnlig version av Louis. Och dom älskade verkligen varandra, man såg det på sättet dom rörde sig runt varandra och tittade på varandra.
"Eleanor!" hörde jag Danielle säga. "And you are Elvira, hi!"
"Hi Danielle" sa jag.
"Well, now that we're all here, shall we go?!" sa Eleanor.
"Yeah let's go! Oh, by the way, I need to change my money to swedish kronors" sa Danielle.
"Oh yeah me too!" sa Eleanor.
"Okay then, let's go to the bank!" sa jag glatt och tog min väska som hängde på stolen.
Vädret ute var fantastiskt. Det var vindstilla och solen sken. Det verkade som att sommaren skulle komma tidigt iår.
Efter att vi hade varit på banken gick vi mot sergelstorg. Jag kände hur det började kurra lite i magen, vilket var ganska självklart eftersom jag inte hade hunnit äta något under dagen.
"Are you girls hungry?" frågade jag.
"Yes, I'm starving! The food they serve on the airplanes are not good" sa Eleanor.
"I'm also hungry, but where should we go?" frågade Danielle.
"We can go to 'Kungshallen', they have all kinds of food there" sa jag.
"That seems good" sa Danielle.
"It looks yummy" sa Eleanor. "Not that it is some typcial swedish meal, but still."
"Haha, if you want we can make some swedish food tonight, since we're having that movie night" sa jag.
"That would be so fun!" sa Danielle.
"Yeah, but then we'll have to buy some ingridents before we go home" sa jag.
"Okay, well anyways.." sa Eleanor. "So what do you do Elvira? Except from going to school."
"Well I'm actually a dancer like Danielle" sa jag. "I actuallt got a scholarship so that I can go to a dance-school in London after the summer!"
"Wow! That's amazing!" sa Danielle. "Congratulations!"
"Thanks" sa jag. "It was my parents who fixed it to me."
Mina ögon blev lite smått tårögda.
"I'm sorry, Louis and Liam told us, we're so sorry for your loss" sa Eleanor tröstande.
"Shall we go shop now?" frågade jag efter att vi hade ätit färdigt.
"Yeah" sa Eleanor och Danielle samtidigt.
Vi gick ut ur kungshallen och ut på gatan. Eftersom jag bodde i stan fick jag agera guide, så jag bestämde att vi skulle börja gå till gallerian och sedan gå runt lite på olika gator.
"These are nice, huh?" sa Danielle och visade oss ett par svarta pumps.
"Yeah they are" sa jag.
"Wow, and they're very cheap" sa Eleanor. "Maybe I should get a pair too!"
Efter en lång dag av shopping gick vi in i min lägenhet.
"Oh, my feet are so sore" sa Eleanor.
"Mine too" sa Danielle.
Dörrklockan i hallen plingade till och jag gick dit för att öppna.
"Hey guys!" sa jag när jag fick syn på killarna.
"Hey Elvira! How was your day?" frågade Harry.
"It was great, found some new clothes" sa jag.
"That's great!" sa han glatt. "Could I talk to you for just a second?"
"Yeah sure" sa jag fundersamt.
"Ehm..I.. I was just wondering if you would like to go on a date with me?" frågade han.
Nå vad tycker ni? kom med feedback.
Jag skulle gärna vilja ha 3 kommentarer till nästa del ^^
Nästa del kommer förmodligen på torsdag ^^
Tack för alla fina kommentarer BTW! :*
Dare To Dream - del 9
Tidigare:
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Elviras perspektiv:
Harry tjatade på mig under nästan hela flygturen att jag skulle äta. Jag ville äta, men jag kunde inte. Jag mådde illa av bara tanken på mat.
Jag fällde ner luckan för fönstret så att solljuset stängdes ute. Sen slöt jag ögonen och lät tankarna flyga iväg.
"Elvira, you need to wake up" sa Harry.
Jag öppnade ögonen och såg Harrys ansikte ungefär tre centimeter från mitt eget. Jag gnuggade mina ögon samtidigt som jag sträckte på ryggen. Jag ställde mig upp och väntade på att Harry skulle ta sitt handbagage. Sedan gick vi tillsammans ut ur planet.
När vi kom fram till gaten sprang ett tiotal paparazzis fram mot oss. Jag greppa tag i Harrys hand och han ledde mig fram mot utgången.
Blixtarna som kom från kamerorna hade etsat sig fast i skallen. Jag stängde ögonen och försökte bli av med dom.
"We need to go to this adress" sa Harry och visade taxichauffören en lapp.
På den lappen hade polisen skrivit ner adressen till sjukhuset.
"Okay" nickade chauffören och startade bilen.
Harrys perspektiv:
We walked into the hospital hand in hand. I guess we looked like a couple. Were we a couple? Or what was that kiss about? Elvira pointed towards the reception. We walked there and took a queue ticket. We sat down in an empty sofa.
I looked at the queue ticket, it hade the number 12 written on it in big black figures.
It beeped and I looked up at a screen slightly above us. It showed the number 11. Just as I was going to turn my head back the screen beeped again and the number changed to 12.
I automatically rose up. Elvira did the same and we walked to te counter.
There sat a man, probably in his thirties. He had black hair right on the top of his head. He wore a pair of glasses that framed his icy, blue eyes.
"Hvad kan jeg gøre for dig?" He said, I guess he assumed that we also speaked danish.
"Hej, jag vill besöka Malin Lindh, jag är hennes dotter" Elvira said in swedish.
The two languages were so similar, and with Elvira's accent the became more similar.
"Nå, der er plads nummer 7, 5. sal" the man answered and pointed in the direction we were supposed to go.
"Tack så mycket" Elvira said and turned away from the counter. "We're going here."
She pinted in the same direction as the receptionist just had done. I nodded and started walking beside her.
We took the elevator up to the fifth floor.
On the fifth floor, we followed some arrows that led us to a door with a big '7' drawn on it. Elvira grabbed the handle and pushed the door to open.
Elviras perspektiv:
Jag gick med långsamma steg in i rummet. Rummet såg ut som ett typiskt rum på ett sjukhus. Vita väggar och golv.
Mitt i rummet stod en säng. Och i sängen låg mamma. Hon var uppkopplad i en massa slangar och maskiner. Jag kände hur knäna blev svaga.
Jag satte mig på knä bredvid mamma, tårarna föll nerför mina kinder. Jag kunde höra maskinerna pipa, men det var en av maskinerna som märkte ut sig, det lät som om den andades.
Jag kände Harrs hand läggas på min axel, jag reste mig upp och kramade om honom.
Mellanrummen mellan pipen från maskinerna blev allt mindre. Jag reste mitt huvud från Harrys bröst och tittade på maskinen.
"I'll go see if I can find a doctor" sa Harry och släppte mig.
Jag nickade till svar och såg honom försvinna ut ur rummet. Jag vände mig om och greppade tag i mammas hand.
Harrys perspektiv:
It wasn't hard finding a doctor, the corridor was full of them.
"Excuse me, but I think somethings wrong in here" I said to one of them.
"Okay, let's go and see" the doctor said and followed me back to the room.
As soon as he heard the beeps he rushed his steps towards the bed.
"Go and get two more doctors here" He said to me.
I did as he asked me and opened the door. I told the first two I saw that we needed help. They rushed into the room and started to disconnect all the hoses.
"Forbered dig til CPR" One of the doctors said.
Elvira let go of her mothers hand for a little while.
"Rydde" One of the doctors said and placed two black things on the chest of Elvira's mother. The chest rose a bit and then went back down.
After three attempts the doctors gave up. Elvira cried more than ever as she held her mothers hand again.
Elviras perspektiv:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
Tack för alla fina kommentarer ^^
I nästa del ska jag skriva Harrys del på svenska, det är lite lättare att skriva då, och går lite snabbare ^^
Nästa del kommer nog imorgon ^^
Tack igen! xx
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Elviras perspektiv:
Harry tjatade på mig under nästan hela flygturen att jag skulle äta. Jag ville äta, men jag kunde inte. Jag mådde illa av bara tanken på mat.
Jag fällde ner luckan för fönstret så att solljuset stängdes ute. Sen slöt jag ögonen och lät tankarna flyga iväg.
"Elvira, you need to wake up" sa Harry.
Jag öppnade ögonen och såg Harrys ansikte ungefär tre centimeter från mitt eget. Jag gnuggade mina ögon samtidigt som jag sträckte på ryggen. Jag ställde mig upp och väntade på att Harry skulle ta sitt handbagage. Sedan gick vi tillsammans ut ur planet.
När vi kom fram till gaten sprang ett tiotal paparazzis fram mot oss. Jag greppa tag i Harrys hand och han ledde mig fram mot utgången.
Blixtarna som kom från kamerorna hade etsat sig fast i skallen. Jag stängde ögonen och försökte bli av med dom.
"We need to go to this adress" sa Harry och visade taxichauffören en lapp.
På den lappen hade polisen skrivit ner adressen till sjukhuset.
"Okay" nickade chauffören och startade bilen.
Harrys perspektiv:
We walked into the hospital hand in hand. I guess we looked like a couple. Were we a couple? Or what was that kiss about? Elvira pointed towards the reception. We walked there and took a queue ticket. We sat down in an empty sofa.
I looked at the queue ticket, it hade the number 12 written on it in big black figures.
It beeped and I looked up at a screen slightly above us. It showed the number 11. Just as I was going to turn my head back the screen beeped again and the number changed to 12.
I automatically rose up. Elvira did the same and we walked to te counter.
There sat a man, probably in his thirties. He had black hair right on the top of his head. He wore a pair of glasses that framed his icy, blue eyes.
"Hvad kan jeg gøre for dig?" He said, I guess he assumed that we also speaked danish.
"Hej, jag vill besöka Malin Lindh, jag är hennes dotter" Elvira said in swedish.
The two languages were so similar, and with Elvira's accent the became more similar.
"Nå, der er plads nummer 7, 5. sal" the man answered and pointed in the direction we were supposed to go.
"Tack så mycket" Elvira said and turned away from the counter. "We're going here."
She pinted in the same direction as the receptionist just had done. I nodded and started walking beside her.
We took the elevator up to the fifth floor.
On the fifth floor, we followed some arrows that led us to a door with a big '7' drawn on it. Elvira grabbed the handle and pushed the door to open.
Elviras perspektiv:
Jag gick med långsamma steg in i rummet. Rummet såg ut som ett typiskt rum på ett sjukhus. Vita väggar och golv.
Mitt i rummet stod en säng. Och i sängen låg mamma. Hon var uppkopplad i en massa slangar och maskiner. Jag kände hur knäna blev svaga.
Jag satte mig på knä bredvid mamma, tårarna föll nerför mina kinder. Jag kunde höra maskinerna pipa, men det var en av maskinerna som märkte ut sig, det lät som om den andades.
Jag kände Harrs hand läggas på min axel, jag reste mig upp och kramade om honom.
Mellanrummen mellan pipen från maskinerna blev allt mindre. Jag reste mitt huvud från Harrys bröst och tittade på maskinen.
"I'll go see if I can find a doctor" sa Harry och släppte mig.
Jag nickade till svar och såg honom försvinna ut ur rummet. Jag vände mig om och greppade tag i mammas hand.
Harrys perspektiv:
It wasn't hard finding a doctor, the corridor was full of them.
"Excuse me, but I think somethings wrong in here" I said to one of them.
"Okay, let's go and see" the doctor said and followed me back to the room.
As soon as he heard the beeps he rushed his steps towards the bed.
"Go and get two more doctors here" He said to me.
I did as he asked me and opened the door. I told the first two I saw that we needed help. They rushed into the room and started to disconnect all the hoses.
"Forbered dig til CPR" One of the doctors said.
Elvira let go of her mothers hand for a little while.
"Rydde" One of the doctors said and placed two black things on the chest of Elvira's mother. The chest rose a bit and then went back down.
After three attempts the doctors gave up. Elvira cried more than ever as she held her mothers hand again.
Elviras perspektiv:
"Nej, nej, nej, nej, nej" jag skakade på huvudet.
Nu pep det oavbrutet, ett långt och utdraget pip utan slut. Jag släppte långsamt mammas hand samtidigt som jag föll ner på knä.
Harry föll ner bredvid mig, hans varma famn sveptes omkring mig.
"Oh Elvira, I.. I'm so sorry.."
Tack för alla fina kommentarer ^^
I nästa del ska jag skriva Harrys del på svenska, det är lite lättare att skriva då, och går lite snabbare ^^
Nästa del kommer nog imorgon ^^
Tack igen! xx
Dare To Dream - del 8
Tidigare:
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Allt som hände efter det var suddigt. Även om Harry satt bredvid mig och kramade min hand så satt jag kvar helt oberörd.
"I'm thirsty..." mumlade jag.
"I'll get you some water" sa Harry och släppte min hand.
Han gav mig muggen med vatten. Jag förde den långsamt mot mina läppar och svalde en klunk. Jag ställde koppen på bordet bredvid mig och lutade huvudet mot väggen bakom mig. Jag stängde ögonlocken och fällde en tår.
Solens strålar lös in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon innan jag långsamt öppnade dom.
Jag befann mig i ett främmande rum. Bredvid mig fanns ett vitt bord med en lampa och en liten spegel med gyllene ram. Jag såg mig omkring, rummet var väldigt vackert och modernt inrett. Mittemot sängen jag låg i fanns en större spegel upphängd på väggen.
Jag reste mig långsamt ur sängen och gick fram mot dörren. Jag kunde höra röster komma från rummet utanför, så jag öppnade dörren och gick ut.
Jag kom ut till något som såg ut som en väldigt exklusiv lägenhet. Jag vände huvudet och såg fem välbekanta killar sitta i en soffa.
JUST DET!
Allt kom tillbaka nu, jag och Saga skulle ju på fest med dom, men vi kom aldrig dit, jag fick göra ett stopp på polisstationen bara för att den där mannen trakasserat mig. Och Harry hade kysst mig, och jag hade kysst honom. Och värst av allt, pappa och mamma var döda.
Harrys perspektiv:
I saw Elvira walk towards us while we sat in the hotelroom. Suddenly she bursted into tears. I quickly jumped out of the sofa and hugged her. I felt her tears getting soaked into my t-shirt. I stroke my hands trough her long brown hair.
"Shh, it's okay" I whispered to her.
"Elvira, what's wrong?" Louis asked.
Elvira sobbed(snyftade) for an answer.
"Ehm, her parents died in a car accident last night" I said. "Well, her father did, but it looks like her mother won't survive the injuries."
"Oh my..." sa Niall. "I'm so sorry Elvira!"
"Oh.." Louis, Liam and Zayn said.
Louis stroke Elviras back in a attempt to comfort her, wich I don't think helped as much as he had hoped for, because he gave me a sad face and the put his hand in his pocket.
"Come here, let's sit in the sofa" I said to Elvira. "It's more comfortable."
Elviras perspektiv:
Harry lade sin arm om mig och lät mig luta mitt huvud mot sin axel. Jag hadde slutat gråta nu, istället stirrade jag in i väggen. På något sätt så tröstade Harrys närhet mig. Hans värme och hans doft.
"I want to go.." sa jag försiktigt.
"Where?" frågade Harry. "To the hospital?"
"Mhm" sa jag och pressade mig upp ur soffan.
"I'll go with you" sa Harry och följde efter mig.
"But Harry, we're going home, remember?" sa Niall.
"But Elvira can't go there alone" sa Harry. "I'll go with her, we get a free week off, so I won't miss anything."
Jag lät dom diskutera hur dom skulle göra, jag satt på en av stolarna vid matbordet och tittade ner i händerna.
"Everything is going to be fine.." tröstade Liam samtidigt som han kramade om mig.
"Mhmm.." mumlade jag.
"I hope this isn't the last time we'll see you, Elvira, you are a nice girl" sa Zayn.
Jag tvingade fram ett litet leende.
"Come on Elvira, let's go" sa Harry.
"Can I...Ehm.. just visit the restroom first?" frågade jag.
"Sure" sa Harry.
Jag gick in på toaletten och öppnade kranen. Jag skvätte upp kallt vatten i ansiktet. Jag greppade tag och handfatskanten och tittade mig i spegeln.
Mina ögon var rödsprängda och mitt smink var utsmetat i ansiktet. Hade jag verkligen sett ut såhär framför killarna? Mitt hår var ruffsigt och såg ut som ett kråkbo.
Jag hade andra kläder nu, kläderna som jag hade använt kvällen innan hade jag lämnat på polisstationen. Jag kom ihåg det nu. Jag hade fått låna en tröja som Harry hade köpt i en souvenirbutik, det var en vit t-shirt där det stod 'I *love* SWEDISH GIRLS'. Tröjan hade varit så stor för min nätta kropp att den var mer som en klänning, vilke gjorde att jag kunde ha den tills vi kom till deras hotel. Där hade Harry sträckt fram ett par gråa sweatpants som också var för stora.
De stora kläderna fick mig att se mindre ut än vad jag egentligen var.
Harrys perspektiv:
Elvira looked more fragile now than she did before. And all the paparazzis that followed us didn't help. She held my hand tightly as we rushed trough the airport.
Paul had managed to get us tickets with the next flight to Copenhagen in the last minute. And Liam had gotten us a cab to the airport.
I gave the air-hostess our tickets and she showed us to our seats. It was in first-class. I guess I still needed to get used to the fact that I would always be flying in first-class since I got famous.
I put my handluggage in the hatch above our seats. Elvira had taken the seat next to the window. She had closed her eyes and she looked so beautiful.
Elvira was a very pretty girl, the first time I saw her I felt how I got all warm inside. She had an amazing smile, and her eyes looked like they contained a paradise.
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Nå? vad tycker ni?
Jag ville försöka skriva Harrys perspektiv på engelska så att det skulle vara mer så som han tänker, så kommentera gärna vad ni tycker om det. Ska jag göra så eller ha det på svenska?
Jag ska sätta mig och skriva nästa del nu :)
Kom ihåg frågestunden! Jag skjuter upp den tills ikväll! http://ffupallnightt.blogg.se/2012/march/fragestund.html
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Allt som hände efter det var suddigt. Även om Harry satt bredvid mig och kramade min hand så satt jag kvar helt oberörd.
"I'm thirsty..." mumlade jag.
"I'll get you some water" sa Harry och släppte min hand.
Han gav mig muggen med vatten. Jag förde den långsamt mot mina läppar och svalde en klunk. Jag ställde koppen på bordet bredvid mig och lutade huvudet mot väggen bakom mig. Jag stängde ögonlocken och fällde en tår.
Solens strålar lös in genom fönstret. Jag gnuggade mina ögon innan jag långsamt öppnade dom.
Jag befann mig i ett främmande rum. Bredvid mig fanns ett vitt bord med en lampa och en liten spegel med gyllene ram. Jag såg mig omkring, rummet var väldigt vackert och modernt inrett. Mittemot sängen jag låg i fanns en större spegel upphängd på väggen.
Jag reste mig långsamt ur sängen och gick fram mot dörren. Jag kunde höra röster komma från rummet utanför, så jag öppnade dörren och gick ut.
Jag kom ut till något som såg ut som en väldigt exklusiv lägenhet. Jag vände huvudet och såg fem välbekanta killar sitta i en soffa.
JUST DET!
Allt kom tillbaka nu, jag och Saga skulle ju på fest med dom, men vi kom aldrig dit, jag fick göra ett stopp på polisstationen bara för att den där mannen trakasserat mig. Och Harry hade kysst mig, och jag hade kysst honom. Och värst av allt, pappa och mamma var döda.
Harrys perspektiv:
I saw Elvira walk towards us while we sat in the hotelroom. Suddenly she bursted into tears. I quickly jumped out of the sofa and hugged her. I felt her tears getting soaked into my t-shirt. I stroke my hands trough her long brown hair.
"Shh, it's okay" I whispered to her.
"Elvira, what's wrong?" Louis asked.
Elvira sobbed(snyftade) for an answer.
"Ehm, her parents died in a car accident last night" I said. "Well, her father did, but it looks like her mother won't survive the injuries."
"Oh my..." sa Niall. "I'm so sorry Elvira!"
"Oh.." Louis, Liam and Zayn said.
Louis stroke Elviras back in a attempt to comfort her, wich I don't think helped as much as he had hoped for, because he gave me a sad face and the put his hand in his pocket.
"Come here, let's sit in the sofa" I said to Elvira. "It's more comfortable."
Elviras perspektiv:
Harry lade sin arm om mig och lät mig luta mitt huvud mot sin axel. Jag hadde slutat gråta nu, istället stirrade jag in i väggen. På något sätt så tröstade Harrys närhet mig. Hans värme och hans doft.
"I want to go.." sa jag försiktigt.
"Where?" frågade Harry. "To the hospital?"
"Mhm" sa jag och pressade mig upp ur soffan.
"I'll go with you" sa Harry och följde efter mig.
"But Harry, we're going home, remember?" sa Niall.
"But Elvira can't go there alone" sa Harry. "I'll go with her, we get a free week off, so I won't miss anything."
Jag lät dom diskutera hur dom skulle göra, jag satt på en av stolarna vid matbordet och tittade ner i händerna.
"Everything is going to be fine.." tröstade Liam samtidigt som han kramade om mig.
"Mhmm.." mumlade jag.
"I hope this isn't the last time we'll see you, Elvira, you are a nice girl" sa Zayn.
Jag tvingade fram ett litet leende.
"Come on Elvira, let's go" sa Harry.
"Can I...Ehm.. just visit the restroom first?" frågade jag.
"Sure" sa Harry.
Jag gick in på toaletten och öppnade kranen. Jag skvätte upp kallt vatten i ansiktet. Jag greppade tag och handfatskanten och tittade mig i spegeln.
Mina ögon var rödsprängda och mitt smink var utsmetat i ansiktet. Hade jag verkligen sett ut såhär framför killarna? Mitt hår var ruffsigt och såg ut som ett kråkbo.
Jag hade andra kläder nu, kläderna som jag hade använt kvällen innan hade jag lämnat på polisstationen. Jag kom ihåg det nu. Jag hade fått låna en tröja som Harry hade köpt i en souvenirbutik, det var en vit t-shirt där det stod 'I *love* SWEDISH GIRLS'. Tröjan hade varit så stor för min nätta kropp att den var mer som en klänning, vilke gjorde att jag kunde ha den tills vi kom till deras hotel. Där hade Harry sträckt fram ett par gråa sweatpants som också var för stora.
De stora kläderna fick mig att se mindre ut än vad jag egentligen var.
Harrys perspektiv:
Elvira looked more fragile now than she did before. And all the paparazzis that followed us didn't help. She held my hand tightly as we rushed trough the airport.
Paul had managed to get us tickets with the next flight to Copenhagen in the last minute. And Liam had gotten us a cab to the airport.
I gave the air-hostess our tickets and she showed us to our seats. It was in first-class. I guess I still needed to get used to the fact that I would always be flying in first-class since I got famous.
I put my handluggage in the hatch above our seats. Elvira had taken the seat next to the window. She had closed her eyes and she looked so beautiful.
Elvira was a very pretty girl, the first time I saw her I felt how I got all warm inside. She had an amazing smile, and her eyes looked like they contained a paradise.
As the plane just had lifted, an air-hostess served lunch. It was lasanga. As starving as I was, I literally swallowed the whole lasanga in one piece.
Beside me, Elvira sat and stared at the tray.
"Elvira, you have to eat" I told her.
"I'm not hungry" she turned her head against the window.
"You haven't eaten since yesterday" I said. "Come on, one bite for me?"
I gave her puppy eyes. But she just closed her eyes and ignored me.
Nå? vad tycker ni?
Jag ville försöka skriva Harrys perspektiv på engelska så att det skulle vara mer så som han tänker, så kommentera gärna vad ni tycker om det. Ska jag göra så eller ha det på svenska?
Jag ska sätta mig och skriva nästa del nu :)
Kom ihåg frågestunden! Jag skjuter upp den tills ikväll! http://ffupallnightt.blogg.se/2012/march/fragestund.html
Dare To Dream - del 7
Tidigare:
"Jag behöver få prata med er, så ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.
"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.
"I'm just going to call the others" sa Harry och strök mitt huvud innan han gick ut genom dörren.
Väntrummet hade vita väggar med några tavlor placerade här och var. Inne i rummet fanns det några blåa fåtöljer tillsammans med några sidbord. Det såg ut som ett typiskt väntrum.
Polisen hade bett mig att vänta här medan hon fixade några papper.
Jag kunde se Harry stå utanför och prata i telefon. Han drog sin hand genom sina lockar och nickade. Han tog sedan ifrån telefonen från örat och öppnade dörren.
"They're coming here in about 20 minutes" sa han samtidigt som han satte sig ner i fåtöljen bredvid mig. "How are you feeling?"
Jag vände huvudet långsamt mot honom. Jag kunde inte öppna munnen. Det var som att någon hade låst ihop min läppar.
"I'm sorry I didn't hear you, I should've helped you earlier" fortsatte han.
Jag såg hur en tår långsamt lämnade hans öga och ringlade nerför hans kind. Jag reste mig långsamt från min fåtölj och vände mig mot honom. Jag öppnade mina armar och kramade om honom. Jag kände hur jag också började gråta.
"Harry? Elvira? Are you here?" frågade Niall när dom kom in i väntrummet.
"Hmm, yeah" harklade Harry och torkade bort tårarna.
"'Åh Elvira!" utbrast Saga och sprang fram mot mig.
Hon kramade om mig hårt. Mina tårar rann återigen nerför mina kinder. Louis och de andra killarna kramade om mig.
"Elvira, är du redo?" frågade Kristin, polisen som hade kört oss till stationen.
"Mhmm" mumlade jag.
Jag gick långsamt efter henne ut ur rummet. Hon ledde mig in i ett rum där en annan polis och en advokat satt.
"Har du något nummer så att vi kan kontakta dina föräldrar?" frågade polisen.
"Ehm, ja, men dom är i Köpenhamn nu" sa jag och skrev ner deras mobilnummer på ett papper.
"Okej" sa hon. "Du kan få sätta dig i väntrummet och vänta, vi måste ta några tester innan du får åka hem."
"Okej" sa jag och gick in på väntrummet igen.
"So what did they say?" frågade Liam.
"They, uhm...they asked me some questions, but I need to take some tests before I can go home" sa jag.
Jag satte mig ner på en av fåtöljerna där dom andra satt.
"Are you okay?" frågade Harry när han kom tillbaka från toaletten..
"No" sa jag. "No I'm not okay.."
Harry masserade långsamt mina axlar.
"I think we need to get to the hotel" sa Zayn.
"Yeah, I'm sorry we can't be here with you" sa Niall.
"Oh, no it's okay, I'll manage" sa jag.
"I'll stay" sa Harry. "The police will probably want to talk to me."
"Thanks" sa jag och klappade honom på handen.
"Du får ringa mig närsomhelst om du vill prata" sa Saga och kramade mig. "Jag måste hem, mamma och pappa kommer bli oroliga."
"Tack så mycket Saga, du är bäst" sa jag. "Jag älskar dig:"
"Älskar dig också"
"Elvira, Jag elska dey" sa Louis. "It means 'I love you' right?"
"Yeah it does" sa jag. "I love you too."
Jag kramade dom andra hejdå och såg dom försvinna ut ur väntrummet.
"Thanks again for staying" sa jag till Harry.
"No problem" sa han. "You shouldn't be alone right now."
Jag tvingade fram ett litet leende och kramade om honom. Jag flyttade mitt huvud från hans axel och tittade honom i ögonen.
När jag tittade honom i ögonen var det som att få se ett paradis. Den gröna färgen var harmonisk och lugnade mig på något sätt.
Han lutade sig långsamt mot mig. Vad gör han nu?! Jag tryckte långsamt upp mina hälar så att jag kom närmre honom.
Innan jag visste det så trycktes våra läppar mot varandra. Jag andades in hans doft. Han doftade underbart.
Hans händer förflyttades långsamt från min rygg ner mot min höft.
Jag tryckte mig snabbt från honom.
"I..I..I..I'm sorry" stammade jag.
"No..No I'm sorry, I shouldn't have done that" sa Harry och strök fingrarna igenom hans lockar.
"Ehm..." började jag.
Det hade blivit en ganska pinsam tystnad. Harry satt ner på en av fåtöljerna och bet på sina naglar. Själv stod jag upptryckt i ett av de fyra hörnen i rummen och tittade på en tavla.
"Elvira?" sa en polis som kom in i rummet.
"Ja?" sa jag.
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Mycket drama ^^
Kommentera vad ni tycker? skulle bli glad för lite feedback :)
Nästa del kommer nog senare ikväll eller imorgon ^^
Jag hittade inga passande bilder till denna delen, men hoppas att det inte gör något ^^
"Jag behöver få prata med er, så ni får följa med till stationen" sa polisen till mig och Harry.
"What did she say?" frågade Harry försiktigt.
"Oh, you don't understand swedish, well, you need to come dowwn to the station with us."
Jag flyttade mig långsamt från Harrys famn och vi gick långsamt mot en av polisbilarna. En polis gav mig och Harry en filt.
"It will be fine, trust me" sa Harry när vi satt i bilen.
Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut genom bilfönstret och såg gatlyktorna flyga förbi.
"I'm just going to call the others" sa Harry och strök mitt huvud innan han gick ut genom dörren.
Väntrummet hade vita väggar med några tavlor placerade här och var. Inne i rummet fanns det några blåa fåtöljer tillsammans med några sidbord. Det såg ut som ett typiskt väntrum.
Polisen hade bett mig att vänta här medan hon fixade några papper.
Jag kunde se Harry stå utanför och prata i telefon. Han drog sin hand genom sina lockar och nickade. Han tog sedan ifrån telefonen från örat och öppnade dörren.
"They're coming here in about 20 minutes" sa han samtidigt som han satte sig ner i fåtöljen bredvid mig. "How are you feeling?"
Jag vände huvudet långsamt mot honom. Jag kunde inte öppna munnen. Det var som att någon hade låst ihop min läppar.
"I'm sorry I didn't hear you, I should've helped you earlier" fortsatte han.
Jag såg hur en tår långsamt lämnade hans öga och ringlade nerför hans kind. Jag reste mig långsamt från min fåtölj och vände mig mot honom. Jag öppnade mina armar och kramade om honom. Jag kände hur jag också började gråta.
"Harry? Elvira? Are you here?" frågade Niall när dom kom in i väntrummet.
"Hmm, yeah" harklade Harry och torkade bort tårarna.
"'Åh Elvira!" utbrast Saga och sprang fram mot mig.
Hon kramade om mig hårt. Mina tårar rann återigen nerför mina kinder. Louis och de andra killarna kramade om mig.
"Elvira, är du redo?" frågade Kristin, polisen som hade kört oss till stationen.
"Mhmm" mumlade jag.
Jag gick långsamt efter henne ut ur rummet. Hon ledde mig in i ett rum där en annan polis och en advokat satt.
"Har du något nummer så att vi kan kontakta dina föräldrar?" frågade polisen.
"Ehm, ja, men dom är i Köpenhamn nu" sa jag och skrev ner deras mobilnummer på ett papper.
"Okej" sa hon. "Du kan få sätta dig i väntrummet och vänta, vi måste ta några tester innan du får åka hem."
"Okej" sa jag och gick in på väntrummet igen.
"So what did they say?" frågade Liam.
"They, uhm...they asked me some questions, but I need to take some tests before I can go home" sa jag.
Jag satte mig ner på en av fåtöljerna där dom andra satt.
"Are you okay?" frågade Harry när han kom tillbaka från toaletten..
"No" sa jag. "No I'm not okay.."
Harry masserade långsamt mina axlar.
"I think we need to get to the hotel" sa Zayn.
"Yeah, I'm sorry we can't be here with you" sa Niall.
"Oh, no it's okay, I'll manage" sa jag.
"I'll stay" sa Harry. "The police will probably want to talk to me."
"Thanks" sa jag och klappade honom på handen.
"Du får ringa mig närsomhelst om du vill prata" sa Saga och kramade mig. "Jag måste hem, mamma och pappa kommer bli oroliga."
"Tack så mycket Saga, du är bäst" sa jag. "Jag älskar dig:"
"Älskar dig också"
"Elvira, Jag elska dey" sa Louis. "It means 'I love you' right?"
"Yeah it does" sa jag. "I love you too."
Jag kramade dom andra hejdå och såg dom försvinna ut ur väntrummet.
"Thanks again for staying" sa jag till Harry.
"No problem" sa han. "You shouldn't be alone right now."
Jag tvingade fram ett litet leende och kramade om honom. Jag flyttade mitt huvud från hans axel och tittade honom i ögonen.
När jag tittade honom i ögonen var det som att få se ett paradis. Den gröna färgen var harmonisk och lugnade mig på något sätt.
Han lutade sig långsamt mot mig. Vad gör han nu?! Jag tryckte långsamt upp mina hälar så att jag kom närmre honom.
Innan jag visste det så trycktes våra läppar mot varandra. Jag andades in hans doft. Han doftade underbart.
Hans händer förflyttades långsamt från min rygg ner mot min höft.
Jag tryckte mig snabbt från honom.
"I..I..I..I'm sorry" stammade jag.
"No..No I'm sorry, I shouldn't have done that" sa Harry och strök fingrarna igenom hans lockar.
"Ehm..." började jag.
Det hade blivit en ganska pinsam tystnad. Harry satt ner på en av fåtöljerna och bet på sina naglar. Själv stod jag upptryckt i ett av de fyra hörnen i rummen och tittade på en tavla.
"Elvira?" sa en polis som kom in i rummet.
"Ja?" sa jag.
"Du ska nog sätta dig ner" sa polisen och pekade mot fåtöljen bredvid Harry.
Jag tittade tveksamt på polisen innan jag satte mig ner. Vad har nu hänt?
"Ehm..Nu är det såhär att... Vi ringde dina föräldrar och kom fram till ett danskt sjukhus.." började polisen. "Dina föräldrar var med i en allvarlig olycka."
Nu skämtar hon, det gör hon! Inte kan dom vara skadade?! Hon skojar!
"Din pappa dog omedelbart, din mamma vårdas just nu, men det ser inte bra ut..." avslutade hon.
Kroppen frös till is. Jag kunde inte röra på mig. Jag bara satt där.
Mycket drama ^^
Kommentera vad ni tycker? skulle bli glad för lite feedback :)
Nästa del kommer nog senare ikväll eller imorgon ^^
Jag hittade inga passande bilder till denna delen, men hoppas att det inte gör något ^^
